Rymdbasen : Miroir

Expedition Cassiopeia

ännu en rymdresa, första etappen

Vi har just anlänt till Miroir. Härifrån ska uppskjutningen ske. Det känns förundransvärt lugnt, nästan bedrägligt. Redan inom ett par månfaser far vi. Hela komplexet påminner om den ryska Stjärnstaden, fast vi befinner oss på fransk mark. Därute ligger små butiker och en brevlåda. Ändå känns det som om jag ska resa ensam. De andra är också hänvisade till sina hytter. Skärmen visar hur man cyklar ut till raketen och in i den. Raketen liknar en katedral från tidig renässans, omgärdad med hypermoderna ramper. Hur många våningar har de egentligen hittat på? Allt från hårvårdsmaskin och duschkabin till filmstudio och automatisk kock ska inkvarteras i det där tornet! Som tur är tar biblioteket ingen plats numera.


Vi är sju deltagare. Har ingen aning om mina medresenärers namn eller ansikten. Det är meningen att vi ska lära känna varann först ombord. Livet på jorden och facebook får inte påverkas i onödan av detta projekt (o.v.v.). Vet dock att vi blir tre kvinnor och fyra män. Hur smart är det? Dessutom har de valt himla olika nationaliteter : en indier, en kanadensare, en ryska, en fransyska, en kaliforniska, en iranier och så jag. Tydligen ingen kines - man har väl fullt upp med att förfina sin egen rymdindustri. Fransyskan blir den enda som får fara direkt från hemmaplan. Måhända var det henne jag skymtade vid infarten inatt? Hon stod och provade bland rymddräkterna, som om vi fick välja fler än den officiella... För att inte tala om indiern - det måste varit han som satt i rulltrappan utanför tavernan och bara tittade?!


Nå, åtskilliga arbetar på rymdbasen med att säkerställa all vår utrustning. Mobilen man försett min bröstficka med är en pekvänlig dator i plånboksformat, en Galaxy Note. Den lär åtminstone funka första biten. Hur kommunikationen kommer att fortlöpa sedan vi lämnat solsystemet övergår mitt förstånd. Härligt hur Elton John spelas i högtalarna nu; Rocket Man passar riktigt bra! Om vi kommer hem någon gång så vill jag lära mig spela keyboard ordentligt. De enda instrument som följer med oss är inbyggda i manöverpanelerna. Samtliga miljoner är till för att dirigera exkursionen och analysera allt främmande material. Det går säkert hur smidigt somhelst. Orolig är jag snarast för vilka de andra astronauterna är, hur de ska visa sig vara beskaffade till psyke och sinnelag. Och vad jag kommer att plocka fram för sidor... Skulle varit ännu skönare om de hade slängt med en brasilianska också! Även där har man börjat få kläm på rymdfart. Eller en tjeckier på köpet? Det centrala teleskopet är ju hämtat från Prag, begagnat av många gamla astrosofer.


Hursomhelst är detta ingen dokusåpa. Vi behöver knappast konkurrera om ryktesspridande parametrar, kan koncentrera oss på själva expeditionen. Har hört att iraniern är världens främsta inom alfavågor. Han har tydligen samlat strålning från Antares som inverkar på dagdrömmar i kreativ riktning. Det var längesen jag satte på ett tv-program utan att strax knäppa över till filmfrekvensen. Ikväll sänds MOON. Likt förbannat när de visar "Kunnigare än en tolfteklassare" så är mitt intresse fast. Visste ni att Cassiopeia är landskapsstjärnbild för Skåne?! Dessutom bildar stjärnorna hos Cassiopeia ett W. Parallellt ingår i min utrustning en Casio Exilim, alltså en kompaktkamera den här gången och ingen digitalklocka. Kan det utgöra ett samband? Eller har jag redan börjat illusinera? Borde lägga mig på britsen och få mina sköna sju timmar! Före det är dags för cyklingen igen...

wWw