Antares o Cassiopeia A

sju raders eventuella supernovor







ANTARES 
sjustjärna nr 1



Anträffar mig svällandes likt solen ut mot mars

tar venus med min sista gadd, sväljer jorden

resterar blott att explodera såsom supernova

måhända har jag redan dött

av sex, snart sjuhundra år gammalt rostigt ljus

sluter ni hur spöket slickar in sig nu

i erat syndiga system, medan vår maskerar höst













CASSIOPEIA A 
sjustjärna nr 2


Minns du hur du ingick i klustret och var kompis

med de andra coola stjärnorna i Cassiopeia

även den allra starkaste : Alpha Cassiopeiae

lät dig emellanåt vara med i W-laget

Det var innan du expanderade inifrån, exploderade

av ensamhet som supernova : Cassiopeia A

har du stolt kvar ett svart hål, sänder radiobrus ljusåret runt

wWw

Rymdbasen : Miroir

Expedition Cassiopeia

ännu en rymdresa, första etappen

Vi har just anlänt till Miroir. Härifrån ska uppskjutningen ske. Det känns förundransvärt lugnt, nästan bedrägligt. Redan inom ett par månfaser far vi. Hela komplexet påminner om den ryska Stjärnstaden, fast vi befinner oss på fransk mark. Därute ligger små butiker och en brevlåda. Ändå känns det som om jag ska resa ensam. De andra är också hänvisade till sina hytter. Skärmen visar hur man cyklar ut till raketen och in i den. Raketen liknar en katedral från tidig renässans, omgärdad med hypermoderna ramper. Hur många våningar har de egentligen hittat på? Allt från hårvårdsmaskin och duschkabin till filmstudio och automatisk kock ska inkvarteras i det där tornet! Som tur är tar biblioteket ingen plats numera.


Vi är sju deltagare. Har ingen aning om mina medresenärers namn eller ansikten. Det är meningen att vi ska lära känna varann först ombord. Livet på jorden och facebook får inte påverkas i onödan av detta projekt (o.v.v.). Vet dock att vi blir tre kvinnor och fyra män. Hur smart är det? Dessutom har de valt himla olika nationaliteter : en indier, en kanadensare, en ryska, en fransyska, en kaliforniska, en iranier och så jag. Tydligen ingen kines - man har väl fullt upp med att förfina sin egen rymdindustri. Fransyskan blir den enda som får fara direkt från hemmaplan. Måhända var det henne jag skymtade vid infarten inatt? Hon stod och provade bland rymddräkterna, som om vi fick välja fler än den officiella... För att inte tala om indiern - det måste varit han som satt i rulltrappan utanför tavernan och bara tittade?!


Nå, åtskilliga arbetar på rymdbasen med att säkerställa all vår utrustning. Mobilen man försett min bröstficka med är en pekvänlig dator i plånboksformat, en Galaxy Note. Den lär åtminstone funka första biten. Hur kommunikationen kommer att fortlöpa sedan vi lämnat solsystemet övergår mitt förstånd. Härligt hur Elton John spelas i högtalarna nu; Rocket Man passar riktigt bra! Om vi kommer hem någon gång så vill jag lära mig spela keyboard ordentligt. De enda instrument som följer med oss är inbyggda i manöverpanelerna. Samtliga miljoner är till för att dirigera exkursionen och analysera allt främmande material. Det går säkert hur smidigt somhelst. Orolig är jag snarast för vilka de andra astronauterna är, hur de ska visa sig vara beskaffade till psyke och sinnelag. Och vad jag kommer att plocka fram för sidor... Skulle varit ännu skönare om de hade slängt med en brasilianska också! Även där har man börjat få kläm på rymdfart. Eller en tjeckier på köpet? Det centrala teleskopet är ju hämtat från Prag, begagnat av många gamla astrosofer.


