909
9.
GASOLIN 3
Gasolin (-73)
8.
TODD
Todd Rundgren (-74)
7.
TODAY!
+ SUMMER DAYS (AND SUMMER NIGHTS)
=two in one
Beach Boys (-65)
6.
UNHALFBRICKING
Fairport Convention (-67)
0.
AOXOMOXOA
Grateful Dead (-69)
or
EASTER EVERYWHERE
13th Floor Elevators (-67)
4.
FOREVER CHANGES
Love (-67)
3.
SAIL AWAY
Randy Newman (-72)
2.
DIFFERENT LIGHT
Bangles (-85)
1.
MYSTERY GIRL
Roy Orbison (-89)
9,8,7,6
never heard before
but begin to become favourites
0
strangely enough seems impossible for me to love
4,3,2,1
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever
909
31 december 2009
30 december 2009
psychological 3D picture of my Top 10 Woman
909
In my earphones tonight DeAngelo told everyone in the audience to make a 3-dimensional picture of The Total 10 Woman that one (= I) want to be with. It will go back to an origin constitution, interweaving three central and maybe conflicting needs in one's life. I made my picture and now see a pattern that every girl I felt really attracted to (for more than a single moment) possess these three (in different proportions). In order of appearance or from what has to come first to almost first:
1. CHILDISH
First of all meaning an immediate, funny, unresponsible, self-centered way of being. Though genuine, full of feelings rather than superficial or calculated. Not too smart, unfinished, but sometimes more conscious than every grown-up human. All in a magical way... On a deeper lever including a will to take imagination and naive believe-power seriously, not just as entertainment. In another sense lacking something, a constant need for what I will give her (or God will give us) in order to grow.
2. DANGEROUS
Living a life that is full of exciting experience, potentially bad and potentially good. And doing so much more intense than I ever have dared myself. Could include sexual activity or some social investigation, probably experimenting through art forms. With the risk of being condemned... If the danger is real just for her and her aura, it will be exciting enough to share through communication. But if it's involving me when she pulls my (or let me pull her) strings into the scene - then I'll either flee from her or grow with her.
3. OVER-FLOWING
Whatever she overflows of - let it be creativity, knowledge, body or food - it will have the great possibility to nourish me, and do it constantly, without demands of getting something back. She should have reached the point of using her personal abilities for serving humanity, physically, intellectually or spiritually, however not at all free from emotional desire. And as soon as she not anymore shows childish curiousity for my experience or gifts, neither teen-like tendency for dangerous living rather than boring reason - then I will not feel willing to receive her help, materia or inspiration.
909
In my earphones tonight DeAngelo told everyone in the audience to make a 3-dimensional picture of The Total 10 Woman that one (= I) want to be with. It will go back to an origin constitution, interweaving three central and maybe conflicting needs in one's life. I made my picture and now see a pattern that every girl I felt really attracted to (for more than a single moment) possess these three (in different proportions). In order of appearance or from what has to come first to almost first:
1. CHILDISH
First of all meaning an immediate, funny, unresponsible, self-centered way of being. Though genuine, full of feelings rather than superficial or calculated. Not too smart, unfinished, but sometimes more conscious than every grown-up human. All in a magical way... On a deeper lever including a will to take imagination and naive believe-power seriously, not just as entertainment. In another sense lacking something, a constant need for what I will give her (or God will give us) in order to grow.
2. DANGEROUS
Living a life that is full of exciting experience, potentially bad and potentially good. And doing so much more intense than I ever have dared myself. Could include sexual activity or some social investigation, probably experimenting through art forms. With the risk of being condemned... If the danger is real just for her and her aura, it will be exciting enough to share through communication. But if it's involving me when she pulls my (or let me pull her) strings into the scene - then I'll either flee from her or grow with her.
3. OVER-FLOWING
Whatever she overflows of - let it be creativity, knowledge, body or food - it will have the great possibility to nourish me, and do it constantly, without demands of getting something back. She should have reached the point of using her personal abilities for serving humanity, physically, intellectually or spiritually, however not at all free from emotional desire. And as soon as she not anymore shows childish curiousity for my experience or gifts, neither teen-like tendency for dangerous living rather than boring reason - then I will not feel willing to receive her help, materia or inspiration.
909
29 december 2009
bland de sista ombord på 00 ORIGO
909
SlottsPorten, 8e sista såpbubblan på 00 ORIGO
SlottsPorten var egentligen för stor för att rymmas ombord på rymdfarkosten. Fast den hade ändå fått vara kvar. Resenärerna hade trivts med att kunna besöka ett helt slott emellanåt, privat eller hela sällskapet samtidigt, när de tröttnade på den intima kabinens hypermoderna sysslor. Och SlottsPorten hade sällan klagat över sin plats. Ända fram till nu när tiden kommit...
Nu måste all tänkbar tyngd bort - om man skulle nå ända fram till magnetfältet, där som 00 skulle bli 10. In och ut ur SlottsPorten hade riktiga drottningar passerat. Inga kungligheter fanns längre kvar på skeppet, men väl de sju sista passagerarna. Åtta hade man varit om SlottsPorten hade fått stanna. Men nu singlade den minsann ut genom vakuumslussen med en sista torr knarrning. Snart såg SlottsPorten enormt liten ut, knappt större än en liten dörr. En dörr som roterade i Universum, halvt förvirrad om i vilken riktning...
Dock hade rymdstyrelsen alltjämt problem med deltagaren ifråga. Själva materien var visserligen avlägsnad, porten i dess stabilaste träslag med dörrkarmar och allt. Däremot själva öppningen tycktes på ett förunderligt vis fortfarande finnas kvar. Man kunde se hur resenärerna gick som om de gick igenom någonting, på just den plats där SlottsPorten brukat vistas. Säkerligen var det bara deltagarnas egna vanor som var problemet, men ledningen kunde inte andas lugnt förrän situationen var under kontroll. Och det påverkade hela expeditionens syrebalans. En kanal ut ur gåtan måste öppnas.
Ty SlottsPorten hade alltid varit gammal i gården, en listig karaktär som enkelt kunde beté sig komplext, nästan som en paradox. Möjligen var den rentav en paradox. Hursomhelst borde dess effekter avklinga allteftersom. Tillförseln av direkta tendenser hade ju omöjliggjorts. Varken framtida eller historiska tankegångar knakade mera ur SlottsPortens närvaro, blott ur dess frånvaro.
StjärnSpillran, 7e sista såpbubblan på 00 ORIGO
Nu var de sju kvar på rymdskeppet. I mitten av dem alla, med tre kamrater i vardera vingflygeln, hängde StjärnSpillran. Han liknade en avbruten bit av en konstgjord stjärna, såg ut som en gyllene triangel. Klädd i guldig silkespapp glimrade han till varje gång han vred sig. Det spred sköna illusioner genom skeppet. StjärnSpillrans forntida stjärna hade varit av kvinnlig polaritet. Alltsedan han blev enskild individ hade han utvecklat en manlig konstitution, närmast blivit kaptén ombord. Allesammans sex såg upp till StjärnSpillran. Men ingen hade riktigt tänkt på att just han kunde få lämna expeditionen. Nu såg det ut att snarast ske.
Hur rymdstyrelsen resonerade var inte alldeles klart. Dock kunde man föreställa sig hur obalans skulle infinna sig utifall någon ur vardera vingen avlägsnades. Så det fick bli själva kärnfenomenet. Ty resan styrdes ju likafullt mot en ny stjärna, som gick under arbetsnamnet 1-0. Den förmodades vara enda solen i ett totalt oupptäckt solsystem, som i sin tur var det innersta i hela galaxen. Där skulle allt bli ljusare än någonsin. Stjärnsystemets ytterregioner höll 00 ORIGO just på att utforska. Här var solsystemen ännu slarvigt utspridda. Huvudleden in mot galaxens centrum lät sig inte lokaliseras i första taget.
StjärnSpillrans ontologiska konstitution hade länge varit svårgripbar. Den föreföll både vara och inte vara sina reflexer. Hur den nu bäst skulle kastas ut ur farkosten förblev ett mysterium. Men det måste likafullt göras. Så rymdstyrelsen tog varenda glans man såg (förutom dem som uppenbarligen kom från spotlightsen). Det rörde sig om maximalt tusen glimtar och en handfull gnistror. StjärnSpillran slockade allt djupare där den alltjämt dinglade på sin krok. Till sist återstod blott en doft av svavel, som fick de återstående resenärerna att minnas mysiga skorstensrökar hemifrån jordeplanetens vintrigaste kvällar.
SpionSkorpionskan, 6e sista såpbubblan på 00 ORIGO
Redan när sex passagerare återstod hade spionen ombord blivit avslöjad. SpionSkorpionskan var uppenbarligen ingen äkta deltagare, så nu åkte hon utan tvekan ut. Vakuumslussen visade ingen pardon och rymdstyrelsen lät henne inte ens behålla syrgasdräkten på. De återstående resenärerna tyckte det var lite väl hjärtlös behandling av SpionSkorpionskan. Hon hade under expeditionens gång haft sex med samtliga, för att hålla dem lojalt beroende. Hennes magiska magnetism och fördolda öppensinnlighet skulle få glömma i första taget. Fortfarande fattade ingen vad som gjorde henne till spion, vad som skilde hennes syften från deras egna. De var ju alla ombord för att lura varann lagom mycket, att komma etta och tillsammans njuta av tävlingsmomentet i detta. Och nu agerade rymdstyrelsen som om det trots allt fanns en annan målbild. Var hade SpionSkorpionskan gått över gränsen?
SpionSkorpionskan såg ut att ha sex lemmar, som vilken insekt somhelst. Egentligen hade hon åtta, som den spindel i nätet hon hade försökt vara. Vinröda klackskor bar hon på sina uppenbara benändar, men genomskinliga löparskor på de de bägge osynliga. Dessa "extra" lemmar använde hon till att förflytta sig några kilometer längre fram per ljusår än själva skeppets hastighet medgav. Under lång tid hade SpionSkorpionskan varit smart nog att sprida ut de där extrastegen så att de inte märktes. Det såg ut som om hon befann sig på exakt samma position som 00 ORIGO med dess hederliga resenärer i. I själva verket hade SpionSkorpionskans dolda snabbhet fört henne närmare 1-0 än någon levande varelse ännu satt sina fötter. Den innesta stjärnan, destinationen för hela expeditionen, fick bara nås genom själva skeppet. Så hade rymdstyrelsen beslutat. Och när SpionSkorpionskan höll på att äventyra denna fundamentalregel var man så illa tvungna att plocka bort hennes existens, till synes omotiverat för att ingen annan skulle få samma idé.
Exakt hur stort SpionSkorpionskans försprång var vid det här laget hade man ingen aning om. Men man räknade kallt med att utsändandet av hennes nakna kropp i svartrymden skulle radikalt krympa, kanhända rentav utplåna allt vad dolt försprång hette. I värsta fall fick rymdstyrelsen sätta in oanade resurser för att komma ikapp hennes utspridda stegs sammanlagda verkan. Det föreföll dock osannolikt att SpionSkorpionskan skulle ha hunnit arbeta med fler parametrar än rummet och tiden, eller att hon hade förstått sig på de riktigt irreella avstånden. Så den verkliga vinnaren fanns med all förmodlig värdighet bland de fem kvarvarande. Såvitt nu inte SpionSkorpionskan hade smittat dem med något intimt virus...
[Se även min nu eller nu-blogg för fler episoder i samma serie]
909
SlottsPorten, 8e sista såpbubblan på 00 ORIGO
SlottsPorten var egentligen för stor för att rymmas ombord på rymdfarkosten. Fast den hade ändå fått vara kvar. Resenärerna hade trivts med att kunna besöka ett helt slott emellanåt, privat eller hela sällskapet samtidigt, när de tröttnade på den intima kabinens hypermoderna sysslor. Och SlottsPorten hade sällan klagat över sin plats. Ända fram till nu när tiden kommit...
Nu måste all tänkbar tyngd bort - om man skulle nå ända fram till magnetfältet, där som 00 skulle bli 10. In och ut ur SlottsPorten hade riktiga drottningar passerat. Inga kungligheter fanns längre kvar på skeppet, men väl de sju sista passagerarna. Åtta hade man varit om SlottsPorten hade fått stanna. Men nu singlade den minsann ut genom vakuumslussen med en sista torr knarrning. Snart såg SlottsPorten enormt liten ut, knappt större än en liten dörr. En dörr som roterade i Universum, halvt förvirrad om i vilken riktning...
Dock hade rymdstyrelsen alltjämt problem med deltagaren ifråga. Själva materien var visserligen avlägsnad, porten i dess stabilaste träslag med dörrkarmar och allt. Däremot själva öppningen tycktes på ett förunderligt vis fortfarande finnas kvar. Man kunde se hur resenärerna gick som om de gick igenom någonting, på just den plats där SlottsPorten brukat vistas. Säkerligen var det bara deltagarnas egna vanor som var problemet, men ledningen kunde inte andas lugnt förrän situationen var under kontroll. Och det påverkade hela expeditionens syrebalans. En kanal ut ur gåtan måste öppnas.
