909
I
Hela ditt liv går åt att komma på det
-Hur kom du in i det här rummet?
II
Zuisela tassar ut och tar av sig masken.
33 år senare
når dig ljuset från den svarta stjärnan
III
DOG MITT UNDER EN PYRAMIDÖPPNING
får höra det på det tidigaste kassettbandet
en aldrig lyssnad viskning
mitt emellan
två trumpettoner som du hört hundra gånger
huru extatiskt
du sugs in bakom drapperiet, förlorad
och ut genom skötet
Ändå kan en tusenårig sömn ha utspelat sig emellan...
909
Låt döden nu stiga
ut genom porten
så livet här träder
in genom porten
313
31 augusti 2009
ur Yamis journal (septuRnus sista början)
909
313
75 septuRnus
Välkommen, Yami!
Du har slutligen plötsligt
beställt en resa till mysteriernas tempeltätaste
regioner kring Luxors konungadal längs
Nilen med flodhäst i novambre.
Fast före dess
tänker du göra ett besök i Åbo,
den svenskfinländska staden med gott om
studentskor, gränder och tillpå råge
damlandskamp. I bästa fall drar världens vackraste
kvinna med dig upp på rummet. Emellertid
i verkliga vardagen kommer du nöja dig
med finnkampen på tv om du ens hinner kika, ty det känner vi ju till.
76 septuRnus
Ja du, Yami!
Du trodde aldrig
att du skulle skaffa motionscykel.
Men eftersom du hellre sitter
hemma och studerar film
än far på semester, så
får du precis som astronauterna
inklämda i sin kabin
sköta de kroppsliga behoven i mindre skala -
åtminstone tills någon finner upp
hur man cyklar genom platser med filmglasögon på sig
alternativt skapar verkligheten så den oftare
blir lika förtätad och sevärd som en seriös film.
77 septuRnus
Vi ser dig, Yami, i din
verklighet. Vår verklighet ringlar sig omkring din
och igenom
din upplevelse. Du anar oss från din navkapsel, skymtar oss
i ögonvrårna svepa förbi. Vi är
andarna som din ande består av
i mer än tillräckliga doser av alla oss, skiftande.
78 septuRnus
Intressant, Yami! Ikväll drog du varsitt
tarot-kort för alla poeterna.
Du undrade vad du
bör vara medveten om
när du läser deras poesi. På de flesta
passade symbolen ännu bättre
än du ville tro på förhand.
Ändå får du bara äkta svar
om du tillräckligt starkt vill veta,
ja, att du vet vad du vill få svar på
men inte redan tror dig veta.
Om någon vill veta vad det blev
får de höra av sig privat.
79 septuRnus
Idag, Yami, besökte du ett muséum
i staden där du bor. Du gick in alldeles ensam,
mötte en människa i halvtimman. Det kändes
som att vara i en helt annan stad. Dammet
fick dig att nysa i tidlöst stilla solstrålar. Akvarierna var
proppfyllda med skyltdockor och U-båtar. Allra högst upp hade de
ett syföreningsmöte (ingick ej i någon separat utställning).
80 septuRnus
Tja, Yami!
Idag fotograferade du dig.
Vi såg hur du försökte ställa in dig
på en lagom mystisk våglängd.
Avtrycket emellertid, gled handlöst ut ur bilden och hamnade på ett seriemagasin
som tillhör biblioteket. Så nu kommer folket
inom skrämmande kort upptäcka hur du är en figur som existerar.
81 septuRnus
Ännu en gång, Yami, rotar du bland alla
dina texter. Du har tusentals opublicerade
som är minst lika bra som dessa här. Somliga rader
liknar till punkt och pricka dem som du skrev imorse
utan en tanke på att du redan kommit på dem. En
och annan har du med flit glömt kvar
på någon parkbänk förr i tiden.
82 septuRnus
nu, Yami,
ser du oss
rakt in i spegeln
83 septuRnus
Nu, Yami, nu har vi kommit på dig!
