31 augusti 2007
oktolog bLOGGboken {} 9ionde ansikten
{}
eMiliaN heMifråN
Kulisserna har vidgats ännu några strimmor. Nu ser vi snart hur vi ser ut.
SUSanni inUTi
Inatt när jag låg och lyssnade på Jonlivan StaRmiRRoR så lyste trådarna till alla mina kroppsdelar.
YandrOjanO OctOplussY
How Long Is A Spiral.......
When The Web Is Made Of Time?
ingeEn längEsEn
Love's Always Deeper
Teodröm Tiderymd
Det här rymdskeppet har blivit ett hotell, ett hotell invälvt med 869 små teaterscener.
iRIK kRING
vI sEGLAR iN i vILKET rUM vI vILL oCH uPPtRÄDER eN sEKUND eLLER sJU
MARJONA ALLSINDAR
DU MENAR VI BOR I ETT JÄKLA DOCKSKÅP!?!?!!??
SUSanni inUTi
Hur jag kom in i den här kameran har jag glömt.
cisolia sinomtid
i somliga scenrum sitter ni redan på sängen och skärskådar vår överspelade entré
eMiliaN heMifråN
Ibland måste man först plocka fram dig ur biblarna eller televisorn.
iRIK kRING
eLLER uR bADrUMSsPEGELN... jA, jAG hAR fISKAT rIKLIGT mED pUBLIK uR rENA sPEGELbILDER
Teodröm Tiderymd
Emellertid - sedan vi väl skurit ut er ur era sammanhang saknar ni minne av vilka figurer ni nyss gestaltade.
YandrOjanO OctOplussY
ni trOr nOg fOrtfaranDe Det är OSS SOm ni iakTTar...!?
eMiliaN heMifråN
Det är du som är den riktiga skådespelaren.
cisolia sinomtid
jag är blott ett ljusmaterial kanske en solkatt eller en knippe skuggor
iRIK kRING
aNDRIaNGELUS bORDE gÅ nÅGON uTbILDNING fÖR aTT lÄRA sIG sKRIVA sÅDAN hÄRiNGA dIALOG
ingeEn längEsEn
Lite Mer Rinnande, Lite Mindre inRimmande
MARJONA ALLSINDAR
JA SKÖNT NÄR VI KAN KOMMUNICERA PÅ RIKTIGT!
SUSanni inUTi
friskt att hösten är på gång nu....... egentligen gillar jag inte alls sommar
Teodröm Tiderymd
Faktum är att han redan har anmält sig till en kurs i att skriva manus för film och teater.
iRIK kRING
jO sEPTEMBER äR iNsPIRATIVT sETT sOLkLART sKARPASTE mÅNADEN [äNnU hELLRE mED oRANGEgUL sKRIFT, fAST dET kAN jAG vÄL iNTE fÅ]
MARJONA ALLSINDAR
MAN SPRÄNGS AV SJUJÄVLA LUST ATT SPIRALA SIG UPPFÖR RUTSCHKANOR OCH ALLT, ARBETA MED PLANETER OCH SÅNT
eMiliaN heMifråN
Värst vad du är glad! Du har ju bara varit arg och livrädd hittills.......
{}
30 augusti 2007
en marionettspelerskas memoria
{}
Det här skrev jag i fjol, strax före förra september
(.......det var nästan slutet på Sagan om Sagan).
När jag läste igenom det här på nytt, blev jag blev smått förvånad att finna en berättelse som jag knappast kan göra bättre nu. Den mest iögonenfallande bristen är emellertid min potentiella överbelamring av utsmyckande ordvändningar.
torsdag 78 oktober
Marejóni packade ner sina dockor i gitarrlådan. Gudmar, Susanni o Bembo försvann inuti insidans svarta sammet. Åskådarna var också borta. Nu satt hon ensam kvar på scenen. Förlamad av yrsel satt den 39-åriga flickan och rullade sina tankar över det uttorkade publikhavet. Förtvivlansfyllda pärlor dröp dödstyngda ner längs hennes vinröda hår, som smetade in sig i hennes kvicksilver-skiftande hud. Marejóni strök tillfälligt bort lite melankoli med sin kostymärm, solkig av skuggor.
torsdag 79 oktober
Snart släckte hon åter ner hela salongen, samtliga tusen stjärnor - utom en. Så infann sig åter den meningsfyllda förtätningen från föreställningen nyss. Människobarnen hade varit lika lyckliga som sorgsna. Men Marejóni visste ej om idén hade nått fram till dem. Sedermera hade de snott på sig jackorna och skyndat hem i skymningen. Höstlöven rasslade redan därute. Härinne var det tyst, så mörkt och tyst så Marejóni kunde höra stolarna spegla sin tomhet i scengolvet.
torsdag 80 oktober
Marejóni fiskade fram pennan med självlysande bläck. Pjäsen måste ännu en gång skrivas om: DET VAR EN GÅNG EN SAGA. DEN HANDLADE OM EN SAGA SOM ALDRIG VILLE SKRIVA SIG. SAGAN VILLE BARA LIGGA OCH FUNDERA PÅ HUR DET KUNDE VARA ATT VARA EN SAGA. HON SÅG SIG SOM EN UTSLOCKNAD BERÄTTERSKA, OCH DRÖMDE GÄRNA OM ATT NÅGON ANNAN SKREV HENNE. MEN VARENDA GÅNG HISTORIEN KOM TILL SLUTET, SÅ VISADE DET SIG ATT SAGAN EGENTLIGEN REDAN HADE SKRIVIT SAGAN PÅ EGEN HAND.
torsdag 81 oktober
Hennes panna sjönk ihop mellan brösten. Det vinröda håret hade nu torkat och knastrade av radioaktiv rundgång. Varför skulle hon skriva om att skriva!? Varför skulle hon drömma om att drömma!? Kunde den 39-åriga flickan inte lära känna en människa istället!? Alla kunde redan se hennes värld och hon kunde skåda universum hos alla. Men det fanns inget egentligt möte.
torsdag 82 oktober
Här tappade Marejóni plötsligt pennan, ty hon hade hört ett ljud någonstans inifrån loge-korridorerna. Det lät som en flämtning från en osynlig versrad ur en bortglömd sång. Marejóni mindes nästan en gammal glänta i buskagen utanför slottet. Sedan växte rösten, började låta mindre o mindre som hennes egen. En besynnerligt vacker septima, ledsagad av vansinniga ackord, förde Marejóni djupare in i korridorerna. Hon vaggade med stegrad oro som i ett oundvikligt skeppsbrott. Kandelaberns sjufaldiga armar lyste hennes barfota klänningsfållar allt närmare gåtan.
torsdag 83 oktober
Efter hundra hörnen insåg Marejóni hur hon i själva verket blott dragit undan drapperiet som skiljde den lilla scenen från hennes kammare. Musiken var avstängd nu. Men Marejóni befarade att det var en bedräglig återkomst till den fasta tillvaron. Hon skulle luras till att tro att faran var förbi. En mystisk närvaro ruvade ändå här, hur normalt rummet än tedde sig. Hon förde undan kuddarna från lakanen - ingen där. Hon fiskade upp thé-silen ur vasken - ingen däri heller.
torsdag 84 oktober
Så med ens stod där ett livs levande barn, olyckligt inklämd bakom Marejónis uppsättning med trådspelkors i trä. Barnets luriga blick antydde att han inte alls var ledsen, bara en blandning av blyg och arg och något mer. Han log dolskt triumferande, av en odräglig vetskap. Marejóni blev ännu sjösjukare nu. Inte så att gossen var en liten oberäknelig främling, utan för att hon kände igen honom. Det var Bembo. Hennes egen marionettdocka var det som stod här och höll hennes verklighetssinne på helspänn.
torsdag 85 oktober
Marejóni försökte berätta att Bembo är en påhittad docka och att föreställningen var över nu. Men det gick Bembo näppeligen med på. Barnungen hävdade att ÄVEN GUDINNOR BÄR ANSVAR FÖR SINA FRAMFANTISERADE VÄRLDAR. DET GÅR INTE AN ATT BARA DRA SIG TILLBAKA EFTER EN FÖRESTÄLLNING. MÄNNISKAN MÅSTE FORTSÄTTA DRÖMMA I O GENOM MARIONETTERNA. TILLS DESS BEMBO O HANS KAMRATER BLIVIT LIKA VERKLIGA SOM VILKEN MÄNNISKOPUBLIK SOMHELST....... FANTASIN ÄR VARKEN MER ELLER MINDRE ÄN ETT FÖRSTADIUM TILL DEN SANNA SAGAN.
torsdag 86 oktober
Den 39-åriga flickan stod och lyssnade alltmer förvirrad på pojken. En tydlig bild började spira upp nerifrån benen. Så rusade Marijóni tillbaka genom korridorerna ut på scenen. Där stod gitarrlådan på ohygglig gavel. Dess svarta sammetsinfattning gapade alldeles nersmetad med blod. Gudmar o Susanni var försvunna, sånär som på två lerklumpar, svepta i fasansfulla fjädrar och sönderklippt papp. En strömförande tråd... här o var trasig... ringlade sig rakt ut längs teatersalongens golvslinga, högt under publikkupolen.
torsdag 87 oktober
Marejóni försökte följa med i irrfärden bort mot ena scenentrén. Vajern skalades successivt av och blev alltmer lik en spindeltråd, en sådan som trätts ut ur en blödande åttabening. När Marejóni till sist kom fram och förmådde öppna dörren ut till foajén, fasade hon för att få syn på varelsen. Men över hela enorma marmorgolvet var det bara solglimtar och damm. Marejóni andades ut och in på samma gång. Så dansade hon befriad ut och bort längs foajésalen, men hejdade sig när hon snubblade på spindeltråden, som nu ledde upp till biljettluckan. Där bakom det giftgröna glaset satt en skorpion och betraktade Marejóni med sammanbiten förnöjsamhet.
