figurer 5-9 från en glömd kortlek

101




femmelie (figur 5)


en femme fatale på fantasi byggd
av föreställningar brinner
ända till marken
ner och
upp och ner
på sin springare guppar
förevigt efemär
och mera ner
med fötterna upp, i linorna håller
vrider naveln
valörerna dansar
visar spader prins
får ett hjärter fjorton, fritt vänder
översta fram
bakersta in
kolorerar blinkande
ansiktet mer och mer glömt
skrattretande
franskt är kortet





ewe (figur 6)


måne med mun av guld
kysser halva evigheten
inom sinom sol

läppar av apelsin
kysser halva evigheten
blir en ny banan





ilLouis (figur 7)


drar man illusionen kommer allting upp
även realiteterna

afrikanskaste kraften
i sin franskaste magi
kastar kunskap på skenbart tvång

chic Orleans jazzar friheter i ansvarstyngdaste begär
fördämmer förlöselse





ioHoi (figur 8)


Genom dörren som ser likadan ut
från vardera sidan

i timglaset som förblir sin egen spegelbild
outbytbar
hur snabbt sanden än rann

mellan raderna som försvann
efter eller före ömse punkt

kommer den på.





ninnimimminin (figur 9)


håller ett snöfall

i sin överfyllda glömska

täcker kommande minnanden









101

Me in Another Person's Glasses

GuldScen, SvartVit o De Sju Färgarna (SenastSedda CinemaSlottet)

Favourite Films seen now




1
Konung Guld
(idéRikaste Helheten)

THE GAME
David Fincher
(USA -97)
with Michael Douglas



2
Toker Rosa
(Originellaste Experiment)

THE TRUMAN SHOW
Peter Weir
(USA -98)
with Jim Carrey



3
Prinsessa Svart
(Världens Vackraste)

STRANGERS WHEN WE MEET
Richard Quine
(USA -60)
with Kirk Douglas and Kim Novak



4
Trötter Grön
(Härligast Uppfyllande Äventyr)

ONCE UPON A TIME IN THE WEST
av Sergio Leone
(USA -68)
with Claudia Cardinale and cowboys



5
Prins Vit
(Intensivaste Intrig)

THE LADY EVE
Preston Sturges
(USA -41)



6
Prosit Röd
(Skönaste Erotik)

skulle kunna ha varit
DER MÅ VAERE EN SENGEKANT
John Hilbard
(Denmark -75)
men blev icke så



7
Kloker Gredelin
(Visdomligaste Historia)

SEVEN
David Fincher
(USA -95)



8
Butter Blå
(KaraktärsNärmaste Drama)

MATCH POINT
Woody Allen
(USA /UK -05)



9
Glader GulOrange
(Skojigaste Komedi)

FREAKY FRIDAY
Gary Nelson
(USA -76)
with Jodi Foster



10
Blyger Brun
(Skarpaste Skräck)

THE ORPHANAGE [EL ORFANTO]
Juan Antonio Bayona
(Spain -07)



11
Drottning SilverGrå
(Värsta Tragedi)

SAUNA
Antti-Jussi Annila
(Finland -08)




101

Greenstreams Sista Mysterium (Fjortonde kapitlet)

101



Emedan Grenström nu hållt hus i Amerika under flera kapitel redan, bytte han av spaningstekniska skäl namn till Greenstream. Visserligen var det varken en korrekt översättning eller ett riktigt identitetsbyte, men Gusten var bekväm med efternamnet. Dessutom förekom i Greenstreams väst alltfler skiftningar i grönt. Det kändes som om våren var på väg redan i februari. Hjulen rullade. Samtidigt hade hans ledsagerskas hår åter intagit en ljusgrön nyans, nu med slingor av ljusblått. Bländverket föreföll märkligt mot hennes alltmer svartnande hy. Kameleonten ifråga, Illouise Villermarc, hade kört med den inbillade detektiven genom halva USA. Gusten Greenstream hade först fått följa med från San Francisco till Detroit. Där hade grupp efter grupp av svarta röster producerat skönsång ur ett djupt instängt eko. I frökens Ford Spector hördes allihop på radion, oftast flera insjungningar samtidigt. Historien mellan 50- och 60-talen hade gått relativt fort att avverka. Så hon behövde aldrig byta fordon, bara smörja och lacka.

