ta i lite för mycket

Fantasi och/eller inlevelseförmåga kan förstås användas i flera syften, bottna i olika motiv. Det är ofta skönt befriande att upptäcka när människor (såväl man själv som andra) inte ljuger blott kallt beräknande, utan är förvissade om det nödvändiga och det verkliga i det man hittar på. Det visar ju trots allt att det hela BETYDER nånting för en. Alla måste vi ju försöka föreställa oss.......

Tomas Alfredson, huvudregissör till Fyra Nyanser Av Brunt, klargör psykologin kring en av Robert Gustafssons rollfigurer i scen 131 [nedtecknat från dvd-lyssning på extramaterial]:


"Det här är ju en person som är väldigt... eh, det kostar på att ljuga för honom. Nu far han iväg i och för sig efter ett tag i nån sorts galopp, lögn-galopp, som är roligt. Eh... det är nåt som bara händer, men annars tror jag att det här är en person som har ganska svårt att ljuga eller tycker det är besvärligt att ljuga, och gör det sällan, och när det väl händer så blir det såhär... eh... alldeles för mycket.

Och så tycker jag att det finns... det här är ju en sån här grej som återkommer flera gånger i filmen... att han ljuger... [tuggar maten]... och det är att han har alltså hamnat i ett sammanhang med ärligt pratiga människor som har väldigt mycket att säga och väldigt mycket åsikter om det mesta, och han HAR väl inte riktigt det, och att han blir... skrämd in i ett hörn att åstadkomma nån sorts historia om sitt privatliv, bara för att... för att underhålla. DET tycker jag är rörande, och ett viktigt moment i den där scenen då...

[Intervjuaren:] -Tror han att det han beskriver är en normal onani, eller drar han till för att verka intressant?

Det är nog både och. Han drar till för att verka intressant, för att få en plats i gruppen. Men sen så tänker jag att han... han SER sig själv som väldigt färglös och ...eh... ointressant, och det här är vad han får till när han tänker sig vad en SPÄNNANDE människa har för ett ...eh... sexliv då. Så drar han till "Men det är väl så dom gör'å - dom har'e väl på det här viset..." Det är nån sorts... att han höftar. Och i det där... eftersom han tycker det är så jobbigt att ljuga, så... så galopperar det iväg. Det är lite sådär som med människor som har svårt att bli arga, eller snarare har aggressionshämn... hämningar. När dom väl blir arga så blir dom arga alldeles för mycket... och säger alldeles för hårda saker till folk och såhär, så folk blir ledsna och... slår sönder nånting som man får klistra ihop efter honom. Det blir ofta lite misslyckat."




¤¤
¤