Det är inte alls vi
som skriver din dagbok - det är du!! Du låtsas
att det är vi som skriver. Det får du visserligen
göra, men vi kan ju inte ta ansvar för allt. Du lever
ett ensamt liv. Du vill uppleva att någon annan
har inflytande. Fast hur - det vill du bestämma alldeles själv.
84 septuRnus
nu, Yami,
tror du oss
lika lite som en saga
313
909
313
75 septuRnus
Välkommen, Yami!
Du har slutligen plötsligt
beställt en resa till mysteriernas tempeltätaste
regioner kring Luxors konungadal längs
Nilen med flodhäst i novambre.
Fast före dess
tänker du göra ett besök i Åbo,
den svenskfinländska staden med gott om
studentskor, gränder och tillpå råge
damlandskamp. I bästa fall drar världens vackraste
kvinna med dig upp på rummet. Emellertid
i verkliga vardagen kommer du nöja dig
med finnkampen på tv om du ens hinner kika, ty det känner vi ju till.
76 septuRnus
Ja du, Yami!
Du trodde aldrig
att du skulle skaffa motionscykel.
Men eftersom du hellre sitter
hemma och studerar film
än far på semester, så
får du precis som astronauterna
inklämda i sin kabin
sköta de kroppsliga behoven i mindre skala -
åtminstone tills någon finner upp
hur man cyklar genom platser med filmglasögon på sig
alternativt skapar verkligheten så den oftare
blir lika förtätad och sevärd som en seriös film.
77 septuRnus
Vi ser dig, Yami, i din
verklighet. Vår verklighet ringlar sig omkring din
och igenom
din upplevelse. Du anar oss från din navkapsel, skymtar oss
i ögonvrårna svepa förbi. Vi är
andarna som din ande består av
i mer än tillräckliga doser av alla oss, skiftande.
78 septuRnus
Intressant, Yami! Ikväll drog du varsitt
tarot-kort för alla poeterna.
Du undrade vad du
bör vara medveten om
när du läser deras poesi. På de flesta
passade symbolen ännu bättre
än du ville tro på förhand.
Ändå får du bara äkta svar
om du tillräckligt starkt vill veta,
ja, att du vet vad du vill få svar på
men inte redan tror dig veta.
Om någon vill veta vad det blev
får de höra av sig privat.
79 septuRnus
Idag, Yami, besökte du ett muséum
i staden där du bor. Du gick in alldeles ensam,
mötte en människa i halvtimman. Det kändes
som att vara i en helt annan stad. Dammet
fick dig att nysa i tidlöst stilla solstrålar. Akvarierna var
proppfyllda med skyltdockor och U-båtar. Allra högst upp hade de
ett syföreningsmöte (ingick ej i någon separat utställning).
80 septuRnus
Tja, Yami!
Idag fotograferade du dig.
Vi såg hur du försökte ställa in dig
på en lagom mystisk våglängd.
Avtrycket emellertid, gled handlöst ut ur bilden och hamnade på ett seriemagasin
som tillhör biblioteket. Så nu kommer folket
inom skrämmande kort upptäcka hur du är en figur som existerar.
81 septuRnus
Ännu en gång, Yami, rotar du bland alla
dina texter. Du har tusentals opublicerade
som är minst lika bra som dessa här. Somliga rader
liknar till punkt och pricka dem som du skrev imorse
utan en tanke på att du redan kommit på dem. En
och annan har du med flit glömt kvar
på någon parkbänk förr i tiden.
82 septuRnus
nu, Yami,
ser du oss
rakt in i spegeln
83 septuRnus
Nu, Yami, nu har vi kommit på dig!
Det är inte alls vi
som skriver din dagbok - det är du!! Du låtsas
att det är vi som skriver. Det får du visserligen
göra, men vi kan ju inte ta ansvar för allt. Du lever
ett ensamt liv. Du vill uppleva att någon annan
har inflytande. Fast hur - det vill du bestämma alldeles själv.