{}
Det här skrev jag i fjol, strax före förra september
(.......det var nästan slutet på Sagan om Sagan).
När jag läste igenom det här på nytt, blev jag blev smått förvånad att finna en berättelse som jag knappast kan göra bättre nu. Den mest iögonenfallande bristen är emellertid min potentiella överbelamring av utsmyckande ordvändningar.
torsdag 78 oktober
Marejóni packade ner sina dockor i gitarrlådan. Gudmar, Susanni o Bembo försvann inuti insidans svarta sammet. Åskådarna var också borta. Nu satt hon ensam kvar på scenen. Förlamad av yrsel satt den 39-åriga flickan och rullade sina tankar över det uttorkade publikhavet. Förtvivlansfyllda pärlor dröp dödstyngda ner längs hennes vinröda hår, som smetade in sig i hennes kvicksilver-skiftande hud. Marejóni strök tillfälligt bort lite melankoli med sin kostymärm, solkig av skuggor.
torsdag 79 oktober
Snart släckte hon åter ner hela salongen, samtliga tusen stjärnor - utom en. Så infann sig åter den meningsfyllda förtätningen från föreställningen nyss. Människobarnen hade varit lika lyckliga som sorgsna. Men Marejóni visste ej om idén hade nått fram till dem. Sedermera hade de snott på sig jackorna och skyndat hem i skymningen. Höstlöven rasslade redan därute. Härinne var det tyst, så mörkt och tyst så Marejóni kunde höra stolarna spegla sin tomhet i scengolvet.
torsdag 80 oktober
Marejóni fiskade fram pennan med självlysande bläck. Pjäsen måste ännu en gång skrivas om: DET VAR EN GÅNG EN SAGA. DEN HANDLADE OM EN SAGA SOM ALDRIG VILLE SKRIVA SIG. SAGAN VILLE BARA LIGGA OCH FUNDERA PÅ HUR DET KUNDE VARA ATT VARA EN SAGA. HON SÅG SIG SOM EN UTSLOCKNAD BERÄTTERSKA, OCH DRÖMDE GÄRNA OM ATT NÅGON ANNAN SKREV HENNE. MEN VARENDA GÅNG HISTORIEN KOM TILL SLUTET, SÅ VISADE DET SIG ATT SAGAN EGENTLIGEN REDAN HADE SKRIVIT SAGAN PÅ EGEN HAND.
torsdag 81 oktober
Hennes panna sjönk ihop mellan brösten. Det vinröda håret hade nu torkat och knastrade av radioaktiv rundgång. Varför skulle hon skriva om att skriva!? Varför skulle hon drömma om att drömma!? Kunde den 39-åriga flickan inte lära känna en människa istället!? Alla kunde redan se hennes värld och hon kunde skåda universum hos alla. Men det fanns inget egentligt möte.
torsdag 82 oktober
Här tappade Marejóni plötsligt pennan, ty hon hade hört ett ljud någonstans inifrån loge-korridorerna. Det lät som en flämtning från en osynlig versrad ur en bortglömd sång. Marejóni mindes nästan en gammal glänta i buskagen utanför slottet. Sedan växte rösten, började låta mindre o mindre som hennes egen. En besynnerligt vacker septima, ledsagad av vansinniga ackord, förde Marejóni djupare in i korridorerna. Hon vaggade med stegrad oro som i ett oundvikligt skeppsbrott. Kandelaberns sjufaldiga armar lyste hennes barfota klänningsfållar allt närmare gåtan.
torsdag 83 oktober
Efter hundra hörnen insåg Marejóni hur hon i själva verket blott dragit undan drapperiet som skiljde den lilla scenen från hennes kammare. Musiken var avstängd nu. Men Marejóni befarade att det var en bedräglig återkomst till den fasta tillvaron. Hon skulle luras till att tro att faran var förbi. En mystisk närvaro ruvade ändå här, hur normalt rummet än tedde sig. Hon förde undan kuddarna från lakanen - ingen där. Hon fiskade upp thé-silen ur vasken - ingen däri heller.
torsdag 84 oktober
Så med ens stod där ett livs levande barn, olyckligt inklämd bakom Marejónis uppsättning med trådspelkors i trä. Barnets luriga blick antydde att han inte alls var ledsen, bara en blandning av blyg och arg och något mer. Han log dolskt triumferande, av en odräglig vetskap. Marejóni blev ännu sjösjukare nu. Inte så att gossen var en liten oberäknelig främling, utan för att hon kände igen honom. Det var Bembo. Hennes egen marionettdocka var det som stod här och höll hennes verklighetssinne på helspänn.
torsdag 85 oktober
Marejóni försökte berätta att Bembo är en påhittad docka och att föreställningen var över nu. Men det gick Bembo näppeligen med på. Barnungen hävdade att ÄVEN GUDINNOR BÄR ANSVAR FÖR SINA FRAMFANTISERADE VÄRLDAR. DET GÅR INTE AN ATT BARA DRA SIG TILLBAKA EFTER EN FÖRESTÄLLNING. MÄNNISKAN MÅSTE FORTSÄTTA DRÖMMA I O GENOM MARIONETTERNA. TILLS DESS BEMBO O HANS KAMRATER BLIVIT LIKA VERKLIGA SOM VILKEN MÄNNISKOPUBLIK SOMHELST....... FANTASIN ÄR VARKEN MER ELLER MINDRE ÄN ETT FÖRSTADIUM TILL DEN SANNA SAGAN.
torsdag 86 oktober
Den 39-åriga flickan stod och lyssnade alltmer förvirrad på pojken. En tydlig bild började spira upp nerifrån benen. Så rusade Marijóni tillbaka genom korridorerna ut på scenen. Där stod gitarrlådan på ohygglig gavel. Dess svarta sammetsinfattning gapade alldeles nersmetad med blod. Gudmar o Susanni var försvunna, sånär som på två lerklumpar, svepta i fasansfulla fjädrar och sönderklippt papp. En strömförande tråd... här o var trasig... ringlade sig rakt ut längs teatersalongens golvslinga, högt under publikkupolen.
torsdag 87 oktober
Marejóni försökte följa med i irrfärden bort mot ena scenentrén. Vajern skalades successivt av och blev alltmer lik en spindeltråd, en sådan som trätts ut ur en blödande åttabening. När Marejóni till sist kom fram och förmådde öppna dörren ut till foajén, fasade hon för att få syn på varelsen. Men över hela enorma marmorgolvet var det bara solglimtar och damm. Marejóni andades ut och in på samma gång. Så dansade hon befriad ut och bort längs foajésalen, men hejdade sig när hon snubblade på spindeltråden, som nu ledde upp till biljettluckan. Där bakom det giftgröna glaset satt en skorpion och betraktade Marejóni med sammanbiten förnöjsamhet.
{}
29 augusti 2007
inspiraliskt återberättade horisonter
{}
Bland det allra bästa med Bohumil Hrabal är hans oändliga men ändå så lättflödande meningsbyggen, dom skulle stanna och staka sig hela tiden ifall det var jag som skrev, och det att han får till upprepningar, det förstärker humorn när allting löper i dom där envist flyktiga, oändligt igenkännbara trådarna, ja, jag längtar ju ständigt efter att få sätta punkt eller vad det nu är, kan gott tänkas att han ligger långt närmare talspråket, eller så beror min förundran bara på att jag läser litteratur alltför sällan, trots allt, jag menar berättande litteratur i dagboksperspektiv, men jag har väl samma gränslöst sammanflätande drag när det gäller själva idéerna, så vi plockar ett äpple ur "Danslektioner för äldre och försigkomna", vore ju någonting för andriAngelus att satsa på, parallellt med kursen i att skriva manus för film och teater senare i höst, jag älskar hösten, har egentligen aldrig gillat sommaren, men den som gapar efter mycket, ja, såhär skulle jag ibland vilja kunna förmå mig till att skriva, påminner mig litegrann om den nedbrunna mjölkbutiken, därtill ända vid septembers strand, förutsatt att koncentrationen kan behållas då, och det kan den, när pladdret blir roligt i sin ironiskt penslande glädje, emedan motivet förblir allvarligt utmejslat kvinskarpt (javisst, en undermedveten felstavning): "-Precis som till er, fröken, så brukade jag helst gå till dom vackra fröknarna vid kyrkan, inte för att jag gillade kyrkan, men där brevid prästgården fanns det en liten bod och i den där lilla affären var det en Altman som sålde begagnade symaskiner, amerikanska grammofoner med två fjädrar och brandsläckare av märket Miramax, och den där Altman sysslade vid sidan om med att skaffa skönheter till krogarna och barerna i hela distriktet och dom där fröknarna brukade ofta sova över hos den där Altman i det bakre rummet, eller när det var sommar så satte dom där damerna opp ett tält i trädgården och dekanen gick gärna och promenerade längs staketet, för dom där snyggingarna hade satt opp en grammofon där och sjöng och rökte och låg och solade i sina baddräkter, en sån ljuvlig syn, det såg ut som i himlen där, som i paradiset, det var därför som dekanen så gärna gick på inspektion längs staketet, för han hade haft otur med sina kaplaner, en kaplan åkte iväg med hans kusin till Kanada, en annan gick över till tjeckoslovakiska kyrkan och gifte sig och den tredje bröt mot förbudet och klättrade över staketet till skönheterna som låg och solade där, och han blev så......." och där kommer han in på pistoler o dyl en stund och hoppar sedermera självfallet tillbaka till de solande skönheterna, dom är så många på en gång, sex stycken minst, så huvudpersonen blir lika känslig som Mozart, må vi förmoda don Giovanni, och så får han drömmar som vi också hoppar över, faktum är att jag går direkt på sidan 31: ".......att när en karl får syn på en vacker kvinna så kryper myrorna genast i honom och genast börjar karlen grunna på hur han ska få henne i säng, som poeten Bondy sa, det var den där längtan att överföra en kvinna från vertikalläget till horisontalläget och han, trots att han var poet, hade nu på grund av det där vertikalläget [eller p g a horisontalläget; andriAngelus anmärkning] två barn, som han alltid måste dra med sig i en barnvagn, men min mamma var ett helgon, hon.......", jodå, om jag använder orden till att återberätta något blir det bra sådär, emedan berättelsen genomstrålar berättandet och berättandet genomsyrar berättelsen för den delen också - däremot - om jag har orden till att gestalta tillstånd eller rentav vad det innebär att gestalta med ord, då skulle det lätt kunna bli lite tungt och övermoget, ingalunda läsbart efter en stund, ty min tanke har en känsla av, och säkerligen delar ni den, inte sant..?, att jag låter språket hjälpa närvarandeheten att meditera, jo, finna fonden till grundscenen för alla mina minnen, eller vems minnen det nu är, snarare än att delge något visst - är jag på rätt våg.......?!?
