till Kapten Nemo från Mimaroben

ytterligare ett "Vykort till/från Fiktiv Person"




Hoho jaja, kapten... i mitt rymd-
skepp har närmare fyrtio år bli-
vit tillbringade. Den definitivt
svarta fonden ser jag nästan
aldrig. Ty Miman har så gott om
livfulla minnesbilder att visa oss
varje dygn. Ännu mer konkreta
känns föreställningarna där Daisi
Doody dansar sin underbara yurg,
mer syndigt förvriden än den minst
tänkbara DNA-spiral. Igår mötte vi
Gonzo som hade rymt från mupp-
cirkusen för att söka sin like. Månde
borde jag valt ett långt mer tyst och
kontemplativt liv ombord på någon
undervattensbåt, såsom Ni Nemo?!
Likafullt tycks vi dela besläktade utsikter,
insikter och stundtals samma bibli-
otek. Er ohyggliga bläckfisk måste dessut-
om ha skrivit hela fonden härutanför
gluggarna. Galaxarmarna har fått
hans sugproppar till himlakroppar,
upplysandes hela havets svarta hål.



 





Avslöjar härmed att det är jag som
har skickat alla dessa fiktiva vykort,
från påhittad person till påhittad
person. Från början var det mest
ett nödvändigt spänningsmoment,
ungefär som flaskpost. Sedermera
trodde jag på djupt allvar att meddel-
andena skulle föra figurerna närmare
varandra. Sådan är min sanna roll i
sagan. Eller som författaren Arthur
bakom 2001 lär ha uttryckt : "Vi har inget
emot att fly från verkligheten, om det sker
vid rätt tillfällen... Men sci-fi är ofta något
helt annat än verklighetsflykt. Man skulle
faktiskt kunna påstå att sci-fi handlar om
en flykt in i
verkligheten. Sci-fi sysselsätter sig med
de verkliga problemen : människans ur-
sprung och hennes framtid." Jag tar just
en sjöstjärna av choklad och för sjutus-
ende gången försöker jag suga i så många
sekunder som möjligt, men lyckas inga-
lunda. Godnatt kapten och hoppas att
ni inte har drunknat i Nautilus bland alla
dina djupa kunskaper och deras eviga yta...

/Mimans omskötare mimaroben






wWw

Franska Sånger som jag Älskat (med)

Försöker här välja fram mina favorit-franska musikstycken, eller åtminstone dem jag kommit i kontakt med och hört flest tillfällen. Merparten är från 60- o 70-talet.

Kompositörerna bifogas också - visst arbete att ta reda på vem. Sångarna och musikerna lämnar jag emellertid därhän i detta fall, eftersom ofta flera har framfört samma melodi - även i icke-franska versioner.

Som regel är sångerna skapade av fransoser i Frankrike, men plockar också med franska teman tillkomna annorstädes (varav några fortfarande är franskspråkiga. Medan t.ex. Les Misérables är fransk musikal gjord helt till engelska.)


Relaterar här musikbitarna till varsitt chakra, som jag i sin tur zoomat in i sju chakra-delar: 7 x 7 = 49 stycken chansons, schlagers osv.

Dem jag glömt kommer snart komplettera (ersätta) några av dessa oersättliga pärlor.





KRON- /HJÄSS-CHAKRAT


Hjässans Hjäss-aspekt : LA CANTIQUE DE NOËL [O HELGA NATT]
av Adolphe Adam


Hjässans Öga-aspekt : I DREAMED A DREAM
ur Les Misérables
av Claude-Michel Schönberg & Alain Boubil


Hjässans Strup-aspekt : CENT MILLE CHANSONS
av Marnay & Magne


Hjässans Hjärt-aspekt : LOVE STORY (WHERE DO I BEGIN...)
av Francis Lai


Hjässans Mag-aspekt : LA MALADIE D'AMOUR
av Michel Sardou, Jacques Revaux


Hjässans Köns-aspekt : IL ÉTAIT UNE FOIS... L'ESPACE = DET VAR EN GÅNG : RYMDEN (serie-signatur)
av Michel Legrand


Hjässans Bas-aspekt : LE FIACRE ["HÄSTDROSKAN"]
av Léon Xanrof
blev sedermera signaturen för solens upp & nedgång i Aktuellt





TREDJE ÖGAT /PANN-CHAKRAT


Ögats Hjäss-aspekt : LA FILLE AUX CHEVAUX DE LIN = FLICKAN MED LINHÅRET
av Claude Debussy


Ögats Öga-aspekt : THE WINDMILLS OF YOUR MIND
musik av Michel Legrand
till engelska av Bergman & Bergman


Ögats Strup-aspekt : MAGNETIC FIELDS part IV
av Jean-Michel Jarre


Ögats Hjärt-aspekt : (DREAMS ARE MY) REALITY
från LA BOUM
av Vladimir Cosma


Ögats Mag-aspekt : SYMPHONIE FANTASTIQUE, andra satsen UN BAL
av Hector Berlioz


Ögats Köns-aspekt : [DRÖM] RÊVE
av Tuca & Francoise Hardy


Ögats Bas-aspekt : GUESS WHO I SAW IN PARIS
av Buffy Sainte-Marie





STRUP-CHAKRAT


Strupens Hjäss-aspekt : TURANGALÎLA SYMPHONIE (särskilt sjätte satsen samt finalen)
av Olivier Messiaen


Strupens Öga-aspekt : THE LOUVRE
av Ron Mael [Sparks]


Strupens Strup-aspekt : JANINE I + JANINE II + JANINE III
av Camille


Strupens Hjärt-aspekt : DOMINIQUE
av Jeanine Deckers "The Singing Nun"


Strupens Mag-aspekt : COMPLAINTE POUR SAINTE CATHERINE
av Tatartcheff, Kate & Anna McGarrigle