Efter Detroit svängde Villermarc tvärt av mot Chicago och vidare långt ner till New Orleans. Här skulle det bli hårdare tag, betydligt närmare bluesen, från riktigt mörka rötter. Fast Gusten gjorde allt han förmådde för att jazza upp rythmen, trummade på vindrutebrädan, gav Illouises solsvärtade knä en stöt med sitt. Hon svarade med befriande skratt, lika bländande gåtfulla som vecken i hennes vita kjol. Sekunden efter var hon åter gravallvarligt sammanbiten. Fram tills nyss hade Greenstream trott att det franska endast fanns i Canada. Nu insåg han hur de franska kolonisatörerna satt sin prägel lite överallt, genom namn på hela delstater, inte minst Louisiana, Missouri och Illinois. Många av dem hade snart återvänt över kanadensiska gränsen, hem till Quebec. Fast på något vis borde det franska leva kvar här nere. Det ville om inte annat Gusten att det skulle. För han kände sig alltmer som fransman.

Parallellt kände sig Gusten mer och mer som folkpartist. Greenstream ville liberalisera allting, få varje enskilt fenomen att växa helt fritt. Och för denna frigörelse tarvades nu särskilt strikt styrning, så att ingen skulle köra över någon annans fil. Det var en paradox i sig, precis som livet. Ingen skulle längre vilja utnyttja en medmänniskas situation sedan hon själv förfogade över den belägenhet som hon ville ha. Men innan alla hade hittat det spår de ville följa, före kakan lugnt kunde börja jäsa rejält - då måste vissa brottslingar sättas på plats. Ville Greenstream tillhöra dem som bestämmer vilka regler som gäller kontexten? Eller ville han tillhöra dem som bryter upp falska lagar? Ingen människa gör någonsin frivilligt det som man innerst är övertygad om är fel, menade Gusten bestämt. Psykisk sjukdom är relativ, resonerade han, ibland kämpar rätt beteenden helt enkelt på fel spelplan. Å andra sidan finns det alltid så många människor med i spelet, insåg han förvirrat. Skulle Greenstream kort sagt samarbeta med polisen eller skurkarna?? Strax skiftade bilen statsgräns igen och Greenstream fick ställa sig frågorna på nytt.

Nu bromsade Villermarc in framför en mystisk byggnad. Den syntes varken vara bostadhus eller kontorskomplex, snarare en institution. Grindarna skvallrade om att det kunde vara en skola, kanske sjukhus eller rentav fängelse. På sin höjd rörde det sig om en kyrka av något ovanligare slag. Takspirorna förde tankarna till tempel. Gusten blev lämnad kvar i fordonets nedsläckta kabin medan Illouise klev ut. Var han betrodd att stanna i hennes bil eller inte alls betrodd att följa med in i huset?? De närmaste minuterna fick utvisa, ty Villermarc gick bara tyst iväg genom natten. Inte mot huvudporten styrde hon sina tveklösa steg, dock uppför en trappa som krökte sig runt fasaden. Där hördes spridda pianotoner innanför grindarna, precis som i en film, mitt i själva mysteriet. Greenstream fick än en gång öva sig i konsten att vänta. Snarare hans kropp fick öva sig i att sitta still. För Gustens inre värld berikades alltför effektivt av minsta iakttagelse för att han någonsin skulle ha tråkigt.