84 septuRnus
nu, Yami,
tror du oss
lika lite som en saga
313
909
28 augusti 2009
Oändligt möte med FantasiFiltFlickan
909
tillkommen för några år sen
som en del ur Slottet vid Någonsin
omvirad ännu ett varv nu
Det finns en ihopknycklad filt, en sådan med hundra ihåliga vrår i. I varenda skrynkla bor en figur, ibland olika - ofta samma. Filten är vävd av fantasi. Den är ett vinbrunt sagoslott längs rosavita fält, likt gamla blodspår i nyfallen snö. Dess stjärnfönster lyser ända bortifrån Kanada, eller om det är Egypten. Det blir varmare än någonsin när du virar filten om dig. När du efter en evighet vågar låta filten falla i universum, då hamnar vartenda krypin på annorlunda vis varje gång.
Den här gången blir grottorna fler än du vill räkna. Du böjer dig med tindrande mun och snuviga ögon mot slottet. Snart har du stoppat du in fingrarna i någon av de tusen historierna. Där, i ett svårupptäckt fack, ligger fantasiflickan och sussar. Du kommer på att hon kan behöva komma ut i verkligheten. Så du plockar fram henne, ut i det stora rummet. I en hel minut studerar du fantasiflickan mellan dina händer. Hon påminner först om en tomte eller indian, fast inte riktigt röd. Hon är för fransk för att vara en riktig eskimåprinsessa. Och hon är för asiatisk för att vara en afrikansk dam. Elden ifrån kakelugnen flätar arabiska skuggor i hennes halvdolda hår. All aska för dina tankar till Alaska, men du vet ju att du sitter i ett vanligt svenskt rum.
Dom har låst dörren hit in, så ni är alldeles ensamma härinne. Längtar fantasiflickan tillbaka in i sin sagoslottsfilt? Du frågar henne. Nej, hon vill ut i det riktiga rummet, längs den verkliga fantasin. Men hur ska ni kunna fara vidare? Härifrån leder bara skorstenen. Ja, just det ja - man haver det man tager - som Kajsa Grytt sa till vargen när han skulle sluka Brunluvan i rävens gryt.
Den ännu större sagan, den utanför filtens fantasi, har redan sugit ut er genom tidens gräns. Det känns som brännheta tunnlar av snö. Vakuum-ventilen slussar er till döden, den levande döden. Ni tror den ligger i Anadyr. Ni kryper under havet från Kanada, under Korea, ända upp mot ryska gränsen. Eran guldbruna undervattensbåt dyker upp i en isvak för att hämta en strimma syresatt solsken. Då upptäcker ni att ni är i Röda Havet, med en hel öken som kan rädda er från döden. Dess dynor påminner om fantasifiltens alla veckningar, ömsom runda, ömsom kantiga. Ni kravlar sakta, andas sandstoft medan himlarna gnistrar ikapp över det krokodilrika vattnet, som redan har blivit en flod. Ni finner outforskade korridorer som borrar sig djupt ner i öknen.
Nästa gång ni dyker upp är ur tjärnen i en borttappad skog. Ni har vantar på er så ni fryser inte. Ni öppnar tillsammans era ögon och gör ingenting. Snön är tystare än vitt. Månsken gnistrar från varenda gren och sten. Vi har spänt osynliga trådar mellan träden. Det är ett snövitt kamouflage-nät, mitt över allt det vita. Allting känns så lätt att existera. Ni blir helt elastiska. Sekunderna faller tills hela skogen är fylld. Ni känner mysigaste febertyngd av tunnaste fiberplagg, som skall skydda er från alltför komplexa funderingar. Nu står ni för alltid och håller varandra i vantarna. Lyktskenen brinner långt bort där röken och suset kommer ifrån.
Så har det blivit hög tid att bege er hem genom sanddynorna en sista gång... Din kamrat eskimåprinsessan ålar sig magiskt framför dig, växer hela tiden allt närmre din egen storlek. Samtidigt sluttar skorstenen uppåt hela tiden. Dessutom vrider sig precis allting i spiraler omkring era kroppar. Inte desto mindre är ni övertygade att verkligheten väntar på er - ifall ni bara vågar tillräckligt länge och djupt in i fantasin...
