inblick i 100 FÖRRÅD (vad vi inte vill minnas

eller trots allt vill minnas)

När jag skulle ställa in kärran imorse o såg små högar med andras grejer stå utanför förråden, kom jag på min gamla idé om att beskriva 100 rum (fast nu blir det förråd) som någon (vi) blickar in i, och som kommer att utgöra ett helt dockskåp.




ett foto i varje (FÖRRÅD # 01)


i första förrådet finns
ett par påsar med Sverige på
en insekt
spridda högar av fotoalbum med ett foto i varje
döda pelargonier
förbrukad låsolja
ett kriterium som någon aldrig uppfyllt
en halv jordglob
den gamla gunghästen
många tablettaskar med gummisnoddar i




står ett par solstrålar (FÖRRÅD # 02)


i andra förrådet står
ett kylskåp fyllt med oanvända flytvästar
en badmintonfjäder utan nät
ett par solstrålar
på tok för stora stövlar


tomma tidningar, tabeller
något som vi tror är en orgel
batterier som fortfarande skulle funka




[Varje förråd har tio rader, inklusive blanka]





tavla med tavelram i (FÖRRÅD # 12)


bärplockningshinkar fyllda med strumpbyxor
urklipp på okända scenarbetare instoppade i nyaste skivan av Ultravox
protokoll för pilkastning som aldrig blev avgjord

en tavelram med ingen tavla i
ty tavlan ligger utspridd runtomkring

ett skevt badmintonracket, ombyggt till banjo
någons ansikte i galen vinkel
träningsjacka från -81 med näsdukar kvar i varenda ficka




ihopträngda trappan (FÖRRÅD # 03)


en flera våningar rysligt lång trappa
upptar det trånga förrådet
med skruvar som sällskap
- vem har tryckt ner vartenda steg ända hit
till källarcellen
som vore trappan ihopfällbar
potentiell lejdare för ett helt spökskepp
där kapténen föll
mellan skummande tänder
fick aldrig sin val upphissad...?




gula ark från tak till golv (FÖRRÅD # 07)


ligger oceaner av gula papper från tak till
golv
har de släppts ner, singlat
ett
Avtryck+Avtryck per andetag, genom någons
springa

ingen anar från vilken djungel som arken seglat
trots att detaljerna dignar
Bygger sin stad









I fortsättningen vill jag ta reda på (betydligt mer konkret och betydligt mer abstrakt) vad ett förråd kan vara eller inte vara. Har knappt börjat ännu med att undersöka förrådens gränser, förena den superabstrakta symboliken med de superkonkreta föremålen. Och än mindre lyckats berätta något om innehavarna...

Skulle vilja komma åt sparandets psykologi långt mycket mer. Vi sparar nog ofta för att vi vill bli färdiga med allt - bara inte nu. Man älskar kanske som jag gör att återvända. Men inte för att man måste före tiden känns mogen, utan för att öppna en skåpsdörr och bli överraskad på nytt - att saker passar in. Eller tjusningen i att det inte alls passar in.

Vi vill nog egentligen aldrig glömma något helt o hållet, men inte heller bli alltför påminda. Därmed gömmer man materialet på mellanstationer som man slipper aktuellt ansvar för. Även i ens psyke funkar det möjligen liknande...?



På baksidan av franska filosofen Paul Ricoeurs skrift MINNE, HISTORIA, GLÖMSKA står det:

"Jag är alltjämt oroad över anblicken av alltför mycket minne på det ena hållet och alltför mycket glömska på det andra, för att inte tala om inflytandet från allmänna minneshögtider och missbruk av minne och av glömska. Idén om en det rättmätiga minnets politik är följaktligen ett av mina teman på samhällsområdet."


Har märkt att jag ägnar så gott som all vaken tid åt minnes-hantering av olika slag = en tämligen liten del åt helt nya intryck, jämfört med under barndomen...

Fast jag trivs samtidigt med erinrandet, redigerandet och omstuvandet. Vill inte ha för mycket nytt - möjligen för att jag redan på förhand vet att det blir ännu mer minnen att ta hand om...







101