Mirror of Madness

How/when can a "weak" mind be more healthy than a "strong" mind??


Quote from movie A Matter of Life And Death (Powell & Pressburger -46). The doctor speaks with the doctor:



"-Insanity?
-Yes.
-Why?
-...He spends all his time in my library. He only sleeps when I drug him. The boy has a fine mind, but it's taxed. That's the trouble, it's too good a mind. A weak mind isn't strong enough to hurt itself. Stupidity has saved many a man from going mad.
-Yes, you're right there.

-And he's had several talks with his heavenly messenger. ...Here's the intreresting point : He never steps outside the limits of his own imagination. Nothing he invents is entirely fantastic. It's invention, but logical invention."




Besides that the whole movie is the actual masterpiece, I find these words very worth a refletion. But what then in our world and our minds is "entirely fantastic"?












wWw

Frustrationer som må Omfokuseras

Övning från en ännu en kurs av W. Woodsmall och Eben P. (i att leda sig själv åtminstone):




Frustration 1

Lyckas sällan synka med någon.

Omfokusering 1

Hur hittar vi gemensam nämnare för olika intressefält samtidigt?

Frustration 2

Börjat bli besviken på saker/möten även när de äntligen blir genomförda (för att de sällan synkar med mina minnen eller förväntningar).

Omfokusering 2

Hur finner jag världen därute nu lika meningsfull som mina minnen samt förväntningar?

Frustration 3

Varför får/kan man ej fortsätta vara nöjd med sin belägenhet och samtidigt självutvecklas?

[skriver medvetet "man" och "sin" här, emedan min frustration rör (för ovanlighetens skull) en viss del av deras filosofi de tar upp inledningsvis]

Omfokusering 3

Hur alstrar jag kreativ frustration utan att döda min positiva livskänsla och min motiverande levnadsrutin?

...i sista fallet gjorde jag liknande misstag som en av deltagarna där - att jag även i vändningen hade med de negativa begreppen "frustration" och "utan att..." [det undermedvetna förstår inte "inte"].

Bland de tre skulle väljas ut en som ger mest aha! De vete fan om någon gjort ännu...

Fast själva övningen skänker förstås gott mod och tilltro till att bli mer kreativ på riktigt!

wWw

Ubåten Undergår Uppstigande

Transformation 13 : 8 





Ska nu husen försvinna ner i marken?

Kommer jordklotet bara blåsa bort?

Må var vägkorsning visa sig bära till Rio?

Tror du t.o.m. tv-serierna tar slut?


Kommer minsta knapp och radiovåg vara ur funktion?

Dyker HAJEN upp och slukar våra kroppar?

Köper bläckfiskar upp alla framtidens företag?

Lär varenda bok komma att självantända?




I själva verket händer bara vad vi vill

eller inte vill men hela tiden föreställer oss.


Undergången är vår Ubåt byggd av farhågor

där hjärnor förmår sjunka hur djupt somhelst

men också stiga upp mot en oanad, underbar värld.












på tema "Världens Undergång"

 
wWw

Tidens Oupphörliga Återgång

på tema "Världens Undergång"


Transformation 13 : 12







Uret har snurrat allt snabbare


och slungat oss ända fram till nu.


Sekundvisarn varvade precis sig själv


fast du ännu ser ut som du.



De sekler det tog att nedteckna världen


förs över idag på kopian av ett ögonblick.


Den visdom som bodde i eviga tempel


har redan rymts i ett par lampknappklick.






Skeppet är nu redo för motorn att slås av,


lugnare glida genom tid som aldrig kom.


Klockan gjorde oss sällan klokare -


ty det var vi som fick kalendern starta om.



Så uppstår snart planeter som ingen hunnit se.




 








eLe

Drake i Oändlighet

alternativ Ende
(egentligen i mars)


kort kort # 8 : Lucköppnaren







genom en lucka i tidens ägg


kryper en lyckodrake ut, flyger iväg


med den okläckta oändligheten på ryggen











tolkning : Även om du ej blir av med problemet så finns det alltid en lösning.




Tolkning av tolkningen : Naturligtvis!
Emellertid essensen är : När du vågar hänge dig åt lösningen så blir problemet mycket lättare (att bära och förhålla sig till).