Ty SlottsPorten hade alltid varit gammal i gården, en listig karaktär som enkelt kunde beté sig komplext, nästan som en paradox. Möjligen var den rentav en paradox. Hursomhelst borde dess effekter avklinga allteftersom. Tillförseln av direkta tendenser hade ju omöjliggjorts. Varken framtida eller historiska tankegångar knakade mera ur SlottsPortens närvaro, blott ur dess frånvaro.
StjärnSpillran, 7e sista såpbubblan på 00 ORIGO
Nu var de sju kvar på rymdskeppet. I mitten av dem alla, med tre kamrater i vardera vingflygeln, hängde StjärnSpillran. Han liknade en avbruten bit av en konstgjord stjärna, såg ut som en gyllene triangel. Klädd i guldig silkespapp glimrade han till varje gång han vred sig. Det spred sköna illusioner genom skeppet. StjärnSpillrans forntida stjärna hade varit av kvinnlig polaritet. Alltsedan han blev enskild individ hade han utvecklat en manlig konstitution, närmast blivit kaptén ombord. Allesammans sex såg upp till StjärnSpillran. Men ingen hade riktigt tänkt på att just han kunde få lämna expeditionen. Nu såg det ut att snarast ske.
Hur rymdstyrelsen resonerade var inte alldeles klart. Dock kunde man föreställa sig hur obalans skulle infinna sig utifall någon ur vardera vingen avlägsnades. Så det fick bli själva kärnfenomenet. Ty resan styrdes ju likafullt mot en ny stjärna, som gick under arbetsnamnet 1-0. Den förmodades vara enda solen i ett totalt oupptäckt solsystem, som i sin tur var det innersta i hela galaxen. Där skulle allt bli ljusare än någonsin. Stjärnsystemets ytterregioner höll 00 ORIGO just på att utforska. Här var solsystemen ännu slarvigt utspridda. Huvudleden in mot galaxens centrum lät sig inte lokaliseras i första taget.
StjärnSpillrans ontologiska konstitution hade länge varit svårgripbar. Den föreföll både vara och inte vara sina reflexer. Hur den nu bäst skulle kastas ut ur farkosten förblev ett mysterium. Men det måste likafullt göras. Så rymdstyrelsen tog varenda glans man såg (förutom dem som uppenbarligen kom från spotlightsen). Det rörde sig om maximalt tusen glimtar och en handfull gnistror. StjärnSpillran slockade allt djupare där den alltjämt dinglade på sin krok. Till sist återstod blott en doft av svavel, som fick de återstående resenärerna att minnas mysiga skorstensrökar hemifrån jordeplanetens vintrigaste kvällar.
SpionSkorpionskan, 6e sista såpbubblan på 00 ORIGO
Redan när sex passagerare återstod hade spionen ombord blivit avslöjad. SpionSkorpionskan var uppenbarligen ingen äkta deltagare, så nu åkte hon utan tvekan ut. Vakuumslussen visade ingen pardon och rymdstyrelsen lät henne inte ens behålla syrgasdräkten på. De återstående resenärerna tyckte det var lite väl hjärtlös behandling av SpionSkorpionskan. Hon hade under expeditionens gång haft sex med samtliga, för att hålla dem lojalt beroende. Hennes magiska magnetism och fördolda öppensinnlighet skulle få glömma i första taget. Fortfarande fattade ingen vad som gjorde henne till spion, vad som skilde hennes syften från deras egna. De var ju alla ombord för att lura varann lagom mycket, att komma etta och tillsammans njuta av tävlingsmomentet i detta. Och nu agerade rymdstyrelsen som om det trots allt fanns en annan målbild. Var hade SpionSkorpionskan gått över gränsen?
SpionSkorpionskan såg ut att ha sex lemmar, som vilken insekt somhelst. Egentligen hade hon åtta, som den spindel i nätet hon hade försökt vara. Vinröda klackskor bar hon på sina uppenbara benändar, men genomskinliga löparskor på de de bägge osynliga. Dessa "extra" lemmar använde hon till att förflytta sig några kilometer längre fram per ljusår än själva skeppets hastighet medgav. Under lång tid hade SpionSkorpionskan varit smart nog att sprida ut de där extrastegen så att de inte märktes. Det såg ut som om hon befann sig på exakt samma position som 00 ORIGO med dess hederliga resenärer i. I själva verket hade SpionSkorpionskans dolda snabbhet fört henne närmare 1-0 än någon levande varelse ännu satt sina fötter. Den innesta stjärnan, destinationen för hela expeditionen, fick bara nås genom själva skeppet. Så hade rymdstyrelsen beslutat. Och när SpionSkorpionskan höll på att äventyra denna fundamentalregel var man så illa tvungna att plocka bort hennes existens, till synes omotiverat för att ingen annan skulle få samma idé.
Exakt hur stort SpionSkorpionskans försprång var vid det här laget hade man ingen aning om. Men man räknade kallt med att utsändandet av hennes nakna kropp i svartrymden skulle radikalt krympa, kanhända rentav utplåna allt vad dolt försprång hette. I värsta fall fick rymdstyrelsen sätta in oanade resurser för att komma ikapp hennes utspridda stegs sammanlagda verkan. Det föreföll dock osannolikt att SpionSkorpionskan skulle ha hunnit arbeta med fler parametrar än rummet och tiden, eller att hon hade förstått sig på de riktigt irreella avstånden. Så den verkliga vinnaren fanns med all förmodlig värdighet bland de fem kvarvarande. Såvitt nu inte SpionSkorpionskan hade smittat dem med något intimt virus...
[Se även min nu eller nu-blogg för fler episoder i samma serie]
909
28 december 2009
CylonStars Sympathica
909
Now I've seen the whole first season of BATTLESTAR GALACTICA (modern version). Begin to wonder more about the characters than the plot and the world. The four figures so far that I feel strongest sympathy for are:
Lt. Starbuck (Kara Thrace)
Dr. Gaius Baltar
Lt. Boomer (Sharon Valerii)
President Laura Roslin
(but not at all Captain Adama and his son, in contrast to the older version)
And in ENTOURAGE I began where my friend is, at the fourth season, soon seen every episode there. So far I feel strongest sympathy for:
Johnny Drama
or maybe Turtle
(even though I realise Vince gives the overall best impressions).
So follows a similar sympathy-list based on the first season of 30 ROCK. None of the characters would be easy (for me) to interract with in reality. Like in drama-comedy each one is many bits too much, but everyone has a part possible to relate to.
1. Liz Lemon (responsible for everything)
2. Pete Hornberger (symphatic or something)
3. Jenna Maroney (proud and sensitive actress)
4. Kenneth Parcell (extremely service minded, maybe naive)
5. Cerie (sexy and relaxed, maybe naive)
6. Frank Rossitano (lazy as porn)
7. Jack Donaghy (boss or something)
8. Tracy Jordan (star or something)
9. everyone else in the television-making-team
909
Now I've seen the whole first season of BATTLESTAR GALACTICA (modern version). Begin to wonder more about the characters than the plot and the world. The four figures so far that I feel strongest sympathy for are:
Lt. Starbuck (Kara Thrace)
Dr. Gaius Baltar
Lt. Boomer (Sharon Valerii)
President Laura Roslin
(but not at all Captain Adama and his son, in contrast to the older version)
And in ENTOURAGE I began where my friend is, at the fourth season, soon seen every episode there. So far I feel strongest sympathy for:
Johnny Drama
or maybe Turtle
(even though I realise Vince gives the overall best impressions).
So follows a similar sympathy-list based on the first season of 30 ROCK. None of the characters would be easy (for me) to interract with in reality. Like in drama-comedy each one is many bits too much, but everyone has a part possible to relate to.
1. Liz Lemon (responsible for everything)
2. Pete Hornberger (symphatic or something)
3. Jenna Maroney (proud and sensitive actress)
4. Kenneth Parcell (extremely service minded, maybe naive)
5. Cerie (sexy and relaxed, maybe naive)
6. Frank Rossitano (lazy as porn)
7. Jack Donaghy (boss or something)
8. Tracy Jordan (star or something)
9. everyone else in the television-making-team
909
25 december 2009
Santa L.A. Star and not Blue Bar under Hat
909
On the same night I met two different women who both live in USA but were back here in Sweden for christmas vacation. This was a new scenario for me. If I meet some more of that kind, I will have found a perfect night companion, or a potential travel-ticket.
Before that a happy blue girl got my hat on her. And I'm beginning to realise blue is a beautiful color too (especially below). It has always been one of the last colors I would choose, in any situation. Well, if I should become friend with USA, I would probably also have to love blue :-) But getting a car, drinkning coffein or becoming a christian family man - no - there goes my limit. Even if my latest life process doesn't exactly oppose to that direction...
In christmas present from little sis I got this t-shirt. ((She also reminded me from where I must have picked up the inspiration to my former school day habit of wearing sweatshirts UNDER t-shirts. That"reversed" way of dressing is not unusual in college(movies), and since I had only seen swedish and some american movies by that time, it felt natural, and still seems more funny to show two things at the same time.))
909
24 december 2009
ur Julinas julkort (från Tomtarna)
909
God Jul, Julina! Nu imorgon
har du permission från
fängelset ju! Hoppas du
hanterar det! Möt mig i stallet
före dom tar hand om dig!
Stjärnan glimra och jag timra.
Längtar efter dig, lilla jänta där!
kram Tommy
God Jul, Julina!
Är du friskare nu?
Vi väntar dig här.
kramar Tomas
Hej igen, Julina! Drömde just hur vi
stötte ihop på konstskolan. Det var
fem år sen senast, men du gick ännu
kvar tydligen. Undrar du om jag dök
upp för att fullborda Liv 9? Du var
den enda som det funkade å dansa
med. Och vi gjorde det nu. Sedan kom
Malinsa och sa hon var din flickvän. Men
jag tror bara hon ville testa mig. I nästa
bild var hon den där killen med kamelögon
och världens minsta pennstift. Han ritade
frälsta figurer under din kjol. Jag har
läst 2/3 ur Pepparäpplets baksida. Ha allt
jävligt gott i jul! Hälsa Jesus!
puss Timoty
909
God Jul, Julina! Nu imorgon
har du permission från
fängelset ju! Hoppas du
hanterar det! Möt mig i stallet
före dom tar hand om dig!
Stjärnan glimra och jag timra.
Längtar efter dig, lilla jänta där!
kram Tommy
God Jul, Julina!
Är du friskare nu?
Vi väntar dig här.
kramar Tomas
Hej igen, Julina! Drömde just hur vi
stötte ihop på konstskolan. Det var
fem år sen senast, men du gick ännu
kvar tydligen. Undrar du om jag dök
upp för att fullborda Liv 9? Du var
den enda som det funkade å dansa
med. Och vi gjorde det nu. Sedan kom
Malinsa och sa hon var din flickvän. Men
jag tror bara hon ville testa mig. I nästa
bild var hon den där killen med kamelögon
och världens minsta pennstift. Han ritade
frälsta figurer under din kjol. Jag har
läst 2/3 ur Pepparäpplets baksida. Ha allt
jävligt gott i jul! Hälsa Jesus!
puss Timoty
909
23 december 2009
Den Lesbiska Mannen
909
Det fanns en lesbisk man. Han kände attraktion enbart till kvinnor, men blev oftast blott deras kamrat. Mannen strök sig kattsmygande mot kvinnorna, lade händerna lurigt längs hår, skulderblad, lår, handleder, ställde sig nära som en kvinna skulle göra. Men han förväntade sig att kvinnan skulle återgälda, grabba tag, dra ner honom mot sin hemlighet, med manlig kraft och pojkaktig nyfikenhet. Fast hon måste se någorlunda söt ut, helst en kameleont, ibland spela ultrafeminin. Krama manliga kamrater kändes olustigt, ej laddat, bara fasade för hur hans icke-maskulina vanor skulle tolkas missvisande. Den lesbiske mannen försökte spegla sig i vareviga kvinna.
= ännu en 100-ordsHistoria
909
Det fanns en lesbisk man. Han kände attraktion enbart till kvinnor, men blev oftast blott deras kamrat. Mannen strök sig kattsmygande mot kvinnorna, lade händerna lurigt längs hår, skulderblad, lår, handleder, ställde sig nära som en kvinna skulle göra. Men han förväntade sig att kvinnan skulle återgälda, grabba tag, dra ner honom mot sin hemlighet, med manlig kraft och pojkaktig nyfikenhet. Fast hon måste se någorlunda söt ut, helst en kameleont, ibland spela ultrafeminin. Krama manliga kamrater kändes olustigt, ej laddat, bara fasade för hur hans icke-maskulina vanor skulle tolkas missvisande. Den lesbiske mannen försökte spegla sig i vareviga kvinna.
= ännu en 100-ordsHistoria
909
21 december 2009
Vancouver exists too
909
i
west-coasted
snow
rains over
ii
Vancouver
grows
holy wood
iii
trolley tram
shows
Tokyotown
iv
Fransisco
flows
high below
= continuing my triptyques with Quadroid nr 14
Discover now how Canada's third biggest town contains what's been called northern Hollywood, and soon a whole olympiad will be hold in their greece-german asian-asian mixed british culture.