Strupens Köns-aspekt : CRIMES OF PARIS
av Elvis Costello


Strupens Bas-aspekt : NO REGRETS [NON, JE NE REGRETTE RIEN]
av Vaucaire





HJÄRT-CHAKRAT


Hjärtats Hjäss-aspekt : LES PARAPLUIES DE CHERBOURG : "I WILL WAIT FOR YOU"
av Michel Legrand


Hjärtats Öga-aspekt : L'AMOUR EST BLEU = LOVE IS BLUE
av André Popp & Pierre Cour


Hjärtats Strup-aspekt : SHE  [TOUS LES VISAGE DE L'AMOUR]
av Charles Aznavour


Hjärtats Hjärt-aspekt : MICHELLE (Ma Belle)
av Paul McCartney


Hjärtats Mag-aspekt : (I love him, but only) ON MY OWN
ur Les Misérables
av Claude-Michel Schönberg & Alain Boubil


Hjärtats Köns-aspekt : UN BANC, UN ARBRE, UNE RUE
av Bourtayre & Dessca
 

Hjärtats Bas-aspekt : PAVANE FÖR EN DÖD PRINSESSA = PAVANE POUR UN INFANTE DÉFUNTE
för alla möjliga ensembler
av Maurice Ravel





SOLAR PLEXUS /MAG-CHAKRAT


Magens Hjäss-aspekt : JE CHANGERAIS D'AVIS
av Ennio Morricone, De Chiara Costanzo, Francoise Hardy


Magens Öga-aspekt : Ledmotivet till LE MÉPRIS [FÖRAKTET]
även kallat "THEME DE CAMILLE"
av Georges Delerue


Magens Strup-aspekt : FÖRSPEL TILL EN FAUNS EFTERMIDDAG = PRÉLUDE À L'APRÈS-MIDI D'UN FAUNE
av Claude Debussy


Magens Hjärt-aspekt : VOILÀ  (je t'aime, je t'aime, je t'aime!!!)
av Francoise Hardy


Magens Mag-aspekt : Signaturen till serien CHATEAUVALLON (Makt & Rikedom)
av Vladimir Cosma


Magens Köns-aspekt : JE SUIS VENU TE DIRE QUE JE M'EN VAIS
av Serge Gainsbourg


Magens Bas-aspekt : YOU'VE GOT TO LEARN
av Charles Aznavour





KÖNS-CHAKRAT


Könets Hjäss-aspekt : bitar ur baletten DAPHNIS & CHLOÉ
av Maurice Ravel


Könets Öga-aspekt : EMMANUELLE (flera filmteman, men hittar inte just det som måste varit ur någon där?)
av Pierre Bachelet eller Francis Lai


Könets Strup-aspekt : CA POURRAIT CHANGER
med B.B.
av Riviére & Bourgeois


Könets Hjärt-aspekt : CHANSON D'AMOUR (Ra-ta-ra-ta-ra)
av Shanklin


Könets Mag-aspekt : FLASH [ONE LOVE TO GIVE]
för Prinsessan Stephanie av Monaco
av Romano Musumarra & Roberto Zaneli


Könets Köns-aspekt : JE T'AIME MOI NON PLUS
av Serge Gainsbourg


Könets Bas-aspekt : LA FILLE AVEC TOI
av Francoise Hardy





BAS /ROT-CHAKRAT


Basens Hjäss-aspekt : RUE DES CASCADES
av Yann Tiersen


Basens Öga-aspekt : L'ETE INDIEN [INDIAN-SOMMAR]
av Claude Lemesle & Toto Cutugno


Basens Strup-aspekt : MASTER OF THE HOUSE
ur Les Misérables
av Claude-Michel Schönberg & Alain Boubil


Basens Hjärt-aspekt : UNDER THE BRIDGES OF PARIS
av Vincent Scotto


Basens Mag-aspekt : NE ME QUITTE PAS
av Jacques Brel


Basens Köns-aspekt : BABY POP
av Serge Gainsbourg


Basens Bas-aspekt : C'EST SI BON
av Hornez, Seelen, Betti






wWw

Mirror of Madness

How/when can a "weak" mind be more healthy than a "strong" mind??


Quote from movie A Matter of Life And Death (Powell & Pressburger -46). The doctor speaks with the doctor:



"-Insanity?
-Yes.
-Why?
-...He spends all his time in my library. He only sleeps when I drug him. The boy has a fine mind, but it's taxed. That's the trouble, it's too good a mind. A weak mind isn't strong enough to hurt itself. Stupidity has saved many a man from going mad.
-Yes, you're right there.

-And he's had several talks with his heavenly messenger. ...Here's the intreresting point : He never steps outside the limits of his own imagination. Nothing he invents is entirely fantastic. It's invention, but logical invention."




Besides that the whole movie is the actual masterpiece, I find these words very worth a refletion. But what then in our world and our minds is "entirely fantastic"?












wWw

Someone else's Story

eLe


Thursday 33rd of Tricember

Good night, Yulo! This is from someone else's story. From the beginning it is in swedish. The girl came from the very north. But since the boy has grown up, it can be almost anywhere. Like in the middle of a chess game... Time and place just depends on who's taking part on who's side. In our whole world there's at least four sides. And since we implemented eight days a week in the good old 80's, that gives you thirty-two positions to choose. Well, then we haven't even counted what goes on in the dark. On your computer screen the black tower seems to be higher than ever. The emotions you have built and built from childhood, curiosity and melancholia in strange proportions, they begin to look like something really beautiful.



Thursday 33rd of Tricember

Good night again, Yulo!! You've come to realise the rules are different. What is right on this side - or even real on this side - that ain't the same as on some other side. Since you've lived on two opposite sides now (in endless possibility as well as absolute restraint), you don't know what to say when someone begs you to stay. The struggle between Jupiter and Saturn drives you mad. Yulo, we would advice you to use our queen, going fast to faraway ballrooms and even faster back again. With good practice it may seem you are in both places at the same time : outside and inside.