{}
28 augusti 2007
Hotell Illusinu
{}
i fantasins sista
hörn (mitt inu-
ti inbillningens
(innersta) fixpunkt....... , där
har verkligheten spikat upp ett splitt
nytt hotell. Vi kryper
in genom spegeln) kommer
ut i Paradiset, på någonsin Prags allra brantaste
gata, väller hundraelva
kvinnorna fram, ringlar och klättrar
över varandra, somliga sitter och
spinner solstrålar (snarare
är vi i Indien, om inte i
Osiris tidigaste universum....... välver världens framtida minne)
till tusen gånger djupare spegelbilder.
Följer vi med en kvinna (ja, in i elevatorn
vet vi inte om fram till
himlen eller tillbaks till
helvetet, bara att vårt rum rör sig
hela tiden i(nut)i ett annat rum
irrar cellen högt
i anonym korridor
likt en uråldrig fisk i sin fortfarande okända livmoder
transporteras våran tid
längs en annan tid.......),
Det var nu vi hade fått vår déjà vu.
kravlar vi svimfärdiga ut på en vinröd balkong
får skåda raderna av publiken
hur deras porträtt sipprar ut
ur tapetblommorna som hänryckta anklagelser
utklädda till skådespelare
håller dom våra skallrande huvuden
mellan alla sina uppskRattande händer (försvinner snart upp
på sina loger in igen
i verklighetens numrerade fåtöljer)
låser man oss kvar här ute
i illusionernas ändlösa korridor.
{}
i fantasins sista
hörn (mitt inu-
ti inbillningens
(innersta) fixpunkt....... , där
har verkligheten spikat upp ett splitt
nytt hotell. Vi kryper
in genom spegeln) kommer
ut i Paradiset, på någonsin Prags allra brantaste
gata, väller hundraelva
kvinnorna fram, ringlar och klättrar
över varandra, somliga sitter och
spinner solstrålar (snarare
är vi i Indien, om inte i
Osiris tidigaste universum....... välver världens framtida minne)
till tusen gånger djupare spegelbilder.
Följer vi med en kvinna (ja, in i elevatorn
vet vi inte om fram till
himlen eller tillbaks till
helvetet, bara att vårt rum rör sig
hela tiden i(nut)i ett annat rum
irrar cellen högt
i anonym korridor
likt en uråldrig fisk i sin fortfarande okända livmoder
transporteras våran tid
längs en annan tid.......),
Det var nu vi hade fått vår déjà vu.
kravlar vi svimfärdiga ut på en vinröd balkong
får skåda raderna av publiken
hur deras porträtt sipprar ut
ur tapetblommorna som hänryckta anklagelser
utklädda till skådespelare
håller dom våra skallrande huvuden
mellan alla sina uppskRattande händer (försvinner snart upp
på sina loger in igen
i verklighetens numrerade fåtöljer)
låser man oss kvar här ute
i illusionernas ändlösa korridor.
{}
27 augusti 2007
DIVADLO SEDMcOSMos OCE(R)NIT ....... ....... ....... objev týden 34
{}
Uranus - FörvandlingsKonstnären - mitt förAndligande
ASPECTS OF ALICE
Ta Fantastika (Black Light Theatre)
[......."fragments from Wonderland"
........bland det bästa jag någonsin sett!!!!!!!.......]
http://www.youtube.com/watch?v=5Fowuhl7cn0
Merkurius - InspirationsTändaren - min förHoppning
[som dock blev en besvikelse, som i sin tur framstod som nästan befriande, ja, skrattretande klumpigt gjord, för att ha världens bästa kontext och musik att bygga på...]
YELLOW SUBMARINE
Animato (Cerne Divadlo Animato)
Jupiter - UpptäcktsResanden - min förIrrelse
"ILLUSIONS IN REALITY"
Ordinary People in The Labyrinth Of Mirrors [Zrcadlové Bludiste]
Mars - StyrkePrövaren - min förNekelse
LIFE IS LIFE
[ZIVOT JE ZIVOT]
Divadlo Metro (Black Light Theatre)
Pluto - FängelseRymmaren - min förLöselse
"(LIVING NEXT DOOR TO......) WHO THE F**K IS ALICE?!"
?? and ?? (......some kind of sudden performance......)
Saturnus - PusselLäggaren - min förStåelse
"KAFKA:ESQUE PRAGUE"
"DAS SCHLOSS ZWISCHEN SPIEGELN"
"DAS SCHWARZE BÜRO"
=meine Namen am BildSpielen u.s.w. ins Kafka Museum
Neptunus - VakenDrömmaren - min förSjunkelse
"CABARET DANCE"
some girls on some place
Venus - SkönhetsTjusaren - min förÄlskelse
DON GIOVANNI
[marionette opera on the original Opera by Mozart]
Narodni Divadlo Marionet (Nationella Marionett-Teatern)
{}
Uranus - FörvandlingsKonstnären - mitt förAndligande
ASPECTS OF ALICE
Ta Fantastika (Black Light Theatre)
[......."fragments from Wonderland"
........bland det bästa jag någonsin sett!!!!!!!.......]
http://www.youtube.com/watch?v=5Fowuhl7cn0
Merkurius - InspirationsTändaren - min förHoppning
[som dock blev en besvikelse, som i sin tur framstod som nästan befriande, ja, skrattretande klumpigt gjord, för att ha världens bästa kontext och musik att bygga på...]
YELLOW SUBMARINE
Animato (Cerne Divadlo Animato)
Jupiter - UpptäcktsResanden - min förIrrelse
"ILLUSIONS IN REALITY"
Ordinary People in The Labyrinth Of Mirrors [Zrcadlové Bludiste]
Mars - StyrkePrövaren - min förNekelse
LIFE IS LIFE
[ZIVOT JE ZIVOT]
Divadlo Metro (Black Light Theatre)
Pluto - FängelseRymmaren - min förLöselse
"(LIVING NEXT DOOR TO......) WHO THE F**K IS ALICE?!"
?? and ?? (......some kind of sudden performance......)
Saturnus - PusselLäggaren - min förStåelse
"KAFKA:ESQUE PRAGUE"
"DAS SCHLOSS ZWISCHEN SPIEGELN"
"DAS SCHWARZE BÜRO"
=meine Namen am BildSpielen u.s.w. ins Kafka Museum
Neptunus - VakenDrömmaren - min förSjunkelse
"CABARET DANCE"
some girls on some place
Venus - SkönhetsTjusaren - min förÄlskelse
DON GIOVANNI
[marionette opera on the original Opera by Mozart]
Narodni Divadlo Marionet (Nationella Marionett-Teatern)
{}
Hann (inte) Med Henne
{}
Vad uppskattar jag skarpast med Prag-trippen?!?
6. Vi besökte flera Black Light Theatre (av förundransvärt skiftande kvalité) och minst en spegellabyrint.
7. Köpte skivor med de tjeckoslovakiska varianterna av 60-, 70-, 80-talsmusik (progrock och vispop) och började lyssna redan under resan.
8. Insamlade bildmaterial med tusen blickar på Prags vrår & vinklar, med alla möjliga folk som omedvetna statister, samt fick även på medvetet håll fotograferat en bunt kvinnor, såväl tjeckiska tjejer som utrikiskor (och fick somligas mejladress att sända bilderna till).
Vad saknar jag starkast med Prag-trippen?!?
6. Hittade aldrig min marionett-tjej (nej, förmodligen ej... fast kanske ändå.......).
7. Skrev knappt en enda dikt och tänkte icke ut några huvuddrag i min kommande bok... ...tog mig heller inte tid att sända vykort till någon enda vän, blott några få sms. [Fast hade jag ägnat min sedvanliga oändliga tid åt att komponera omständiga vykort, så hade ångern blivit desto djupare över att jag aldrig hann annat.......] ...satt aldrig och läste ett enda kapitel av Kafka eller Hrabal eller ur någon annans stora lilla skrift som skulle varit lämplig att studera från "första parkett".