909
i
west-coasted
snow
rains over
ii
Vancouver
grows
holy wood
iii
trolley tram
shows
Tokyotown
iv
Fransisco
flows
high below
= continuing my triptyques with Quadroid nr 14
Discover now how Canada's third biggest town contains what's been called northern Hollywood, and soon a whole olympiad will be hold in their greece-german asian-asian mixed british culture.
909
19 december 2009
i snövitt varandra i vantarna håller
ur Ljusilias Riktiga TrollKalender
eller
Ljusilias illusoriska ÄlvaKalender
[Lucka 18]
dyker de upp ur tjärnen
mitt i en borttappad skog
ligger snön tystare än vitt
gnistrar månsken från varenda gren och sten
har någon spänt osynliga trådar
mellan alla lönntallarna
ett snövitt nät
som kamouflage
över snön
känns allting så lätt att existera
öppnar tillsammans ögonen
det ena är Ljusilias
det andra tomtepojkens
har de våta vantar på sig
och blötfrysta snörkängor
men värms snart under mångloben
dess ikväll mänskliga eld
tänds i Alaska
sprider sig vidare hit till Vancouver
svavlar stickande skönt
luktar åter liv
gammalt förtrollat
i månedimension
nedspeglad
är tredje ögat gudomens
ger Ljusilia former
skänker tomtepojken klapp
får de ny fart
blir helt elastiska
som mysigaste spänst
av febertätaste fiberplagg
springer sekunderna tills hela skogen är fylld
står de för alltid nu
och håller varandra i vantarna
tror och vet
det är bara att känna
så ordnar världen sig
brinner lyktsken långt borta där värmeröken
och svavelsuset
kommer ifrån
människohuset
[Lucka 19]
äro slutet
och början
närmare varann
än någonsin
nu
ur korus av luckor
i korinternas labyrint
leder åter
upp längs kaliforniska skorstensröken
ner genom mexikanska öknen
över viljande haw
indiska irrdis
och stannar
en sällsamt nordisk natt
här i stallet
bland gnistrande havrestrån
frustande frost
lossnar deras lust
glittrar sig julmustiga kulorna
i fattigaste grått
trasar sig strumpbyx
klyver kåta skåror
smulas grindträ
i glimrande dimman
älskar Ljusilia
tomtens kyssar
med sin tindrande mun
och snuviga ögon
hånglar hon minst lika hårt
som tomtens mjuka klappar
kommer kanske en trollunge
födas till jorden
ligger spiltan fylld med snö
kanelkrubbor och
pepparkaksbak
där glasyren snart
ritar hennes änglalika
kjolfållar
i vintersolståndet
stiger blodrikt strålande stearinet
blir en hel stjärna
slocknar snart
den vita dvärgen
milt mot öster
fastän sällsamt åt väster
från Kanadas tak hoppandes
ner i japanska snön
eller rentav de danska markerna
där ingen saga ännu
hade satt sin fot
när tomten kom
ty allting har två ändar
men ringen den har en
och barnet blir den tredje
909
17 december 2009
JUPITER Cycle of calm expansiveness
909
My Jupiter cycle starts today. Seems to begin with me appreciating areas that I've never felt no real interest for before. Main theme is America, which I could be said to have avoided. Learned more about american things in the last week than in my whole life. No, not really, but feel constantly hungry for finally getting a map of all those cultural influences. Especially California, and especially San Fransisco I believe.
Actually my daddy tonight began to tell about his journey many years ago cross USA to Japan, and it wasn't just me asking. When he described San Fransisco I once more realised the likeness of towns that I like. And now I listen to the sound-world of Beach Boys more impressed than before, and discover Grateful Dead that I've never heard in this whole life.
Seems also the last days I've gone through a shift in general feeling or underlying awareness. Which can be made a good habit if I'm working on it... I'm not worried in the same way as usual. Feel calm but also active, like no more hurry but much will be done. This confident earthiness could be because christmas is ahead and everything around slowns down, but me in my space is usually living individual rhytms anyway. Now it feels like somethings growing more from the field between inner and outer universe.
I am more constantly curious to meet the outside world, not just jumping out like a sudden flower-picker. At the same time I'm picking more flowers than ever. But it has become a regular art, grounded in our society's practical fields, and not just private desperate inspiration. Even if I'm still very much a man who wants to be alone, or interact from a lonely space. Anyway I feel deeper curiousity and affection for carefully chosen parts of the world.
These parts becomes more and more numerous, but the same goes for the parts I no longer will make the meaning of my life. It's like you discover more but in the same process become able to eliminate more. This is since you know better and better the whole puzzle, you know. So, I choose more and more parts of the world, which relatively seen becomes lesser and lesser parts. Better and better I can try to really meet them. And involve them into every other part...
Jupiter in the big cycle doubled by Jupiter (or by itself) in the small cycle, will be rolling in my horoscope until may 2012, when Saturn takes over the small cycle. But not until december 2025 (when I'm fifty years) will next big cycle begin (with Saturn). Main cycle of Mars went on from when I was nine to sixteen. What was in the end of that period (before Rahu) seems to come up now in new transformed appearance (after Rahu).
I was much more into american things then - even if not so consciously - right before I turned sixteen. Listened to Simon and Garfunkel, Bangles, Bacharach and began to love swedish rock poets who (I now realise) have lent more from american waves than european. And what I saw during late 80's and early 90's where relatively many american movies. Even if I did not choose them concsiously then, I liked them in a way I haven't done since then, but now maybe again... And I then read adventure detective storys based in USA - even if not the massive comics or violence flood other kids where burried in - with a world and style in them which later seemed pointless to me... Cultural stuff I've hold most high last years during the 00's is often british, french, (canadian), german or italian. Spanish or latin influences I've never adored, until now when they seems to slowly grow (into for example the Californian ground).
Time will tell if I'm right now.
Or I will tell if time's right now.
909
My Jupiter cycle starts today. Seems to begin with me appreciating areas that I've never felt no real interest for before. Main theme is America, which I could be said to have avoided. Learned more about american things in the last week than in my whole life. No, not really, but feel constantly hungry for finally getting a map of all those cultural influences. Especially California, and especially San Fransisco I believe.
Actually my daddy tonight began to tell about his journey many years ago cross USA to Japan, and it wasn't just me asking. When he described San Fransisco I once more realised the likeness of towns that I like. And now I listen to the sound-world of Beach Boys more impressed than before, and discover Grateful Dead that I've never heard in this whole life.
Seems also the last days I've gone through a shift in general feeling or underlying awareness. Which can be made a good habit if I'm working on it... I'm not worried in the same way as usual. Feel calm but also active, like no more hurry but much will be done. This confident earthiness could be because christmas is ahead and everything around slowns down, but me in my space is usually living individual rhytms anyway. Now it feels like somethings growing more from the field between inner and outer universe.
I am more constantly curious to meet the outside world, not just jumping out like a sudden flower-picker. At the same time I'm picking more flowers than ever. But it has become a regular art, grounded in our society's practical fields, and not just private desperate inspiration. Even if I'm still very much a man who wants to be alone, or interact from a lonely space. Anyway I feel deeper curiousity and affection for carefully chosen parts of the world.
These parts becomes more and more numerous, but the same goes for the parts I no longer will make the meaning of my life. It's like you discover more but in the same process become able to eliminate more. This is since you know better and better the whole puzzle, you know. So, I choose more and more parts of the world, which relatively seen becomes lesser and lesser parts. Better and better I can try to really meet them. And involve them into every other part...
Jupiter in the big cycle doubled by Jupiter (or by itself) in the small cycle, will be rolling in my horoscope until may 2012, when Saturn takes over the small cycle. But not until december 2025 (when I'm fifty years) will next big cycle begin (with Saturn). Main cycle of Mars went on from when I was nine to sixteen. What was in the end of that period (before Rahu) seems to come up now in new transformed appearance (after Rahu).
I was much more into american things then - even if not so consciously - right before I turned sixteen. Listened to Simon and Garfunkel, Bangles, Bacharach and began to love swedish rock poets who (I now realise) have lent more from american waves than european. And what I saw during late 80's and early 90's where relatively many american movies. Even if I did not choose them concsiously then, I liked them in a way I haven't done since then, but now maybe again... And I then read adventure detective storys based in USA - even if not the massive comics or violence flood other kids where burried in - with a world and style in them which later seemed pointless to me... Cultural stuff I've hold most high last years during the 00's is often british, french, (canadian), german or italian. Spanish or latin influences I've never adored, until now when they seems to slowly grow (into for example the Californian ground).
Time will tell if I'm right now.
Or I will tell if time's right now.
909
15 december 2009
Uppfylldhetens Oräddhet
(ännu en insikt)
att helt enkelt sluta oroa mig
låter sig omöjligt bara göras
tills sinnet jag fyller med glädje,
spänning, berusning, musik eller arbete
råder då ej längre utrymme
för oro för stress över rädsla för förlust
upptagen helt med att kämpa och njuta
909
att helt enkelt sluta oroa mig
låter sig omöjligt bara göras
tills sinnet jag fyller med glädje,
spänning, berusning, musik eller arbete
råder då ej längre utrymme
för oro för stress över rädsla för förlust
upptagen helt med att kämpa och njuta
909
13 december 2009
ur Ljusilias Riktiga TrollKalender (sista eller första)
313
[Lucka 12]
inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som tomten har skapat
och leker så bländad med
ombord på Circus Jupiter
i fröjdefull världsrymd
men hon är
också anden
den som inser
sin robotmässiga relativitet
sitt marionettskap inkapslat
i en utvecklingsbar kropp
sin cybernetiska organism
byggd på emotioner som
berikas när de upplever sig själva
alltmer utifrån
alltjämt inifrån
och på så vis
ligger Ljusilia likafullt två steg före sin skapare
tomten som tror
att ljusslingorna gör precis
som han vill
vilket de också gör
men inte för att tomten vill
utan blott så länge Ljusilia njuter
av hur hans händer pysslar
och plockar bland
känslotankarna
i nya kombinationer med
hennes kropp
dess frostiga eldsflammor
dess guldglada månsorg
ser nu i spegeln
bägge sidorna varandra
Ljusilia ser Lidiana
Lidiana ser Ljusilia
tror de de är
den de ser
som de mycket riktigt blir
och blir igen
har någon hakat ner ett par minnen
spikat upp ett annat
föreställer San Jesousa
men är ännu en gudinna
gjord av Gud
behöver visa sitt medvetande
i en annan form
[Lucka 13]
omkring på sin tomt
strosar Ljusilia
i snövit skrud
i junis björkbladsgröna evinnerlighet
stryker hon sig mot
näverändorna
med solstrålar i håret
känner hur den snart brinnande törnroskronan
ej längre
tynger
får henne att lyfta med
lågorna en bra bit över takkanten
får Ljusilia syn
på fler
hus med människor
hon ännu inte sett
ett litet troll som hon är
trodde Ljusilia hon var
en ängel eller
en tomtes dröm
men åter knallar trollflickan
med sina mörka fötter
bestämt omkring på tomten
och längtar
läser den första samlingen
efter den tredje
i försommarvind virvlar psalmboksbladen bort
som maskrosfrön
likt skolklocksklang
skall Ljusilia någonsin?
fullborda en termin
i människornas konstiga utbildningsväsende
dess inlåsta institution
som ändå handlar hela tiden om
yttersta scenarion
kroppsdelar av sekunder, där triljarder avbilder
sparas av det
som aldrig stannar
som Ljusilia skulle vilja
att någon höll kvar
ett helt år
likt klementin i den ena
nektarin i den andra
näven nu
den nakna smaken
av en sista chans som aldrig slutar börja
ett sommarlov fullt med julpyssel
för ett troll tror
eller vet egentligen
att allting kommer tillbaka
på andra ställen
som nytt liv
i det ständigt skiftande äventyret
Trettonde är sista luckan
(eller möjligen första luckan)
i en trollkalender...