101

Nästan möjlig, nej, Redan möjlig

101

Vill nästan
(årTiondets nionde Aforism)


När man nästan vill
då blir det inget

När man väldigt gärna vill
då blir det nästan

När man helt enkelt vill
då blir det helt enkelt


Och när det vill sig
då vill man

ända tills man stöter på motstånd och måste verkligen
Då går man hellre vilse,

då vill man inte längre
nej, bara hem


Och när man väl har velat sig hem
då vill man vara hemma för alltid

När man alltid är hemma
då vill man omedelbart ut på nya äventyr

Då blir det nästan så
tills man helt enkelt tar sig ut





möjligheter missar man inte
(årTiondets Tionde Aforism)


Det värsta med att missa en möjlighet
är att gräma sig över hur man missade en möjlighet

ty under tiden missar man ännu fler

Den enda möjligheten
är att se allting som möjligheter




101

Drömmen om SkolSkrivandet (inklusive TidningsTrappan)

Tolkning av ännu en dröm jag hade nyss
Relativt sammanhangsfylld




Gick i skolan igen. Alla andra var snart klara med uppsatsskrivandet. Jag hade knappt börjat än. Vi satt ute på skolgården, på knäna, vända mot murarna så ingen kunde se. Men när fler blev färdiga fick jag uppenbarligen vandra omkring, för att finna en egen plats. Att få ihop de fyra dikterna på en timme hade jag ju fixat förr, fast aldrig i skolan. Problemet var nu dessutom hur vissa ville prata med mig. Det fick vi ju inte. Eller de fick prata, men jag var långt ifrån färdig. Närsomhelst kunde någon magister dyka upp och avslöja allt.

Visste precis hur min poesi skulle vara, men förmådde ej koncentrera mig. Så är det nästan alltid i drömmar. En tjej utbredde sig högljutt över livet. När jag satte fart mot nästa busshållplats följde hon efter. Inne bland radhusen trixade jag bort markattan. Mötte min vän Alina och beklagade belägenheten inför henne. Vi gick härligt lugnt och samtalade intensivt. Funderade på att fuska, med andra ord gå hem till mig och skriva riktigt som jag ville. Men Alina ville inte följa med in. Och så kom hennes väninna.

Så jag promenerade ensam längs kullarna och rutschkanorna. De dyrare hyreshusen hade nybyggda fasader i fantastiskt gammaldags stil. Smög in bland rododendronen och kissade. Någon från huset såg, kom omedelbart gående åt mitt håll, men log. Vi delade en hemlighet. Visste hur jag egentligen kunde skriva bättre än de flesta. Och nu var tiden snart helt ute. Jag fortsatte bort längs de soliga bänkarna, över en liten vägbro. Den slutade inte på andra sidan, bara tvärt mitt i.

Fick världens svindel, men noterade hur yttersta biten bars upp av en bunt tidningar. Det var den högsta bunt jag någonsin skådat. För miljoner gubbar - vem hade ordnat en sådan bro?! Först såg det ut som om man skulle kliva på varje tidning, likt trappsteg. Fast ju mer jag försökte urskilja vilka sorters exemplar det rörde sig om, desto mer ihoptryckt tycktes massan, av hela tyngden. Och gatan därnere var ändå inget för mig. Så jag vågade bara gå tillbaka, knappt ens det. För nu var bron den smalaste hängbro, förutan räcken, som gungade för varje steg...









101

10 Old Albums Beginning to taste Like Gold

during First Weeks of New Year





6
IN CASE YOU'RE IN LOVE
Sonny & Cher (-67)


7
CLOSE TO YOU
The Carpenters (-70)
[by Richard Carpenter, Burt Bacharach a.o.]


8
SURFIN' SAFARI and SURFIN' U.S.A.
Beach Boys (-62 /-63)


9
CRYING and/or THE BIG O
Roy Orbison (-62 /-70)




0

LIKE A PRAYER
Madonna (-89)




1
RIVER DEEP - MOUNTAIN HIGH
Ike & Tina Turner (-66) produced by Phil Spector


2
HEY JUDE
Wilson Pickett (-69)


3
SOUL LEGENDS : FOUR TOPS
The Four Tops (1964-68; compilation -06)


4
THE "CHIRPING" CRICKETS
Buddy Holly & The Crickets (-57)




5

FREAK OUT!
Frank Zappa & The Mothers of Invention (-66)

and/or

BACK IN BLACK
AC/DC (-80)





6,7,8,9
never heard before
but begin to become favourites

0
heard many times before, and still LOVE it endlessly


1,2,3,4
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever

5
strangely enough seems hard for me to really love




101

Gusten goes Motown via Villermarc

101

ur Grenströms Sista Mysterium (Trettonde kapitlet)