808

UniversumRummet

fantom i lampa



i det runda rummet
kring det hårda bordet
dolda under kupolen

där sitter Hierofanten och de övriga fantomerna

för att vara så förkrympt
är allting härinne
ofantligt rymligt

i mitten lyser
en logisk lampa
i just den kulör som
för tillfället råder
i hela solsystemets relation
till minst halva
galaxen

när den går i ljusgrönt
då har världen kontakt
med sitt innersta motiv

längs de runda väggarna vinklar sig
144 fönster
ut mot Universum
med en fjärrkontroll för varje

"om vi iakttar
genom alla fönstren i samma synk
då förstår vi
vilken kulör det blir"

och först då har man rätt
att fråga Hierofanten
huruvida man redan nu
skola vrida
på lampans reglage
eller invänta framtidens 145:e fönster

fantomerna roterar
och prövar att trycka
på bortglömda knappar
och prövar att trycka

dolda under kupolen

när rummet glimrar i mörkgredelint
har historien kontakt
med sin yttersta tillblivelse

för att vara så kryptiskt
är allting härinne
mycket klart

"om vi blundar
förbi Universum och vidare in
då märker vi
vilket fönster som är allihop"












byggd på bild jag fick under meditation över "my strategic room"


wWw

Orationer om Tarot

Ur brev med vän, som också studerar Steve G Jones :

"-Jag skulle mer använda Tarot för att försöka få reda på saker, som jag inte redan har potential för att känna till."

Många tycks se tarot som en "påminnelse" av vad man redan (potentiellt) känner till. I vilken utsträckning man kan få tillgång till helt okänd information, information där ens egen kunskap /erfarenhet /förväntan inte alls är inblandad i processen, det har jag ingen bra aning om. Lottorader har vi ju som typexemplet på irrelevant nyfikenhet (genom akasha-kursen). Men förmodligen inte för att det vore förbjuden info, kanske inte ens omoralisk, utan snarast onödig - därför att man ska ta risker och investera en del av sin egen horisont i den visdom man vill uppnå.

En extremt extravert person kommer nog få svårast att dra nytta av tarot - om han tror att svaren hänger som facit på färdiga krokar därute, att det är som att gå ut och shoppa ett nytt klädesplagg eller få ett gratis mirakelmedel av Gud om man bara ler riktigt lagom inbjudande :-)

Den vanemässiga bild man har kommer att influera vilka svar man får. Samtidigt är svaren till för att förvandla ens inrotade föreställningar. Dragningen måste ju tillföra medvetenheten omvälvningar, något som man i viss mån förträngt eller missat att ta på allvar - annars vore det mest bara mental onani.

...

 


"-Din fråga känns lite konstig för mig."

Värt reflektion! Motivet naturligtvis, och ännu mer formuleringen...? Samtidigt vill jag ju inte fastna alltför många minuter i själva formulerandet och framtänkandet som jag brukar göra, utan ägna mer tid åt processen, det faktiska utbytet av andlig materia...

"-Pratar boken eller Steve något om vilka frågor som är lämpliga respektive olämpliga?"  

Tad Mann får ordet genom boken :

"Om vi bara kunde komma ihåg och förstå våra exakta motiv då vi ställer en fråga om livet, skulle vi kunna upptäcka svaret där och då. Eftersom detta sällan är möjligt måste stor vikt läggas vid formuleringen av frågan...

...Tillämpandet av tarot för med sig insikten att om man förstod frågans natur skulle denna i sig utgöra svaret. I praktiken avslöjar ofta sättet på vilket en fråga ställs svaret, som om svaret på något mystiskt sätt vore dolt i frågan. På liknande sätt blir vi när vi använder tarot medvetna om att svaren finns i bilderna, där de bara väntar på att bli igenkända av oss, liksom vår framtida själsfrände i en väldig magisk balsal.

Formuleringen av frågan har den grundläggande uppgiften att fokusera sinnet på självet och dess viktiga problem. Ofta är fallet att ju mer exakt en fråga är, desto mer förutbestämt är svaret. De personer som uppenbarligen behöver exakta svar ställer ofta vaga frågor..."

Så lämpligheten eller olämpligheten beror väl helt enkelt på vad du vill veta?!?