[Lucka 14]
kikar Ljusilia sedermera
in i det mänskliga utbildningsväsendet
forskar förundrad kring
huru minnen kan vara kropp
huru betydelser kan bliva avtryck
huru symboler förmår rymma innebörd
huru ljus gör för att forma en varelse
eller vice versa
närsom psykologi håller på att förvandlas
till filosofi
därsom filosofi redan har överglidit
i psykologi
drar hon upp svansen under kjolen
och knackar tipp
som tätt på tå
på hos tomten som tar hennes tusentals blad
kliar sig i skägget
mumlar högt
och bakom glasögonen förvandlar utsagorna
till en eller två
som Ljusilia må fortsätta arbeta på
[Lucka 17]
ställer sig Ljusilia högst upp i San Fransiscos brantaste backe
åker rullskridskor nerför staden och
fortsätter ut i havet
hinner hon komma ända till Hawaii innan farten tar slut
inser nu att här
utspelar sig hennes sannaste
element mellan
japanska och amerikanska strömmar
vid kartans yttersta kanter
kanske inte precis Honolulu-honans karaktär
snarast om man kunde kalkera
Kyotos tempel ovanpå
Kaliforniens nöjespark
som nån sorts Bombay
i själva magnetfältet mellan
aptit och ceremoni
urspringer sig Ljusilia
simma summarum av polerna
som legat i världskrig med varandra
som parallellt initierat jordklotets senaste högteknologi
gjorde det möjligt för Ljusilia att sitta här
på Jupiter
i den jordiska matrisen
och leka med klonade sinnesintryck
som känns som äkta upplevelser
och också mycket riktigt är
äkta emedan hon medvetet
bestämt sig för att återskapa
verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt ännu en gång, ett helt lager utifrån
där tomtepojken synkront
har sin horisont inloggad
så han förmår dela minnen direkt med Ljusilia
och hon med honom
313
[Lucka 12]
inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som tomten har skapat
och leker så bländad med
ombord på Circus Jupiter
i fröjdefull världsrymd
men hon är
också anden
den som inser
sin robotmässiga relativitet
sitt marionettskap inkapslat
i en utvecklingsbar kropp
sin cybernetiska organism
byggd på emotioner som
berikas när de upplever sig själva
alltmer utifrån
alltjämt inifrån
och på så vis
ligger Ljusilia likafullt två steg före sin skapare
tomten som tror
att ljusslingorna gör precis
som han vill
vilket de också gör
men inte för att tomten vill
utan blott så länge Ljusilia njuter
av hur hans händer pysslar
och plockar bland
känslotankarna
i nya kombinationer med
hennes kropp
dess frostiga eldsflammor
dess guldglada månsorg
ser nu i spegeln
bägge sidorna varandra
Ljusilia ser Lidiana
Lidiana ser Ljusilia
tror de de är
den de ser
som de mycket riktigt blir
och blir igen
har någon hakat ner ett par minnen
spikat upp ett annat
föreställer San Jesousa
men är ännu en gudinna
gjord av Gud
behöver visa sitt medvetande
i en annan form
[Lucka 13]
omkring på sin tomt
strosar Ljusilia
i snövit skrud
i junis björkbladsgröna evinnerlighet
stryker hon sig mot
näverändorna
med solstrålar i håret
känner hur den snart brinnande törnroskronan
ej längre
tynger
får henne att lyfta med
lågorna en bra bit över takkanten
får Ljusilia syn
på fler
hus med människor
hon ännu inte sett
ett litet troll som hon är
trodde Ljusilia hon var
en ängel eller
en tomtes dröm
men åter knallar trollflickan
med sina mörka fötter
bestämt omkring på tomten
och längtar
läser den första samlingen
efter den tredje
i försommarvind virvlar psalmboksbladen bort
som maskrosfrön
likt skolklocksklang
skall Ljusilia någonsin?
fullborda en termin
i människornas konstiga utbildningsväsende
dess inlåsta institution
som ändå handlar hela tiden om
yttersta scenarion
kroppsdelar av sekunder, där triljarder avbilder
sparas av det
som aldrig stannar
som Ljusilia skulle vilja
att någon höll kvar
ett helt år
likt klementin i den ena
nektarin i den andra
näven nu
den nakna smaken
av en sista chans som aldrig slutar börja
ett sommarlov fullt med julpyssel
för ett troll tror
eller vet egentligen
att allting kommer tillbaka
på andra ställen
som nytt liv
i det ständigt skiftande äventyret
Trettonde är sista luckan
(eller möjligen första luckan)
i en trollkalender...
[Lucka 14]
kikar Ljusilia sedermera
in i det mänskliga utbildningsväsendet
forskar förundrad kring
huru minnen kan vara kropp
huru betydelser kan bliva avtryck
huru symboler förmår rymma innebörd
huru ljus gör för att forma en varelse
eller vice versa
närsom psykologi håller på att förvandlas
till filosofi
därsom filosofi redan har överglidit
i psykologi
drar hon upp svansen under kjolen
och knackar tipp
som tätt på tå
på hos tomten som tar hennes tusentals blad
kliar sig i skägget
mumlar högt
och bakom glasögonen förvandlar utsagorna
till en eller två
som Ljusilia må fortsätta arbeta på
[Lucka 17]
ställer sig Ljusilia högst upp i San Fransiscos brantaste backe
åker rullskridskor nerför staden och
fortsätter ut i havet
hinner hon komma ända till Hawaii innan farten tar slut
inser nu att här
utspelar sig hennes sannaste
element mellan
japanska och amerikanska strömmar
vid kartans yttersta kanter
kanske inte precis Honolulu-honans karaktär
snarast om man kunde kalkera
Kyotos tempel ovanpå
Kaliforniens nöjespark
som nån sorts Bombay
i själva magnetfältet mellan
aptit och ceremoni
urspringer sig Ljusilia
simma summarum av polerna
som legat i världskrig med varandra
som parallellt initierat jordklotets senaste högteknologi
gjorde det möjligt för Ljusilia att sitta här
på Jupiter
i den jordiska matrisen
och leka med klonade sinnesintryck
som känns som äkta upplevelser
och också mycket riktigt är
äkta emedan hon medvetet
bestämt sig för att återskapa
verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt ännu en gång, ett helt lager utifrån
där tomtepojken synkront
har sin horisont inloggad
så han förmår dela minnen direkt med Ljusilia
och hon med honom
313
12 december 2009
Lucia Disco Cameloni Macaroni
313
Inatt var första gången i mitt 34-åriga liv som jag använde ett discogolv på ett sätt som kändes utmärkt. Med andra ord under loppet av den gamla schlagern Cameloni Macaroni... Sedan var allt vad klockrena, bra vibrationer heter förvandlade till vilsenhet på nytt. Nu berodde det långt ifrån bara på låten. Nej, jag fick (eller skapade) kontakt.
Hon stod ensam, snett mittemot mig, men såg varken övergiven eller överförfriskad ut. När jag upptäckte hennes närvaro möttes våra ögon samtidigt, och jag höll kvar blicken längre än någonsin tidigare (i liknande situation). Från och med ögonkontakten fanns det inget återvändande till tanken "hur ska jag göra nu?". Nej, jag gjorde en tydlig dansrörelse som markering att "nu börjar det". Eller vi...
(minns inte om hon började i samma sekund eller sekunden efterpå. Ändå hade jag inte en droppe vin i mig, vilket å andra sidan sällan brukar minska min bedömningsförmåga, snarare öka uppmärksamheten, i takt med att tankarnas lätt fördomsfulla filter avlägsnas och sinnet kommer i nuet).
Vi mimade gester till musiken, medan läpparna lät somliga ord få konturer. "Koreografin" kunde förstås göras bättre, även av en helt ovan dansare men lyckosam improvisatör som mig. Huvudsaken var dock (jo, jag hade ju cowboy-hatten på) att kontakten, utbytet, var ovanligt roligt och synkat. Att vi inte sa ett ord (varken före eller efter) men kommunicerade fullt närvarande med tecken...
...att hon var bekväm med att dansa utan väninnor (fastän en kom till henne när låten var slut), hur ingen av oss hade försökt "tränga sig på" eller söka den andres uppmärksamhet. Ändå fanns det laddning mellan oss och inte alls bara cirkus. Det var kort sagt så som jag vill att det skall gå till, och vet att det kan. Förmodligen något som sker tretton gånger per kväll i hennes värld - fast som jag annars har svårt att se hur det är möjligt när de flesta "står och discar"** blott i sina inbördes grupper hela tiden.
Hon var en av de snyggaste jag sett. Ändå gjorde jag inte minsta försök att återta kontakten sedan hon ägnade full uppmärksamhet åt väninnan. Då inträdde den vanliga blandningen mellan att jag "redan var nöjd" och rädslan att förstöra den goda vibe vi just skapat hos varann. Hursomhelst såg mina ögon efteråt hur många män stod i förtäckt gloende, passiva drivor utmed väggarna, medan innan dansen "var det bara jag" på hela stället som manifesterade den osäkert spanande mannen.
Emellertid, en ny erfarenhet kommer sällan ensam. Någon halvtimme innan Cameloni Macaroni hade jag "blivit presenterad för" en ypperligt klädd liten läckerbit. Eller två... De hade visserligen stått redan på nedervåningen, då jag hade gått fram och sagt "det man inte ska säga", dvs "Hej, ni ser snygga ut!". Den ena tjejen började direkt prova min Stetson-hatt (liksom åtskilliga gjorde under samma natt, dessvärre mest killar) och instruerade mig sedan att möta henne uppe i dansbaren.
Väl däruppe efter ett par minuter stod läckerbitarna och kramkonverserade med en kille. Jag hade mod nog att gå omedelbart fram till sällskapet, men mindes rådet att inte ge dem mer uppmärksamhet än de var villiga att ge mig. Visste ej ifall de såg mig, men till sist började de tissla. Det utmynnade i att killen drog med sig läckerbiten till bort till mig och lät oss presentera oss. Vi gick vidare till att diska, dansa lite tafatt till en halvusel låt, bara hon och jag (och sen kom väninnan med).
Det verkar ju som ett guldläge, men det märkliga är att jag gjorde inte ens bråkdelen av smeksamma närmanden som med framgång numera brukar utspela sig under vanliga samtal. Belägenheten kändes nästan orimlig, som ett test som någon annan än jag hade satt igång, men där tjejerna knappast var ironiska utan bara nyfikna, och jag/vi faktiskt hade full möjlighet att fortsätta med vadsomhelst. Blev dock initiativlös plus "oattraherad" av att jag fram till dess varken varit kaptén på skutan eller att hon drog med mig (icke hackat, icke malet). Dessutom började jag som så ofta känna mer för att fotografera damen än att att dansa med henne, så då hjälpte det inte hur jag än satte på henne min hatt. Inte heller att Pernilla sjöng sin uppfriskande Picadilly Circus, där jag fann större nöje i att markera hur jag kände igen vissa oväntade taktslag i musiken än att verkligen flörta med läckerbiten.
Besynnerligt dessutom hur de spelar sådan mängd 80-talsschlagers på ett ställe där nästan ingen är tillräckligt gammal för att fordom ha "stått och discat"** till låtarna när de kom! Åtminstone inte i vuxnare ålder...
**min freudianska felsägning för "dansa disco" (till ett par hästtokiga madamers frustande förtjusning)
313
Inatt var första gången i mitt 34-åriga liv som jag använde ett discogolv på ett sätt som kändes utmärkt. Med andra ord under loppet av den gamla schlagern Cameloni Macaroni... Sedan var allt vad klockrena, bra vibrationer heter förvandlade till vilsenhet på nytt. Nu berodde det långt ifrån bara på låten. Nej, jag fick (eller skapade) kontakt.
Hon stod ensam, snett mittemot mig, men såg varken övergiven eller överförfriskad ut. När jag upptäckte hennes närvaro möttes våra ögon samtidigt, och jag höll kvar blicken längre än någonsin tidigare (i liknande situation). Från och med ögonkontakten fanns det inget återvändande till tanken "hur ska jag göra nu?". Nej, jag gjorde en tydlig dansrörelse som markering att "nu börjar det". Eller vi...
(minns inte om hon började i samma sekund eller sekunden efterpå. Ändå hade jag inte en droppe vin i mig, vilket å andra sidan sällan brukar minska min bedömningsförmåga, snarare öka uppmärksamheten, i takt med att tankarnas lätt fördomsfulla filter avlägsnas och sinnet kommer i nuet).
Vi mimade gester till musiken, medan läpparna lät somliga ord få konturer. "Koreografin" kunde förstås göras bättre, även av en helt ovan dansare men lyckosam improvisatör som mig. Huvudsaken var dock (jo, jag hade ju cowboy-hatten på) att kontakten, utbytet, var ovanligt roligt och synkat. Att vi inte sa ett ord (varken före eller efter) men kommunicerade fullt närvarande med tecken...
...att hon var bekväm med att dansa utan väninnor (fastän en kom till henne när låten var slut), hur ingen av oss hade försökt "tränga sig på" eller söka den andres uppmärksamhet. Ändå fanns det laddning mellan oss och inte alls bara cirkus. Det var kort sagt så som jag vill att det skall gå till, och vet att det kan. Förmodligen något som sker tretton gånger per kväll i hennes värld - fast som jag annars har svårt att se hur det är möjligt när de flesta "står och discar"** blott i sina inbördes grupper hela tiden.
Hon var en av de snyggaste jag sett. Ändå gjorde jag inte minsta försök att återta kontakten sedan hon ägnade full uppmärksamhet åt väninnan. Då inträdde den vanliga blandningen mellan att jag "redan var nöjd" och rädslan att förstöra den goda vibe vi just skapat hos varann. Hursomhelst såg mina ögon efteråt hur många män stod i förtäckt gloende, passiva drivor utmed väggarna, medan innan dansen "var det bara jag" på hela stället som manifesterade den osäkert spanande mannen.
Emellertid, en ny erfarenhet kommer sällan ensam. Någon halvtimme innan Cameloni Macaroni hade jag "blivit presenterad för" en ypperligt klädd liten läckerbit. Eller två... De hade visserligen stått redan på nedervåningen, då jag hade gått fram och sagt "det man inte ska säga", dvs "Hej, ni ser snygga ut!". Den ena tjejen började direkt prova min Stetson-hatt (liksom åtskilliga gjorde under samma natt, dessvärre mest killar) och instruerade mig sedan att möta henne uppe i dansbaren.