8. Att vi inte var där längre tid än en knapp vecka och strax var tvungna att bege oss hem igen... ...före jag ens hunnit lösa mig från gatufasadernas magi och klivit in på fler än ett par enstaka muséum...
(+ att jag släpade på sjutton gånger mer bagage än vad som hann användas, trots att jag lyckats packa med sjutton gånger mindre än jag först tänkte....... t ex kånkade jag omkring på den tjeckisk-svenska /svensk-tjeckiska ordbok-tegelstenen, fastän det enda ordet jag hann slå upp under resans gång var tack [dekuji], liksom i Italien nästan det enda ordet man märker att man hela tiden behöver).
{}
Vad uppskattar jag skarpast med Prag-trippen?!?
6. Vi besökte flera Black Light Theatre (av förundransvärt skiftande kvalité) och minst en spegellabyrint.
7. Köpte skivor med de tjeckoslovakiska varianterna av 60-, 70-, 80-talsmusik (progrock och vispop) och började lyssna redan under resan.
8. Insamlade bildmaterial med tusen blickar på Prags vrår & vinklar, med alla möjliga folk som omedvetna statister, samt fick även på medvetet håll fotograferat en bunt kvinnor, såväl tjeckiska tjejer som utrikiskor (och fick somligas mejladress att sända bilderna till).
Vad saknar jag starkast med Prag-trippen?!?
6. Hittade aldrig min marionett-tjej (nej, förmodligen ej... fast kanske ändå.......).
7. Skrev knappt en enda dikt och tänkte icke ut några huvuddrag i min kommande bok... ...tog mig heller inte tid att sända vykort till någon enda vän, blott några få sms. [Fast hade jag ägnat min sedvanliga oändliga tid åt att komponera omständiga vykort, så hade ångern blivit desto djupare över att jag aldrig hann annat.......] ...satt aldrig och läste ett enda kapitel av Kafka eller Hrabal eller ur någon annans stora lilla skrift som skulle varit lämplig att studera från "första parkett".
8. Att vi inte var där längre tid än en knapp vecka och strax var tvungna att bege oss hem igen... ...före jag ens hunnit lösa mig från gatufasadernas magi och klivit in på fler än ett par enstaka muséum...
(+ att jag släpade på sjutton gånger mer bagage än vad som hann användas, trots att jag lyckats packa med sjutton gånger mindre än jag först tänkte....... t ex kånkade jag omkring på den tjeckisk-svenska /svensk-tjeckiska ordbok-tegelstenen, fastän det enda ordet jag hann slå upp under resans gång var tack [dekuji], liksom i Italien nästan det enda ordet man märker att man hela tiden behöver).
{}
MUSICA MISTROVSKÝ SEDMcOSMos ....... ....... ....... objev týden 33-35
{}
Neptunus - VakenDrömmaren - min förSjunkelse
KDE JE MUJ STUL?
[WHERE IS MY CHAIR?]
Vladimir Misík
od Strihali Dohola Maleho Chlapecka (-76)
+
WHERE IS MY STAR?
[KDE JE MÁ HVEZDA?]
The Blue Effect [R.Hladik, J.Smetana]
+
SLUNECNI HROB
[SUNNY GRAVE]
The Blue Effect [Vladimir Misík]
od Meditace (-70)
Uranus - FörvandlingsKonstnären - mitt förAndligande
"ASPECTS OF ALICE"
Petr Hapka
musiken till Ta Fantastikas föreställning (.......nu.......)
Pluto - FängelseRymmaren - min förLöselse
HIGH SOCIETY GIRL (incl video)
Hiko Suzuki (-07)
via myspace via Beat Rice
+
HONEY (.......not yet the whole.......)
The Rendez-Vous (-07)
(=RIchard, IRis o Benjamin)
via myspace
Solaris - OrigoÖgat - min förEning
(SILENT SUNLIGHT) CAN'T KEEP IT IN (GOTTA LET IT OUT)
Cat Stevens
from Catch Bull At Four (-72)
+
(MARIONETTE) SHINE IT ON ME
Art Garfunkel
from Watermark (-78) ;
repetition from long before.......
Saturnus - PusselLäggaren - min förStåelse
MUZES ZUSTAT, MUZES JIT
["Man Stanna, Man Gå"]
[In The WindMills Of Your Mind]
Heleny Vondráckové [Michel Legrand]
od Ostroo (-70)
Jupiter - UpptäcktsResanden - min förIrrelse
PAPÍROVÝ HLAVY [=PappersHuvud..??]
Plastic People Of The Universe
od PPU IX : Hovezí Porázka (1983-84)
+
SÍT [=NÄT]
Divokej Bill [Vasek Bláha]
od Divokej Bill (-06)
Merkurius - InspirationsTändaren - min förHoppning
(GI-GI-)GINA
Josef Zima
od Nej, Nej, Nej (.......-61??.......)
+
TAK DEJ SE K NÁM A PROJDEM SVET
Marta Kubisova [Otakar Petrina / Zdenek Rytir]
od Sín Slávy : Marta Kubisova (.......-69.......)
Mars - StyrkePrövaren - min förNekelse
"YYZZXXY"
someone playing boring records on very too loud volume [=if I felt any intention to dance before we got in to the place, that feeling totally died there - as usual.......]
on music club ROXY in Praha (.......-07.......)
+
HIROSHIMA + STARVATION OF A MIND
Poesie Noire
fra Existential Despair, Metaphysical Distress, Ontological Ungludation and Cosmic Meltdown (-88)
Venus - SkönhetsTjusaren - min förÄlskelse
NEVER GONNA FALL IN LOVE AGAIN
Eric Carmen
from Eric Carmen (-75)
+
SWEETIE //ITALIAN DRY ICE
Josh Rouse
from Country Mouse City House (-07)
{}
Neptunus - VakenDrömmaren - min förSjunkelse
KDE JE MUJ STUL?
[WHERE IS MY CHAIR?]
Vladimir Misík
od Strihali Dohola Maleho Chlapecka (-76)
+
WHERE IS MY STAR?
[KDE JE MÁ HVEZDA?]
The Blue Effect [R.Hladik, J.Smetana]
+
SLUNECNI HROB
[SUNNY GRAVE]
The Blue Effect [Vladimir Misík]
od Meditace (-70)
Uranus - FörvandlingsKonstnären - mitt förAndligande
"ASPECTS OF ALICE"
Petr Hapka
musiken till Ta Fantastikas föreställning (.......nu.......)
Pluto - FängelseRymmaren - min förLöselse
HIGH SOCIETY GIRL (incl video)
Hiko Suzuki (-07)
via myspace via Beat Rice
+
HONEY (.......not yet the whole.......)
The Rendez-Vous (-07)
(=RIchard, IRis o Benjamin)
via myspace
Solaris - OrigoÖgat - min förEning
(SILENT SUNLIGHT) CAN'T KEEP IT IN (GOTTA LET IT OUT)
Cat Stevens
from Catch Bull At Four (-72)
+
(MARIONETTE) SHINE IT ON ME
Art Garfunkel
from Watermark (-78) ;
repetition from long before.......
Saturnus - PusselLäggaren - min förStåelse
MUZES ZUSTAT, MUZES JIT
["Man Stanna, Man Gå"]
[In The WindMills Of Your Mind]
Heleny Vondráckové [Michel Legrand]
od Ostroo (-70)
Jupiter - UpptäcktsResanden - min förIrrelse
PAPÍROVÝ HLAVY [=PappersHuvud..??]
Plastic People Of The Universe
od PPU IX : Hovezí Porázka (1983-84)
+
SÍT [=NÄT]
Divokej Bill [Vasek Bláha]
od Divokej Bill (-06)
Merkurius - InspirationsTändaren - min förHoppning
(GI-GI-)GINA
Josef Zima
od Nej, Nej, Nej (.......-61??.......)
+
TAK DEJ SE K NÁM A PROJDEM SVET
Marta Kubisova [Otakar Petrina / Zdenek Rytir]
od Sín Slávy : Marta Kubisova (.......-69.......)
Mars - StyrkePrövaren - min förNekelse
"YYZZXXY"
someone playing boring records on very too loud volume [=if I felt any intention to dance before we got in to the place, that feeling totally died there - as usual.......]
on music club ROXY in Praha (.......-07.......)
+
HIROSHIMA + STARVATION OF A MIND
Poesie Noire
fra Existential Despair, Metaphysical Distress, Ontological Ungludation and Cosmic Meltdown (-88)
Venus - SkönhetsTjusaren - min förÄlskelse
NEVER GONNA FALL IN LOVE AGAIN
Eric Carmen
from Eric Carmen (-75)
+
SWEETIE //ITALIAN DRY ICE
Josh Rouse
from Country Mouse City House (-07)
{}
26 augusti 2007
18 augusti 2007
URavBILDEN
¤
¤¤
Det var en gång ett ansikte. Tidevarvens vackraste ansikte var det. Det levde sitt besynnerliga liv inuti en åttakantig tavelram, och var iklätt en umbrarosa halvgenomskinlighet. Ansiktet åldrades baklänges och blev allt oskuldsfullare för varje århundrade. Emellertid kom ingen någonsin förbi och betraktade den rena skönheten. Ty tavlan hängde i en sällsam liten skrubb, längst in bland de ödsligaste salarna i ett väldigt bortglömt galleri. Ansiktet saknade vidare kropp, så det kunde heller aldrig kliva ut ur sitt porträtt. Alla sina år och dygn ägnade ansiktet åt att söka minnas hur hon hade hamnat i denna målning. Emedan det var att kliva ut och få en bekräftande anblick, föreställde hon sig oftast att hon var en kvinna. Ibland glimtade där fram en solklar föreställning om ett leende, en nyfikenhet insvept i mysteriösa toner. Leendet hade länge iakttagit ansiktet, och en vacker natt hade leendet plötsligt gått fram och kysst hennes ögonlock. Då mindes hon. Hon hade själv det där leendet inom sig. Då var det nu som om universum öppnade sin spegel på vidaste glänt.