Värdet hos en viss fråga kan bli högst olika för vars och ens belägenhet. Trots allt ett typexempel på en bristfällig = OSPECIFIK fråga:

"I vissa situationer har den som frågar ingen speciell fråga. Den ständiga visan hos många som frågar tarotkorten för förta gången är: "Vad kommer att hända mig i framtiden?" I detta fall kommer själva funderandet över en möjlig fråga att åtminstone fokusera sinnet och koncentrera medvetandet på nuet...

...Om du kräver en striktare formulerad fråga kommer detta ofta att skapa motstånd och genombrott som kommer att påbörja en process av introspektion.... ...När du försöker formulera frågan, känn och iaktta vad som sker inom dig, vilka områden ditt sinne täcker på sin väg mot upptäckten av frågan. Ofta kommer du att granska möjliga svar medan du formulerar frågorna eller känna dig blockerad inför att ställa vissa frågor. Det är mycket troligt att korten i en tarotläggning kommer att symbolisera denna process."

wWw

Skapande Tro (sista aforismen för i år)

010




Tro handlar
inte så hemskt mycket
om hur det är
eller inte är.


Tro handlar mera om
vilka verkligheter vi lyckas skapa
genom
att våga tro...









010

Dubbel eller En

DÖRR # 11 : 2


Genom dörren där fler har gått ut
än de någonsin gått in

kliver jag in
men märker
hur även jag redan har kommit ut




Det är vansinnigt svårt
att medvetet ljuga
20 / 2 = 11
2 X 1 = 11
nästan lika svårt som
att få grepp om sanningen
från bägge håll








DÖRR # 11 : 1


Sanningen
är som en
dörr. Den
är bara en
men man
kan vara
på två
sidor om den
minst, även
samtidigt
om man
sticker in ena benet
eller ut
andra handen
medan många
dörrar
ihop
skapar utrymme för oändlig
debatt inom
eller bortom
dubblerandets gränser









010

"Rasismen" hade numera blivit "Röd"

010

Det fanns en partiledare som inte ville sitta i sminkrummet samtidigt som någon vars åsikter han ej delade. Som om partiledaren inte trodde på sin egen åskådnings lyskraft, förutom när den fick kasta skuggor över utpekade fiender, som om dessa var och förblev ohyra, hur civiliserat de än betedde sig i jämförelse... Gesten visade med all (o)önskvärd tydlighet vem - om någon - som var den riktiga rasisten, vem som delade upp folk i klarrött blod och blågrumligt blod. Folket själva delade uppenbarligen upp sig betydligt mer sofistikerat...

I den vänstra hjärnhalvan (eller hjärthalvan) rymdes numera i stort sett blott en projicerande hållning. Den röda rasismen målade sin bild av hur ondskans vind drabbat de stackars människorna, likt ett smittoämne, som om tusentals individer var helt omedvetna om sina egna visioner eller reaktioner, som om människor måste räddas genom den enögde doktorns motmedel. Voltaires ord om att jag må skarpt ogilla din åsikt men brinner inte desto mindre för din fulla rätt att framföra den fritt - dess andemening låg nu ljusår ifrån den skendöda kommunismens rigidaste form.

När det numera inte var högre i tak än såhär - hur skulle man då överhuvudtaget kunna vara med och hantera den mångkulturella verklighet som man påstod sig värna om?! Och hur skulle de övriga partierna lyckas frigöra sig ifrån den retoriska spindelväven, ifrån de mediala klyschor som mobbade varje potentiell mobbare etter värre?! Det framalstrade klimatet hade fått sin lilla varböld att tampas med, rättvist likt karma. Emellertid ville väldigt få se läxan som en positiv utmaning, att transformera sig en aning, att äntligen lösa några riktigt konkreta problem. Än så länge skyllde man mest ifrån sig på andra, på varandra.

Jag röstar inte sverigedemokratiskt, som man säkert kan tro av texten. Men det skall ej spela roll, för jag kan ändå förstå dem som gör det, likaväl som dem som aldrig skulle göra det.

Vad jag däremot knappast förstår är hur man uttryckligen avskyr andra(s uttryck för sina uppfattningar) när man påstår sig se hur illa andras avsky är... Eller hör dubbelmoral hemma i vår liberala värld?