Väl däruppe efter ett par minuter stod läckerbitarna och kramkonverserade med en kille. Jag hade mod nog att gå omedelbart fram till sällskapet, men mindes rådet att inte ge dem mer uppmärksamhet än de var villiga att ge mig. Visste ej ifall de såg mig, men till sist började de tissla. Det utmynnade i att killen drog med sig läckerbiten till bort till mig och lät oss presentera oss. Vi gick vidare till att diska, dansa lite tafatt till en halvusel låt, bara hon och jag (och sen kom väninnan med).
Det verkar ju som ett guldläge, men det märkliga är att jag gjorde inte ens bråkdelen av smeksamma närmanden som med framgång numera brukar utspela sig under vanliga samtal. Belägenheten kändes nästan orimlig, som ett test som någon annan än jag hade satt igång, men där tjejerna knappast var ironiska utan bara nyfikna, och jag/vi faktiskt hade full möjlighet att fortsätta med vadsomhelst. Blev dock initiativlös plus "oattraherad" av att jag fram till dess varken varit kaptén på skutan eller att hon drog med mig (icke hackat, icke malet). Dessutom började jag som så ofta känna mer för att fotografera damen än att att dansa med henne, så då hjälpte det inte hur jag än satte på henne min hatt. Inte heller att Pernilla sjöng sin uppfriskande Picadilly Circus, där jag fann större nöje i att markera hur jag kände igen vissa oväntade taktslag i musiken än att verkligen flörta med läckerbiten.
Besynnerligt dessutom hur de spelar sådan mängd 80-talsschlagers på ett ställe där nästan ingen är tillräckligt gammal för att fordom ha "stått och discat"** till låtarna när de kom! Åtminstone inte i vuxnare ålder...
**min freudianska felsägning för "dansa disco" (till ett par hästtokiga madamers frustande förtjusning)
313
9 december 2009
om SommarTomten (Tryffelnötens grisgrymtsGröt)
313
tomten borde bli tröt av all rimmande gröt
som sedermera blev bland de utvalda på poeter.se
tomten kommer
om sommaren
om rom
domnar honom
som såsom omkommen
somnar om
sena renar skenar
genar mellan grenar
mot tögröna stenar
ömmar tomtens rompa
tömlöst omtumlad
somligt glomt
Önskelistan:
sötebröt
snöreknöt
fiskeflöt
känselspröt
myskmusköt
sköteblöt
sjustak- (bröts)
dubbelstöt
tryffelnöt
grisgrymtsgröt
orgelröt
andetröt
näsesnöt
älgköttskjöt
älskogsnjöt
ögonslöt
möte (skönt)
313
tomten borde bli tröt av all rimmande gröt
som sedermera blev bland de utvalda på poeter.se
tomten kommer
om sommaren
om rom
domnar honom
som såsom omkommen
somnar om
sena renar skenar
genar mellan grenar
mot tögröna stenar
ömmar tomtens rompa
tömlöst omtumlad
somligt glomt
Önskelistan:
sötebröt
snöreknöt
fiskeflöt
känselspröt
myskmusköt
sköteblöt
sjustak- (bröts)
dubbelstöt
tryffelnöt
grisgrymtsgröt
orgelröt
andetröt
näsesnöt
älgköttskjöt
älskogsnjöt
ögonslöt
möte (skönt)
313
7 december 2009
GuldScen, SvartVit o De Sju Färgarna (SenastSedda CinemaSlottet)
Favourite Films (and series episodes) seen now
[under uppbyggnad
kan komma att omkompletteras]
1
Konung Guld
(idéRikaste Helheten)
ONCE UPON A TIME IN AMERICA
Sergio Leone
(USA -84)
2
Prins Vit
(Intensivaste Intrig)
THE WIRE, season 4
David Simon
(USA -07)
3
Prinsessa Svart
(Världens Vackraste)
VAXDOCKAN
Arne Mattsson
(Sweden -62)
4
Toker Rosa
(Originellaste Experiment)
LARS AND THE REAL GIRL
Craig Gillespie
(USA -07)
5
Blyger Brun
(Skarpaste Skräck)
INVASION OF THE BODY SNATCHERS
Philip Kaufman
(USA -78)
6
Prosit Röd
(Skönaste Erotik)
SWEDISH WILDCATS
with Cia Löwgren
by Joseph Sarno
(Sweden -72)
7
Trötter Grön
(Härligast Uppfyllande Äventyr)
DARJEELING LIMITED
Wes Anderson
(India /USA -07)
8
Butter Blå
(KaraktärsNärmaste Drama)
RETURN TO WATERLOO
Ray Davis (of The Kinks)
(England -85)
9
Glader GulOrange
(Skojigaste Komedi)
THE PARTRIDGE FAMILY
first season
with David Cassidy
(USA -70)
eller
SINKADUS
serie av Leif Krantz
(Sweden -80)
10
Drottning SilverGrå
(Värsta Tragedi)
4 MONTHS, 3 WEEKS AND 2 DAYS
[4 LUNI, 3 SAPTAMANI SI 2 ZILE]
Cristian Mungiu
(Romania -07)
11
Kloker Gredelin
(Visdomligaste Historia)
AN EYE FOR HORROR
dokumentary about Dario Argento
Leon Ferguson
(Italy /England -00)
+ strax
DANGEROUS DAYS : MAKING BLADE RUNNER
documentary by Charles De Lauzirika
(USA -07)
909
[under uppbyggnad
kan komma att omkompletteras]
1
Konung Guld
(idéRikaste Helheten)
ONCE UPON A TIME IN AMERICA
Sergio Leone
(USA -84)
2
Prins Vit
(Intensivaste Intrig)
THE WIRE, season 4
David Simon
(USA -07)
3
Prinsessa Svart
(Världens Vackraste)
VAXDOCKAN
Arne Mattsson
(Sweden -62)
4
Toker Rosa
(Originellaste Experiment)
LARS AND THE REAL GIRL
Craig Gillespie
(USA -07)
5
Blyger Brun
(Skarpaste Skräck)
INVASION OF THE BODY SNATCHERS
Philip Kaufman
(USA -78)
6
Prosit Röd
(Skönaste Erotik)
SWEDISH WILDCATS
with Cia Löwgren
by Joseph Sarno
(Sweden -72)
7
Trötter Grön
(Härligast Uppfyllande Äventyr)
DARJEELING LIMITED
Wes Anderson
(India /USA -07)
8
Butter Blå
(KaraktärsNärmaste Drama)
RETURN TO WATERLOO
Ray Davis (of The Kinks)
(England -85)
9
Glader GulOrange
(Skojigaste Komedi)
THE PARTRIDGE FAMILY
first season
with David Cassidy
(USA -70)
eller
SINKADUS
serie av Leif Krantz
(Sweden -80)
10
Drottning SilverGrå
(Värsta Tragedi)
4 MONTHS, 3 WEEKS AND 2 DAYS
[4 LUNI, 3 SAPTAMANI SI 2 ZILE]
Cristian Mungiu
(Romania -07)
11
Kloker Gredelin
(Visdomligaste Historia)
AN EYE FOR HORROR
dokumentary about Dario Argento
Leon Ferguson
(Italy /England -00)
+ strax
DANGEROUS DAYS : MAKING BLADE RUNNER
documentary by Charles De Lauzirika
(USA -07)
909
6 december 2009
Nine Old Albums Beginning to Taste Like Gold (from week 50 and Forward)
909
6.
SWEET FANNY ADAMS
Sweet (-74)
7.
DEPARTURE
Journey (-80)
8.
Magic Forest (the anthology)
= FAT MATTRESS + FAT MATTRESS II
Fat Mattress (-69)
9. AMERICAN BEAUTY
Grateful Dead (-70)
0.
SATURATE BEFORE USING
Jackson Browne (-72)
1. CHELSEA GIRL
Nico (-67)
2.
SONGS OF LOVE AND HATE
Leonard Cohen (-71)
3. SMILEY SMILE + WILD HONEY
(= two in one)
Beach Boys (-67)
4.
SOMETHING ELSE BY THE KINKS
The Kinks (-67)
6,7,8,9
never heard before
but begin to become favourites
0
strangely enough seems impossible for me to love
1,2,3,4
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever
909
6.
SWEET FANNY ADAMS
Sweet (-74)
7.
DEPARTURE
Journey (-80)
8.
Magic Forest (the anthology)
= FAT MATTRESS + FAT MATTRESS II
Fat Mattress (-69)
9. AMERICAN BEAUTY
Grateful Dead (-70)
0.
SATURATE BEFORE USING
Jackson Browne (-72)
1. CHELSEA GIRL
Nico (-67)
2.
SONGS OF LOVE AND HATE
Leonard Cohen (-71)
3. SMILEY SMILE + WILD HONEY
(= two in one)
Beach Boys (-67)
4.
SOMETHING ELSE BY THE KINKS
The Kinks (-67)
6,7,8,9
never heard before
but begin to become favourites
0
strangely enough seems impossible for me to love
1,2,3,4
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever
909
5 december 2009
Nine Old Albums Beginning to Taste Like Gold (from week 49 and Backwards)
909
4.
RETURN TO FANTASY
Uriah Heep (-75)
3.
THE MIRACLE
Queen (-91)
2.
PLEASE PLEASE ME
The Beatles (-62)
1.
VILLAGE GREEN PRESERVATION SOCIETY
The Kinks (-68)
0.
ELECTRIC WARRIOR
T. Rex (-71)
9.
ONE STEP BEYOND
Madness (-79)
8.
NEW ADVENTURES IN HI-FI
R.E.M. (-96)
7.
MUSIC FOR THE MASSES
Depeche Mode (-87)
6.
RADIO ETHIOPIA
[or would rather be Ethiopium]
Patti Smith (-76)
4,3,2,1
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever
0
strangely enough seems impossible for me to love
9,8,7,6
never heard before
but begin to become favourites
909
4.
RETURN TO FANTASY
Uriah Heep (-75)
3.
THE MIRACLE
Queen (-91)
2.
PLEASE PLEASE ME
The Beatles (-62)
1.
VILLAGE GREEN PRESERVATION SOCIETY
The Kinks (-68)
0.
ELECTRIC WARRIOR
T. Rex (-71)
9.
ONE STEP BEYOND
Madness (-79)
8.
NEW ADVENTURES IN HI-FI
R.E.M. (-96)
7.
MUSIC FOR THE MASSES
Depeche Mode (-87)
6.
RADIO ETHIOPIA
[or would rather be Ethiopium]
Patti Smith (-76)
4,3,2,1
heard with one or two ears before
but a real round now, better than ever
0
strangely enough seems impossible for me to love
9,8,7,6
never heard before
but begin to become favourites
909
30 november 2009
ur Ljusilias Riktiga TrollKalender
909
[Lucka 0]
Det är allra sista natten som Ljusilia sitter instängd. I sitt lilla hus sitter ännu Ljusilia och känner efter. Hon har hållt sig inne här under tolv år. Vartenda dygn har hon tillbringat förutan fönster, bara med tavlor. Det trettonde året tänker Ljusilia inleda med att gå ut. Faktiskt har hon redan öppnat dörren och till hennes ofantliga förvåning gick den att öppna. Utomhus är det skog. Ljusilia känner igen sig, för hon har ju levt längre än tretton år. På trappan ner från verandan minns hon att hon har fötter. Utan att fatta riktigt hur har Ljusilia redan irrat fram en bra bit över rötterna. Träden ser nästan likadana ut. Mitt i skogen stannar Ljusilia och undrar var hon skall börja någonstans. Mysteriet känns inte alls långt borta.
[Lucka 1]
mitt emellan
de murrigaste granarna får Ljusilia syn
på en snöflinga
en ensam
silvrig
så besynnerligt tycker hon
hur snöflingan är
bara en
ligger där under barrarmarna
och fryser
och lyser på barmarken medan den
inte alls
smälter minsta lilla
vill Ljusilia
plocka upp flingan
men innan
hinner ett troll
komma fram ur skogens vrår
skakar han på öronen
sina och
upplyser så mörkt han förmår
hursom
flingan är fridlyst
dessutom
skall den vara med i en filminspelning
så Ljusilia får
söka någon
annanstans i skogen
istället
[Lucka 2]
nere vid skogsbrynets strand
upptäcker Ljusilia hur de har placerat ut
ett par riktigt stora
speglar
den ena längs hela strandremsan
den andra över hela himlavalvet
likt parallella
medan de små bomullsgrötarna
speglar sig där uti
samtidigt nere
som uppe
smeker Ljusilia sitt hår med sin tå
i det isande våta
glaset som spricker
och rinner över hennes blick
ner mot solklotet
fortsätter på andra bloggen nu,
liksom på poeter.se
909
[Lucka 0]
Det är allra sista natten som Ljusilia sitter instängd. I sitt lilla hus sitter ännu Ljusilia och känner efter. Hon har hållt sig inne här under tolv år. Vartenda dygn har hon tillbringat förutan fönster, bara med tavlor. Det trettonde året tänker Ljusilia inleda med att gå ut. Faktiskt har hon redan öppnat dörren och till hennes ofantliga förvåning gick den att öppna. Utomhus är det skog. Ljusilia känner igen sig, för hon har ju levt längre än tretton år. På trappan ner från verandan minns hon att hon har fötter. Utan att fatta riktigt hur har Ljusilia redan irrat fram en bra bit över rötterna. Träden ser nästan likadana ut. Mitt i skogen stannar Ljusilia och undrar var hon skall börja någonstans. Mysteriet känns inte alls långt borta.