Anjulie Villermarc tittade på den lille herren. Grenström ifråga trodde tydligen att han var privatdetektiv. Det var så uppenbart att han var motsatsen, något i stil med en hundhare. Inbillade han sig att man inte alls såg hans språngbenägna ansatser? Fly eller anfäkta - hur det än gått till hade Gusten irrat rakt in i fröken Villermarcs garnnystan, utrullat över halva världen. Nu var hon Madonna eller någon, kanske C Cardinale. Villermarc drog med sig detektiven i sin svarta Ford Spector med alla regnbågens ränder pålackerade. Mysteriet omgrupperade sig på ny kula. Den naturliga porten mellan Frisco och Vancouver skulle ha varit Oregon, där Osho höll hus, där kärlekskranka mereditatörer opererade. Istället for forden till andra sidans gränsmarker. Anjulie skrattade. Detroit pumpade åter in franskt blod, som skönaste olja. Det skedde fastän Gusten försökt slita sin nyfikenhet bort mot det spansklatinska. Men redan på salsakursen brukade han hellre ladda upp med svartpolerad soulpop, som om det var en tidig Tina Ross eller Diana Turner som han skulle dansa med. Ballongmånen gungade i guldstänkta likörstämmor. Och när det sedan hade blivit jitterbug fick Gusten aldrig studsa lika vilt, bara hålla på och vrida och växla. Så nu utgjorde Motown Records magnetfältet mellan Staterna och Canada.

Handlöst föll Grenström in i den lyckligt rullande musiken. Fröken Villermarc körde fort utan minsta darr i knävecken, bara läpparna vibrerade, medan hennes hud alltmer omvandlades från rosavit till mörkbrun. Det högt uppsatta håret föll, halvt av misstag, ut i guldiga fontänkaskader. Dessutom varvades låtarnas ungdomliga ballonggung med sanna melodier, hjärtskärande sentiment, helt i Grenströms smak. Erotiken spirade från rötterna, så smäckert arrangerad, trots att Gusten bar glasögon. Det rörde sig om sådana där lätt hornbågade som man kunde ha på 60-talet, ej att förväxlas med det följande decenniets överdimensionerade historier. Detektiven ifråga såg fortfarande väldigt ynglingmässig ut för att vara närmare fyrtio. Inte desto mindre hade Gusten en riktig kalaskula till mage, nästan som Falo i hagen. Det hade Villermarc iakttagit redan hemma i Norrland. Fast hans uppenbarelse var mer robust smidig än vare sig gänglig eller plufsig. Nerverna var det enda som var i akut olag. Grenström skulle aldrig klara sig igenom en hel scen ur någon enda James Bond-film. Och han hade inga rutiner, inga profesionella i varje fall, bara en massa privata vanor. Gusten såg ut som om han slungades mellan å ena sidan pojkboksmysterier i 50-talsglad harmoni, å andra sidan vildsinnade frosserier i honung, och å tredje sidan existentialpsykologiska problem som knappt ens Gud hunnit lösa ännu. Grenström hade under ett år varit på väg att bli som Tvillingdetektivernas välbeläste kusin Hubert Norlén, en stelare variant av Buddy Holly. Men snart hade Gusten skaffat ovårdat hår, planterat in mörk psykedelika i sin kontext.

Nu kändes det lyckliga motown-stompet som att komma hem till en tidigare ådra, en trumpet som varit sordinerad men äntligen transponerats till trombon. Det pompösaste kunde dingla fritt med klockor i händerna, som en tomte som kom till häst. Här, i det franska, fanns lösningen på hur han skulle få in det danska elementet i det amerikanska, på ett lite mer sensuellt sätt. Montréal syntes vara nästa etapp, men det vore ju synd att lämna Vancouver bakom sig innan han ens hade hunnit komma dit. Nå, man kunde ju alltid mima, för att föreställa det man saknade. Anjulie Villermarc lade in ännu ett vedträ i växellådan. Ut singlade guldmynt ur Gustens öron. Guldet fortsatte i oändligheter att komma ut. Gusten hann inte rafsa ner särskilt många siffror i anteckningsboken, en sådan med svarta vaxpärmar. Men det spelade ingen riktig rock. Ty Grenström visste att varken makten eller materien fick guldet att klirra. Än mindre var det tabellernas abstrakta kopior, inga jämförande grader som fyllde värdet. Det var själva klangen, hela ekot som skänkte upplevelsen. Den kom sig genom minnen, musik, som aldrig ville ta slut.









