Nine Old Albums Beginning to Taste Like Gold (just Before Week no One)

909


9.
GASOLIN 3
Gasolin (-73)


8.
TODD
Todd Rundgren (-74)


7.
TODAY!
+ SUMMER DAYS (AND SUMMER NIGHTS)
=two in one
Beach Boys (-65)


6.
UNHALFBRICKING
Fairport Convention (-67)



0.
AOXOMOXOA
Grateful Dead (-69)

or

EASTER EVERYWHERE
13th Floor Elevators (-67)



4.
FOREVER CHANGES
Love (-67)


3.
SAIL AWAY
Randy Newman (-72)


2.
DIFFERENT LIGHT
Bangles (-85)


1.
MYSTERY GIRL
Roy Orbison (-89)





9,8,7,6
never heard before
but begin to become favourites

0
strangely enough seems impossible for me to love

4,3,2,1
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever





909

psychological 3D picture of my Top 10 Woman

909

In my earphones tonight DeAngelo told everyone in the audience to make a 3-dimensional picture of The Total 10 Woman that one (= I) want to be with. It will go back to an origin constitution, interweaving three central and maybe conflicting needs in one's life. I made my picture and now see a pattern that every girl I felt really attracted to (for more than a single moment) possess these three (in different proportions). In order of appearance or from what has to come first to almost first:


1. CHILDISH

First of all meaning an immediate, funny, unresponsible, self-centered way of being. Though genuine, full of feelings rather than superficial or calculated. Not too smart, unfinished, but sometimes more conscious than every grown-up human. All in a magical way... On a deeper lever including a will to take imagination and naive believe-power seriously, not just as entertainment. In another sense lacking something, a constant need for what I will give her (or God will give us) in order to grow.

2. DANGEROUS

Living a life that is full of exciting experience, potentially bad and potentially good. And doing so much more intense than I ever have dared myself. Could include sexual activity or some social investigation, probably experimenting through art forms. With the risk of being condemned... If the danger is real just for her and her aura, it will be exciting enough to share through communication. But if it's involving me when she pulls my (or let me pull her) strings into the scene - then I'll either flee from her or grow with her.

3. OVER-FLOWING

Whatever she overflows of - let it be creativity, knowledge, body or food - it will have the great possibility to nourish me, and do it constantly, without demands of getting something back. She should have reached the point of using her personal abilities for serving humanity, physically, intellectually or spiritually, however not at all free from emotional desire. And as soon as she not anymore shows childish curiousity for my experience or gifts, neither teen-like tendency for dangerous living rather than boring reason - then I will not feel willing to receive her help, materia or inspiration.





909

bland de sista ombord på 00 ORIGO

909

SlottsPorten, 8e sista såpbubblan på 00 ORIGO


SlottsPorten var egentligen för stor för att rymmas ombord på rymdfarkosten. Fast den hade ändå fått vara kvar. Resenärerna hade trivts med att kunna besöka ett helt slott emellanåt, privat eller hela sällskapet samtidigt, när de tröttnade på den intima kabinens hypermoderna sysslor. Och SlottsPorten hade sällan klagat över sin plats. Ända fram till nu när tiden kommit...

Nu måste all tänkbar tyngd bort - om man skulle nå ända fram till magnetfältet, där som 00 skulle bli 10. In och ut ur SlottsPorten hade riktiga drottningar passerat. Inga kungligheter fanns längre kvar på skeppet, men väl de sju sista passagerarna. Åtta hade man varit om SlottsPorten hade fått stanna. Men nu singlade den minsann ut genom vakuumslussen med en sista torr knarrning. Snart såg SlottsPorten enormt liten ut, knappt större än en liten dörr. En dörr som roterade i Universum, halvt förvirrad om i vilken riktning...

Dock hade rymdstyrelsen alltjämt problem med deltagaren ifråga. Själva materien var visserligen avlägsnad, porten i dess stabilaste träslag med dörrkarmar och allt. Däremot själva öppningen tycktes på ett förunderligt vis fortfarande finnas kvar. Man kunde se hur resenärerna gick som om de gick igenom någonting, på just den plats där SlottsPorten brukat vistas. Säkerligen var det bara deltagarnas egna vanor som var problemet, men ledningen kunde inte andas lugnt förrän situationen var under kontroll. Och det påverkade hela expeditionens syrebalans. En kanal ut ur gåtan måste öppnas.