Till sist kommer ni ut på taket. Solen sticker er skrattande skönt i ögonen. Ni stampar och hisnar. Nu är fantasiflickan lika stor som du. Sotiga sätter ni er ned på kanelen och spanar ut över pepparkakslandet. Socker omringar slottet från alla kanter. Ni har fått glasyr i era ögonvrår, äventyr på era öronsnibbar. Du önskar att din sagovän ska börja rutscha ner från taket. Själv vare sig vågar eller vill du ända dit ner. Men du märker att hon vill, att flickan är ännu större än du nu. Så hon drar till din outsägliga förtjusning, helt hänsynslöst med dig ner...
Innan du hinner fatta blinken utav är hela historien över. Nu ligger ni likt två riktigt döda spöken nere på slottsgården. Hela den kusligt pirrande nyfikenheten är försvunnen. Rutschfärden är redan över och förbi. Det som tog tusen och två dygn att bygga upp har raserats i en enda fart. I ett hejdlöst hisnande andetag...
Överraskad väcks du till liv då den blodiga ängeln vid din sida har vaknat. Hon frågar ifall ni kan - nej, hon bönar om att få - göra om hela sagan igen. Jo, självfallet, fast den här gången måste ni utgå från ett annat skrymsle, en ny vrå av filten. Du känner dig förundrad över att lyckan inte tycks ha något definitivt slut. Du hade ingen aning om att man kunde dö två gånger.
909
tillkommen för några år sen
som en del ur Slottet vid Någonsin
omvirad ännu ett varv nu
Det finns en ihopknycklad filt, en sådan med hundra ihåliga vrår i. I varenda skrynkla bor en figur, ibland olika - ofta samma. Filten är vävd av fantasi. Den är ett vinbrunt sagoslott längs rosavita fält, likt gamla blodspår i nyfallen snö. Dess stjärnfönster lyser ända bortifrån Kanada, eller om det är Egypten. Det blir varmare än någonsin när du virar filten om dig. När du efter en evighet vågar låta filten falla i universum, då hamnar vartenda krypin på annorlunda vis varje gång.
Den här gången blir grottorna fler än du vill räkna. Du böjer dig med tindrande mun och snuviga ögon mot slottet. Snart har du stoppat du in fingrarna i någon av de tusen historierna. Där, i ett svårupptäckt fack, ligger fantasiflickan och sussar. Du kommer på att hon kan behöva komma ut i verkligheten. Så du plockar fram henne, ut i det stora rummet. I en hel minut studerar du fantasiflickan mellan dina händer. Hon påminner först om en tomte eller indian, fast inte riktigt röd. Hon är för fransk för att vara en riktig eskimåprinsessa. Och hon är för asiatisk för att vara en afrikansk dam. Elden ifrån kakelugnen flätar arabiska skuggor i hennes halvdolda hår. All aska för dina tankar till Alaska, men du vet ju att du sitter i ett vanligt svenskt rum.
Dom har låst dörren hit in, så ni är alldeles ensamma härinne. Längtar fantasiflickan tillbaka in i sin sagoslottsfilt? Du frågar henne. Nej, hon vill ut i det riktiga rummet, längs den verkliga fantasin. Men hur ska ni kunna fara vidare? Härifrån leder bara skorstenen. Ja, just det ja - man haver det man tager - som Kajsa Grytt sa till vargen när han skulle sluka Brunluvan i rävens gryt.