Thursday 33rd of Tricember
 
Good morning, Yulo! Your brain halves are burning another bridge. Then a soothing feeling of love puts every piece together again. The game must deeply want to find a reason to continue. Tim Rice tries to speak with master Tarkovsky, but he lies down dead in this dimension. Ben Ulweyus has taken a hit from Annie Freewood. The horses refuses to take three steps anymore. Does it mean they are ready for four...? Or is it up to your own king to bring the most beautiful lady cross the squares...? You like to pretend some squares are triangular. Others go round and round. Your imagination can fool every step into eternal denial - or it can get your greatest dream to finally live...
















eLe

Orationer om Tarot

Ur brev med vän, som också studerar Steve G Jones :

"-Jag skulle mer använda Tarot för att försöka få reda på saker, som jag inte redan har potential för att känna till."

Många tycks se tarot som en "påminnelse" av vad man redan (potentiellt) känner till. I vilken utsträckning man kan få tillgång till helt okänd information, information där ens egen kunskap /erfarenhet /förväntan inte alls är inblandad i processen, det har jag ingen bra aning om. Lottorader har vi ju som typexemplet på irrelevant nyfikenhet (genom akasha-kursen). Men förmodligen inte för att det vore förbjuden info, kanske inte ens omoralisk, utan snarast onödig - därför att man ska ta risker och investera en del av sin egen horisont i den visdom man vill uppnå.

En extremt extravert person kommer nog få svårast att dra nytta av tarot - om han tror att svaren hänger som facit på färdiga krokar därute, att det är som att gå ut och shoppa ett nytt klädesplagg eller få ett gratis mirakelmedel av Gud om man bara ler riktigt lagom inbjudande :-)

Den vanemässiga bild man har kommer att influera vilka svar man får. Samtidigt är svaren till för att förvandla ens inrotade föreställningar. Dragningen måste ju tillföra medvetenheten omvälvningar, något som man i viss mån förträngt eller missat att ta på allvar - annars vore det mest bara mental onani.

...

 


"-Din fråga känns lite konstig för mig."

Värt reflektion! Motivet naturligtvis, och ännu mer formuleringen...? Samtidigt vill jag ju inte fastna alltför många minuter i själva formulerandet och framtänkandet som jag brukar göra, utan ägna mer tid åt processen, det faktiska utbytet av andlig materia...

"-Pratar boken eller Steve något om vilka frågor som är lämpliga respektive olämpliga?"  

Tad Mann får ordet genom boken :

"Om vi bara kunde komma ihåg och förstå våra exakta motiv då vi ställer en fråga om livet, skulle vi kunna upptäcka svaret där och då. Eftersom detta sällan är möjligt måste stor vikt läggas vid formuleringen av frågan...

...Tillämpandet av tarot för med sig insikten att om man förstod frågans natur skulle denna i sig utgöra svaret. I praktiken avslöjar ofta sättet på vilket en fråga ställs svaret, som om svaret på något mystiskt sätt vore dolt i frågan. På liknande sätt blir vi när vi använder tarot medvetna om att svaren finns i bilderna, där de bara väntar på att bli igenkända av oss, liksom vår framtida själsfrände i en väldig magisk balsal.

Formuleringen av frågan har den grundläggande uppgiften att fokusera sinnet på självet och dess viktiga problem. Ofta är fallet att ju mer exakt en fråga är, desto mer förutbestämt är svaret. De personer som uppenbarligen behöver exakta svar ställer ofta vaga frågor..."

Så lämpligheten eller olämpligheten beror väl helt enkelt på vad du vill veta?!?

Värdet hos en viss fråga kan bli högst olika för vars och ens belägenhet. Trots allt ett typexempel på en bristfällig = OSPECIFIK fråga:

"I vissa situationer har den som frågar ingen speciell fråga. Den ständiga visan hos många som frågar tarotkorten för förta gången är: "Vad kommer att hända mig i framtiden?" I detta fall kommer själva funderandet över en möjlig fråga att åtminstone fokusera sinnet och koncentrera medvetandet på nuet...

...Om du kräver en striktare formulerad fråga kommer detta ofta att skapa motstånd och genombrott som kommer att påbörja en process av introspektion.... ...När du försöker formulera frågan, känn och iaktta vad som sker inom dig, vilka områden ditt sinne täcker på sin väg mot upptäckten av frågan. Ofta kommer du att granska möjliga svar medan du formulerar frågorna eller känna dig blockerad inför att ställa vissa frågor. Det är mycket troligt att korten i en tarotläggning kommer att symbolisera denna process."

wWw

Erfarenhet föregår Fantasi som föregår Erfarenhet

ur den parapsykologiska mästaren Dénis Lindbohms Trollmakt (1987)
nedtecknat genom lyssning på inläsning av författaren själv [kap 18]:



"Detta med trollguld som blir till vissna löv är något som andra har råkat ut för långt före min mor. Det går ju rentav igen i många sagor, och ofta är sagorna byggda på verklighet.

När en del människor med trosvissa och överlägsna leenden säger att vättar, troll och älvor bara är sagopåhitt, så vänder de på fakta. De menar att om någon ser en vätte så har denne ingen verklighet utan är kommen ur sagorna.

Men ur min synvinkel är sagorna komna ur verkligheten - vätten fanns före sagan."







[kap 17]

"I vår tid hånar man med massiv självsäkerhet den som anser att magin är verklig. Men exakt samma sorts människor som nu hånar magin, skulle under magins tid ha hånat en materialism. Flertalet tänker mycket litet, de tror på auktoriteter. Det beror på epoken vilka som är auktoriteter...