101

figurer 0-4 från en glömd kortlek

101




ORiGO (figur 0)


i korsets mitt
en fullkomligt ofördärvad karaktär
i korus av nu

redan förvandlad

ty saknar framsida
på kortet som icke låter sig vändas
ty saknar baksida





i:et (figur 1)


inutvändig

den är här
mitt i sig själv
ett ben, en arm

är den här

med sitt öga, sitt öra
tillåter sig uppleva
den är här

inomutlig





månnåm (figur 2)


ingen fullpoet, men
gott nog halvpoet, den

speglar kluvenhet i
dubbel evighet, likt


månen visar mörkt sin
dolda sidas ljus, ny

genom paradox syns
två demoner en, halv





Renee (figur 3)


fyra snälla farbröder sjunger mot solen
hela tiden måste de
turas om att hoppa

mellan de tre topparna
för att de behöver ha varsin
att stå och spela trombon på

då hon redan går ner djupt under etern
och inte mer förmår höra
har ingen farbror fått följa med Renee

när hon senare just återuppstått
vaknar den elaka pojken
längs en enda stor sinusvåg lyfter han upp solen





Quatre (figur 4)


i hörn A står en svart artist och sjunger i mono

i hörn B står dubbel uppsättning av alla brassinstrument

i hörn C står det djupt instängda ekot av tre kolossala körer

i hörn E står de som sprängde hela cellen


fotnot:
Phil Spector created "the Wall of Sound" mostly for Motown music (which also inspired Beach Boys, ABBA and others)




101

Huvudet utan kropp

101

tolkning av en dröm jag hade
egentligen ett par dar fram i tiden

skriven såsom ännu en100-ordsHistoria
som sedermera blev utvald text på poeter.se

varför just denna?



Han är ett huvud. Genom kläderna, liksom garntrådar, döljer huvudet han saknar kropp. Där hänger huvudet nu i broräcket. När han hyser starka känslor lossnar kläderna. Ändå sker aldrig polisanmälan. Får bara skrattande rådet om genvägen med färjan. Är tävlingslopp över hela stan. Uppenbarligen har jag åkt backarna på surfingbrädan, som istället för segel har enorm trädörr. På caféet möter min vän Y slutligen min forna flickvän. Jag tror hon finner honom stel. Dock nickar Y så hon vill berätta allt. Är huvudet jag? För tredje gången knallar rödhåriga tösen över kyrkogården med två pojkar. Ingen gång hälsar hon tillbaka.









101

ur Janulies Nyårskort (från björnarna)

101


Gott nytt år, Janulie!
Var det du som skrev
till mig hennes svarta
sagor? Kanske är du
ännu hon som du är.
Vill jag inte veta? Jo,
tror du blir bra. Fast
masken skrämmer...
Älskar dig hursomhaver!

Ambjörn




Gott nytt år, Janulie!
Sitter du fortfarande
i fängelset? Ifall du
kan läsa alla rader
undrar jag vilken
som rymmer ända ut ur
ditt djupaste skrymsle...

Esbjörn




God ny födelsenatt, grattis!
Ska du nånsin bli ung igen?
Gillar dig alltid! Får jag åter se
din dans på riktigt strippa? Du
har ännu hemligheter kvar.
Världen fyrar av sig här
utanför gluggen.
Allt gott nytt nu! Janulie,
min lilla skeppskatt!
När du har blivit rosavit
vill jag vi möts. Skönaste
sjöblöta sirén! Du vet var
fartyget står.