Den ännu större sagan, den utanför filtens fantasi, har redan sugit ut er genom tidens gräns. Det känns som brännheta tunnlar av snö. Vakuum-ventilen slussar er till döden, den levande döden. Ni tror den ligger i Anadyr. Ni kryper under havet från Kanada, under Korea, ända upp mot ryska gränsen. Eran guldbruna undervattensbåt dyker upp i en isvak för att hämta en strimma syresatt solsken. Då upptäcker ni att ni är i Röda Havet, med en hel öken som kan rädda er från döden. Dess dynor påminner om fantasifiltens alla veckningar, ömsom runda, ömsom kantiga. Ni kravlar sakta, andas sandstoft medan himlarna gnistrar ikapp över det krokodilrika vattnet, som redan har blivit en flod. Ni finner outforskade korridorer som borrar sig djupt ner i öknen.
Nästa gång ni dyker upp är ur tjärnen i en borttappad skog. Ni har vantar på er så ni fryser inte. Ni öppnar tillsammans era ögon och gör ingenting. Snön är tystare än vitt. Månsken gnistrar från varenda gren och sten. Vi har spänt osynliga trådar mellan träden. Det är ett snövitt kamouflage-nät, mitt över allt det vita. Allting känns så lätt att existera. Ni blir helt elastiska. Sekunderna faller tills hela skogen är fylld. Ni känner mysigaste febertyngd av tunnaste fiberplagg, som skall skydda er från alltför komplexa funderingar. Nu står ni för alltid och håller varandra i vantarna. Lyktskenen brinner långt bort där röken och suset kommer ifrån.
Så har det blivit hög tid att bege er hem genom sanddynorna en sista gång... Din kamrat eskimåprinsessan ålar sig magiskt framför dig, växer hela tiden allt närmre din egen storlek. Samtidigt sluttar skorstenen uppåt hela tiden. Dessutom vrider sig precis allting i spiraler omkring era kroppar. Inte desto mindre är ni övertygade att verkligheten väntar på er - ifall ni bara vågar tillräckligt länge och djupt in i fantasin...
Till sist kommer ni ut på taket. Solen sticker er skrattande skönt i ögonen. Ni stampar och hisnar. Nu är fantasiflickan lika stor som du. Sotiga sätter ni er ned på kanelen och spanar ut över pepparkakslandet. Socker omringar slottet från alla kanter. Ni har fått glasyr i era ögonvrår, äventyr på era öronsnibbar. Du önskar att din sagovän ska börja rutscha ner från taket. Själv vare sig vågar eller vill du ända dit ner. Men du märker att hon vill, att flickan är ännu större än du nu. Så hon drar till din outsägliga förtjusning, helt hänsynslöst med dig ner...
Innan du hinner fatta blinken utav är hela historien över. Nu ligger ni likt två riktigt döda spöken nere på slottsgården. Hela den kusligt pirrande nyfikenheten är försvunnen. Rutschfärden är redan över och förbi. Det som tog tusen och två dygn att bygga upp har raserats i en enda fart. I ett hejdlöst hisnande andetag...
Överraskad väcks du till liv då den blodiga ängeln vid din sida har vaknat. Hon frågar ifall ni kan - nej, hon bönar om att få - göra om hela sagan igen. Jo, självfallet, fast den här gången måste ni utgå från ett annat skrymsle, en ny vrå av filten. Du känner dig förundrad över att lyckan inte tycks ha något definitivt slut. Du hade ingen aning om att man kunde dö två gånger.
909
27 augusti 2009
ibland i skenet
313
ibland i skenet I
ibland när jag går förbi
ett främmande fönster
och minns en glimt
av hur det faktiskt ser ut
därinne, att någon finns
som lever sitt liv
i just det rummet, inuti
det skenet, ett liv
som jag inte känner till
eller bara glömt, ja,
då känns det som jag just
har kommit hit
in i det där rummet,
landat på den här planeten,
rest bort från mitt förra liv
och är på väg att bosätta
mig i den nya staden
ännu en gång
ibland i skenet II
ibland när vi suttit och samtalat längre än på mycket längre
när lampskenet tér sig så gåtfullt
därsom sinnena nått sin yttersta närvaro
medan tankarna ännu tvekar
mellan sommarsmärta och höstglädje
i strimman där inser vi
irrande klart
hur vi missat halva livet
fast vi likafullt håller varenda möjlighet
i mina och i dina domnade händer
för livet ska börja nu
909
ännu en Glimt av Figuren inte nu
313
figuren inte nu
eller UNIVERSUM AVSTÄNGT
(ScenAnvisning 1004)
Scenen föreställer en nedsläckt tv-skärm.