Ty SlottsPorten hade alltid varit gammal i gården, en listig karaktär som enkelt kunde beté sig komplext, nästan som en paradox. Möjligen var den rentav en paradox. Hursomhelst borde dess effekter avklinga allteftersom. Tillförseln av direkta tendenser hade ju omöjliggjorts. Varken framtida eller historiska tankegångar knakade mera ur SlottsPortens närvaro, blott ur dess frånvaro.






StjärnSpillran, 7e sista såpbubblan på 00 ORIGO


Nu var de sju kvar på rymdskeppet. I mitten av dem alla, med tre kamrater i vardera vingflygeln, hängde StjärnSpillran. Han liknade en avbruten bit av en konstgjord stjärna, såg ut som en gyllene triangel. Klädd i guldig silkespapp glimrade han till varje gång han vred sig. Det spred sköna illusioner genom skeppet. StjärnSpillrans forntida stjärna hade varit av kvinnlig polaritet. Alltsedan han blev enskild individ hade han utvecklat en manlig konstitution, närmast blivit kaptén ombord. Allesammans sex såg upp till StjärnSpillran. Men ingen hade riktigt tänkt på att just han kunde få lämna expeditionen. Nu såg det ut att snarast ske.

Hur rymdstyrelsen resonerade var inte alldeles klart. Dock kunde man föreställa sig hur obalans skulle infinna sig utifall någon ur vardera vingen avlägsnades. Så det fick bli själva kärnfenomenet. Ty resan styrdes ju likafullt mot en ny stjärna, som gick under arbetsnamnet 1-0. Den förmodades vara enda solen i ett totalt oupptäckt solsystem, som i sin tur var det innersta i hela galaxen. Där skulle allt bli ljusare än någonsin. Stjärnsystemets ytterregioner höll 00 ORIGO just på att utforska. Här var solsystemen ännu slarvigt utspridda. Huvudleden in mot galaxens centrum lät sig inte lokaliseras i första taget.

StjärnSpillrans ontologiska konstitution hade länge varit svårgripbar. Den föreföll både vara och inte vara sina reflexer. Hur den nu bäst skulle kastas ut ur farkosten förblev ett mysterium. Men det måste likafullt göras. Så rymdstyrelsen tog varenda glans man såg (förutom dem som uppenbarligen kom från spotlightsen). Det rörde sig om maximalt tusen glimtar och en handfull gnistror. StjärnSpillran slockade allt djupare där den alltjämt dinglade på sin krok. Till sist återstod blott en doft av svavel, som fick de återstående resenärerna att minnas mysiga skorstensrökar hemifrån jordeplanetens vintrigaste kvällar.






SpionSkorpionskan, 6e sista såpbubblan på 00 ORIGO


Redan när sex passagerare återstod hade spionen ombord blivit avslöjad. SpionSkorpionskan var uppenbarligen ingen äkta deltagare, så nu åkte hon utan tvekan ut. Vakuumslussen visade ingen pardon och rymdstyrelsen lät henne inte ens behålla syrgasdräkten på. De återstående resenärerna tyckte det var lite väl hjärtlös behandling av SpionSkorpionskan. Hon hade under expeditionens gång haft sex med samtliga, för att hålla dem lojalt beroende. Hennes magiska magnetism och fördolda öppensinnlighet skulle få glömma i första taget. Fortfarande fattade ingen vad som gjorde henne till spion, vad som skilde hennes syften från deras egna. De var ju alla ombord för att lura varann lagom mycket, att komma etta och tillsammans njuta av tävlingsmomentet i detta. Och nu agerade rymdstyrelsen som om det trots allt fanns en annan målbild. Var hade SpionSkorpionskan gått över gränsen?

SpionSkorpionskan såg ut att ha sex lemmar, som vilken insekt somhelst. Egentligen hade hon åtta, som den spindel i nätet hon hade försökt vara. Vinröda klackskor bar hon på sina uppenbara benändar, men genomskinliga löparskor på de de bägge osynliga. Dessa "extra" lemmar använde hon till att förflytta sig några kilometer längre fram per ljusår än själva skeppets hastighet medgav. Under lång tid hade SpionSkorpionskan varit smart nog att sprida ut de där extrastegen så att de inte märktes. Det såg ut som om hon befann sig på exakt samma position som 00 ORIGO med dess hederliga resenärer i. I själva verket hade SpionSkorpionskans dolda snabbhet fört henne närmare 1-0 än någon levande varelse ännu satt sina fötter. Den innesta stjärnan, destinationen för hela expeditionen, fick bara nås genom själva skeppet. Så hade rymdstyrelsen beslutat. Och när SpionSkorpionskan höll på att äventyra denna fundamentalregel var man så illa tvungna att plocka bort hennes existens, till synes omotiverat för att ingen annan skulle få samma idé.