Styrbjörn




Janulie?!
Du är väl inte död?!
Jag vill att du har en
verkligt god fortsättning...

bara Björn






101

Top 10 + 10 + 10 Beach Boys' Songs

101

first, all over all, I like the Albums like this

among the nine ones I've heard:


1. SunFlower (-70)

2. Wild Honey (-67)

3. Pet Sounds (-66)

4. Today! (-65)

5. Summer Days (and Summer Nights!! -65)

6. Smiley Smile (-67)

7. Surf's Up (-71)

8. 20 / 20 (-69)

9. Friends (-68)




now, my nicest Top 10 + 10 + 10 Beach Boys' Songs


1. Good Vibrations (-67)

2. Here Today (-66)

3. Deirdre (-70)

4. Heroes and Villains (-67)

5. Help Me, Rhonda! (-65 = both album versions)

6. I Was Made to Love Her (-67)

7. Forever (-70)

8. God Only Knows (-66)

9. Then I Kissed Her (-65)

10. I'd Love Just Once to See You (in the Nude -67)


11. Wouldn't it Be Nice (-66)

12. Darlin' (-67)

13. Dance, Dance, Dance (-65)

14. Friends (-68)

15. Don't Hurt My Little Sister (-65)

16. Slip On Through (-70)

17. Long Promised Road (-71)

18. Country Air (-67)

19. The Nearest Faraway Place (-69)

20. This Whole World (-70)


21. I Know There's an Answer (-66)

22. Take A Load Off Your Feet (-71)

23. Getting Hungry (-67)

24. The Girl From New York City (who went to California -65)

25. Wild Honey (-67)

26. Our Sweet Love (-70)

27. I Can Hear Music (-69)

28. I'm Waiting For The Day (-66)

29. Busy Doin' Nothin' (-68)

30. A Day in The Life of A Tree (-71)



most of them written by Wilson, Wilson, Love and the others, but in some cases by people outside the group (for example Phil Spector)


101

AmerikaKafka försvunnen

101

Påbörjar just Kafkas Amerika [Den Försvunna] förunderligt nog första gången = läst nästan allt utom just denna av K: "...bakom allt detta stod New York med skyskrapornas hundratusen fönster och iakttog Karl, ja, i det här rummet visste man var man var."


AmerikaKafka (ytterligare en 100-ordsHistoria)


Under hela den ändlösa överfarten hände ingenting. Det var först när K kom fram och fann hur han glömt sitt paraply ombord som han fick bråttom. Åter ner i båten upptäckte K hur gott om hytter och korridorer som alldeles gått honom förbi. Fartygsorkestern kom nedmarcherande och vemsomhelst kunde redan ha tagit hans resväska, just kvarlämnad uppe på däck. I sin ensamma förvirrelse var K en uppenbar måltavla för vilket möte somhelst. Eldaren ville plocka med honom till stadens personalkontor som ett gott öra. Världen utanför rymde ännu fler blickar än moderskeppet just uppvisade. Sinnesfriden var hjälplöst bortblåst. K försvann.








101

Grenströms Sista Mysterium, 10e o 11e kapitlet

101


Grenström befann sig i San Francisco. Hur det gick till var ett mysterium. De nordsvenska slottsväggarna omgärdade honom inte längre. Han måste ha slungats ut ur kroppen, högt över havet. Här for Grenström fram över stadens stupande backar på en lätt motorcykel. Terrängbilen han brukade åka i var som bortblåst. Dimman genombröts av såpbubblefärger. I luften låg sent 60-tal, kanske tidigt 70-tal. Trots det kändes det som i ett dataspel, hemskt detaljrikt. Var hela matrisen här en dröm? Den tycktes skifta för varje gatukrök. Prismat vred sig baklänges eller invärtes.

Nu kändes det som om han for runt i filmen Vertigo, i jakt på Kim Novak. Fast hon hade redan så påpassligt fångats upp av Tre Deckare. De levererade henne hem till Hitchcock. Men hon visade sig vara en docka. Den riktiga Novak fanns bara på några unika bilder, merparten var små dubletter. I det aktuella mysteriet var det Anne-Liv Villermark som Grenström skulle utreda. Under sitt röda hår hade hon haft grönt hår. Nu lossnade även det gröna håret ett par kvartér längre ner. Villermark hävde sig fram minst lika fort på sin motorcykel som han själv på sin. Under det gröna var håret silvervitt. Fröken ifråga såg med ens äldre och yngre ut på samma gång, dvs det silvervita avslöjade att ett så ungt ansikte omöjligen kunde vara lika gammalt som håret. Hon måste ha ytterligare ett hår inunder. Och när klänningen blåste åter upp, då hade trosornas nyans ändrat sig redan från förra kvartéret.