¤¤
¤
¤¤
Det var en gång ett ansikte. Tidevarvens vackraste ansikte var det. Det levde sitt besynnerliga liv inuti en åttakantig tavelram, och var iklätt en umbrarosa halvgenomskinlighet. Ansiktet åldrades baklänges och blev allt oskuldsfullare för varje århundrade. Emellertid kom ingen någonsin förbi och betraktade den rena skönheten. Ty tavlan hängde i en sällsam liten skrubb, längst in bland de ödsligaste salarna i ett väldigt bortglömt galleri. Ansiktet saknade vidare kropp, så det kunde heller aldrig kliva ut ur sitt porträtt. Alla sina år och dygn ägnade ansiktet åt att söka minnas hur hon hade hamnat i denna målning. Emedan det var att kliva ut och få en bekräftande anblick, föreställde hon sig oftast att hon var en kvinna. Ibland glimtade där fram en solklar föreställning om ett leende, en nyfikenhet insvept i mysteriösa toner. Leendet hade länge iakttagit ansiktet, och en vacker natt hade leendet plötsligt gått fram och kysst hennes ögonlock. Då mindes hon. Hon hade själv det där leendet inom sig. Då var det nu som om universum öppnade sin spegel på vidaste glänt.
¤¤
¤
17 augusti 2007
septrolog bLOGGboken ( 8:e iNUti-slutet )
¤¤
¤
¤¤¤
¤¤
iRIK kRING
vAR äR vI nÅGONsTANS.......!?
cisolia sinomtid
vi är här
iRIK kRING
äR vI hÄR nU.......!?
IngEn LängEsEn
Nu Är Här
cisolia sinomtid
ja, nu
Teodröm Tiderymd
Skeppet har slutligen startat nu.
MARJONA ALLSINDAR
ÄR DET ÄNTLIGEN SLUT!?!
IngEn LängEsEn
Här Börjar Slut
iRIK kRING
sÅ dÅ äR vI pÅ vÄG tILL pRAG nU dÅ.......!?
cisolia sinomtid
in i solen jo
SUSanni inUTi
Egentligen heter hon Sol-ji Suan.
Teodröm Tiderymd
Det ligger inte i Prag.
YandrOjanO OctOplussY
solARis finns på 8a platser samtidigt
iRIK kRING
sÅ nU äR vI vERKLIGEN tILLsAMMANS.......!?
MARJONA ALLSINDAR
NEJ ÄR BARA en SOL HÄR
SUSanni inUTi
[Hon vaknade alldeles nyss.
Hon hälsar - sänder en kyss.]
eMiliaN heMifråN
Inatt när jag låg och skulle somna en sista gång före avresan var det som om hela mitt liv flyttade upp en våning....... Du var redan där och målade oss på skärmen i färger som jag aldrig sett.......
cisolia sinomtid
det här är någonsin nu
iRIK kRING
vI kOMMER vÄL kOMMA fRAM tILL vÅRAN tEATERpJÄS åTMINSTONE.......!?
Teodröm Tiderymd
Föreställningen reser vidare ut, ut genom sina allt innerligare fantasier. Vi har alla håll på oss, så till sist kommer vi att vara där.
IngEn LängEsEn
Alla Strålar Spelar
YandrOjanO OctOplussY
jAG äR dEN sjUstjÄRniga illUsionistEN
¤¤¤
¤¤
¤
¤¤
¤
¤¤¤
¤¤
iRIK kRING
vAR äR vI nÅGONsTANS.......!?
cisolia sinomtid
vi är här
iRIK kRING
äR vI hÄR nU.......!?
IngEn LängEsEn
Nu Är Här
cisolia sinomtid
ja, nu
Teodröm Tiderymd
Skeppet har slutligen startat nu.
MARJONA ALLSINDAR
ÄR DET ÄNTLIGEN SLUT!?!
IngEn LängEsEn
Här Börjar Slut
iRIK kRING
sÅ dÅ äR vI pÅ vÄG tILL pRAG nU dÅ.......!?
cisolia sinomtid
in i solen jo
SUSanni inUTi
Egentligen heter hon Sol-ji Suan.
Teodröm Tiderymd
Det ligger inte i Prag.
YandrOjanO OctOplussY
solARis finns på 8a platser samtidigt
iRIK kRING
sÅ nU äR vI vERKLIGEN tILLsAMMANS.......!?
MARJONA ALLSINDAR
NEJ ÄR BARA en SOL HÄR
SUSanni inUTi
[Hon vaknade alldeles nyss.
Hon hälsar - sänder en kyss.]
eMiliaN heMifråN
Inatt när jag låg och skulle somna en sista gång före avresan var det som om hela mitt liv flyttade upp en våning....... Du var redan där och målade oss på skärmen i färger som jag aldrig sett.......
cisolia sinomtid
det här är någonsin nu
iRIK kRING
vI kOMMER vÄL kOMMA fRAM tILL vÅRAN tEATERpJÄS åTMINSTONE.......!?
Teodröm Tiderymd
Föreställningen reser vidare ut, ut genom sina allt innerligare fantasier. Vi har alla håll på oss, så till sist kommer vi att vara där.
IngEn LängEsEn
Alla Strålar Spelar
YandrOjanO OctOplussY
jAG äR dEN sjUstjÄRniga illUsionistEN
¤¤¤
¤¤
¤
¤¤
16 augusti 2007
Den Bruna Solen
¤¤
¤¤
ur "Filosofiska Undersökningar" av Ludwig Wittgenstein:
514. En filosof säger att han förstår satsen "Jag är här", menar något med den, tänker något - även om han inte alls reflekterar över hur, vid vilket tillfälle, denna sats används. Och när jag säger "Rosen är röd även i mörkret", så ser du formligen för dig denna rödhet i mörkret.
515. Två bilder av rosen i mörkret. Den ena är helt svart; ty rosen är osynlig. I den andra är rosen målad i alla detaljer och omgiven av svart. Är den ena riktig, den andra falsk? Talar vi inte om en vit ros i mörkret och en röd ros i mörkret? Och säger vi inte ändå att de inte kan skiljas åt i mörkret?
[.......och andriAngelus säger: 737. Emellertid kom spöket att lysa på mörkret, och nu var även illusionen ett kronblad i sanningens ros. .......]
sålunda ur "Anmärkningar Om Färger" av densamme Wittgenstein:
236. En glatt vit yta kan fungera som spegel: men hur skulle det vara om man misstog sig, och om det som tycks reflekteras i ytan verkligen skulle befinna sig bakom den och ses genom den? Skulle ytan då vara vit och genomskinlig? Inte heller då motsvarar det som vi ser det färgade och genomskinliga.
184. På bio är det ofta möjligt att se händelserna i filmen på så vis som om de låg bakom duken och denna vore genomskinlig som en glasskiva. Men samtidigt skulle denna ta ifrån tingen deras färg och bara släppa igenom vitt, grått och svart. Men man är ändå inte frestad att kalla den en genomskinlig vit skiva.
[.......sedermera sade andriAngelus: När Buster Keaton klev igenom filmduken, in till sin inre drömfilm, då var filmvärlden ännu svartvit, men dessutom sepia-guld-brun (som inte minst hos Murnau).......]
Ludwig fortsätter sina färg-anmärkningar:
215. Varför finns det inte något brunt ljus och inte något grått? Finns det heller inget vitt? En lysande kropp kan framstå som vit, men varken som brun eller grå.
172. Intrycket av ett (färgat) genomskinligt medium är att någonting ligger bakom mediet. En fullständigt enfärgad synbild kan därför inte vara genomskinlig.
¤¤
¤¤
¤¤
ur "Filosofiska Undersökningar" av Ludwig Wittgenstein:
514. En filosof säger att han förstår satsen "Jag är här", menar något med den, tänker något - även om han inte alls reflekterar över hur, vid vilket tillfälle, denna sats används. Och när jag säger "Rosen är röd även i mörkret", så ser du formligen för dig denna rödhet i mörkret.
515. Två bilder av rosen i mörkret. Den ena är helt svart; ty rosen är osynlig. I den andra är rosen målad i alla detaljer och omgiven av svart. Är den ena riktig, den andra falsk? Talar vi inte om en vit ros i mörkret och en röd ros i mörkret? Och säger vi inte ändå att de inte kan skiljas åt i mörkret?
[.......och andriAngelus säger: 737. Emellertid kom spöket att lysa på mörkret, och nu var även illusionen ett kronblad i sanningens ros. .......]
sålunda ur "Anmärkningar Om Färger" av densamme Wittgenstein:
236. En glatt vit yta kan fungera som spegel: men hur skulle det vara om man misstog sig, och om det som tycks reflekteras i ytan verkligen skulle befinna sig bakom den och ses genom den? Skulle ytan då vara vit och genomskinlig? Inte heller då motsvarar det som vi ser det färgade och genomskinliga.