In kommer en figur,
inte helt olik en korsning mellan Linus på Linjen
och Muminpappan.
Fast han kommer i sin farkost,
trots att inget program är på.
Figuren: Publiken skulle vara här någonstnas,
det skulle den ju.
Röst utanför scenen: UNIVERSUM AVSTÄNGT.
Försök annan natt!
Figuren: Det har jag redan gjort,
många gånger, men ingen har varit NU.
Röst utanför scenen: Du är den
som inte är nu.
Figuren stannar upp en stund, fundersam...
När figuren funderat färdigt
har morgonens första tv-program plötsligt startat.
Röst utanför scenen: Nu börjar det!
Men då är figuren så himla trött
så han far hem och somnar.
Gimten i den virkade Gläntan
(ScenAnvisning 1005)
Scenen föreställer en solskensmorgon. Mitt i gläntan
sitter den unga gumman i virkad rymddräkt.
Hon tar kort på alla skuggor
och strålar som far förbi. En glimt stannar till
och frågar: Har du tid?
Innan den unga gumman svarar
gör hon en skiss: Visst, jag skall räkna ljus hela dagen lång,
så likaså gott blir det!
Glimten lägger sig lycklig och nanar
i den unga gummans garn,
men finner sig strax vara räknad mer än en gång...
Då blir glimten blixtrande irrig
och vill inte
alls stanna kvar ombord på nutiden längre.
909
figuren inte nu
eller UNIVERSUM AVSTÄNGT
(ScenAnvisning 1004)
Scenen föreställer en nedsläckt tv-skärm.
In kommer en figur,
inte helt olik en korsning mellan Linus på Linjen
och Muminpappan.
Fast han kommer i sin farkost,
trots att inget program är på.
Figuren: Publiken skulle vara här någonstnas,
det skulle den ju.
Röst utanför scenen: UNIVERSUM AVSTÄNGT.
Försök annan natt!
Figuren: Det har jag redan gjort,
många gånger, men ingen har varit NU.
Röst utanför scenen: Du är den
som inte är nu.
Figuren stannar upp en stund, fundersam...
När figuren funderat färdigt
har morgonens första tv-program plötsligt startat.
Röst utanför scenen: Nu börjar det!
Men då är figuren så himla trött
så han far hem och somnar.
Gimten i den virkade Gläntan
(ScenAnvisning 1005)
Scenen föreställer en solskensmorgon. Mitt i gläntan
sitter den unga gumman i virkad rymddräkt.
Hon tar kort på alla skuggor
och strålar som far förbi. En glimt stannar till
och frågar: Har du tid?
Innan den unga gumman svarar
gör hon en skiss: Visst, jag skall räkna ljus hela dagen lång,
så likaså gott blir det!
Glimten lägger sig lycklig och nanar
i den unga gummans garn,
men finner sig strax vara räknad mer än en gång...
Då blir glimten blixtrande irrig
och vill inte
alls stanna kvar ombord på nutiden längre.
909
25 augusti 2009
sceniska skisser o kontemplationer
313
Det ser ut att bli såväl TeaterAkademin
som SkrivarAkademin denna säsongen
Så jag förbereder mig åter närmare scenen...
Det Ovalbara Tornet
(ScenAnvisning 1002)
Det är en gammal gång
som snirklar sig besynnerligt mellan
två roliga torn.
På det enas ovala kupol står det POETER?
På det andras ovala kupol står TEATER!
Från det tredje tornet ser man
små hemliga sällskap som rusar längs havreåkern mellan bägge.