Exakt hur stort SpionSkorpionskans försprång var vid det här laget hade man ingen aning om. Men man räknade kallt med att utsändandet av hennes nakna kropp i svartrymden skulle radikalt krympa, kanhända rentav utplåna allt vad dolt försprång hette. I värsta fall fick rymdstyrelsen sätta in oanade resurser för att komma ikapp hennes utspridda stegs sammanlagda verkan. Det föreföll dock osannolikt att SpionSkorpionskan skulle ha hunnit arbeta med fler parametrar än rummet och tiden, eller att hon hade förstått sig på de riktigt irreella avstånden. Så den verkliga vinnaren fanns med all förmodlig värdighet bland de fem kvarvarande. Såvitt nu inte SpionSkorpionskan hade smittat dem med något intimt virus...






[Se även min nu eller nu-blogg för fler episoder i samma serie]


909

CylonStars Sympathica

909


Now I've seen the whole first season of BATTLESTAR GALACTICA (modern version). Begin to wonder more about the characters than the plot and the world. The four figures so far that I feel strongest sympathy for are:


Lt. Starbuck (Kara Thrace)

Dr. Gaius Baltar

Lt. Boomer (Sharon Valerii)

President Laura Roslin

(but not at all Captain Adama and his son, in contrast to the older version)



And in ENTOURAGE I began where my friend is, at the fourth season, soon seen every episode there. So far I feel strongest sympathy for:

Johnny Drama
or maybe Turtle
(even though I realise Vince gives the overall best impressions).



So follows a similar sympathy-list based on the first season of 30 ROCK. None of the characters would be easy (for me) to interract with in reality. Like in drama-comedy each one is many bits too much, but everyone has a part possible to relate to.


1. Liz Lemon (responsible for everything)

2. Pete Hornberger (symphatic or something)

3. Jenna Maroney (proud and sensitive actress)

4. Kenneth Parcell (extremely service minded, maybe naive)

5. Cerie (sexy and relaxed, maybe naive)

6. Frank Rossitano (lazy as porn)

7. Jack Donaghy (boss or something)

8. Tracy Jordan (star or something)

9. everyone else in the television-making-team



909

Santa L.A. Star and not Blue Bar under Hat

909

On the same night I met two different women who both live in USA but were back here in Sweden for christmas vacation. This was a new scenario for me. If I meet some more of that kind, I will have found a perfect night companion, or a potential travel-ticket.










Before that a happy blue girl got my hat on her. And I'm beginning to realise blue is a beautiful color too (especially below). It has always been one of the last colors I would choose, in any situation. Well, if I should become friend with USA, I would probably also have to love blue :-) But getting a car, drinkning coffein or becoming a christian family man - no - there goes my limit. Even if my latest life process doesn't exactly oppose to that direction...





In christmas present from little sis I got this t-shirt. ((She also reminded me from where I must have picked up the inspiration to my former school day habit of wearing sweatshirts UNDER t-shirts. That"reversed" way of dressing is not unusual in college(movies), and since I had only seen swedish and some american movies by that time, it felt natural, and still seems more funny to show two things at the same time.))



909

ur Julinas julkort (från Tomtarna)

909



God Jul, Julina! Nu imorgon
har du permission från
fängelset ju! Hoppas du
hanterar det! Möt mig i stallet
före dom tar hand om dig!
Stjärnan glimra och jag timra.
Längtar efter dig, lilla jänta där!

kram Tommy



God Jul, Julina!
Är du friskare nu?
Vi väntar dig här.

kramar Tomas



Hej igen, Julina! Drömde just hur vi
stötte ihop på konstskolan. Det var
fem år sen senast, men du gick ännu
kvar tydligen. Undrar du om jag dök
upp för att fullborda Liv 9? Du var
den enda som det funkade å dansa
med. Och vi gjorde det nu. Sedan kom
Malinsa och sa hon var din flickvän. Men
jag tror bara hon ville testa mig. I nästa
bild var hon den där killen med kamelögon
och världens minsta pennstift. Han ritade
frälsta figurer under din kjol. Jag har
läst 2/3 ur Pepparäpplets baksida. Ha allt
jävligt gott i jul! Hälsa Jesus!