Förr såg man trolldomsfolket i alla dess märkliga och ofta skrämmande skepnader. Numera ser man besökare från andra planeter... -Är dessa rymdvarelser i själva verket desamma som förut tog gestalt som älvor, vättar och troll...?...

...att det kanske fanns en osynlig gränsöverskridare i den där gläntan, och denne introjicerade en hypnotisk illusion i min mors psyke. Hon såg därvid vad hon hade förutsättningar för att kunna se. Men en ufolog hade kanske inte kunnat föreställa sig existensen av trollbarn...


...har jag hänvisat till filosofen Immanuel Kant och dennes tes att vi endast kan föreställa oss sådant för vilket vi redan har element i psyket. Om vi konfronteras med något för vilket vårt psyke saknar element, kan vi helt enkelt inte uppfatta detta. Tesen har bevisats av modern varseblivningspsykologi...

Verklighet är vad vi har förmåga att uppfatta som verklighet. Vad som är gediget guld för den ene är vissna löv för den andra."







wWw

Mare Kandres Historia ur Min Horisont

This little essay was meant to be in english, but realised she ain't translated, so it has to be in swedish.

Mare Kandre gjorde elva böcker, varav jag förundras och förtjusas djupt av nästan alla. Fastän hon gör poesi av sina romaner och noveller, så är det själva lyriksamlingarna som jag ännu inte förmått förälska mig i. Kandre utforskar fälten där prosa närmar sig poesi, oändliga ansatser har börjat skalas ned till kontemplativa. Denna form tror jag har influerat mitt eget skrivande ganska starkt, fastän hennes material är längre, och hon skildrar världen avsevärt mer sinnesmättat och emotionellt än jag någonsin lyckats. Annars skildrar vi nog lika gott om sällsamma tankegångar som spårar metafysiska vägar och villovägar.

Kandre arbetar vidare i de intressanta gränsmarkerna mellan fantasy och reality, en tendens som jag också tyckt om hos Tove Jansson, Astrid Lindgren, Maria Gripe m fl. De är födda en bra bit före Mare som kom till jordelivet -62. (Hon dog nästan lika ung som Ted Gärdestad, sju år efter honom.) Visserligen verkar hennes inspirationskällor ligga i "punkigare" och "gothiskare" strömningar som jag inte är lika bekant med, snarare än hos svenska barnsagor. Likafullt råder hos Kandre den barnsliga direktheten, så gott om säregen humor och så gott om hjärtskärande allvar att man knappt har en aning om var man ska hinna göra av all inspiration innan den dränker en igen.

Till skillnad från de allra flesta bibliografier har jag inte bara tagit mig igenom denna, utan återvänt till flera bland Kandres skrifter varv på varv. Vill knappast mena att jag förstår berättelserna helt och hållet - finns så mycket där att lägga märke till. En mening kan lätt vara lika komplext iakttagande som ett helt kapitel. Hennes ordknypplingar och personliga perspektiv känns mysteriösa på ett konkret sätt. Det lindar sig i åtskilliga lager, varav vissa jag tar till mig omedelbart medan andra måste iddisslas. Det är som att stå inför tavlor (men såvitt jag vet målade Mare aldrig).

Fick för mig att recensera någon av hennes historier på engelska, men insåg just hur hon bara verkar vara översatt till skandinaviska, estniska (delvis hennes ursprung) och slovakiska. Så ingen engelskläsande skulle ändå ha chansen att kolla upp Kandre. Det hjälper inte att hon levde i Kanada under något barndomsår och kopplar till dessa minnen i sin debutbok. Trots fantasy-ådrorna är nog den östeuropeiska gångbarheten ingen slump - jag kände en polskfödd tjej som var helt frälst på Mare Kandre. Dock vill jag gärna få reda på mer om hur känd hon är eller inte är i olika kretsar. Hon hålls oerhört högt av flera litteraturkännare samt vanliga dödliga, men tycks ändå vara långt ifrån självskriven i framtidens antologier. "Quinnan och Dr Dreuf" finns också på franska, inte ens på tyska besynnerligt nog (med tanke på Freud och den språkliga närheten).

Jo minsann, Quinnan utgjorde mitt första möte med författarinnan ifråga. Då var den alldeles nyutgiven, och kanske därför jag råkade hitta den så lätt, även fast jag redan då hade en tendens att förbigå det senaste till förmån för äldre luntor som oftast var outlånade. Mötet skedde vid arton års ålder då jag började fatta vad psykologi är, skummandes i de "gamla" drömforskningsskrifterna. Kan känna igen mig i många drag hos Dr Dreuf, förutom hans kyliga nedlåtenhet, bristen på amoröst intresse och den extrema graden av avskärmdhet. Annars bor jag nog lika djupt bakom analysglasögonen som Dreuf gör, systematiserar och objektifierar för att behålla kontroll, bara med lite mer subjektiv vibe och inlevelsevilja. Hursomhelst har jag aldrig skrämts av sarkasmen som bor i Kandres porträtt, för där finns parallellt så mycket fabuleringskärlek och tillmötesgående förundran. Och fokus ligger på att återge kvinnovarandets hela idéhistoria, knappast att krympa psykoanalysen till en tragikomisk dvärg.

Sedan dröjde det fyra-fem år före jag kom in i intensiva Kandre-studier. Det var under 2000-talets första år, när hon släppte sina sista volymer, varav "Xavier" med sitt letande efter kvinnan på varje våning tycktes fånga mitt liv perfekt. Emellertid "Allide, Aliide" kan knappast förnekas har givit de flesta av oss allra starkast intryck. I synnerhet för mig som göteborgare känns somliga miljöer och fenomen kusligt väl igen, om än från en tidigare tid än min. Vissa av Aliides mest svartmålande sidor kan aldrig vinna min fulla uppskattning, men de var en modig gärning i sig, nödvändiga för att slunga fram det vidöppet kompromisslösa klimat som blev Mares kännemärke.