[Lucka 1]
mitt emellan
de murrigaste granarna får Ljusilia syn
på en snöflinga
en ensam
silvrig
så besynnerligt tycker hon
hur snöflingan är
bara en
ligger där under barrarmarna
och fryser
och lyser på barmarken medan den
inte alls
smälter minsta lilla
vill Ljusilia
plocka upp flingan
men innan
hinner ett troll
komma fram ur skogens vrår
skakar han på öronen
sina och
upplyser så mörkt han förmår
hursom
flingan är fridlyst
dessutom
skall den vara med i en filminspelning
så Ljusilia får
söka någon
annanstans i skogen
istället
[Lucka 2]
nere vid skogsbrynets strand
upptäcker Ljusilia hur de har placerat ut
ett par riktigt stora
speglar
den ena längs hela strandremsan
den andra över hela himlavalvet
likt parallella
medan de små bomullsgrötarna
speglar sig där uti
samtidigt nere
som uppe
smeker Ljusilia sitt hår med sin tå
i det isande våta
glaset som spricker
och rinner över hennes blick
ner mot solklotet
fortsätter på andra bloggen nu,
liksom på poeter.se
909
29 november 2009
the Inspirer (More in and Out (more Before right Now))
909
As I'm indulging more and more into loneliness and a pre-occupied mind, at the same time I'm becoming more interested in people, psychology and begins to travel "out of my head".
History (some parts of it) and memory (every kind of it) seems to be my biggest fields of interest right now. Simultaneously I do some more things (even if very irregular) to get in touch with the world here and now, know it through our senses rather than through concepts of thought.
I still escape from most possibilities to be a constant part of collectives. On the other hand other feel me as very active, inspiring and sharing when I am there.
Maybe this reflects the beginning of this man's expanding Jupiter-cycle, evolving from a very Moon-based, safe but poetic personality. Including reappearing fear of all the new possibilites I look forward (or backward) to all the time...
This "paradox" can maybe also be captured in my potential shift of Myers-Briggs personality type. I were INFP or even INTP last summer, but now seems to be ENTP though still very introverted.
"The Inspirer" is officially described for example like, from the same source test:
"Their enthusiasm lends them the ability to inspire and motivate others, more so than we see in other types."
"Because they are so alert and sensitive, constantly scanning their environments, ENFPs often suffer from muscle tension."
"Because ENFPs live in the world of exciting possibilities, the details of everyday life are seen as trivial drudgery."
"ENFPs who have not learned to follow through may have a difficult time remaining happy in marital relationships. Always seeing the possibilities of what could be, they may become bored with what actually is."
"They can talk their way in or out of anything."
"They have the ability to be quite productive with little supervision, as long as they are excited about what they're doing."
"To onlookers, the ENFP may seem directionless and without purpose, but ENFPs are actually quite consistent, in that they have a strong sense of values which they live with throughout their lives. Everything that they do must be in line with their values."
"They see meaning in everything, and are on a continuous quest to adapt their lives and values to achieve inner peace."
"Unlike other Extraverted types, ENFPs need time alone to center themselves, and make sure they are moving in a direction which is in sync with their values."
"They're constantly aware and somewhat fearful of losing touch with themselves."
"They have an exceptional ability to intuitively understand a person after a very short period of time, and use their intuition and flexibility to relate to others on their own level."
"...but when they apply judgment to their perception, they may jump to the wrong conclusions."
909
As I'm indulging more and more into loneliness and a pre-occupied mind, at the same time I'm becoming more interested in people, psychology and begins to travel "out of my head".
History (some parts of it) and memory (every kind of it) seems to be my biggest fields of interest right now. Simultaneously I do some more things (even if very irregular) to get in touch with the world here and now, know it through our senses rather than through concepts of thought.
I still escape from most possibilities to be a constant part of collectives. On the other hand other feel me as very active, inspiring and sharing when I am there.
Maybe this reflects the beginning of this man's expanding Jupiter-cycle, evolving from a very Moon-based, safe but poetic personality. Including reappearing fear of all the new possibilites I look forward (or backward) to all the time...
This "paradox" can maybe also be captured in my potential shift of Myers-Briggs personality type. I were INFP or even INTP last summer, but now seems to be ENTP though still very introverted.
"The Inspirer" is officially described for example like, from the same source test:
"Their enthusiasm lends them the ability to inspire and motivate others, more so than we see in other types."
"Because they are so alert and sensitive, constantly scanning their environments, ENFPs often suffer from muscle tension."
"Because ENFPs live in the world of exciting possibilities, the details of everyday life are seen as trivial drudgery."
"ENFPs who have not learned to follow through may have a difficult time remaining happy in marital relationships. Always seeing the possibilities of what could be, they may become bored with what actually is."
"They can talk their way in or out of anything."
"They have the ability to be quite productive with little supervision, as long as they are excited about what they're doing."
"To onlookers, the ENFP may seem directionless and without purpose, but ENFPs are actually quite consistent, in that they have a strong sense of values which they live with throughout their lives. Everything that they do must be in line with their values."
"They see meaning in everything, and are on a continuous quest to adapt their lives and values to achieve inner peace."
"Unlike other Extraverted types, ENFPs need time alone to center themselves, and make sure they are moving in a direction which is in sync with their values."
"They're constantly aware and somewhat fearful of losing touch with themselves."
"They have an exceptional ability to intuitively understand a person after a very short period of time, and use their intuition and flexibility to relate to others on their own level."
"...but when they apply judgment to their perception, they may jump to the wrong conclusions."
909
25 november 2009
Samma Människa
909
ytterligare ett par 100-ordsHistorier
Samma Människa
Det var en gång en människa som aldrig hade tid att träffa fler än en människa. Men människan ville förfärligt gärna umgås med minst sjutton människor som människan kände, nå, åtminstone brevväxlade med. Så människan började önska att någon av människorna skulle visa sig vara samma människa som vännen. Tänk om vännen låg bakom någon brevväns hela värld - eller rentav allesammans?! Då skulle ju människan redan ha umgåtts med dem. Då behövde människan inte ägna tid åt att förstå och berätta alltsammans på nytt för varje människa. Såvitt vännen nu hann hålla sina minnen av alla människorna i närvarande tillstånd...
Poeten MitteMellan Utanför
Det är en man som varken är unikast eller onormalt normal. Det är en trollkonstnär som bara nästan är finpoet, med tre droppar fulpoet i blodet. Han vill provocera konfliktlöst. Han glorifierar utan att slicka, tar hungrigt emot utan att tacka. Mannen vägrar agera mekaniskt, ändå så ohyggligt innästlad i vanemönstren. Somliga älskar hans känslotankar, en handfull fruktar dem. De flesta fattar inte vad han fiskar efter. Åtskilliga känner ej till hans välbekanta värld. Trollkarlen förskönar intill det perversas gräns. Är en egotrippad en som är väldigt omtänksam. Det är poeten som inte har tid för annat än oändlig tid.
909
ytterligare ett par 100-ordsHistorier
Samma Människa
Det var en gång en människa som aldrig hade tid att träffa fler än en människa. Men människan ville förfärligt gärna umgås med minst sjutton människor som människan kände, nå, åtminstone brevväxlade med. Så människan började önska att någon av människorna skulle visa sig vara samma människa som vännen. Tänk om vännen låg bakom någon brevväns hela värld - eller rentav allesammans?! Då skulle ju människan redan ha umgåtts med dem. Då behövde människan inte ägna tid åt att förstå och berätta alltsammans på nytt för varje människa. Såvitt vännen nu hann hålla sina minnen av alla människorna i närvarande tillstånd...
Poeten MitteMellan Utanför
Det är en man som varken är unikast eller onormalt normal. Det är en trollkonstnär som bara nästan är finpoet, med tre droppar fulpoet i blodet. Han vill provocera konfliktlöst. Han glorifierar utan att slicka, tar hungrigt emot utan att tacka. Mannen vägrar agera mekaniskt, ändå så ohyggligt innästlad i vanemönstren. Somliga älskar hans känslotankar, en handfull fruktar dem. De flesta fattar inte vad han fiskar efter. Åtskilliga känner ej till hans välbekanta värld. Trollkarlen förskönar intill det perversas gräns. Är en egotrippad en som är väldigt omtänksam. Det är poeten som inte har tid för annat än oändlig tid.
909
24 november 2009
Grenströms Sista Mysterium (i SlottsSpeglarna)
313
[Sjätte kapitlet]
Snöflingor hade börjat irra omkring i kvällsmörkret. Kaptén Källbjörk nästlade sig ut ur Grenströms trånga terrängbil. Nu stod den inte längre parkerad nere vid älven. Kapténen hade farit ända upp till slottet. I sitt eget baksäte bland krossade kanelknäckebröd låg privatdetektiven djupt slumrandes. Medan de iakttog älgen hade Källbjörk blandat sömnmedel i Grenströms tallbarrsté. Han anade redan allt som privatdetektiven avslöjade under deras samtal. Före kapténen skred till verket ville han bara få de avgörande ledtrådarna kring fröken Villermarks förehavanden. De aldrig sedda fotografierna hade hon uppenbarligen både rotat bland och börjat sprida ut i ljuset.
Slottsporten öppnades utan minsta gnissel. Som betydande militär hade Kristoffer Källbjörk nycklar till lite varstans i trakterna, både i byarna och till det ensliga slottet vid landsvägen. Egentligen var han mer än kaptén, men ville behålla en lägre profil. Nu var det hög tid att kolla upp hur mycket den rödhåriga damen hade hunnit ställa till med. Anne-Liv Villermark var tydligen ingen konservator värd sin titel, för då hade hon insett vikten av att fortsätta hålla den hemliga kammaren stängd. När Källbjörk skulle slå av nattlarmet, märkte han att det redan var avslaget. Märkligt - hade Villermark glömt att slå på det när hon åkt?!
Kapténen forcerade de nedsläckta rummen som om de befunnit sig i hans egen ficka. Genom varje enormt fönster kunde man se snöflingorna växa. Ur en gammal radio från ett rum längre in strömmade Madness mysiga jazz-reggae-pop, rik på Kink:ska brasskomp, någon låt från deras nutida album som lät kusligt likt new wave-debuten för trettio år sedan. Källbjörk höll på att sätta den dammiga luften i vrångstrupen. Vem hade satt på sådana opassande tongångar här?! NU?! Eller så hade Villermark bara glömt stänga av apparaten. Kapténen lokaliserade källan och åtgärdade oljudet. Försent insåg Källbjörk att han aldrig bort lämna spår på det viset. Nu kom straffet i form av andra ljud, raska klackskor som närmade sig hans håll. Ett par rum före damen var framme syntes hon i en av speglarna. Fröken Villermark såg minst lika skräckslagen ut som Källbjörk just kände sig. Dessutom var hon grönhårig. Den röda peruken låg på bordet intill spegeln. Kapténen ville försvinna från Jordens yta, men kom inte på hur.
[Sjunde kapitlet]
Peter Grenström vaknade upp på golvet baki sin egen terrängbil. Hade han förätit sig på choklad? Stod han verkligen parkerad vid slottet nu igen? Var hade Källbjörk blivit av? Varför föll snön i den sena höstkvällen? Skulle Grenström plocka med sig ficklampspennan? Hur kunde det komma sig att slottsporten inte alls var låst när han kände på den? Vems skor var det som oregelbundet knallade omkring så det hördes ända ner till foajén? Det tycktes vara mer än en människa som irrade däruppe.
Längs trappan hängde åtskilliga speglar, i tungt bruna ramar mot vinröda tapeter. Grenström ville inte kika närmare i speglarna, men tvingades ändå se sin fruset darrande gestalt från alla håll. Polotröjorna under skinnvästarna dök upp och försvann. Var han också en del av mysteriet? Det kändes snart som i en äkta rysare, som det inte gjort sedan han var ung. Fast Grenström såg det hela som ett uppdrag och kunde knappast tveka om stegen. Glasögonen såg ovanligt skarpslipade ut, mustaschen likaså. Det luktade någonting bekant, som att han varit här förr. Blandningen mellan riktigt gammalt trä och modern fiberoptik fick det att slå gnistor i hans minnescentrum. Men Grenström bestämde sig för att nu var första gången som han var härinne.