puss Timoty








909

Den Lesbiska Mannen

909


Det fanns en lesbisk man. Han kände attraktion enbart till kvinnor, men blev oftast blott deras kamrat. Mannen strök sig kattsmygande mot kvinnorna, lade händerna lurigt längs hår, skulderblad, lår, handleder, ställde sig nära som en kvinna skulle göra. Men han förväntade sig att kvinnan skulle återgälda, grabba tag, dra ner honom mot sin hemlighet, med manlig kraft och pojkaktig nyfikenhet. Fast hon måste se någorlunda söt ut, helst en kameleont, ibland spela ultrafeminin. Krama manliga kamrater kändes olustigt, ej laddat, bara fasade för hur hans icke-maskulina vanor skulle tolkas missvisande. Den lesbiske mannen försökte spegla sig i vareviga kvinna.






= ännu en 100-ordsHistoria


909

Vancouver exists too

909


i

west-coasted

snow

rains over


ii

Vancouver

grows

holy wood


iii

trolley tram

shows

Tokyotown


iv

Fransisco

flows

high below








= continuing my triptyques with Quadroid nr 14

Discover now how Canada's third biggest town contains what's been called northern Hollywood, and soon a whole olympiad will be hold in their greece-german asian-asian mixed british culture.



909

i snövitt varandra i vantarna håller

ur Ljusilias Riktiga TrollKalender
eller
Ljusilias illusoriska ÄlvaKalender



[Lucka 18]


dyker de upp ur tjärnen
mitt i en borttappad skog
ligger snön tystare än vitt
gnistrar månsken från varenda gren och sten
har någon spänt osynliga trådar
mellan alla lönntallarna
ett snövitt nät
som kamouflage
över snön
känns allting så lätt att existera
öppnar tillsammans ögonen
det ena är Ljusilias
det andra tomtepojkens
har de våta vantar på sig
och blötfrysta snörkängor
men värms snart under mångloben
dess ikväll mänskliga eld
tänds i Alaska
sprider sig vidare hit till Vancouver
svavlar stickande skönt
luktar åter liv
gammalt förtrollat
i månedimension
nedspeglad
är tredje ögat gudomens
ger Ljusilia former
skänker tomtepojken klapp
får de ny fart
blir helt elastiska
som mysigaste spänst
av febertätaste fiberplagg
springer sekunderna tills hela skogen är fylld
står de för alltid nu
och håller varandra i vantarna
tror och vet
det är bara att känna
så ordnar världen sig
brinner lyktsken långt borta där värmeröken
och svavelsuset
kommer ifrån
människohuset



[Lucka 19]


äro slutet
och början
närmare varann
än någonsin
nu
ur korus av luckor
i korinternas labyrint
leder åter
upp längs kaliforniska skorstensröken
ner genom mexikanska öknen
över viljande haw
indiska irrdis
och stannar
en sällsamt nordisk natt
här i stallet
bland gnistrande havrestrån
frustande frost
lossnar deras lust
glittrar sig julmustiga kulorna
i fattigaste grått
trasar sig strumpbyx
klyver kåta skåror
smulas grindträ
i glimrande dimman
älskar Ljusilia
tomtens kyssar
med sin tindrande mun
och snuviga ögon
hånglar hon minst lika hårt
som tomtens mjuka klappar
kommer kanske en trollunge
födas till jorden
ligger spiltan fylld med snö
kanelkrubbor och
pepparkaksbak
där glasyren snart
ritar hennes änglalika
kjolfållar
i vintersolståndet
stiger blodrikt strålande stearinet
blir en hel stjärna
slocknar snart
den vita dvärgen
milt mot öster
fastän sällsamt åt väster
från Kanadas tak hoppandes
ner i japanska snön
eller rentav de danska markerna
där ingen saga ännu
hade satt sin fot
när tomten kom
ty allting har två ändar
men ringen den har en
och barnet blir den tredje






909

JUPITER Cycle of calm expansiveness

909


My Jupiter cycle starts today. Seems to begin with me appreciating areas that I've never felt no real interest for before. Main theme is America, which I could be said to have avoided. Learned more about american things in the last week than in my whole life. No, not really, but feel constantly hungry for finally getting a map of all those cultural influences. Especially California, and especially San Fransisco I believe.