010

Dörrar från Förr genom Nu

APPARAT # 21
i Huvudet hos Vetenskaparen (DÖRR # 7)

och tillika 100-OrdsHistoria # 041


Rakt in i den unike vetenskapsmannens huvud kliver vi. Dörren går genom ena örat in och ut genom andra örat. Längs korridorerna möter vi montrar med mikrominnen i (återinspelningsbara till även våra egna huvuden). I megaskopet får vi beskåda historiens allra viktigaste universa. Parallella foton påminner om hur vetenskapsmannen skapade sin inre process genom de yttersta rymderna. Merparten instrument ingår i permanenta utställningen. Dock kan doktorns mer personliga apparatur uppvisa variationer från årtionde till årtionde. Då vi äntligen kommer ut i staden igen har vi glömt ta av oss hörlurarna. Så vi tror fortfarande vi är därinne i hans minne.

Återinstallerad Kammare (DÖRR # 8)

och tillika 100-OrdsHistoria # 042

På ett bättre hotell i Dresden finns en mörkbrun dörr. Den leder till någonstans i Ryssland eller kanske Ukraina. Besökarna kommer med kamerorna från alla håll. Öppnar man dörren blir den vinröd. Det tycks ske av skenet från kammaren innanför. Någon har återuppbyggt rummet som det var före konstaplarna och korpralerna kom. Bara byrålådsknopparna och duschmunstycket är modernt. Samtidigt öppnar en yngre kvinna ögonlocket i en säng tyngre än gammal sten. Hennes läppar är lika fylliga som dörrkarmarna. Om man kramar henne så visar sig dörren vara ett draperi i nyanser av pilsner. Om man låter bli studsar spegelglaset tillbaka.

101

Överbrygger Verklighetens Fantiserande Avgrund

101

På det ena tornet står det VERKLIGHETEN.

På det andra tornet står det FANTASIERNA.


Från det tredje tornet ser vi en aldrig sinande ström av atomer som oscillerar mellan de bägge tornen. Atomerna kallar sig människor. De studsar fram och tillbaka, krockar och knullar, byts ut eller omvandlas.




Inuti fantasiernas torn finns två ovala kupoler.
På den ena står det POETER.
På den andra står det TEATER.
Från den tredje, ovalbara, ser och gör vi verkligheten samtidigt.









Mitten Efteråt



Den här apparaten startar på sista trappsteget.


I nästa sekvens stoppar apparaten på första trappsteget.




Sedan tar den och jonglerar med alla trappstegen däremellan.












101

Genom Universums Ögon

101

Universum i Tittskåp
[APPARAT # 07]


En av de allra mest förundransfulla apparaterna är den som inrymmer hela Universum. Det är bara att trycka på valfri knapp, så får man kika in på någons planet och upptäcka vad de har för sig för tillfället. Fast oftast rör det sig ej om just nu, för det mesta någon annan tid.

Invånarna bor i samma dockskåp som du. Ni studerar varandras upplevelser av varandra. Kulisserna är en spiralarmad labyrint, ett nattöppet barnprogram, för vemsomhelst att famla vilse i. Och till skillnad från en dokusåpa så är dockhuset icke tänkt att utrymma varenda invånare. Tvärtom föds nya, som också vill kika in på oss gamla spöken, och som redan håller på att gå till historien själva.

Hursomhaver behöver man varken knacka eller telefonera först. Knapparna växer fritt där man redan sitter. En knapp räcker för att bli insläppt med sin fulla uppmärksamhet. Däremot får man långt ifrån alltid uppmärksamhet tillbaka. Eller oftast får man det, men återgäldandet kan dröja allt från en kvarts minut till något månvarv, ibland år. Allt beror på hur fort ljusåren går.

Under tiden har man likafullt mer än fullt upp med att undersöka fler planeter. Och ju fler man finner, desto fler finns det ytterligare att hitta. För fler och fler letar... och fler och fler samlar. Och ju mer vi har, desto mer gillar vi att visa det. På något vis uppträder allt fler ju fler som uppträder. Hur hinner vi observera? Många har rentav glömt vad som är utanför och vad som är innanför. Däribland jag ibland...

Det mest förundransfulla av allt med denna apparat är dess position. Vart den än förflyttas upptar den blott en försvinnande liten bråkdel av Universum. Ändå inrymmer den som sagt hela Universum. Ja, t o m varenda del samtidigt ryms däri, för den som hinner med.