184. På bio är det ofta möjligt att se händelserna i filmen på så vis som om de låg bakom duken och denna vore genomskinlig som en glasskiva. Men samtidigt skulle denna ta ifrån tingen deras färg och bara släppa igenom vitt, grått och svart. Men man är ändå inte frestad att kalla den en genomskinlig vit skiva.
[.......sedermera sade andriAngelus: När Buster Keaton klev igenom filmduken, in till sin inre drömfilm, då var filmvärlden ännu svartvit, men dessutom sepia-guld-brun (som inte minst hos Murnau).......]
Ludwig fortsätter sina färg-anmärkningar:
215. Varför finns det inte något brunt ljus och inte något grått? Finns det heller inget vitt? En lysande kropp kan framstå som vit, men varken som brun eller grå.
172. Intrycket av ett (färgat) genomskinligt medium är att någonting ligger bakom mediet. En fullständigt enfärgad synbild kan därför inte vara genomskinlig.
¤¤
¤¤
ISRASOL
¤
Skådespelerska Natalya Bondarchuk intervjuas om hur det var att spela in den film som jag håller bland de allra högsta i världen, nämligen Andrei Tarkovskys SOLARIS [översatt från ryskan]. Följande scenarion förklarar kanske ytterligare varför hans filmer har sådan närvaro, som om det verkligen är på riktigt:
"The way Andrei made his films was very complicated. I had to act in one of the most terrible scenes, that of the defrosting, when I was covered with a solution mad of ice, specially invented at the Mosfilm. It was an experiment on me, to see if I can survive. That was a kind of solution that got crystallized on me. It was not easy to be in it, all the more so that the defrosting was done in a very simple way: they just poured a bucket of water over me and I got soggy. Will I be able to endure several seconds in this so called make-up? I was not supposed to breathe, because I was a corpse. ....... My mouth was bound, I could neither talk nor move, because it was like a metal mask. If I laughed I'd have everything torn here. I communicated with the director with the help of my hands. ....... And as I was a diver, I could hold my breath very well. ....... And Andrei forgot that I hadn't been defrosted yet. He bent over me and said: "Good girl, my dear show maiden!" And I started smiling, I knew I would have injured myself. So to save myself I grabbed the bucket, toppled it over myself and got defrosted. Later I told him everything I thought about this shooting.
There were funny moments too. ....... I had to go through an armoured door. So I thought it would be combined photography. They brought two specially constructed doors. That plane was serious stuff, and I had to break through it. Though no one knew if I could do it. They made a cut with a knife for me: you see, it's foil and asbestos. ....... I guess I didn't pluck up enough heart and got stuck in the door. I couldn't move either way. So they had to get me out by parts. I had ruined the door. We worked in the regime of one take. There was no more Kodak. To complete the shooting I had to buy the Kodak myself. It's impossible to shoot in one to one proportion. Andrei's moustache even went up - I'd spoiled the take. Second take....... I ran up and went through it like through butter, leaving the director, Andrei, behind.
Once, in some Russian town, before going on to the stage, I guess to introduce "Solaris", I looked in the mirror and suddenly saw Andrei there, smiling mysteriously at me. Only later I realized that it was his portrait hanging on the wall, a darkened portrait, you know, like one of those live portraits. And it was reflected in the mirror, as if Andrei was giving me his blessing before I go to the audience."
¤
Skådespelerska Natalya Bondarchuk intervjuas om hur det var att spela in den film som jag håller bland de allra högsta i världen, nämligen Andrei Tarkovskys SOLARIS [översatt från ryskan]. Följande scenarion förklarar kanske ytterligare varför hans filmer har sådan närvaro, som om det verkligen är på riktigt:
"The way Andrei made his films was very complicated. I had to act in one of the most terrible scenes, that of the defrosting, when I was covered with a solution mad of ice, specially invented at the Mosfilm. It was an experiment on me, to see if I can survive. That was a kind of solution that got crystallized on me. It was not easy to be in it, all the more so that the defrosting was done in a very simple way: they just poured a bucket of water over me and I got soggy. Will I be able to endure several seconds in this so called make-up? I was not supposed to breathe, because I was a corpse. ....... My mouth was bound, I could neither talk nor move, because it was like a metal mask. If I laughed I'd have everything torn here. I communicated with the director with the help of my hands. ....... And as I was a diver, I could hold my breath very well. ....... And Andrei forgot that I hadn't been defrosted yet. He bent over me and said: "Good girl, my dear show maiden!" And I started smiling, I knew I would have injured myself. So to save myself I grabbed the bucket, toppled it over myself and got defrosted. Later I told him everything I thought about this shooting.
There were funny moments too. ....... I had to go through an armoured door. So I thought it would be combined photography. They brought two specially constructed doors. That plane was serious stuff, and I had to break through it. Though no one knew if I could do it. They made a cut with a knife for me: you see, it's foil and asbestos. ....... I guess I didn't pluck up enough heart and got stuck in the door. I couldn't move either way. So they had to get me out by parts. I had ruined the door. We worked in the regime of one take. There was no more Kodak. To complete the shooting I had to buy the Kodak myself. It's impossible to shoot in one to one proportion. Andrei's moustache even went up - I'd spoiled the take. Second take....... I ran up and went through it like through butter, leaving the director, Andrei, behind.
Once, in some Russian town, before going on to the stage, I guess to introduce "Solaris", I looked in the mirror and suddenly saw Andrei there, smiling mysteriously at me. Only later I realized that it was his portrait hanging on the wall, a darkened portrait, you know, like one of those live portraits. And it was reflected in the mirror, as if Andrei was giving me his blessing before I go to the audience."
¤
13 augusti 2007
Kärlekens förbLindelse bedrar blott den som aldrig Älskar...!?
¤
¤¤
Här kommer en smått superkomplex, skarpsinnig åskådning av skådespelerska Hanna Schygulla
[översatt från Honickels dokumentär "Role-Play : Women On Fassbinder" [RollenSpiele : Frauen Über Rainer Werner Fassbinder] där regissör Fassbinders marionetter talar om hur det varit att arbeta med honom]:
"He started from the premise that he who loves the strongest is he who does not protect himself, and who will be used. I think that if, if one has such convictions, life answers us in the same way. Personally I rather think that he who loves the strongest... for in any relationship, from time to time, there is always one who lets himself be loved and the other who loves the strongest. If the situation doesn't last, it's only natural. But for me, I find that he who loves the strongest is always he who gains the most from it. Because his impulse to love is stronger. He lets himself be carried away by this feeling and thus feels better. I don't see it at all as a danger. As for Rainer... he was ecstatic. He compared love to a state of dependence, and fidelity as a kind of fidelity of the Nibelungen."
Jag instämmer gärna i den positiva andemeningen hos synpunkten....... att den som faktiskt ger sig hän förlorar mindre än den som reserverar sig... Den som skänker vinner, även om man inte får något tillbaka. Att älska är högre än att bli älskad - även ur ett egoistiskt perspektiv sett (ty Schygulla sätter möjligen själva känslan och dess upplevda berusning ännu högre än jag jämt brukar göra, på potentiell bekostnad av det gemensamma, faktiska arbetet).
Skådespelerska Irm Hermann förmedlar om densamme Rainer Werner såhär:
"I truly believe that he always hoped that love was possible. He equally strove to test everyone on his or her capacity to love. But I had the impression, with time, that gradually, he abandoned all hope that people are capable of loving. Neverless, I remain convinced, by my experience, that people didn't really disappoint him, for most loved him. But he led them into such situations, he put them to such a test, that they had to disappoint him. No one could have met his demands. Under such conditions, the form of love that he demanded could not exist. But he used it precisely as an argument to claim that he wasn't loved."
Sådana mönster har jag mer och mer börjat känna igen mig i, ja, åtminstone i hur jag inom mig betraktar relationer. Men bara så länge jag jämför mig med merparten av dem jag känner (eller inte känner). För det finns åtminstone några få som uppenbart fungerar starkare såhär, har ännu högre krav och utsätter sina vänner för aktivare prövningar än jag någonsin gjort.
Hanna Schygulla får avsluta med ännu en sann iakttagelse:
Personally I think, as of the moment you think of death, life becomes more exciting, more precious. .......that lucidity when confronted with death, made us realise that all the things we strive to obtain are not worth the trouble. The only things that remain, for oneself, are those motivated by love, all that we do that is done out of love. That is what we retain. All the rest becomes totaly futile and devoid of interest. And that's one thing he equally realised, I don't know when exactly, the fact that he knew he no longer hade the time to start everything over again in another way......."
Ja, trots att jag blir mer övertygad för varje dag om vårt kvarlevande medvetande efter "döden", och om kommande inkarnationer (lekamliga och/eller i andra former), så slås jag ibland av den smärtsamma insikten att JUST DET HÄR livet kommer icke att kunna levas på nytt. Och det vi mest kommer ångra är om vi aldrig gjorde det vi gjorde med full känsla, inlevelse och kärlekens övertygelse.