Actually my daddy tonight began to tell about his journey many years ago cross USA to Japan, and it wasn't just me asking. When he described San Fransisco I once more realised the likeness of towns that I like. And now I listen to the sound-world of Beach Boys more impressed than before, and discover Grateful Dead that I've never heard in this whole life.

Seems also the last days I've gone through a shift in general feeling or underlying awareness. Which can be made a good habit if I'm working on it... I'm not worried in the same way as usual. Feel calm but also active, like no more hurry but much will be done. This confident earthiness could be because christmas is ahead and everything around slowns down, but me in my space is usually living individual rhytms anyway. Now it feels like somethings growing more from the field between inner and outer universe.

I am more constantly curious to meet the outside world, not just jumping out like a sudden flower-picker. At the same time I'm picking more flowers than ever. But it has become a regular art, grounded in our society's practical fields, and not just private desperate inspiration. Even if I'm still very much a man who wants to be alone, or interact from a lonely space. Anyway I feel deeper curiousity and affection for carefully chosen parts of the world.

These parts becomes more and more numerous, but the same goes for the parts I no longer will make the meaning of my life. It's like you discover more but in the same process become able to eliminate more. This is since you know better and better the whole puzzle, you know. So, I choose more and more parts of the world, which relatively seen becomes lesser and lesser parts. Better and better I can try to really meet them. And involve them into every other part...

Jupiter in the big cycle doubled by Jupiter (or by itself) in the small cycle, will be rolling in my horoscope until may 2012, when Saturn takes over the small cycle. But not until december 2025 (when I'm fifty years) will next big cycle begin (with Saturn). Main cycle of Mars went on from when I was nine to sixteen. What was in the end of that period (before Rahu) seems to come up now in new transformed appearance (after Rahu).

I was much more into american things then - even if not so consciously - right before I turned sixteen. Listened to Simon and Garfunkel, Bangles, Bacharach and began to love swedish rock poets who (I now realise) have lent more from american waves than european. And what I saw during late 80's and early 90's where relatively many american movies. Even if I did not choose them concsiously then, I liked them in a way I haven't done since then, but now maybe again... And I then read adventure detective storys based in USA - even if not the massive comics or violence flood other kids where burried in - with a world and style in them which later seemed pointless to me... Cultural stuff I've hold most high last years during the 00's is often british, french, (canadian), german or italian. Spanish or latin influences I've never adored, until now when they seems to slowly grow (into for example the Californian ground).


Time will tell if I'm right now.
Or I will tell if time's right now.








909

Uppfylldhetens Oräddhet

(ännu en insikt)



att helt enkelt sluta oroa mig

låter sig omöjligt bara göras

tills sinnet jag fyller med glädje,

spänning, berusning, musik eller arbete

råder då ej längre utrymme

för oro för stress över rädsla för förlust

upptagen helt med att kämpa och njuta






909

ur Ljusilias Riktiga TrollKalender (sista eller första)

313


[Lucka 12]


inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som tomten har skapat
och leker så bländad med
ombord på Circus Jupiter
i fröjdefull världsrymd
men hon är
också anden
den som inser
sin robotmässiga relativitet
sitt marionettskap inkapslat
i en utvecklingsbar kropp
sin cybernetiska organism
byggd på emotioner som
berikas när de upplever sig själva
alltmer utifrån
alltjämt inifrån
och på så vis
ligger Ljusilia likafullt två steg före sin skapare
tomten som tror
att ljusslingorna gör precis
som han vill
vilket de också gör
men inte för att tomten vill
utan blott så länge Ljusilia njuter
av hur hans händer pysslar
och plockar bland
känslotankarna
i nya kombinationer med
hennes kropp
dess frostiga eldsflammor
dess guldglada månsorg
ser nu i spegeln
bägge sidorna varandra
Ljusilia ser Lidiana
Lidiana ser Ljusilia
tror de de är
den de ser
som de mycket riktigt blir
och blir igen
har någon hakat ner ett par minnen
spikat upp ett annat
föreställer San Jesousa
men är ännu en gudinna
gjord av Gud
behöver visa sitt medvetande
i en annan form