ÖnskeÖgonens RymdSyn
[APPARAT # 08]


De hade passerat åtskilliga planeter i jakt på en apparat. Deras egen rymdmaskin var den enda tekniska konstruktion som syntes till. Ja, åtminstone manöverpanelen, för de fick sällan chans att se sitt skepp utifrån.

Komet efter planet passerade de. Allt blev mer och mer tyst. Solarna lös, men inte en enda apparat i sikte.

Så hände det sig en vacker natt att de kom fram till en måne. På månen låg uppenbarligen en apparat. Den bestod av ett par vibrerande glasögon kopplade till en mystisk dosa. I tur och ordning tog de på sig glasögonen, alltså efter att en kompanjon just tagit av sig dem. Genast var hela besättningen överens om vad de hade sett.

Det var de själva som hade farit omkring i sin rymdmaskin. Och på varenda planet de passerade hade tusentals apparater suttit och väntat. I runda rader satt hur många sorter somhelst, med rattarna helt nakna, ja, knappar och spakar totalt omaskerade.

Scenariot liknade i stort sett deras egna dagliga drömmar. Hur kunde de ha undgått att upptäcka det hela i verkligheten?!

Vildsinta återgivelser ville överrösta varann för månader framöver. De hade ju faktiskt sett samma sak! Så det måste ha varit sant. Med månglasögonens hjälp slapp man dessutom åka förbi planeterna på nytt för att kolla alla apparaterna.









101

Speglandes Spegelbilden (upptagna speglar)

[APPARAT # 02 eller 11]



En maskin som kan trycka spegelbilder har vi sedermera skådat. På papper, duk eller skärm är nu detta inget nytt - däremot direkt på spegel. Det går till så att man kopierar bilden från en spegel och trycker in den i en annan spegel.

Ingen människa behöver stå framför denna andra spegel, emedan spegelbilden lever sitt liv där ändå. Även sedan människan ifråga upphört att spegla sig! Ja, även sedan den ursprungliga spegelbilden försvunnit ur ramen, fortsätter den andra spegeln att visa vad människan skulle ha gjort (om hon ännu hade speglat sig).

Ingen konstant överföring är således nödvändig, som från en scen via kamera till en film. Det räcker att kopiera ett ögonblick, trycka in en enda glimt, så ryms hela scenariot i den nytryckta spegeln. Upp till två personers spegelbilder kan samtidigt överföras (vid tre sker en sorts sammanblandning av tidslinjer och bakgrunder).

Skulle någon under tiden gå fram till denna andra spegel för att spegla sig däruti, blir hon omedelbart varse att den är upptagen. Hur länge spegeltrycket förblir upptaget kan korrigeras genom den första spegeln, på så vis att man skapar och trycker nästa spegelbild.

Vi fick skåda tekniken under vår senaste resa till Venus vackra måne. För en vanlig observatör har vår soligare granne ingen måne, nej, inte ens två. Rentav rymdexperterna och teleskopen tycks blinda för vad Venus håller som sällskap. Kanske beror det på värmen, möjligen på skamkänsla. Vi vet bara att Venus måne speglar de mest sevärda mysterier.




101

Föreställande Existensor [Maskin # 01]

101


Siriusarna är ett spännande släkte att studera. De har uppfunnit (alternativt upptäckt) en maskin som förmår förflytta dem vartsomhelst i Universum. Maskinen monteras in mellan öronen. I vår mänskliga fantasi föreställer den visserligen en hjärna, men i själva verket uppvisar deras maskin helt andra egenskaper.

Om siriusarna ställer in en kanal på Jorden, då befinner de sig verkligen på Jorden. När vi å vår sida riktar tanken mot en planet i Sirius solsystem, så må föreställningen befinna sig varsomhelst i världen (förmodligen alltjämt på Jorden) utan att vi kan avgöra var.

Vi kallar maskinen för existensor, eftersom allt den företar sig existerar i högsta grad. Existensorn liknar vår hjärna ifall vår hjärna varit gjord av guld och . Även till dess inre inrymmer existensorn en myrstack av informationskanaler, ett garnnystan av nervtrådar eller en labyrint av relationer. Likaså styrs genom en handfull relativt självfullkomliga centra själva flödet. Ändå finns den förbluffande påtagliga skilladen där.