Hursomhelst är detta ingen dokusåpa. Vi behöver knappast konkurrera om ryktesspridande parametrar, kan koncentrera oss på själva expeditionen. Har hört att iraniern är världens främsta inom alfavågor. Han har tydligen samlat strålning från Antares som inverkar på dagdrömmar i kreativ riktning. Det var längesen jag satte på ett tv-program utan att strax knäppa över till filmfrekvensen. Ikväll sänds MOON. Likt förbannat när de visar "Kunnigare än en tolfteklassare" så är mitt intresse fast. Visste ni att Cassiopeia är landskapsstjärnbild för Skåne?! Dessutom bildar stjärnorna hos Cassiopeia ett W. Parallellt ingår i min utrustning en Casio Exilim, alltså en kompaktkamera den här gången och ingen digitalklocka. Kan det utgöra ett samband? Eller har jag redan börjat illusinera? Borde lägga mig på britsen och få mina sköna sju timmar! Före det är dags för cyklingen igen...

wWw

spökskrivarens brev till spökskrivaren

tema TORNET i tarot

God dag du! Jag har fortfarande en sista episod att skriva. Du låter oftast bli att skriva sista episoden. Kanhända är vi rädda för att tornet ska rasa ihop?! Det avgörande kortet har sådan definitiv potential. Dess tyngd får det att bära eller brista. Ändå känns det mer komplett om tornets topp är öppen. Översta våningen är min hatt. Hatten brukar du låna ut till alla figurer som passerar fantasin. Nu har de blivit en enda figur : Antares.

Antares antänder det träkors som får hela tornet att brinna. Oförlöst passion avänder äntligen allt material den kommer åt. Varenda vrå som du samlat på under trettiosex år går upp i rök. Jag skulle ha kunnat njuta om det hade varit ett tillfälligt parti schack. Men du är hemskt osäker på huruvida passionen är din eller min. Mitt trettiosjunde år utspelas i tomma rum, längs nya linjer. Likafullt fyller du dem med samma intryck som jag alltid älskat mest. Dina minnen kan inte försvinna, än mindre förstöras. Emellertid måste vi bygga upp allt på nytt, från en annan grund. Kommer vi återigen att föredra parallella spiraler?




Elov var en samlad matris, ett splittrat koncept. Det gamla barnet var alltför påhittat. Elov blev aldrig riktigt verklig. Förvisso kan han fortfarande bli det, men det blir under en annan identitet. Antares är som bekant den starkast lysande stjärnan som syns mot konstellationen Skorpionen. Därtill är han en dubbelstjärna. Hon har makt att förtrolla sig en bra bit in i skyttens stjärnbild. Vad gör hon där?! Rider på tiden...? Det röda hos honom är en sorts anti-röd självförnekelse. Jag har börjat älska ljusblått.

I vårt kända universum ska Antares vara den sextonde ljusstarkaste himlakroppen. För mig är det redan solens hjärta (= jag). För dig är den blott en måne ute bland Neptunus månar. Triton dras av en osynlig kraft närmare vår jord. Där råder avlägsna likheter som åter behöver knulla med oss. Måhända är det på Triton vi vill börja bygga tornet?




För Lars von Trier tycks det röra sig om en kollision. En melankolisk planet kommer att ödelägga hela det jordiska äktenskapet. Du är hemskt tveksam till plötslig förändring, till sånt som inte låter sig överblickas. Sann förvandling är jag också övertygad om sker långsammare, i stabil takt. Dock har ditt liv bestått av en enda överblick. Och alltför djupt insjunkande i rutinerna tvingar till sist fram omstörtning. Det kunde ha blivit ett barn, men det blev en himlakropp, minst lika stor som oss själva.

Antares är tiotusen gånger mer luminös än Solen. Vad vi än sänder ut riskerar det att alldeles drunkna i allt annat som finns. Vi är som levande döda. Det betyder ingalunda en sådan meningslöshet som du föreställer dig. Vi är fullkomligt omringade av liv och möjliga liv. Jag tror din egentliga oro består i att det ska bli för mycket liv på en gång. Mitt torn har inte våningar nog åt allt du skulle vilja älska då. Så du nöjer dig med universum som det är nu. Förr eller senare kommer något vi skapar att möta någon annan skapelse. Jag ska skriva det. Problemet är bara att fortfarande vara beredda, öppna och villiga att förstå varandra?!

wWw