[Lucka 13]


omkring på sin tomt
strosar Ljusilia
i snövit skrud
i junis björkbladsgröna evinnerlighet
stryker hon sig mot
näverändorna
med solstrålar i håret
känner hur den snart brinnande törnroskronan
ej längre
tynger
får henne att lyfta med
lågorna en bra bit över takkanten
får Ljusilia syn
på fler
hus med människor
hon ännu inte sett
ett litet troll som hon är
trodde Ljusilia hon var
en ängel eller
en tomtes dröm
men åter knallar trollflickan
med sina mörka fötter
bestämt omkring på tomten
och längtar
läser den första samlingen
efter den tredje
i försommarvind virvlar psalmboksbladen bort
som maskrosfrön
likt skolklocksklang
skall Ljusilia någonsin?
fullborda en termin
i människornas konstiga utbildningsväsende
dess inlåsta institution
som ändå handlar hela tiden om
yttersta scenarion
kroppsdelar av sekunder, där triljarder avbilder
sparas av det
som aldrig stannar
som Ljusilia skulle vilja
att någon höll kvar
ett helt år
likt klementin i den ena
nektarin i den andra
näven nu
den nakna smaken
av en sista chans som aldrig slutar börja
ett sommarlov fullt med julpyssel
för ett troll tror
eller vet egentligen
att allting kommer tillbaka
på andra ställen
som nytt liv
i det ständigt skiftande äventyret



Trettonde är sista luckan
(eller möjligen första luckan)
i en trollkalender...






[Lucka 14]


kikar Ljusilia sedermera
in i det mänskliga utbildningsväsendet
forskar förundrad kring
huru minnen kan vara kropp
huru betydelser kan bliva avtryck
huru symboler förmår rymma innebörd
huru ljus gör för att forma en varelse
eller vice versa
närsom psykologi håller på att förvandlas
till filosofi
därsom filosofi redan har överglidit
i psykologi
drar hon upp svansen under kjolen
och knackar tipp
som tätt på tå
på hos tomten som tar hennes tusentals blad
kliar sig i skägget
mumlar högt
och bakom glasögonen förvandlar utsagorna
till en eller två
som Ljusilia må fortsätta arbeta på






[Lucka 17]


ställer sig Ljusilia högst upp i San Fransiscos brantaste backe
åker rullskridskor nerför staden och
fortsätter ut i havet
hinner hon komma ända till Hawaii innan farten tar slut
inser nu att här
utspelar sig hennes sannaste
element mellan
japanska och amerikanska strömmar
vid kartans yttersta kanter
kanske inte precis Honolulu-honans karaktär
snarast om man kunde kalkera
Kyotos tempel ovanpå
Kaliforniens nöjespark
som nån sorts Bombay
i själva magnetfältet mellan
aptit och ceremoni
urspringer sig Ljusilia
simma summarum av polerna
som legat i världskrig med varandra
som parallellt initierat jordklotets senaste högteknologi
gjorde det möjligt för Ljusilia att sitta här
på Jupiter
i den jordiska matrisen
och leka med klonade sinnesintryck
som känns som äkta upplevelser
och också mycket riktigt är
äkta emedan hon medvetet
bestämt sig för att återskapa
verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt ännu en gång, ett helt lager utifrån
där tomtepojken synkront
har sin horisont inloggad
så han förmår dela minnen direkt med Ljusilia
och hon med honom






313

Lucia Disco Cameloni Macaroni

313

Inatt var första gången i mitt 34-åriga liv som jag använde ett discogolv på ett sätt som kändes utmärkt. Med andra ord under loppet av den gamla schlagern Cameloni Macaroni... Sedan var allt vad klockrena, bra vibrationer heter förvandlade till vilsenhet på nytt. Nu berodde det långt ifrån bara på låten. Nej, jag fick (eller skapade) kontakt.

Hon stod ensam, snett mittemot mig, men såg varken övergiven eller överförfriskad ut. När jag upptäckte hennes närvaro möttes våra ögon samtidigt, och jag höll kvar blicken längre än någonsin tidigare (i liknande situation). Från och med ögonkontakten fanns det inget återvändande till tanken "hur ska jag göra nu?". Nej, jag gjorde en tydlig dansrörelse som markering att "nu börjar det". Eller vi...