Siriusarnas kroppar tycks bli ett med det som de (eller existensorn) föreställer sig. De siriusar som är på Jorden just nu är helt övertygade om att de är på Jorden just nu. Dessutom synes alla våra mätinstrument böjda att bifalla, påverkade av magnetismen i övertygelsens styrka.

Huruvida mänskligheten officiellt skall betrakta detta som en brist eller perfektion hos siriusarnas maskin, har vi inte bestämt oss för ännu.









101

"Seven Motivations", my unWillingness or inAbility to trust Future more than Memories

101

One of my strongest, unconscious, limiting beliefs (which I of course doesn't view as unconscious or limiting at all, at least not yet):

Everything are memories - completely unwritten future is an illusion.


So, a Platonist's Practice in Aristotle's Logic (or not):

Built on the book Seven Hidden Secrets of Motivation by Todd Beeler. (Todd sounds like Kenneth in 30 Rock when he's making it an audio-book).

BIG letters are Beelers pre-instructions - the small ones what I (as a reader) am supposed to fill in:



IN VIEW OF THIS FACT
that the future doesn't exist without our memories
I CONCLUDE THAT
we have to keep our memories to get to the future.


IF
future is something real to lean on
THEN
it must already be a part of my mind.


BECAUSE
future includes change and can't be exactly the same as now
AS A RESULT
I have to transform my memories.


FOR THE FOLLOWING REASON
I love my memories and to discover how they really are
CONSEQUENTLY
I'm less interested in building some future which I can't be sure I will love


IF WE ASSUME THAT
memories are viewed from different angles all the time
THEN WE CAN INFUR THAT
memory already is changeable and deals with future perspectives.


SINCE
strong motivation requires to hold on to my decision for one special future
LEADS TO THE CONCLUSION THAT
being motivated by future is more limiting than being motivated by all my memories.


ASSUMING THAT
Platon means we can get knowledge about every idea in the world from our past experiences through past lives
PROVES THAT
Aristotle's attempts to logically construct knowledge seems for me to be built upon empty ground (which, by the other hand, it can't be).









101

inblick i 100 FÖRRÅD (vad vi inte vill minnas

eller trots allt vill minnas)

När jag skulle ställa in kärran imorse o såg små högar med andras grejer stå utanför förråden, kom jag på min gamla idé om att beskriva 100 rum (fast nu blir det förråd) som någon (vi) blickar in i, och som kommer att utgöra ett helt dockskåp.




ett foto i varje (FÖRRÅD # 01)


i första förrådet finns
ett par påsar med Sverige på
en insekt
spridda högar av fotoalbum med ett foto i varje
döda pelargonier
förbrukad låsolja
ett kriterium som någon aldrig uppfyllt
en halv jordglob
den gamla gunghästen
många tablettaskar med gummisnoddar i




står ett par solstrålar (FÖRRÅD # 02)


i andra förrådet står
ett kylskåp fyllt med oanvända flytvästar
en badmintonfjäder utan nät
ett par solstrålar
på tok för stora stövlar


tomma tidningar, tabeller
något som vi tror är en orgel
batterier som fortfarande skulle funka




[Varje förråd har tio rader, inklusive blanka]





tavla med tavelram i (FÖRRÅD # 12)


bärplockningshinkar fyllda med strumpbyxor
urklipp på okända scenarbetare instoppade i nyaste skivan av Ultravox
protokoll för pilkastning som aldrig blev avgjord

en tavelram med ingen tavla i
ty tavlan ligger utspridd runtomkring

ett skevt badmintonracket, ombyggt till banjo
någons ansikte i galen vinkel
träningsjacka från -81 med näsdukar kvar i varenda ficka




ihopträngda trappan (FÖRRÅD # 03)


en flera våningar rysligt lång trappa
upptar det trånga förrådet
med skruvar som sällskap
- vem har tryckt ner vartenda steg ända hit
till källarcellen
som vore trappan ihopfällbar
potentiell lejdare för ett helt spökskepp
där kapténen föll
mellan skummande tänder
fick aldrig sin val upphissad...?




gula ark från tak till golv (FÖRRÅD # 07)


ligger oceaner av gula papper från tak till
golv
har de släppts ner, singlat
ett
Avtryck+Avtryck per andetag, genom någons
springa

ingen anar från vilken djungel som arken seglat
trots att detaljerna dignar
Bygger sin stad









I fortsättningen vill jag ta reda på (betydligt mer konkret och betydligt mer abstrakt) vad ett förråd kan vara eller inte vara. Har knappt börjat ännu med att undersöka förrådens gränser, förena den superabstrakta symboliken med de superkonkreta föremålen. Och än mindre lyckats berätta något om innehavarna...