Träd Växer Kvar
(ScenAnvisning 1003)
En kvinna står med ryggen mot
oss, med hästsvans
ända ner över
ändan. I spindeldammet
omkring henne växer tre källartrappor, sträcker
sina steg mot en
frihetsdoftande himmel. Hon har redan
provsmakat alla tre
mer än en gång, men ingen
känns lika skönt förbjuden som hennes
egna frukter som hon aldrig kommer uppträda
inför oss med. Så förevigt
blir kvinnan kvar härnere, hemlig.
dödande ögon draperar
(3D haikkQ 2)
draperad vilja
dansar dödande ögon
tittar på templet
livet utanför
dödande dansens ögon
vill draperas i
templet tittar på
dödens dansande ögon
utanför livet
909
Det ser ut att bli såväl TeaterAkademin
som SkrivarAkademin denna säsongen
Så jag förbereder mig åter närmare scenen...
Det Ovalbara Tornet
(ScenAnvisning 1002)
Det är en gammal gång
som snirklar sig besynnerligt mellan
två roliga torn.
På det enas ovala kupol står det POETER?
På det andras ovala kupol står TEATER!
Från det tredje tornet ser man
små hemliga sällskap som rusar längs havreåkern mellan bägge.
Träd Växer Kvar
(ScenAnvisning 1003)
En kvinna står med ryggen mot
oss, med hästsvans
ända ner över
ändan. I spindeldammet
omkring henne växer tre källartrappor, sträcker
sina steg mot en
frihetsdoftande himmel. Hon har redan
provsmakat alla tre
mer än en gång, men ingen
känns lika skönt förbjuden som hennes
egna frukter som hon aldrig kommer uppträda
inför oss med. Så förevigt
blir kvinnan kvar härnere, hemlig.
dödande ögon draperar
(3D haikkQ 2)
draperad vilja
dansar dödande ögon
tittar på templet
livet utanför
dödande dansens ögon
vill draperas i
templet tittar på
dödens dansande ögon
utanför livet
909
23 augusti 2009
Tojo Leker TraktorDockor (ur Yamis journal)
Hei, Yami! Din kusin kom på besök med sin
man och son igår. Du plockade fram halva din
barndom, varenda liten bil och docka. Du lekte
som om du aldrig gjort annat i livet. Och killen lekte med,
medan vi berättade varifrån du fått alla traktorer och
stjärnkrigsindianer. När sonen släckte lampan i flyghallen
föll du och mannen döda ner.
När han hisnande av skratt tände,
så återuppsprang ni. Idag har alla
leksakerna lagt sig och sussat på nytt
i sina kartonger för några år framöver. Utom figuren som man aldrig
någonsin kan plocka av masken på,
ty han sitter i kylskåpets stängda mörker
ombord på en grupp egyptiska Festis-packar från 1983.
19 augusti 2009
Reincarnation of Reincarnation of Reinkarnerad Teater
313
min "egen" engelska version av en poet-kompanjons tolkning av min svenska dikt. Mao tredje rundan - tillbaka i min hand. Dvs i bästa fall ytterligare förädlad - åtminstone omvriden för att få till ett par rim till. Har även omvandlat diverse "the" till namn som figur-fenomenen ej bar i originalet. Lord Parzifals översättning återfinns på:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=968061
my version of
Reincarnated Theatre:
As we came an early summer strange
through dawn almost all the way
to Desolated Circus
where my filming was yanked from the camera away
and against the reality of sunlight now played
white acrobats of our gaze,
how they climb concentrating across the stage
in the soon Resurrected Theatre
amongst marble and crushed stone in quest
of your torn tightrope dress
in through grassgulped rosebrushes hidden audience
You who thought she had performed her last play,
look, now you crawl yet another piece of nature
until our Magician in dance her fragments have raised
and we're laughing of sun like the Rainbow is replaced
så till originalet [Reinkarnerad Teater]:
som vi kom en främmande försommar
genom gryningen nästan ända fram
till den ödelagda cirkusen
där min filminspelning ur kameran ryckts
och fått spela mot solens verklighet
våra blickars vita akrobater
hur de klättrar fokuserat över scenen nu
i en återuppståndbar teater
mitt i marmor och stenkross i jakt
på din sönderrivna lindansardräkt
in bland gräsgråtna snårrosors dolda publik
du som trodde hon uppträtt sin sista pjäs
se nu krälar du ännu ett stycke natur