(minns inte om hon började i samma sekund eller sekunden efterpå. Ändå hade jag inte en droppe vin i mig, vilket å andra sidan sällan brukar minska min bedömningsförmåga, snarare öka uppmärksamheten, i takt med att tankarnas lätt fördomsfulla filter avlägsnas och sinnet kommer i nuet).

Vi mimade gester till musiken, medan läpparna lät somliga ord få konturer. "Koreografin" kunde förstås göras bättre, även av en helt ovan dansare men lyckosam improvisatör som mig. Huvudsaken var dock (jo, jag hade ju cowboy-hatten på) att kontakten, utbytet, var ovanligt roligt och synkat. Att vi inte sa ett ord (varken före eller efter) men kommunicerade fullt närvarande med tecken...

...att hon var bekväm med att dansa utan väninnor (fastän en kom till henne när låten var slut), hur ingen av oss hade försökt "tränga sig på" eller söka den andres uppmärksamhet. Ändå fanns det laddning mellan oss och inte alls bara cirkus. Det var kort sagt så som jag vill att det skall gå till, och vet att det kan. Förmodligen något som sker tretton gånger per kväll i hennes värld - fast som jag annars har svårt att se hur det är möjligt när de flesta "står och discar"** blott i sina inbördes grupper hela tiden.

Hon var en av de snyggaste jag sett. Ändå gjorde jag inte minsta försök att återta kontakten sedan hon ägnade full uppmärksamhet åt väninnan. Då inträdde den vanliga blandningen mellan att jag "redan var nöjd" och rädslan att förstöra den goda vibe vi just skapat hos varann. Hursomhelst såg mina ögon efteråt hur många män stod i förtäckt gloende, passiva drivor utmed väggarna, medan innan dansen "var det bara jag" på hela stället som manifesterade den osäkert spanande mannen.


Emellertid, en ny erfarenhet kommer sällan ensam. Någon halvtimme innan Cameloni Macaroni hade jag "blivit presenterad för" en ypperligt klädd liten läckerbit. Eller två... De hade visserligen stått redan på nedervåningen, då jag hade gått fram och sagt "det man inte ska säga", dvs "Hej, ni ser snygga ut!". Den ena tjejen började direkt prova min Stetson-hatt (liksom åtskilliga gjorde under samma natt, dessvärre mest killar) och instruerade mig sedan att möta henne uppe i dansbaren.

Väl däruppe efter ett par minuter stod läckerbitarna och kramkonverserade med en kille. Jag hade mod nog att gå omedelbart fram till sällskapet, men mindes rådet att inte ge dem mer uppmärksamhet än de var villiga att ge mig. Visste ej ifall de såg mig, men till sist började de tissla. Det utmynnade i att killen drog med sig läckerbiten till bort till mig och lät oss presentera oss. Vi gick vidare till att diska, dansa lite tafatt till en halvusel låt, bara hon och jag (och sen kom väninnan med).

Det verkar ju som ett guldläge, men det märkliga är att jag gjorde inte ens bråkdelen av smeksamma närmanden som med framgång numera brukar utspela sig under vanliga samtal. Belägenheten kändes nästan orimlig, som ett test som någon annan än jag hade satt igång, men där tjejerna knappast var ironiska utan bara nyfikna, och jag/vi faktiskt hade full möjlighet att fortsätta med vadsomhelst. Blev dock initiativlös plus "oattraherad" av att jag fram till dess varken varit kaptén på skutan eller att hon drog med mig (icke hackat, icke malet). Dessutom började jag som så ofta känna mer för att fotografera damen än att att dansa med henne, så då hjälpte det inte hur jag än satte på henne min hatt. Inte heller att Pernilla sjöng sin uppfriskande Picadilly Circus, där jag fann större nöje i att markera hur jag kände igen vissa oväntade taktslag i musiken än att verkligen flörta med läckerbiten.

Besynnerligt dessutom hur de spelar sådan mängd 80-talsschlagers på ett ställe där nästan ingen är tillräckligt gammal för att fordom ha "stått och discat"** till låtarna när de kom! Åtminstone inte i vuxnare ålder...