Grenström hette numera Gusten i förnamn. Tidigare hade han hetat Peter. Eller var det senare? Någonstans under pojkåren hade han förläst sig på Ole Lund Kirkegaard, slukat de skrangligt översvallande karaktärerna. Den danske författaren hade tydligen varit sjöman och gillade Pippi. Hursomhelst hade Grenström en dansk ådra. Varför stavade han inte Grenstroem? Kopplingen till Sverige fanns där lika starkt. Fast ingalunda på skånskt vis, för här for han ju omkring längs San Franciscos klippbranter! Motorcykeln åkte upp förbi en spårvagn. Ner på andra sidan krönet glimrade västkusten. Alexandersson, DeGeer o co stod och strulade tokigt i ett konditori som byggts om till psykklinik. En gammal magister gjorde i farten honnör med en skrivbok, som såg ut att vara Gusten Grenströms egen. Han skrattade.

Faktiskt måste Grenström vara pojke nu. Åter måste han ha blivit liten, mitt i en ohejdbar uppväxtfas, ett barn på oerhörda äventyr. Fattades bara nu att Gusten fann två polare, en tjej och en till pojke. Då skulle de på en enda sommar förmå lösa varenda gåta som fanns. Då skulle det bli slut på detta evinnerliga mysterium, så att ett nytt kunde uppbådas.




I en dimma eller dröm knallade Gusten Grenström omkring i San Francisco. Skarp som en detektiv var han i såväl inre sinnet som de yttre sinnena. Därmed var det ingen dröm, resonerade Gusten. Gåtan var ett mysterium som han skulle skriva. Allting handlade om den nutida horisonten av hans minnens samlade verkan. Motorcyklarna stod parkerade mot varsin rostig men välornamenterad fasad, både hans egen och fröken Villermarks. Nu flöt hennes fötter transliknande längs gatorna, som sökte hon ett spöke. Grenström följde henne ner och upp, ibland in genom porten till något konstigt muséum. Där skred Villermark korridorerna fram, direkt till en av miljoner montrar, och blev stående i djup kontemplation. Då måste Gusten också låtsas meditera.

Ute i staden gick en hel del folk i kortbyxor, såväl killar som tjejer. Det var många år sedan Grenström hade haft shorts på sig, och han tänkte inte prova i första taget. Likadant var kortärmad tröja längesen. Här bar studenterna till och med t-shirten ovanpå sweatshirten. Gusten mindes hur han kunnat ha samtidigt knallrött och kraftigt grönt, mildare mint och turkos, orange eller guld, då i sina yngre år. Sedan hade det blivit brunare nyanser, murrigt vingredelint eller rentav svart. Det vita var likaså längesen. I bästa fall var Gusten på väg in i en ljusblå period nu. Alla former av blått och grått hade synts honom totalt otänkbara under alltför många år, inte minst jeans. Men nu gick han ju omkring i denim-materialets födelseland. Guldgrävarna hade behövt lite slitstarkare saker. Spanjackerna som koloniserat USA:s sist upptäckta område, Kaliforninen, var visserligen av eld och blod i Grenströms världsbild - inget blått droppande där. Nå, med eller utan regnbågslogik fanns själva historien. Och nu höll Gusten gladeligen på att bränna sig på allt han aldrig vetat något om. Eller allt han glömt att återutforska...

