Junis Sista Sömn, inklusive Julis flaskpost (sjunde ljuset)

Junis femte o sjätte ljus blev aldrig skrivna, men ingår på sitt sätt i sjunde sammanstrålningen nu, just innan Juli



längs skogsbrynets strand upptäcker Juni
hur man har placerat ut
ett par ofantliga
speglar
den ena utmed hela tjärnmyren
den andra över hela himlavalvet
medan solklotet speglar
sig däruti
såsom därnere
så och däruppe
smeker Juni sin panna med sin stortå
lindar Juli sitt hårsvall med sin lilltå
i det våta glaset
rinnandes
inunder hennes ögonlock
ligger hon ännu
och sussar i huset
medan glaskupan plågsamt sakta skönt
spricker
öppnar Julis blick
gör hon drömmen medveten
svävar hand
i hand Juni
med Juli
över skogstjärnen bort mot framtiden (inrymmer
vartenda minne hon känt
någonsin nu
i förvandlade skepnader
påminner om
allt som tillsammans spåren
hela tiden lämnar
efter sig
här utanför sig) på fantastiska avstånd, på vidaste glänt
öppnar Juni fler vrår
av spegeln
före de blev synliga
mellan träden
därinne som hennes sömn
utspelade sig ((upp längs kaliforniska skorstensröken
ner genom mexikanska öknen
över viljande haw
indiska irrdis
och stannar


inser Juni redan hur hon är
en samling ljusslingor
som sommartomten har skapat
och leker så bländad med
ombord på Circus Jupiter i fröjdefull världsrymd
men Juli är
tillika anden
den som inser
sin robotmässiga relativitet
sitt marionettskap inkapslat
i en utvecklingsbar kropp
sin cybernetiska organism
byggd på emotioner som berikas när de upplever sig själva
alltmer utifrån
alltjämt inifrån
ligger Juni o Juli likafullt två steg före sin skapare
sommartomten som tror
att ljusslingorna gör precis
som han vill
vilket de också gör
men inte för att skaparen vill
bara blott så länge
Juni njuter
av hur sommartomten pysslar
och plockar bland känslotankarna i nya kombinationer med
hennes kropp)) kände lukten
av brända tankar
hennes biblar som jag bara hann börja
skriva, ville hon aldrig
föda sitt barn?
i ett liv som uppenbarligen är
nu
eller åtminstone i de minnen som vill vara
nu
läser Juni
Julis flaskpost : "Juni, du är försvunnen!
Jag låg och sov när du
flög bort. Du stängde inte ens dörren
ordentligt. Vart
har du tagit vägen?


Juni, lilla älskling! Nu ligger du
i mina filtar och skrattar
tyst åt tiden. Jag tvingas vara vaken, någon
annanstans. Solen går
förundrad ner bakom dina
skulderblad. När du blundar
ser jag staden här
utanför. En paraplyförsäljare gräver ner sitt
ansikte under ett stängsel
och går lycklig därifrån. Bortifrån sinnessjukhuset hörs
surrealistiska klockklanger
till harpsichord och fagott. Smultronen
(som vi smygplockade)
på fälten där, dom smakar
ännu.
Varmaste
Juni, min! Du
håller i några solstrålar medan du
snurrar oss
djupare
upp i historien. Jag såg dina flätor
bakifrån försvinna
i det första ljuset. Du såg aldrig
hur jag just hade
vaknat. Den rostiga speldosan stod och vindlade sin rosavioletta ton
i sista knastret. I gryningen
möttes alla sjuka och
friska lukterna. Vad trodde du
i din rädsla egentligen
att jag drömde? När dörren stängdes
var jag
ensammare än
en bläckfisk i sitt akvarium.







101