**min freudianska felsägning för "dansa disco" (till ett par hästtokiga madamers frustande förtjusning)






313

om SommarTomten (Tryffelnötens grisgrymtsGröt)

313

tomten borde bli tröt av all rimmande gröt

som sedermera blev bland de utvalda på poeter.se






tomten kommer

om sommaren

om rom

domnar honom

som såsom omkommen

somnar om






sena renar skenar

genar mellan grenar

mot tögröna stenar

ömmar tomtens rompa

tömlöst omtumlad

somligt glomt


Önskelistan:

sötebröt
snöreknöt
fiskeflöt
känselspröt
myskmusköt
sköteblöt
sjustak- (bröts)
dubbelstöt
tryffelnöt
grisgrymtsgröt
orgelröt
andetröt
näsesnöt
älgköttskjöt
älskogsnjöt
ögonslöt

möte (skönt)






313

GuldScen, SvartVit o De Sju Färgarna (SenastSedda CinemaSlottet)

Favourite Films (and series episodes) seen now

[under uppbyggnad
kan komma att omkompletteras]




1
Konung Guld
(idéRikaste Helheten)

ONCE UPON A TIME IN AMERICA
Sergio Leone
(USA -84)



2
Prins Vit
(Intensivaste Intrig)

THE WIRE, season 4
David Simon
(USA -07)



3
Prinsessa Svart
(Världens Vackraste)

VAXDOCKAN
Arne Mattsson
(Sweden -62)



4
Toker Rosa
(Originellaste Experiment)

LARS AND THE REAL GIRL
Craig Gillespie
(USA -07)



5
Blyger Brun
(Skarpaste Skräck)

INVASION OF THE BODY SNATCHERS
Philip Kaufman
(USA -78)



6
Prosit Röd
(Skönaste Erotik)

SWEDISH WILDCATS
with Cia Löwgren
by Joseph Sarno
(Sweden -72)



7
Trötter Grön
(Härligast Uppfyllande Äventyr)

DARJEELING LIMITED
Wes Anderson
(India /USA -07)



8
Butter Blå
(KaraktärsNärmaste Drama)

RETURN TO WATERLOO
Ray Davis (of The Kinks)
(England -85)



9
Glader GulOrange
(Skojigaste Komedi)

THE PARTRIDGE FAMILY
first season
with David Cassidy
(USA -70)

eller

SINKADUS
serie av Leif Krantz
(Sweden -80)



10
Drottning SilverGrå
(Värsta Tragedi)

4 MONTHS, 3 WEEKS AND 2 DAYS
[4 LUNI, 3 SAPTAMANI SI 2 ZILE]
Cristian Mungiu
(Romania -07)



11
Kloker Gredelin
(Visdomligaste Historia)

AN EYE FOR HORROR
dokumentary about Dario Argento
Leon Ferguson
(Italy /England -00)

+ strax

DANGEROUS DAYS : MAKING BLADE RUNNER
documentary by Charles De Lauzirika
(USA -07)








909

Nine Old Albums Beginning to Taste Like Gold (from week 50 and Forward)

909




6.
SWEET FANNY ADAMS
Sweet (-74)


7.
DEPARTURE
Journey (-80)


8.
Magic Forest (the anthology)
= FAT MATTRESS + FAT MATTRESS II
Fat Mattress (-69)


9. AMERICAN BEAUTY
Grateful Dead (-70)


0.
SATURATE BEFORE USING
Jackson Browne (-72)


1. CHELSEA GIRL
Nico (-67)


2.
SONGS OF LOVE AND HATE
Leonard Cohen (-71)


3. SMILEY SMILE + WILD HONEY
(= two in one)
Beach Boys (-67)


4.
SOMETHING ELSE BY THE KINKS
The Kinks (-67)




6,7,8,9
never heard before
but begin to become favourites

0
strangely enough seems impossible for me to love

1,2,3,4
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever





909

Nine Old Albums Beginning to Taste Like Gold (from week 49 and Backwards)

909




4.
RETURN TO FANTASY
Uriah Heep (-75)

3.
THE MIRACLE
Queen (-91)


2.
PLEASE PLEASE ME
The Beatles (-62)


1.
VILLAGE GREEN PRESERVATION SOCIETY
The Kinks (-68)


0.
ELECTRIC WARRIOR
T. Rex (-71)


9.
ONE STEP BEYOND
Madness (-79)


8.
NEW ADVENTURES IN HI-FI
R.E.M. (-96)


7.
MUSIC FOR THE MASSES
Depeche Mode (-87)


6.
RADIO ETHIOPIA
[or would rather be Ethiopium]
Patti Smith (-76)




4,3,2,1
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever

0
strangely enough seems impossible for me to love

9,8,7,6
never heard before
but begin to become favourites





909