Nästa våning gick i gult, så gott som varenda mattfrans och gardin var illgul. Det kändes förfärande men samtidigt mysigt, som hämtat ur någon film av Dario Argento. Giallo kallades väl hans skräckdeckare? Saknades bara musik av Ennio Morricone, något av dennes mer dissonant plirande, mindre spaghettivilda stycken. Här var speglarna takhöga. Fotstegen däruppe hade stannat nu. Ett par våningar kvar urskiljde Grenström istället viskningar, sliskläskiga sådana. Det lät som de härrörde från en kvinna, en bestämd dam som hade tagit kommandot, som förmådde ommaskera sig men som mestadels såg väldigt feminin ut, i regi av Leif Krantz. Känslan av 70-tal spred sig längs gobelängerna, som om 80-talet ännu aldrig hade inträtt. Följt av små andedrypande stön från en kaptén, vilken nyss måste ha blivit bakbunden kring en barrockklocka, kanske rentav ett renässansur. Eller så var det bara Grenströms hjärta som börjat ticka baklänges...
[Åttonde kapitlet]
Mitt i slottets spindelnät befann sig nu Grenström. Ännu en trappa hade lett honom upp till samma vinrödsvarta sal som de stridande spökena. De befann sig tillfälligt i fåtöljen med ryggkotorna mot Grenström. Naturligtvis var de inga spöken, men privatdetektiven visste knappt längre vad gåtan skulle föreställa. Fröken Villermark höll som bäst på att tvångsmata kaptén Källbjörk med medicin, förmodligen någon glömskedryck. Hur mycket hade kapténen beskådat? På golvet låg två av de uråldriga, absolut hemliga fotografierna utspridda av misstag. Grenström hade hunnit uppfatta hur det ena porträtterade en romersk madonna, dock i horaktigt uppsnörd korsett, romantiskt hängiven. Det andra var på en enkel spansk knekt som tycktes inbilla sig en hel del, kanske var han i själva verket Don Quixote? Fast på den tiden hade man inga fotografier, så bilderna var bara relativt urgamla.
Därpå hade Grenström instinktivt glidit in bakom en mörkt guldglänsande gardin. Var det verkligen nordliga Sverige inuti det här slottet?! Måhända teleporterades man någon annanstans när man klev in... Privatdetektiven kunde inte se ifall hans skor stack ut under gardinfållen eller höll sig i säkerhet. Men det luktade som i Italien, en blandning av dödsfrid och livrädsla. Nånstans i det tidiga 80-talet hade Peter Grenström varit där som grabb. Då var det vitt, ja, ännu ljusare än så. Familjen hade varit på väg mot Rom. Han hade trott att de skulle få se alla sju kullarna samtidigt, hur en katedral stod placerad högst uppe på varje. Men plötsligt befann de sig utanför bilen, mitt i en gränd bland massa skrikande vuxna och tysta barn. Portarna gapade. Förväntan blev sig inte lik igen. Inte förrän Grenström hörde talas om Lissabon. Den portugisiska huvudstaden sades även den vara byggd på sju kullar. Hur kunde det komma sig?! Kanske skulle han ta berg-o-dalbanan dit och kolla framöver...
...när han blivit fri från det här mysteriet, sett till så bilderna förblev hos dem som de tillhörde. Eller vari bestod egentligen uppdraget? Hurpass konservativ hade Grenström blivit? Skulle han försvara spionskan Villermark som ville sprida ut nationalskatten till världens gallerier? Eller ta kaptén Källbjörks parti i att låta pandora-asken förbli stängd? Det var åtminstone så de agerade. Deras motiv kunde förstås visa sig vara tvärtom. Grenströms egna handlingar tog sig alltmer liberala uttryck, rentav libertinska. Men han började inse att befrielsedriften enbart gällde gamla beprövade fenomen, allting som ingen längre tycktes ha behov av att liberalisera. Grenström hade i flera år beundrat det portugisiska fotbollslandslaget, och visste visserligen ingen som hade något emot det. Ändå ville han plötsligt kämpa för allt portugisiskt, som om det låg i underläge och behövde bli upprätthållet, hamna högst på listorna. Javisst, när Grenström åter blev fri att fastna vid sin dator i terrängbilen, då måste han fortsätta favoritklicka Daniela Sousa som han nyss sett fånga sina snygga systrar så fantastiskt bildskönt. Fast de var måhända brasilianskor när det kom till kritan? Lissabon-borna kanske rentav hade sett Robinson?
Säkerligen handlade allt bara om Grenströms eget upptäcktsbehov. För folk reste ju redan dit - alltmer ideligen, i tusentals - precis som till alla andra platser på jordklotet. Han hade nog inte riktigt hängt med på den utvecklingen. Grenström hade inte varit inkarnerad sedan före de stora upptäcktsresornas tid. Och nu hade han självmant uppsökt ett slott där kampen gällde hemskt tidiga trycksaker, snarare än den ocean av digitalfotografier som flöt genom nuets spindelnät.
909
[Sjätte kapitlet]
Snöflingor hade börjat irra omkring i kvällsmörkret. Kaptén Källbjörk nästlade sig ut ur Grenströms trånga terrängbil. Nu stod den inte längre parkerad nere vid älven. Kapténen hade farit ända upp till slottet. I sitt eget baksäte bland krossade kanelknäckebröd låg privatdetektiven djupt slumrandes. Medan de iakttog älgen hade Källbjörk blandat sömnmedel i Grenströms tallbarrsté. Han anade redan allt som privatdetektiven avslöjade under deras samtal. Före kapténen skred till verket ville han bara få de avgörande ledtrådarna kring fröken Villermarks förehavanden. De aldrig sedda fotografierna hade hon uppenbarligen både rotat bland och börjat sprida ut i ljuset.
Slottsporten öppnades utan minsta gnissel. Som betydande militär hade Kristoffer Källbjörk nycklar till lite varstans i trakterna, både i byarna och till det ensliga slottet vid landsvägen. Egentligen var han mer än kaptén, men ville behålla en lägre profil. Nu var det hög tid att kolla upp hur mycket den rödhåriga damen hade hunnit ställa till med. Anne-Liv Villermark var tydligen ingen konservator värd sin titel, för då hade hon insett vikten av att fortsätta hålla den hemliga kammaren stängd. När Källbjörk skulle slå av nattlarmet, märkte han att det redan var avslaget. Märkligt - hade Villermark glömt att slå på det när hon åkt?!
Kapténen forcerade de nedsläckta rummen som om de befunnit sig i hans egen ficka. Genom varje enormt fönster kunde man se snöflingorna växa. Ur en gammal radio från ett rum längre in strömmade Madness mysiga jazz-reggae-pop, rik på Kink:ska brasskomp, någon låt från deras nutida album som lät kusligt likt new wave-debuten för trettio år sedan. Källbjörk höll på att sätta den dammiga luften i vrångstrupen. Vem hade satt på sådana opassande tongångar här?! NU?! Eller så hade Villermark bara glömt stänga av apparaten. Kapténen lokaliserade källan och åtgärdade oljudet. Försent insåg Källbjörk att han aldrig bort lämna spår på det viset. Nu kom straffet i form av andra ljud, raska klackskor som närmade sig hans håll. Ett par rum före damen var framme syntes hon i en av speglarna. Fröken Villermark såg minst lika skräckslagen ut som Källbjörk just kände sig. Dessutom var hon grönhårig. Den röda peruken låg på bordet intill spegeln. Kapténen ville försvinna från Jordens yta, men kom inte på hur.
[Sjunde kapitlet]
Peter Grenström vaknade upp på golvet baki sin egen terrängbil. Hade han förätit sig på choklad? Stod han verkligen parkerad vid slottet nu igen? Var hade Källbjörk blivit av? Varför föll snön i den sena höstkvällen? Skulle Grenström plocka med sig ficklampspennan? Hur kunde det komma sig att slottsporten inte alls var låst när han kände på den? Vems skor var det som oregelbundet knallade omkring så det hördes ända ner till foajén? Det tycktes vara mer än en människa som irrade däruppe.
Längs trappan hängde åtskilliga speglar, i tungt bruna ramar mot vinröda tapeter. Grenström ville inte kika närmare i speglarna, men tvingades ändå se sin fruset darrande gestalt från alla håll. Polotröjorna under skinnvästarna dök upp och försvann. Var han också en del av mysteriet? Det kändes snart som i en äkta rysare, som det inte gjort sedan han var ung. Fast Grenström såg det hela som ett uppdrag och kunde knappast tveka om stegen. Glasögonen såg ovanligt skarpslipade ut, mustaschen likaså. Det luktade någonting bekant, som att han varit här förr. Blandningen mellan riktigt gammalt trä och modern fiberoptik fick det att slå gnistor i hans minnescentrum. Men Grenström bestämde sig för att nu var första gången som han var härinne.
Nästa våning gick i gult, så gott som varenda mattfrans och gardin var illgul. Det kändes förfärande men samtidigt mysigt, som hämtat ur någon film av Dario Argento. Giallo kallades väl hans skräckdeckare? Saknades bara musik av Ennio Morricone, något av dennes mer dissonant plirande, mindre spaghettivilda stycken. Här var speglarna takhöga. Fotstegen däruppe hade stannat nu. Ett par våningar kvar urskiljde Grenström istället viskningar, sliskläskiga sådana. Det lät som de härrörde från en kvinna, en bestämd dam som hade tagit kommandot, som förmådde ommaskera sig men som mestadels såg väldigt feminin ut, i regi av Leif Krantz. Känslan av 70-tal spred sig längs gobelängerna, som om 80-talet ännu aldrig hade inträtt. Följt av små andedrypande stön från en kaptén, vilken nyss måste ha blivit bakbunden kring en barrockklocka, kanske rentav ett renässansur. Eller så var det bara Grenströms hjärta som börjat ticka baklänges...
[Åttonde kapitlet]
Mitt i slottets spindelnät befann sig nu Grenström. Ännu en trappa hade lett honom upp till samma vinrödsvarta sal som de stridande spökena. De befann sig tillfälligt i fåtöljen med ryggkotorna mot Grenström. Naturligtvis var de inga spöken, men privatdetektiven visste knappt längre vad gåtan skulle föreställa. Fröken Villermark höll som bäst på att tvångsmata kaptén Källbjörk med medicin, förmodligen någon glömskedryck. Hur mycket hade kapténen beskådat? På golvet låg två av de uråldriga, absolut hemliga fotografierna utspridda av misstag. Grenström hade hunnit uppfatta hur det ena porträtterade en romersk madonna, dock i horaktigt uppsnörd korsett, romantiskt hängiven. Det andra var på en enkel spansk knekt som tycktes inbilla sig en hel del, kanske var han i själva verket Don Quixote? Fast på den tiden hade man inga fotografier, så bilderna var bara relativt urgamla.
Därpå hade Grenström instinktivt glidit in bakom en mörkt guldglänsande gardin. Var det verkligen nordliga Sverige inuti det här slottet?! Måhända teleporterades man någon annanstans när man klev in... Privatdetektiven kunde inte se ifall hans skor stack ut under gardinfållen eller höll sig i säkerhet. Men det luktade som i Italien, en blandning av dödsfrid och livrädsla. Nånstans i det tidiga 80-talet hade Peter Grenström varit där som grabb. Då var det vitt, ja, ännu ljusare än så. Familjen hade varit på väg mot Rom. Han hade trott att de skulle få se alla sju kullarna samtidigt, hur en katedral stod placerad högst uppe på varje. Men plötsligt befann de sig utanför bilen, mitt i en gränd bland massa skrikande vuxna och tysta barn. Portarna gapade. Förväntan blev sig inte lik igen. Inte förrän Grenström hörde talas om Lissabon. Den portugisiska huvudstaden sades även den vara byggd på sju kullar. Hur kunde det komma sig?! Kanske skulle han ta berg-o-dalbanan dit och kolla framöver...
...när han blivit fri från det här mysteriet, sett till så bilderna förblev hos dem som de tillhörde. Eller vari bestod egentligen uppdraget? Hurpass konservativ hade Grenström blivit? Skulle han försvara spionskan Villermark som ville sprida ut nationalskatten till världens gallerier? Eller ta kaptén Källbjörks parti i att låta pandora-asken förbli stängd? Det var åtminstone så de agerade. Deras motiv kunde förstås visa sig vara tvärtom. Grenströms egna handlingar tog sig alltmer liberala uttryck, rentav libertinska. Men han började inse att befrielsedriften enbart gällde gamla beprövade fenomen, allting som ingen längre tycktes ha behov av att liberalisera. Grenström hade i flera år beundrat det portugisiska fotbollslandslaget, och visste visserligen ingen som hade något emot det. Ändå ville han plötsligt kämpa för allt portugisiskt, som om det låg i underläge och behövde bli upprätthållet, hamna högst på listorna. Javisst, när Grenström åter blev fri att fastna vid sin dator i terrängbilen, då måste han fortsätta favoritklicka Daniela Sousa som han nyss sett fånga sina snygga systrar så fantastiskt bildskönt. Fast de var måhända brasilianskor när det kom till kritan? Lissabon-borna kanske rentav hade sett Robinson?
Säkerligen handlade allt bara om Grenströms eget upptäcktsbehov. För folk reste ju redan dit - alltmer ideligen, i tusentals - precis som till alla andra platser på jordklotet. Han hade nog inte riktigt hängt med på den utvecklingen. Grenström hade inte varit inkarnerad sedan före de stora upptäcktsresornas tid. Och nu hade han självmant uppsökt ett slott där kampen gällde hemskt tidiga trycksaker, snarare än den ocean av digitalfotografier som flöt genom nuets spindelnät.