Just nu gör jag ett nytt försök med "Det Brinnande Trädet". Det är den berättelse jag har svårast att hänga med i. Inte sinnesintrycken, för de rullar skönt på liksom hästkärran genom skogen. Och enda tråden att hålla reda på synes vara hur man ska hinna nå begravningen av sin medhavda kista. Däremot personerna blir aldrig några personer för mig. Känns mer som en teaterpjäs med stumma masker, eller i bästa fall en Bergman-film förutan monologer i. Kan läsa en sida hur många gånger somhelst utan att fatta vem som är vem i familjen. Och den mystiskt medföljande mannen - det slog mig nog aldrig förut - måste snarare än troll eller magiker vara prost...

...alltmedan"klippen" mellan personerna förefaller oberoende av deras motiv, som om de också vore grenar eller tuvor. Kanske är det meningen. Min insikt nu är hur denna långnovell är författad mer "utifrån" än något annat av Kandre, som ett försök till ren reseskildring, efter "Bübins Unge"s skarpladdade introspektion, eller som mellanlandning före Aliide i Bübins spår. Kandre berättar som mest när hon bär barnets blickar, oavsett när dessa blickar rymmer krass oförsonlighet eller vidgande förundran.

011

Guds minnesnot

010



på Sols 3:e planet
region C2-E1

ifall auto krånglar

Avsluta 2010

Starta 2011

Håll ljus levande
minst ett jordår till...









010

en eller annan LUCKA i Ljuselias Sjukalender

Tysk eller dylik Lucka

scen

ett superpraktiskt snabbköp
mitt i medeltida gränder, oregelbundet ringlande
med bruksanvisning inunder
var och en lykta



redskap

en el-cell
där varje njutning i hela världen finns representerad
av varsin siffra
De som får samma siffra
såsom stilla längtan samt saffran
skiljer man åt genom
att inta dem i olika
delar av organismen



karamell

en skiva Stollen [gruvgång, eller mandel-längd]
maxad med sultan-russin
och kanderade citronskal
skall tydligen vara tysk jultradition
som någon neapolitanare stänkt in ytterligare
med limoncello-likör
lika sut som sör
o med gott om smör



figur

Mary animerad i brun lera
som blir brevvän för livet med slumpvis farbror i New York
sedan hon skickat choklad
och fått Max att också isbryta sin systematiskaste ensamhet
sänt honom sina tårar att gråta med
(Spoiler-varning)
men när Mary gör det hela till en forskningsrapport
rycker Max ut M:et ur sin skrivmaskin
men till skillnad från The Noblets
figurerna som de aldrig kan få för många episoder av
är det här en film som finns på riktigt



aforism

du vänjer dig vid att älska
förväntar dig beundran
du vänjer dig att förakta
misstror alla om misstro
men du vänjer dig aldrig vid övergången
från en självklar upplevelse
till en annan lika självklar



sång

valfri ballad av Scorpions
med Klaus Meines stingande stämma
eller kanske ett hårdare stycke is
som man efter tjugofyra lyssningar
börjar smälta för lika mycket



väderlek

Tag ett snöflingemysigt jullandskap
Lägg till konstant insvepande ishavsvindar
och ni får Göteborg nuförtiden









010

Efter Första Halvan av BERGTAGEN

010

Har nu tagit mig igenom första halvan av Bergtagen av Thomas Mann. Innebär drygt 400 sidor, om än bara en gång än sålänge.

Mot slutet, före andra delen börjar, finns ett längre parti på franska språket, mitt i tyska kontexten uppe i den schweiziska kurorten. Det är madame Chauchat som äntligen samtalar med huvudpersonen, medan han äntligen försöker samtala med henne.

Och när jag tjuvlyssnar så inser mitt hjärta naturligtvis återigen att det är fransk kultur som jag bäst viger mitt liv åt (eller varför inte dess relation till någonting tyskt, eller afrikanskt, eller amerikanskt, eller...)


De karaktärer ur boken som tycks mig mest intressanta att följa såhär långt äro i rangordning:


1. Claudia Chauchat
(egentligen ryska, men förande sig som fransyska)

2. Hans Castorp
(huvudperson, "på besök" hos sin kusin i kurorten)

3. Settembrini
(intellektuell humanist,
förefaller mig snarare skojfrisk än som han beskrivs allvarsam)

4. Doktor Krokowski
(föreläser om sambanden mellan kärlek och sjukdom)

5. Fru Stöhr
(dum)

6. Marusja
(åtminstone kusinens dragning till henne, parallellt med Hans egen till Chauchat)


7. "Tous-les-deux"
(smyger omkring utan att säga mycket annat)


8. hovrådet Behrens
(överläkare)

9. Hermine Kleefeld
(som kan vissla med pneumo-thorax)

10. Doktor Bluhmenkohl

11. Joachim Ziemssen
(kusin till huvudpersonen Hans, redan patient)

12. Herr Albin
(skulle kunna bli alltför farlig)

13. Pribislav Hippe
(skolkamrat som Hans lånade penna av, Retroaktiv)





010

Some kind of INFINITY and Stupidity

010

Another blend of deep thought with superficial humour, from The Hitchhiker's Guide to The Galaxy (Douglas Adams 1979):


"It wasn't infinity in fact. Infinity itself looks flat and uninteresting. Looking up into the nightsky is looking into infinity - distance is incomprehensible and therefore meaningless. The chamber into which the aircar emerged was anything but infinite, it was just very very very big, so big that it gave the impression of infinity far better than infinity itself."





