Jon i Junis sista ljus

(gläntar Älvan)


Jon går genom djupskog mot gläntor. Genom juni går Jon. Över bron över bäcken mot skogens bryn, anar han sista ljuset där. I första ljuset sitter hon nästan naken. Bäcken strålar in mot hennes ben. Minns nu Jon en glänta? Hon lyste som ingen vanlig jänta. På älvorna väntar Jon genom varmaste rimfrost. Tolv älvor skall klä av sig ett par steg in i skogen. Troll älskar den som kanske redan är mogen. Jon går genom juni. Hon vill förvandlas till juli. Där skogen nästan tar slut skall älvorna glänta, näcka, fräcka, flämta. Mot gränsen går Jon. När pojken kommer fram till gläntorna, där äro älvorna försvunna. Då syns i ljuset ingalunda ljuset. I allt det ljusa drunknar hon. Det skönaste är det mörkaste. Bättre ser man ännu ej framme. Djupaste glimten dansar inifrån. Sommaren är mitt i början, spinger ut. I sin linda svansar alla håll man vill. Blott på väg mot gläntorna skymtas älvorna. Jon skymtar. Älvan gläntar. Blicken ligger utav djupskog omsluten. Ljuset är omgivet ej av ljus, dock av grövre ting. Ibland över bron över bäcken går Jon. Timmen går. Snart vänder älvor på ännu varsitt lår. Håren rinner ut i snåren. In kommer kusligaste glimten. Jon får inte vara här. Älvor kan bara dansa nu. Vartenda litet mörker blottas i farten. Likafullt stannar ljuset hela kvällen. Hela morgonen råder ljuset. Nu blir juni juli snart. Genom djupskog går Jon på sin stig emot gläntor.









101