¤¤
¤
¤¤
Här kommer en smått superkomplex, skarpsinnig åskådning av skådespelerska Hanna Schygulla
[översatt från Honickels dokumentär "Role-Play : Women On Fassbinder" [RollenSpiele : Frauen Über Rainer Werner Fassbinder] där regissör Fassbinders marionetter talar om hur det varit att arbeta med honom]:
"He started from the premise that he who loves the strongest is he who does not protect himself, and who will be used. I think that if, if one has such convictions, life answers us in the same way. Personally I rather think that he who loves the strongest... for in any relationship, from time to time, there is always one who lets himself be loved and the other who loves the strongest. If the situation doesn't last, it's only natural. But for me, I find that he who loves the strongest is always he who gains the most from it. Because his impulse to love is stronger. He lets himself be carried away by this feeling and thus feels better. I don't see it at all as a danger. As for Rainer... he was ecstatic. He compared love to a state of dependence, and fidelity as a kind of fidelity of the Nibelungen."
Jag instämmer gärna i den positiva andemeningen hos synpunkten....... att den som faktiskt ger sig hän förlorar mindre än den som reserverar sig... Den som skänker vinner, även om man inte får något tillbaka. Att älska är högre än att bli älskad - även ur ett egoistiskt perspektiv sett (ty Schygulla sätter möjligen själva känslan och dess upplevda berusning ännu högre än jag jämt brukar göra, på potentiell bekostnad av det gemensamma, faktiska arbetet).
Skådespelerska Irm Hermann förmedlar om densamme Rainer Werner såhär:
"I truly believe that he always hoped that love was possible. He equally strove to test everyone on his or her capacity to love. But I had the impression, with time, that gradually, he abandoned all hope that people are capable of loving. Neverless, I remain convinced, by my experience, that people didn't really disappoint him, for most loved him. But he led them into such situations, he put them to such a test, that they had to disappoint him. No one could have met his demands. Under such conditions, the form of love that he demanded could not exist. But he used it precisely as an argument to claim that he wasn't loved."
Sådana mönster har jag mer och mer börjat känna igen mig i, ja, åtminstone i hur jag inom mig betraktar relationer. Men bara så länge jag jämför mig med merparten av dem jag känner (eller inte känner). För det finns åtminstone några få som uppenbart fungerar starkare såhär, har ännu högre krav och utsätter sina vänner för aktivare prövningar än jag någonsin gjort.
Hanna Schygulla får avsluta med ännu en sann iakttagelse:
Personally I think, as of the moment you think of death, life becomes more exciting, more precious. .......that lucidity when confronted with death, made us realise that all the things we strive to obtain are not worth the trouble. The only things that remain, for oneself, are those motivated by love, all that we do that is done out of love. That is what we retain. All the rest becomes totaly futile and devoid of interest. And that's one thing he equally realised, I don't know when exactly, the fact that he knew he no longer hade the time to start everything over again in another way......."
Ja, trots att jag blir mer övertygad för varje dag om vårt kvarlevande medvetande efter "döden", och om kommande inkarnationer (lekamliga och/eller i andra former), så slås jag ibland av den smärtsamma insikten att JUST DET HÄR livet kommer icke att kunna levas på nytt. Och det vi mest kommer ångra är om vi aldrig gjorde det vi gjorde med full känsla, inlevelse och kärlekens övertygelse.
¤¤
¤
12 augusti 2007
Cinema Super Septima (Octoplussy's Solaris) nuaste framglimtarna uppväckta vecka 32-33
¤
¤
¤
¤¤
¤
¤
¤
Merkurius - InspirationsTändaren - min förHoppning
THE LAST TRICK
+ J.S. BACH - FANTASIA g-moll
Jan Svankmajer (Prag "the magical capital of Europe" 1964-65)
two first of "Jan Svankmajer - The Complete Short Films"
Mars - StyrkePrövaren - min förNekelse
VIRIDIANA
Luis Bunuel (Spanien /Mexico 1961)
Uranus - förVandlingsKonstnären - mitt förAndligande
TARTUFFE [HERR TARTÜFF]
(ein filmspiel nach Moliére)
Friedrich Wilhelm Murnau (Tyskland 1926)
Neptunus - VakenDrömmaren - min förSjunkelse
R POINT
Su-chang Kong (SydKorea 2004)
Saturnus - PusselLäggaren - min förStåelse
SHIRI ["TERRORNS ANSIKTE"]
Je-gyu Kang (SydKorea 1999)
["-Känner du till fisken "shiri"? En koreansk fisk som lever i kristallklara bäckar. De är liksom landet delade, men en dag skall de återförenas."]
Pluto - FängelseRymmaren - min förLöselse
THE WIRE (season 2, episode 1+2)
David Simon (USA 2003)
Jupiter - UpptäcktsResanden - min förIrrelse
RAILWAY STATION
Krzystof Kieslowski (Polen 1980)
Venus - SkönhetsTjusaren - min förÄlskelse
KOLYA
Jan Sverak (Tjeckien 1996)
¤
¤
¤
¤¤
¤
¤
¤
¤
¤
¤¤
¤
¤
¤
Merkurius - InspirationsTändaren - min förHoppning
THE LAST TRICK
+ J.S. BACH - FANTASIA g-moll
Jan Svankmajer (Prag "the magical capital of Europe" 1964-65)
two first of "Jan Svankmajer - The Complete Short Films"
Mars - StyrkePrövaren - min förNekelse
VIRIDIANA
Luis Bunuel (Spanien /Mexico 1961)
Uranus - förVandlingsKonstnären - mitt förAndligande
TARTUFFE [HERR TARTÜFF]
(ein filmspiel nach Moliére)
Friedrich Wilhelm Murnau (Tyskland 1926)
Neptunus - VakenDrömmaren - min förSjunkelse
R POINT
Su-chang Kong (SydKorea 2004)
Saturnus - PusselLäggaren - min förStåelse
SHIRI ["TERRORNS ANSIKTE"]
Je-gyu Kang (SydKorea 1999)
["-Känner du till fisken "shiri"? En koreansk fisk som lever i kristallklara bäckar. De är liksom landet delade, men en dag skall de återförenas."]
Pluto - FängelseRymmaren - min förLöselse
THE WIRE (season 2, episode 1+2)
David Simon (USA 2003)
Jupiter - UpptäcktsResanden - min förIrrelse
RAILWAY STATION
Krzystof Kieslowski (Polen 1980)
Venus - SkönhetsTjusaren - min förÄlskelse
KOLYA
Jan Sverak (Tjeckien 1996)
¤
¤
¤
¤¤
¤
¤
¤
11 augusti 2007
RymdFärg
¤¤
¤¤
Idag lät jag göra om hela bakgrunden till svart. Det är det bästa jag gjort här. Om det gått lika enkelt att förvandla mitt rum, dess vita tapeter till svarta, så hade jag nog vågat göra det också. Eller om man får måla - för var hittar man svarta tapeter...? Då hade alla sakerna på väggarna plötsligt blivit synliga. Och så länge det finns färger tror jag inte alls jag skulle känna mig betryckt till sinnes av ett svart rum. Det sägs att svart krymper intrycken, precis som rött får väggarna att komma närmre - i motsats till vitt som sprider ut och blått som fjärmar. Emellertid tycker jag tankarnas horisont växer och upplevelsen djupnar i svartrymden....... Månne beror det bara på att jag själv sysslar med såpbubblor, såpass opåtagliga ting, som behöver bli mer konkreta...!? Hade jag ägnat mig åt kompakt, jordisk hetta hade jag skrikit efter befriande luft.
Min blogg tog sitt första andetag exakt fyra månader tillbaka i tiden... (tjugo minuter av klockans varv = en trigon i zodiakcirkeln). Nu börjar det snart synas vad det är jag alltid velat visa...!
¤¤
¤
¤¤
¤¤
¤¤
Idag lät jag göra om hela bakgrunden till svart. Det är det bästa jag gjort här. Om det gått lika enkelt att förvandla mitt rum, dess vita tapeter till svarta, så hade jag nog vågat göra det också. Eller om man får måla - för var hittar man svarta tapeter...? Då hade alla sakerna på väggarna plötsligt blivit synliga. Och så länge det finns färger tror jag inte alls jag skulle känna mig betryckt till sinnes av ett svart rum. Det sägs att svart krymper intrycken, precis som rött får väggarna att komma närmre - i motsats till vitt som sprider ut och blått som fjärmar. Emellertid tycker jag tankarnas horisont växer och upplevelsen djupnar i svartrymden....... Månne beror det bara på att jag själv sysslar med såpbubblor, såpass opåtagliga ting, som behöver bli mer konkreta...!? Hade jag ägnat mig åt kompakt, jordisk hetta hade jag skrikit efter befriande luft.
Min blogg tog sitt första andetag exakt fyra månader tillbaka i tiden... (tjugo minuter av klockans varv = en trigon i zodiakcirkeln). Nu börjar det snart synas vad det är jag alltid velat visa...!
¤¤
¤
¤¤
¤¤
begripande mina favorit-begrepp
¤¤
¤¤
Här är en bunt med mina i särklass flitigast tänkta/skrivna ord
samt vad de heter på de språk jag kommit i någorlunda kontakt med.
[Somliga accenter o dyl saknas, ehuru min dator icke är tjeckisk
och jag inte tillräckligt intresserad att utforska gränssnittet.]
Min gamla kurskamrat o jag skall emellertid fara till Berlin och
Prag inom alldeles snart. Då kommer jag åter till Prag (14 år sedan
sist) före jag någonsin ens varit i Paris eller London. Tyskland
och Italien har jag varit i, om än i mindre städer än Rom.
(Norska och danska språken lämnas däremot därhän här.)