Pretending to (Not) Being Stupid by (Maybe) Being Stupid

"One of the major difficulties Trillian experienced in her relationship with Zaphod was learning to distinguish between him pretending to be stupid just to get people off their guard, pretending to be stupid because he couldn't be bothered to think and wanted someone else to do it for him, pretending to be outrageously stupid to hide the fact that he actually didn't understand what was going on, and really being genuinely stupid. He was renowned for being amazingly clever and quite clearly was so - but not all the time, which obviously worried him, hence the act. He preffered people to be puzzled rather than contemptous. This above all appeared to Trillian to be genuinely stupid, but she could no longer be bothered to argue about it."









010

Want what one Wants

010

...från närmare slutet av filmen Lawrence of Arabia...

Huruvida följande är floskler eller djup sanning kan jag inte avgöra just nu. Rättare sagt, det är nog sant, men om lögner är mer värda än halvsanningar vete fan. Intressant i varje fall!

Law:
-There may be honour among thieves, but there's none in politicians.

Powerful man:
-If we've told lies, you've told half-lies. And a man who tells lies, like me, merely hides the truth. But a man who tells half-lies has forgotten where he put it."


en smula tidigare:

Law:
-I'm not the Arab revolt, Ali. I'm not even Arab.

Ali:
-A man can be whatever he wants. You said.

Law:
-I'm sorry. I thought it was true.

Ali:
You proved it.

Law:
Look, Ali, look! [nyper i sitt skinn] That's me. What colour is it? That's me. And there's nothing I can do about it.

Ali:
-A man can do whatever he wants. You said.

Law:
-He can. But he can't want what he wants ["Men man kan inte önska vad man vill" har de översatt med]. This [kroppen] is the stuff that decides what he wants.


Utöver den vanliga konflikten om ande /materia, så : En mycket märklig uppfattning av vilja?! ... att den inte skulle vara något som går att önska fritt. I viljans begrepp ingår väl för tusan och en nätter att den kan önska sig själv!?!

Om andra använder ordet "önska" såsom "den svensktalande brittiske araben" gör här, som att det bara handlar om en ren tankeimpuls helt fristående från viljan vilken snarast skulle motsvara fysiskt handlingsmönster - så kanske det förklarar varför jag ofta fortsatt att debattera med somliga i fråga om vad vilja innebär...?


Eller så menar han nånting helt annat - att det som den kroppsliga bestämdheten vill, det är såpass motbjudande i all sin begränsning så att ingen kan önska sig hysa denna vilja...? Det blir väl i så fall en åskådning att livet är ont, vilket det ju inte kan vara :-) Kan alla fortsätta önska nånting annorlunda, så kan vi ju skapa nånting annorlunda! (Vilket inte betyder att det går på en handvändning, eller ens en livstid...)









010

Börjat läsa Bergtagen (min Bild än så länge...)

010


Har börjat giva mig an den kolossala romanen BERGTAGEN och redan blivit riktigt betagen av tysken Thomas Manns sätt att berätta. Det är som om boken har väntat på mig, som att de författare jag älskat mest bottnar i liknande stil, i angränsande världar. Den mest påtagliga källan, Goethe, har jag dessvärre ej läst något helt av heller. Dem jag menar har närmast hemsökta sökare i huvudrollen, såsom hos samtida Kafka eller kanske ännu mer Mare Kandre från långt senare utsiktspunkt... romanbyggare som egentligen tar avstamp i poesi eller novellform. (Bergtagen på sina 1200 sidor var ursprungligen avsedd att bli novell, som en lättsammare kontrast till Döden i Venedig).

Mina favoritförfattare brukar skriva ur någon central figurs perspektiv, ha överkänsligt psykologiserande ögon för oändliga detaljer, ja, barnets inblick i mörka halvbegripligheter såsom död, med genomkonkreta sinnen samtidigt vidöppna mot andliga (eller åtminstone mystiska) horisonter. Marcel Prousts abstraherande sinnlighet ligger naturligt nära. Charles Dickens kommer möjligen i närheten, men förmodligen bär Thomas Mann ett mer genomgående vuxet perspektiv. Ändå skall det tydligen vara saga i grunden, saga skriven på osedvanligt realistiskt vis - eller om det trots allt är realism på ett osedvanligt sagomässigt sätt...?



Ur förordet av Thomas Mann, dvs från författarens egen föreläsning i Princeton 1939 (boken skriven 1913-24), där han här ger sin nyanserade syn på romanläsandets bägge sidor, betonar vikten av både arbete och underhållning. (Fast frågan återstår från bok till bok HUR många sidor man måste kämpa sig igenom före man antingen ger upp eller uppnår en berikad upplevelse):


"Jag börjar med en mycket anspråkslös begäran, nämligen att man skall läsa den två gånger. Fast jag tar naturligtvis genast tillbaka, om den har råkat tråka ut läsaren första gången. Konst skall inte vara skolplugg och möda... Konsten vill och bör roa, förströ och stimulera, och den som inte påverkas i denna riktning av en bok bör lägga den åt sidan och försöka med någon annan. Men den som överhuvudtaget har plöjt igenom Bergtagen rekommenderar jag att läsa den en gång till. Ty bokens speciella teknik, karaktär och komposition gör att läsarens njutning andra gången ökas och fördjupas, liksom man ju måste känna ett musikstycke grundligt för att fullt kunna avnjuta det.

Det var inte utan avsikt jag använde ordet komposition, som annars brukar reserveras för musiken. Musiken har alltid haft ett kraftigt stilbildande inflytande på mitt arbete. Man får ofta höra att en diktare egentligen är något annat, en felplacerad målare eller grafiker eller bildhuggare eller arkitekt eller Gud vet vad. För min del måste jag i så fall räkna mig till musikerna bland diktarna. Romanen har alltid för mig varit en symfoni, ett kontrapunktiskt verk, en motivflätning, där idéerna representerar de musikaliska motiven. Man har stundom fäst uppmärksamheten på, och jag har gjort det själv också, det inflytande som Richard Wagners konst har utövat på min produktion. Jag vill ingalunda förneka detta inflytande och speciellt har jag följt Wagner i användningen av ledmotiv som jag introducerar i berättelsen. Och detta icke såsom fallet är hos Tolstoj och Zolá... på ett naturalistiskt karaktäriserande, så att säga mekaniskt sätt, utan på musikens eget symboliska sätt."