Skulle vilja komma åt sparandets psykologi långt mycket mer. Vi sparar nog ofta för att vi vill bli färdiga med allt - bara inte nu. Man älskar kanske som jag gör att återvända. Men inte för att man måste före tiden känns mogen, utan för att öppna en skåpsdörr och bli överraskad på nytt - att saker passar in. Eller tjusningen i att det inte alls passar in.

Vi vill nog egentligen aldrig glömma något helt o hållet, men inte heller bli alltför påminda. Därmed gömmer man materialet på mellanstationer som man slipper aktuellt ansvar för. Även i ens psyke funkar det möjligen liknande...?



På baksidan av franska filosofen Paul Ricoeurs skrift MINNE, HISTORIA, GLÖMSKA står det:

"Jag är alltjämt oroad över anblicken av alltför mycket minne på det ena hållet och alltför mycket glömska på det andra, för att inte tala om inflytandet från allmänna minneshögtider och missbruk av minne och av glömska. Idén om en det rättmätiga minnets politik är följaktligen ett av mina teman på samhällsområdet."


Har märkt att jag ägnar så gott som all vaken tid åt minnes-hantering av olika slag = en tämligen liten del åt helt nya intryck, jämfört med under barndomen...

Fast jag trivs samtidigt med erinrandet, redigerandet och omstuvandet. Vill inte ha för mycket nytt - möjligen för att jag redan på förhand vet att det blir ännu mer minnen att ta hand om...







101

Trappan som Aldrig tycks ens tillfälligt Upphöra i Fantasiernas Verklighet

bland spanska hieroglyfer ur Iamos Reskriberade Tripp



iRi 3031

Vi har sett dig irra allt djupare in i Gula staden, den lilla staden Mercurio där varenda gränd går i gult. Du försöker stoppa solen från att lysa en stund, Iamo, men då minns du inte hur mörkt det egentligen var. Blott dem som skrivit kartan ser skillnad mellan dörrar och torg, endast dem som byggt sagorna kan redan skilja historierna åt - vi andra måste vilja lära oss.


iRi 3032

Du tror på fullaste allvar att verkligheten är smärtsammare än drömmarna, och i drömmandet är det just vad den är, men inte i verkligheterna. Några droppar rödvin har blandat sig i det gula och det känns lika vimmelkantigt som skepp på väg att erövra öknar och djungler. Konsten är att vara medveten om hur du inte alls drömmer, Iamo, men ickelunda få panik eller bli psyksjuk - bara förlita dig på att du tids nog kommer få tillfälle att somna igen.


iRi 3033

Idag hittade du en trappa som inte tycks upphöra... Dina välgödda lår är redan som spaghetti, Iamo, medan damernas rumpor seglar ovanför dig som citronfjärilar istället för smörbollar. Envisas du med att stirra uppåt men minnas bakåt, så kommer trappan mycket riktigt aldrig ta slut. Om du å andra sidan blickar ner längs stegen du tagit och samtidigt minns framtiden klart - då tar trappan slut titt som tätt, i lagom doser.









närbesläktad Repetition ur förra årets "Iamo":


Yul 31

Hei, Yami!
Idag var du på galleriet som visar levande konst.
De hade installerat skådespelare i vissa av ramarna.


Yul 32

Hei igen, Yami!
Idag ritar du ett tempel med så många rödgula hieroglyfer i så man kan bli psykiskt sjuk för mindre.
Bakom den innersta kolonnen kikar någon fram på dig.


Yul 33

God morron, Yami!
Inatt drömde du om oss.
Vi klev snabbt nerför varenda trappa i stan, medan du sakta var på väg uppåt.









101

Hur Stora De Största Städerna Egentligen Är

101


För första gången i livet kikar jag på en lista över hur STORA världens storstäder egentligen är, ja, hur många människor som bor där.

http://sv.wikipedia.org/wiki/St%C3%A4der_i_v%C3%A4rlden_i_storleksordning

Att Tokyo har flest anade jag, men inte att man är tio miljoner fler än tvåan, som i sin tur jag aldrig hade gissat är Jakarta i/på Indonesien! Att ännu en asiatisk ligger trea, Seoul, förundrade mig också.