Ett annat fenomen som Grenström undvikit kontakt med var havet, eller ens bäcken. Åtskilliga somrar hade förrunnit sedan Gusten senast badade. Kring kroppen ville han det torrt, ty in i hans psyke trängde redan de mest underliga strömvirvlar varje dag. I San Francisco fanns den skog och de backar han behövde. Men aldrig att Gusten gav sig ut bland surfarna, nej! Mysteriet tycktes hålla sig på stranden, på gränsremsan. Gärna stod han kvar och lyssnade ut över bukten. Därifrån kom stämmorna som Beach Boys fiskat upp, sirénerna som dansade på ett så skönt jordfast vis att man föga fattade vad det hade med vattnet att göra. Ändå var det ju sant att den lyckligast sprudlande perioden i Grenströms liv sammanföll med att han övervann sin simskräck, åkte rinnande rutschbanor med växlande kompisar, hoppade från torn och fattade att tjejerna kunde bli nakna.

Nu var här hög tid att hitta kompanjonerna, Gustens närmaste deckarkamrater. En kvinna skulle det vara, och en annan man. Då blev de tillsammans tre, som i barndomens riktiga mysterieböcker. Anne-Liv Villermark som han jagat sedan första kapitlet - kunde hon trots allt vara en vän? I nästa muséum skulle Gusten inleda ett samtal med henne. Tills dess rymde hon alla svar han kunde önska sig, och inget alls. Om Villermark var en resande doktor eller bofast missbrukerska, en medveten utomjording eller mänskligt förglömd - det var för tidigt att fastslå. Kaptén Källbjörk hade dock blivit kvar hemma i de norrländska markerna. Här i stora hippiestaden måste Gusten hitta en inhemsk kännare, smart nog att befinna sig utanför drogernas garn, men som samtidigt sympatiserade med de psykedeliska skikt som Grenström så många år varit på väg att förstå sig på.





101

positivt om negativt

101


Är vi mer negativa
när vi är negativa till det negativa
än när vi är positiva till det negativa????


Fråga istället: "Vad är det mest positiva vi kan måla upp?"!


Första och svåraste frågan är nog VAD, vilka verkliga fenomen, som till syvende og sidst äro negativa respektive positiva (eller relativa). Där strandar många ofta, debatterar skenbara motsatser utan någon gemensam definition.

Andra och viktigaste insikten för mig är att det negativa FÖRSTÄRKS om man FOKUSERAR på det - såväl genom positiv som negativ uppmärksamhet, måhända lika starkt i bägge fallen. Lösningen borde vara att så gott man kan ägna sig åt enbart positiva upplevelser och glömma de negativa.

Å tredje sidan, om man fullständigt NONCHALERAR det negativa i världen kan det ta sig odrägligt spelrum utanför ens kontroll. Dessutom, i viljan att vara så positiv som möjligt, överreagerar vi lätt när det negativa kommer och stör, och blir då dubbelt så negativt laddade. Det är ingen fulkomlig positivitet. Sådan skulle innebära att kunna se det negativa som hemskt negativt men samtidigt själv vara positiv, ja, nyfiken på hur det negativa kan användas och omvandlas till något superpositivt.









101

årTiondets tidigaste Aforismer

101


Om eller Omedelbart


Att prata om vad du upplever
eller uppleva vad du pratar om

blir i tystnaden samma sak.






Spelar Roll Hur Stor Roll Det Spelar


Om det spelar stor roll
kommer du knappast få det du vill ha
Om det spelar liten roll
kommer du oförhindrat få mer än det du vill ha

När du anstränger dig oförtrutet
kommer ingen önska ge dig
När du aldrig visar din vilja
kommer ingen kunna ge dig
När du vågar begära och vänta
växer guld i varannan glänta

Om du vet vad du vill ha snart
kommer du få det omedelbart
tror jag...



(-Jo, när det gäller människor i varje fall.)



Tror Det Syns


Barnet ser hur det är, men vill veta.

Pappa vet hur det är, men har blivit hemmablind.

Mormor öppnar sina ögon och vet att hon tror.









101

10ordare

101


TioOrdare no 01 : ingen


en

no

one

nej

ena

minus

andra

blidde

nollnoll

jo





TioOrdare no 10 : illuskin


isljus

snöhet

juli i januari

drömsann

är du

stjärnfärdig

undersol





TioOrdare no 03 : nuTid


kommer tiden nu

stannar kanske nu

bereser

ändras minnena nu









101