Tjeckiska är det språk som skiljer sig mest från de andra här,
och det som jag kan allra minst av - har just startat smaka på det.
Det märkliga är att flera bland mina favoriter har jag väntat ända
till nu innan jag tog reda på. Vi får väl se om jag blir löst från
lite av deras förtrollning genom att få en kollektiv sfär av
namn på dem - eller om förälskelsen blott blir djupare.......
1
Dörr
Tür
Dvere
Porte
Porta
Door
2
inuti
in (drinnen)
uvnitr
dans (dedans)
dentro
inside (within)
3
spegel (återspegla)
Spiegel (wiederspiegeln)
zrcadlo (zrcadlit, odrázet)
miroir (refléter, réfléchir)
specchio (rispecchiare)
mirror (reflect, mirror)
4
marionett (docka)
Marionette (Puppe, Docke)
loutka (panenka)
marionnette, fantoche (poupée)
marionetta (bambola)
puppet, marionette (doll)
5
fantisera (fantom)
fantasieren (Phantom)
blouznit, snít (strasidlo)
extravaguer, rêver (fantôme, revenant)
fantasticare (fantasma)
imagine, indulge in reveries (phantom)
6
minne (minnas, erinra sig)
Andenken, Gedächtnis (sich erinnern)
pamet, vzpomínky (pamatovat, vzpomínat)
memoir (se rappeler)
memoria (ricordarsi)
memory (remember, remind oneself)
7
universum
Universum
vesmir
univers
universo
universe
8
förunderlig (besynnerlig)
wunderlich (sonderbar)
podivný (zvlástní)
etonnant [eg. förvånande] (curieux)
meraviglioso [eg. makalös] (strano)
wondrous (strange, peculiar)
9
förvandlas..................................... (försvunnen)
sich verwandeln............................(verschwunden)
[- s] promenit, zmenit...............(??? [försvinna = zmizet, ztratit se])
se transformer..........................(??? [försvinna = disparaître])
transformarsi...........................(??? [försvinna = s(com)parire])
be transformed, turn, change into.. (vanished, gone)
10
nästan..............// redan
beinahe, nahezu // schon
témer, skoro....// uz
presque..........// déjà
quasi.............// già
almost.........// already
11
emellertid
indessen, jedoch
ostatne, vsak
cependant
tuttavia
however
12
kyrkklocka (speldosa)
Kirchenglocke (Spieldose)
kostelní zvon ("hra krabicka")
cloche de l'église (boîte à musique)
campana (scatola musicale)
churchbell (music box)
13
trappa (eller hiss)
Treppe (oder Aufzug oder Fahrstuhl ["åkstol"])
schodiste (nebo výtah)
escalier (ou ascenseur)
scala (o ascensore)
stairs, stairway (or elevator)
[ascendant = uppstigande]
14
torn (tornspira)
Turm (Turmspitze)
vez (spicka veze)
tour (flèche)
torre (guglia)
tower (spire, steeple)
15
närma (......närmare)
nähern (......näher)
priblízit (......blitzsí)
approcher (......plus proche)
avvicinare (......più vicino)
approach, draw near (......nearer, closer)
16
springa (springa, "klyfta"), springbrunn (ursprungligen)
laufen (Ritze, Spalte), Springbrunnen (ursprünglich)
utíkat (thrlina, rozsedlina), vodotrysk (prirozený)
courir (fente), jet d'eau (à l'origine)
correre (fessura), fontana (originariamente)
run (slot, slit, fissure), fountain (originally)
17
solstråle (genomskinlig) regnbåge
Sonnenstrahl (durchsichtig, durchscheinend) Regnbogen
slunecní paprsek (prúhledný, prúsvitný), duha
rayon de soleil (transparent) arc-en-ciel
raggio di sole (transparente) arcobaleno
ray of light, sunbeam (transparent) rainbow
18
någonsin // någonstans
jemals // irgendwo
nekdy // nekde
jamais // quelque part
mai // da qualche parte
ever // anywhere, somewhere
19
nu
nun, jetzt
nynì
maintenant
ora
now
20
ev(innerl)ig ((välvd)) svart såsom sammet
ewig, immer während ((gewölbt)) schwarz wie Samt
vecný, ustavicný ((????)) cerne jako samet
éternel(le) ((voûté)) noire comme velours
eterno ((voltare?)), nero come velluto
eternal, everlasting ((vaulted, arched??)) black as velvet
¤¤
¤¤
¤¤
¤
¤¤
Här är en bunt med mina i särklass flitigast tänkta/skrivna ord
samt vad de heter på de språk jag kommit i någorlunda kontakt med.
[Somliga accenter o dyl saknas, ehuru min dator icke är tjeckisk
och jag inte tillräckligt intresserad att utforska gränssnittet.]
Min gamla kurskamrat o jag skall emellertid fara till Berlin och
Prag inom alldeles snart. Då kommer jag åter till Prag (14 år sedan
sist) före jag någonsin ens varit i Paris eller London. Tyskland
och Italien har jag varit i, om än i mindre städer än Rom.
(Norska och danska språken lämnas däremot därhän här.)
Tjeckiska är det språk som skiljer sig mest från de andra här,
och det som jag kan allra minst av - har just startat smaka på det.
Det märkliga är att flera bland mina favoriter har jag väntat ända
till nu innan jag tog reda på. Vi får väl se om jag blir löst från
lite av deras förtrollning genom att få en kollektiv sfär av
namn på dem - eller om förälskelsen blott blir djupare.......
1
Dörr
Tür
Dvere
Porte
Porta
Door
2
inuti
in (drinnen)
uvnitr
dans (dedans)
dentro
inside (within)
3
spegel (återspegla)
Spiegel (wiederspiegeln)
zrcadlo (zrcadlit, odrázet)
miroir (refléter, réfléchir)
specchio (rispecchiare)
mirror (reflect, mirror)
4
marionett (docka)
Marionette (Puppe, Docke)
loutka (panenka)
marionnette, fantoche (poupée)
marionetta (bambola)
puppet, marionette (doll)
5
fantisera (fantom)
fantasieren (Phantom)
blouznit, snít (strasidlo)
extravaguer, rêver (fantôme, revenant)
fantasticare (fantasma)
imagine, indulge in reveries (phantom)
6
minne (minnas, erinra sig)
Andenken, Gedächtnis (sich erinnern)
pamet, vzpomínky (pamatovat, vzpomínat)
memoir (se rappeler)
memoria (ricordarsi)
memory (remember, remind oneself)
7
universum
Universum
vesmir
univers
universo
universe
8
förunderlig (besynnerlig)
wunderlich (sonderbar)
podivný (zvlástní)
etonnant [eg. förvånande] (curieux)
meraviglioso [eg. makalös] (strano)
wondrous (strange, peculiar)
9
förvandlas..................................... (försvunnen)
sich verwandeln............................(verschwunden)
[- s] promenit, zmenit...............(??? [försvinna = zmizet, ztratit se])
se transformer..........................(??? [försvinna = disparaître])
transformarsi...........................(??? [försvinna = s(com)parire])
be transformed, turn, change into.. (vanished, gone)
10
nästan..............// redan
beinahe, nahezu // schon
témer, skoro....// uz
presque..........// déjà
quasi.............// già
almost.........// already
11
emellertid
indessen, jedoch
ostatne, vsak
cependant
tuttavia
however
12
kyrkklocka (speldosa)
Kirchenglocke (Spieldose)
kostelní zvon ("hra krabicka")
cloche de l'église (boîte à musique)
campana (scatola musicale)
churchbell (music box)
13
trappa (eller hiss)
Treppe (oder Aufzug oder Fahrstuhl ["åkstol"])
schodiste (nebo výtah)
escalier (ou ascenseur)
scala (o ascensore)
stairs, stairway (or elevator)
[ascendant = uppstigande]
14
torn (tornspira)
Turm (Turmspitze)
vez (spicka veze)
tour (flèche)
torre (guglia)
tower (spire, steeple)
15
närma (......närmare)
nähern (......näher)
priblízit (......blitzsí)
approcher (......plus proche)
avvicinare (......più vicino)
approach, draw near (......nearer, closer)
16
springa (springa, "klyfta"), springbrunn (ursprungligen)
laufen (Ritze, Spalte), Springbrunnen (ursprünglich)
utíkat (thrlina, rozsedlina), vodotrysk (prirozený)
courir (fente), jet d'eau (à l'origine)
correre (fessura), fontana (originariamente)
run (slot, slit, fissure), fountain (originally)
17
solstråle (genomskinlig) regnbåge
Sonnenstrahl (durchsichtig, durchscheinend) Regnbogen
slunecní paprsek (prúhledný, prúsvitný), duha
rayon de soleil (transparent) arc-en-ciel
raggio di sole (transparente) arcobaleno
ray of light, sunbeam (transparent) rainbow
18
någonsin // någonstans
jemals // irgendwo
nekdy // nekde
jamais // quelque part
mai // da qualche parte
ever // anywhere, somewhere
19
nu
nun, jetzt
nynì
maintenant
ora
now
20
ev(innerl)ig ((välvd)) svart såsom sammet
ewig, immer während ((gewölbt)) schwarz wie Samt
vecný, ustavicný ((????)) cerne jako samet
éternel(le) ((voûté)) noire comme velours
eterno ((voltare?)), nero come velluto
eternal, everlasting ((vaulted, arched??)) black as velvet
¤¤
¤¤
¤¤
¤
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