010

Sverige 2013

Rapport från första månvarvet

En ny lag infördes som förbjuder molnen från att täcka solen under eftermiddagstid. Förslaget om att sätta upp en till sol röstades dock ned.

Storsvart och de sju dvärgarna inledde sitt första samtal i historien. Somliga kom på att de har försvarat likriktning i olikhetens namn. Andra insåg hur de har stridit för olikhet under fasader av likriktning.

De allt kortare kjolarna gick inte att sy upp ytterligare. I allt högre utsträckning har kjolarna börjat kompletteras med förlängda trosor. Dessa går nästan ända ner till knävecken.

Rapport från Andra månvarvet

Böckerna har blivit alltmer interaktiva. Läsekretsen sms:ar sina idéer till författaren medan boken skrivs. Den färdiga produkten måste innehålla minst 20% av vad som framförs under de mobila arbetsfaserna. Mail, chat eller telefonsamtal bedöms innebära alltför stark påverkan på skapelseprocessen. Författare med alltför få läsare får tillåtelse att sms:a sig själva.


En ny sorts spegel är uppfunnen. När ögonen tittar ser man ansikten som tillhör andra. Vilka man vill se går att programmera in, även veckovis i olika scheman. Varken knappar, elektroder eller särskilda glasögon används vid själva tittandet, som sker helt naturligt. Alla som har registrerat sig bidrar till det världsomspännande galleriet av levande ansikten. Spegel-systemet har kritiserats för att ge falska bilder av verkligheten. Vissa oroas av möjligheten att se ett glatt ansikte när man själv är ledsen, eller ett argsint när man är förvånad, medan andra enbart är positiva. Socialpsykologiska institutioner runtom i landet har observerat en kvalitativ känsloförhöjning hos hela omgivningen.


Förskola även för vuxna börjar bli verklighet. Arbetslösa vuxna får komma till förskolan och arbeta med sina saker. Där är redan barnen som lär sig livets hårda skola. Ömsesidig inspiration och gränsöverskridande workshops står på tapeten. Vuxna fakta ritas med krita. Regin står ett antal friskolor för, som har gått ihop för att minska utbrändhet genom en leksammare läroplan.

010

Sundare Syn på lagen om Sexköp

101

Äntligen en insiktsfull artikel i ett av de känsligaste ämnena, sprungen ur såväl blå som röd källa, vilket förstärker känslan att dessa kvinnor vet vad de talar om (om sakens idé och aktuella konkretion, snarare än inifrån partiramarna):

http://www.folkpartiet.se/Vara-politiker/Ledamoter-av-riksdagen-/Ledamoternas-webbplatser/Camilla-Lindberg/Artiklar/skrota-sexkopslagen-for-kvinnornas-skull/

Särskilt klokt finner jag avsnittet:
"Kriminaliseringen av sexköp ger upphov till illegal ersättningsmarknad där handeln är farligare. Efterfrågan minskar inte, utan exporteras dels utomlands, framför allt till europeiska grannländer och Asien, och drivs dels ner under jorden. Kriminella organisationer ges möjlighet att etablera sig. Det blir svårare för köparen att avgöra om det föreligger tvång eller frivillighet. Benägenheten att larma polisen för den som misstänker att säljaren far illa minskar markant. Man riskerar repressalier både från de kriminella elementen och staten. Det senare eftersom man kan göra sig misstänkt för "försök till sexköp" – vilket också är kriminaliserat."


En vecka kvar till Valet, inser att man kan välja precis vemsomhelst. Nästan så jag kan tänka mig ge en röst åt Camilla, men ack, nå, tydligen får man inte ta henne till Riksdagen om man bor utanför Dalarna. Så får möjligen bli någon annan ur privat/offentliga nätverket LIBERATI (om min lovande upptäckt skulle visa sig hålla i sig).





101

SOLARIS MinnesKloning

101

Stanislaw Lem har redan så skönlitterärt exakt skildrat upptäckten av himlakroppen Solaris, Solaris vars flytande massa kopierar sina besökares minnesbilder till att bli deras egna hägringar, till synes rena möten med närmaste bekanta, så jag behöver ej gå igenom hela historien, än mindre poetisera dess förtätade närvaro, denna verkligt vetenskapliga saga upprunnen ur en polsk-ukrainsk blick, filmatiserad inom såväl Sovjets som USA:s gränser med gott resultat (inklusive fler jordiska vinklar i den föregående), en upptakt in i 60-talets psykedeliska problematik, plastiska perspektiv dock med hårdfakta i bagaget, bara konstatera att planeten är som en medveten maskin, vars känselspröt hittar upp ur sitt havs enorma barnahuvud och griper in i människornas levnad, likt en psykoanalytiker som återspeglar funktionsmönstret hos vilken satellit han än kommer i kontakt med, bidrar till detektivmysteriet om vad som egentligen har utspelat sig före han satte sin fot i samma damm, skapar sociala hallucinationer åtskilliga ljusår före dokusåpornas tidevarv, och fastän allt blir rätt så blir det fel, exempelvis istället för rymddräkt har huvudpersonens fantasi-hustru Hari en klänning på sig som ej går att knäppa upp knapparna på, för den är ditprogrammerad, ett överfört minnesfragment, men det mysigaste av allt är när det knackas på varandras dörrar, trycks på knapparna och hur skepsskorridorerna kröker sig kring biblioteket med all Solaris-historik i, och då har jag förutom filmerna inte ens läst till slutet ännu.