909
22 november 2009
samma upplevelse som motiv till minnenas omvandling i handling
909
Det jag uppskattar bäst med David DeAngelo är att han är så lugn och metodisk, fokuserar på praktiken, men samtidigt ser själva känslan och inre motivationen som det centrala. Det externa är sekundärt, om än ett livsviktigt medel. Uppskattar att upplevelsen kan vara själva motivet, medan handlingen är vägen dit.313
Nedanstående citerat ur muntliga föredragsserien Man Transformation är extra intressant, för jag misstänker att det överlappar perspektivet om vänster respektive höger hjärnhalva. Tror hursomhelst jag tillhör den tredjedel som är definitivt centrerad i "Why learning style, dem som inte har vanan att (eller inte vill) ta in information utan att ideligen fråga sig huruvida materialet är livets mening, hur fakta förhåller sig till vissa minnesassociationer osv.
Fler vänner jag känner har ingalunda det behovet för jämnan. De kopplar bättre
av och på "Why?" utan begär inblandat, förmår göra och studera saker även när de inte påminner sig motivet, medan större delen av min energi åtgår att bestämma ett bland de möjliga drivkrafter som redan (halvt fiktivt) snurrar runt hela tiden. Eller om motivet är klart och det bara är objekten som roterar...?
" In fact about a third of all humans are a learning style that can basically be called "the Why learning style". Unless they know the reason why they're doing something, they can't do it, they can't understand it, they can't even let it in. All they do is asking "Why am I learning this? Why are we even doing this?! Why, why, why, why, why..."
I am not one of those learning styles, so I have to condition myself to constantly remind myself to explain why we are doing this in the first place... "What's the outcome that we're going to get?"
And the thing itself can be a good reason. But typically an outcome we want is only a means, a means to get to something else. The million dollars isn't so you can just have a million dollars, that's not gonna do anything. It's a means to get to some other result or to buy something. And ultimately it's usually a feeling. Typically there's about three or five feelings that's behind all of these things. So what is your "Why?" "
För mig är det ofta att återuppleva minnen, känna samma njutning eller samma spänning. Eller ännu hellre som DeAngelo beskriver minnen - att vi förändrar ett minne varje gång vi minns det. Det sker genom positiv eller negativ inställning. I bägge fallen transformeras minnet, fastän det ju blir starkare. För den som kontemplerar ofta borde det gå åt olidlig nyfikenhet eller fruktansvärd rädsla, ja, kärlek eller hat.
19 november 2009
Gud iakttar Gud tills Drottningen springer in eller ut ur sig själv
909
ännu ett par tre 100-ordare
inte samma :-)
däremot komprimerade utvidgningar av tidigare versioner
En natt klev drottningen äntligen ut ur sitt slott. Fram genom världens snöklädda gryning skred drottningens svarta steg. Nu var första gången hon var utomhus på hundra år. Drottningen hade alltid trott slottets rosalila spiralsalar bar vareviga spegel som överhuvudtaget fanns. Nu såg hon hur allt det ofantliga var ett enda torn. Hur i allsindar hade drottningen med alla sina odrägliga rädslor fått rum därinne?! Utspridd på flera våningar samtidigt, uppsplittrad mellan de hundra trapporna?!? Härute kunde man följa vilket håll somhelst - utom upp eller ner. Drottningen förundrades över fältets matris. Hur skulle skillnaden mellan framåt och bakåt visa sig...?
313
ännu ett par tre 100-ordare
inte samma :-)
däremot komprimerade utvidgningar av tidigare versioner
Gud kikar in genom kyrkgluggen. Genom gluggen mitt emot tittar Gud in. Varken Gud eller Gud blir förbryllade, ty bägge vet hur Han ensam är den Ursprungliga. Under takvalvets målande strålar hägrar världsalltet. Universum blir spirande musik. Gud sjunger soliga ord som kommer existensen att förmörkas på den andres sida. Djävulen får en egen spegelbild, en måne som glänser demoniskt. Orgeln ringlar sina tidevarv, bygger torn i spiral. Längs tonslingorna iakttar Gud kritiskt varandra. Han hyser dödlig passion. I någon bland bänkraderna sitter en kvinna och lyssnar. Hon undrar varför gudomarna ej förmår hålla takten. Om de ändå kände Gud!
En natt klev drottningen äntligen ut ur sitt slott. Fram genom världens snöklädda gryning skred drottningens svarta steg. Nu var första gången hon var utomhus på hundra år. Drottningen hade alltid trott slottets rosalila spiralsalar bar vareviga spegel som överhuvudtaget fanns. Nu såg hon hur allt det ofantliga var ett enda torn. Hur i allsindar hade drottningen med alla sina odrägliga rädslor fått rum därinne?! Utspridd på flera våningar samtidigt, uppsplittrad mellan de hundra trapporna?!? Härute kunde man följa vilket håll somhelst - utom upp eller ner. Drottningen förundrades över fältets matris. Hur skulle skillnaden mellan framåt och bakåt visa sig...?
Fyra korridorer möts i mitten. Spegelprinsen spelar harpa för sin kluvna prinsessa. Hon kommer springande längs varje korridor. Honungshåret skvätter likt eld. Hur prinsessan än rusar hinner hon näppeligen fram först. Nu höjer spegelprinsen en oktav. Världen hamnar på våningen ovanför, fyra likadana korridorer. Återigen språngas mot drottning Origo, vinglas, famlas trappräcken, tappar glasskon, frustar äpplen, skeppsbryter klänningsböljorna... Från alla sina håll kolliderar prinsessan till sist. Sextiofyra spegelbilder krossas. Schack matt! Hjärter noll blir kvar. Hon faller ihop på hotellets heltäckningsmatta. Harposträngarna brinner, honungslåren förrinner. Drottningen stiger ur askan. Spegelprinsen splittras tusenfaldigt galopperande, med saliga smaken av prinsessa på läpparna.
313
16 november 2009
nästan italiensk renässans (Andriana Bembo)
313
ur TRapPa Med Många Möjliga Slut
(Ni Agerar - Labyrint 4:3)
du hinner bara ta fyrahundratretton steg i trappan,
både nedanför
och ovanför dig
ligger Prag som ett högsträckt tivoli,
torn
och torn
och torn i alla smakers storlekar
runda hörn
en labyrint på höjden
möter dina androidiska ögon
vart än upp-
märksamheten vrider dig i fasett,
emellertid
lyckas du ännu inte
observera slottet
och dess port, ty travar av överfulla halvskrivna
böcker skymmer sikten,
din fransktyska magister förklarar
filosofin bakom staden
dess process
där arkitekten ofantligt sakta upp-
täcker sitt egna medvetande
via fantasin om alla de andra gamla
barnfigurerna som bor här
uppenbarligen
kallar dig din brunklädde magister för Bembo
för så är ditt efternamn
och han talar egentligen italienska
hör du äntligen
o Yondir blir Andriana
i ditt vanliga namn
minns du med ens
som om du inkarnerat baklänges
rememorerat nu
hur du är i en lyktgenomgul och stenblocksbrant
medeltidsstad, nästan renässans
ofantlig för att vara så liten
en neptunisk fiskgrotta
sedermera torrlagd ini minsta detalj
trots att Kafka bjuder på té
så knappast är du numera
i marionetternas huvudstad, ty trappan vek lika plötsligt som
alltid av
likt en skräcktunnel genom alptopparna
till mitt i Italien
inte ens Indien
än mindre Indianien
fastän Anjulie sjunger så kreativt, rasade kuddarnas indiska tempel
trots kryddspäckade kolonner
i alla chakrans kulörer
rör det sig blott
om katolska katedraler
i vita ränder
som strimlar gudomens lökkupol
borrar sig ner genom hjässan din
till hjärtat
dess ännu gröna fält
där motorcyklarna stressar ihjäl sin passion
för att strax sitta och kontemplera
i skönaste timmar
medan innanför murarna
sköljer vinet dina fötter
rötter i rött
nästan svart
scarpi scorpione
i demonens grepp
saknar du din teatergrupp
som du frivilligt övergivit
livets preliminära cirkussällskap
naivt förutsägbart
känner du oförskämd hatkärlek inför
likt en fotbollsmatch
med fler än två målburar
och bara den egna målvakten
på alla håll så fri
så snärjd i din självkritik
att du aldrig lyckas välja taktik
antingen passar snällt
omedelbums
eller håller i bollens ego
i evinnerlighet
kunde Bembo ha kommit in
som en hemskt spännande pausfigur
en galen maffiaclown
mitt emellan
de andras scener, likt Linus på la Linea fyllt rutan
med tokiga vinklar
eller skulle Andriana
vackraste madonnahoran
ha strippat i hemlighet
med strumpbyxorna på sig
känns som du minns
hur du har varit båda två
i tidigare liv
fast hittills i innevarande har hon /han /ni hoppat av
vartenda flygplan du satt dig på
längs dessa konstant skiftande
resmål som du sällan någonsin
kommer iväg till
kanske för att det enbart är du,
för att du först måste bli en framtida del av dina ofödda barn
som du omedvetet vill
skall påminna om dig,
du som inte ens vet om du är gammal eller barn
fastän du varit både och
förälder eller android
fastän du varit alltihop
och för att söka där måste man vilja finna här
- vad skulle hända
ifall du bara vågade utöva
sitta-kvar-komedi,
ta det roliga på allvar,
löpa linan ut och titta folk tillräckligt länge
i ögonen??
909
ur TRapPa Med Många Möjliga Slut
(Ni Agerar - Labyrint 4:3)
du hinner bara ta fyrahundratretton steg i trappan,
både nedanför
och ovanför dig
ligger Prag som ett högsträckt tivoli,
torn
och torn
och torn i alla smakers storlekar
runda hörn
en labyrint på höjden
möter dina androidiska ögon
vart än upp-
märksamheten vrider dig i fasett,
emellertid
lyckas du ännu inte
observera slottet
och dess port, ty travar av överfulla halvskrivna
böcker skymmer sikten,
din fransktyska magister förklarar
filosofin bakom staden
dess process
där arkitekten ofantligt sakta upp-
täcker sitt egna medvetande
via fantasin om alla de andra gamla
barnfigurerna som bor här
uppenbarligen
kallar dig din brunklädde magister för Bembo
för så är ditt efternamn
och han talar egentligen italienska
hör du äntligen
o Yondir blir Andriana
i ditt vanliga namn
minns du med ens
som om du inkarnerat baklänges
rememorerat nu
hur du är i en lyktgenomgul och stenblocksbrant
medeltidsstad, nästan renässans
ofantlig för att vara så liten
en neptunisk fiskgrotta
sedermera torrlagd ini minsta detalj
trots att Kafka bjuder på té
så knappast är du numera
i marionetternas huvudstad, ty trappan vek lika plötsligt som
alltid av
likt en skräcktunnel genom alptopparna
till mitt i Italien
inte ens Indien
än mindre Indianien
fastän Anjulie sjunger så kreativt, rasade kuddarnas indiska tempel
trots kryddspäckade kolonner
i alla chakrans kulörer
rör det sig blott
om katolska katedraler
i vita ränder
som strimlar gudomens lökkupol
borrar sig ner genom hjässan din
till hjärtat
dess ännu gröna fält
där motorcyklarna stressar ihjäl sin passion
för att strax sitta och kontemplera
i skönaste timmar
medan innanför murarna
sköljer vinet dina fötter
rötter i rött
nästan svart
scarpi scorpione
i demonens grepp
saknar du din teatergrupp
som du frivilligt övergivit
livets preliminära cirkussällskap
naivt förutsägbart
känner du oförskämd hatkärlek inför
likt en fotbollsmatch
med fler än två målburar
och bara den egna målvakten
på alla håll så fri
så snärjd i din självkritik
att du aldrig lyckas välja taktik
antingen passar snällt
omedelbums
eller håller i bollens ego
i evinnerlighet
kunde Bembo ha kommit in
som en hemskt spännande pausfigur
en galen maffiaclown
mitt emellan
de andras scener, likt Linus på la Linea fyllt rutan
med tokiga vinklar
eller skulle Andriana
vackraste madonnahoran
ha strippat i hemlighet
med strumpbyxorna på sig
känns som du minns
hur du har varit båda två
i tidigare liv
fast hittills i innevarande har hon /han /ni hoppat av
vartenda flygplan du satt dig på
längs dessa konstant skiftande
resmål som du sällan någonsin
kommer iväg till
kanske för att det enbart är du,
för att du först måste bli en framtida del av dina ofödda barn
som du omedvetet vill
skall påminna om dig,
du som inte ens vet om du är gammal eller barn
fastän du varit både och
förälder eller android
fastän du varit alltihop
och för att söka där måste man vilja finna här
- vad skulle hända
ifall du bara vågade utöva
sitta-kvar-komedi,
ta det roliga på allvar,
löpa linan ut och titta folk tillräckligt länge
i ögonen??
909
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