Och hur London inrymmer hela 14 miljoner övergår alla mina förutfattade (eller obefintliga) begrepp. Dessutom att där bor fler än fyra gånger fler än i britternas näst största Birmingham - en stad som jag knappt kände till men som låter mer lockande ju mer jag läser om den!!

Paris är uppenbarligen det största jag har befunnit mig i, ligger på 20:e plats med 11 miljoner. Och det gick ju utan att drunkna i folk, trafik eller förvilla sig alldeles på de egna strövtågen. Så möjligen klarar mina sinnen av att besöka varenda världsjätte :-) Beror visserligen på hur tätt de bor och hur allt är ordnat.

Samtidigt tycker jag Stockholm känns på tok för stort att vistas längre stunder i, trots att där bara finns tio gånger så få som i Europas största. Och Rom kändes likadant - jag höll på att få torgskräck som jag nästan aldrig får, samt cellskräck där det var som mest folk.

Italien lyser annars med sin frånvaro ända till 90-stråket där både Rom och Milano figurerar. Då har flera spanska och tyska (forna östtyska) redan hunnit inta arénan.

Läser man listan tillräckligt långt, får man snart bekräftat att Indien, Kina, USA och Brasilien står för mängder med folkrika städer, varav flera jag aldrig hört namnet på ens. Bortsett från egyptiska är det ganska få afrikanska städer med. Vad jag föga anade är att bara en tiondel är européiska bland de hundra största.

Sedan skulle jag vilja att listan hade fortsatt med många miljoner städer till, ner till minsta by. Men det finns väl dylika sammanställningar någon annan stans...




101

djupare ut i Solsystemen [mellan kaos och]

101

sitter här och håller ihop
håller ihop halva världen
spricker var tredje timma
springer och hämtar säkerhetsnålar
sagobok och chokladask
håller mig lycklig ännu en
och ännu en halv och en liten oändlighet
önskar inget mera än
redan - inte sen
vill allt jag alltid velat
har velat alltid det jag haft
VILL INTE MER
VILL BARA MER O MER
kanske t o m något annat
måste fortsätta komma längre i de här korridorerna
räkna namnskyltarna tills allting är färdigt
äta upp hotellets mattor
med min vingliga trehjuling
där
inför de små drottningarna
så att livet står i schack, långt utanför vartenda dataspel
djupt inuti någons teve
hit
dit allting föreställer
medan Linus aldrig ännu kommit fram längs sin linje -
till sist bäst ändå
kanske att kasta ut alla siffrorna
snett mot tidlösheten
rakt in i KAOS, lyfta dessa fantomer upp
ur sitt badvatten grumliga
av smuts som försvunnit
hos plast-figurer som alla fanns (och finns i fantasi)
dansa ut i solen
i solen medans
ännu medan jag fortfarande förmår
ända bort till metropolerna, de så gott som okontrollerbara supersystemen
de fruktansvärda främlingarna
de ofruktsamma fresterskorna
de fruktfulla konflikterna
de ofullbordade fontänerna [[[kasta oss ut
och inkarneras i nya strålar
i bläck-skorpionernas skugglika grottor
såsom illusionernas blivande cirkus-kungar
förvandla dig igen
ända tills jag förstått
att blott sanning kan ikläda sig sken
icke dräkten ikläda sig
äkta ljus
dock likafullt inrymmes av alltings aura
solsystemets genomlöpande lökkupoler
ända tills vi behärskar skala bort
lögnerna ur vissheten
skala bort allt mörkret ur ljuset]]] och kasta mig ut
in i KAOS
här och vara
bara där överallt
som alla dessa solstrålar äntligen
lär mig simma just
för att månen kan drunkna
i ett ännu djupare KOSMOS
i en ännu vidare hemkomst
och drunknar aldrig sålänge som jag minns
ända varifrån
minns från var min sol
är och var
dessa strålar får sitt ljus ifrån

Fann denna skriven för strax tre år sen. Komprimerade och kompletterade just. Tyckte den kändes extra komplext poetisk då = inget mot vad jag tycker nu ;-)

101