101

Herr Kubb turned out to be Mr Benn

101


Now after a half life time, I finally discovered how the cartooned "Herr Kubb" originally is a MR BENN, by other words British and not Polish /Czech as I suspected from my memories.

Saw him walk into costume shop again, now disguised as a music video, which sounds like from the 80's when I watched Mr Benn /Herr Kubb on swedish television, rather than early 70's when this series were created:


http://www.youtube.com/watch?v=r9zq8luOjSw&feature=related









101

UR Bohumil Hrabals Bok (bo bland Returpapper)

101

Bohumil Hrabals "En Alltför Högljudd Ensamhet" fortsätter jag nu slutligen mot slutet på. Just som jag har bokat mitt livs tredje tripp till Prag. Den kommer att ske kanske samtidigt som jag i bästa fall (eller värsta fall) flyttar in i en ny gammal lägenhet som jag lyckats vilja få kika på och dessutom tacka ja till, för ovanlighetens skull.

Publicerad 1980 står det, fast skriven under det tidiga 70-talet, då Prag till skillnad från stora delar av omvärlden var mindre liberalt. Inspirerat av hans eget arbete under 50-talet som pappersåtervinnare eller makulatör av böcker.

En sådan där bok som är det mest fantastiska jag läst, men som jag ändå på något vis aldrig vill bli färdig med... Inte för att den är svår att följa med i (perspektivet är fullt påtagligt) och inte för att den är lång (knappt hundra sidor) utan mer för att innehållet på varje sida känns värt hundra sidor. Glömmer som vanligt att man kan läsa boken återkommande gånger, istället för att stanna upp och iddissla vid varje förundransfull rad.

Fast nu har jag plötsligt kört på, tjugo sidor på ett par nätter. Mitt i allt upptäcker jag att det finns ett efterord, som inspirerar förståelsen till ännu ihärdigare nyfikenhet.

Följande känner jag igen mig i de symboliska dragen av:

"...och om jag har haft någon semesterdag kvar har jag arbetat extra, för jag har alltid varit efter med mitt arbete, under gården och på gården har det alltid varit en sån massa papper, mer än jag någonsin skulle kunna packa, så i trettiofem år har jag genomlevt och levt med ett Sisyfoskomplex, så som herr Sartre så fint har beskrivit det och ännu bättre herr Camus, ju fler balar de har kört iväg från gården, desto mer papper har fallit ner i min källare, i all oändlighet, medan det socialistiska arbetets brigad här i Bubny blir färdig i tid varje dag, nu arbetade de alla igen... ...de var inte det minsta uppskärrade över att de skulle åka till Hellas på semestern utan att veta något om Aristoteles och Platon och Goethe, det antika Greklands förlängda arm, de fortsatte lugnt att arbeta och slita böckernas kärna från pärmarna och kasta de förskräckta och av fasa uppspärrade sidorna på löpande bandet så likgiltigt och lugnt utan att uppleva något av det som en sådan bok betyder, någon måste ju ha skrivit boken, någon måste ha rättat den, någon måste ha läst igenom den... ....... ...och någon måste ha fördömt boken och gett order om att den skulle makuleras, och någon måste ha staplat böckerna i ett magasin, och någon måste ha lastat böckerna på en lastbil igen, och någon måste ha kört bokpackarna ända hit..."


= från huvudpersonens studiebesök på den moderna pappersåtervinningen. Själv jobbar han relativt ensam i sin grop, där han tar sig tid att göra konstverk av balarna med alla klassiska böcker, som vore varje ex en människa som han förbereder för nästa liv. Han är som en bildad men drömsk antikvarie-föreståndare. på en arbetsplats egentligen lämpad för soldater och chavottörer. Eller likt arkeologen, en bokframgrävare snarare än bokförstörare.









101

fortfarande inte riktigt torkade märken

ännu ett FÖRRÅD i serien av sådana


en öppnad bunt med alla filmstjärnor kvar utom en

radvis av välsorterade flaskor med olika bär i

blodfläcken från 50-talet, ur ett jack i bakhuvudet som en bekant fick när han föll nerför trätrappan hit

en rymdsatellit i miniatyr

planscher på samma väsen i olika städer

sopbilen som två snubbar monterade ner i sökandet efter den enes försvunna keps

ett ännu regnblött motiv

en tjugo år gammal sedel, alltjämt värd 1000 tjeckiska koruna

blandas i saliven med dofterna från oanvändna frimärken

och dörren som stänger sig hela tiden









101

Själv Över Älven (Sista Flaskposten)

101


Det slutade med att hon stoppade in sig själv i flaskan
som på så vis skulle bli den sista.

Hon skriver en historia först
för att motivera sig
att göra det.

Ut i älven rullade hon.

Nu fanns där inte längre någon kvar
på stranden som kan vänta på svar.

Har hon blivit själva frågan?

På spanska finns det två skilda "att vara" :
ett som avser var man befinner sig,
ett som beskriver hur man är.

Ordet skapar spegeln.

Så stjärnbelyst låg aldrig älven
som sagorna om dagssländan den älskansvärda
när hennes former dolde sig för solen...



Hennes flaskpost kom fram till andra stranden!

Hon öppnar sig
och vecklar ut sig och
läser upp sig.

Hon låter som från en annans blick.

Aldrig hade hon sett denna strand
fastän hon spanat året runt mot andra sidan älven
och känt igen vartenda träd.

Flaskposten måste ha runnit nerför strömmarna...

Andra sidan var inte bara
en plats. Den var ett helt land.

Längtan känns som från det andra livet.

Skulle hon upptäcka livet
den här gången
eller kom hon att längta till nästa liv?!?

Hon skriver en historia
för att vilja leva
på ena sidan

Älven.









101