tills att trollkarlen rest hennes skärvor till dans
och vi skrattar av sol som om regnbågen fanns
313
min "egen" engelska version av en poet-kompanjons tolkning av min svenska dikt. Mao tredje rundan - tillbaka i min hand. Dvs i bästa fall ytterligare förädlad - åtminstone omvriden för att få till ett par rim till. Har även omvandlat diverse "the" till namn som figur-fenomenen ej bar i originalet. Lord Parzifals översättning återfinns på:
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=968061
my version of
Reincarnated Theatre:
As we came an early summer strange
through dawn almost all the way
to Desolated Circus
where my filming was yanked from the camera away
and against the reality of sunlight now played
white acrobats of our gaze,
how they climb concentrating across the stage
in the soon Resurrected Theatre
amongst marble and crushed stone in quest
of your torn tightrope dress
in through grassgulped rosebrushes hidden audience
You who thought she had performed her last play,
look, now you crawl yet another piece of nature
until our Magician in dance her fragments have raised
and we're laughing of sun like the Rainbow is replaced
så till originalet [Reinkarnerad Teater]:
som vi kom en främmande försommar
genom gryningen nästan ända fram
till den ödelagda cirkusen
där min filminspelning ur kameran ryckts
och fått spela mot solens verklighet
våra blickars vita akrobater
hur de klättrar fokuserat över scenen nu
i en återuppståndbar teater
mitt i marmor och stenkross i jakt
på din sönderrivna lindansardräkt
in bland gräsgråtna snårrosors dolda publik
du som trodde hon uppträtt sin sista pjäs
se nu krälar du ännu ett stycke natur
tills att trollkarlen rest hennes skärvor till dans
och vi skrattar av sol som om regnbågen fanns
313
18 augusti 2009
Figures from SPiRiTED AWAY (miRroRing Me)
313
Finally I've begun to experience the animated movie-world of Hayao Miyazaki. "My Friend Totoro" I've seen before, but now naturally I began to realize Miyazaki's real mastership, becoming captured by "Spirited Away", his main epos! Among the animation-directors I know only Paul Grimault comes close to this wonderousness, visual feeling and deep senses.
Here's a list of seven characters whose psychology, beyond their immediate appearance, I probably would see if I looked myself deep in the mirror:
7. Kamaji
kind but spider-like (though only six long arms) professor,
busy by his thousand boxes and the machine,
into which his many insects are expected to put diamonds all day,
at least until the young girl turns up...
8. the Sumo-Walrus-like creature
following little Chihiro through some corridors while she's got afraid,
not realizing the monster in facts helps her
hiding in the elevator and find a secret room
where she can avoid being discovered and thrown out of the empire
9. No-Face
the spirit with white mask, looking so kind, shy and lonely,
but reveals the potential of an extremely flesh-hungry monster
who Chihiro lets in from the cold to the castle
10. Boh
Baby of Yubaba, burried under pillows,
especially when the three bouncing man-heads transforms into the baby who now has got Big and not longer so calm
11. Yubaba // Zeniba
old Twin-sisters:
angry Witch and/or Wise madame
on whose control the human girl's life directly depends
12. Chihiro herself, the not yet grown-up girl
forced to live by those mystic figures
not quite understanding how to behave
but do her best to be herself
behind her new name Sen
13. the GarbageCollector
who hasn't took a bath or showered for years
and now fills the whole castle with shit and scrap
until finally someone finds his most inner plug and he becomes clean again
(same process as for No-Face, but more appearant)
313
Finally I've begun to experience the animated movie-world of Hayao Miyazaki. "My Friend Totoro" I've seen before, but now naturally I began to realize Miyazaki's real mastership, becoming captured by "Spirited Away", his main epos! Among the animation-directors I know only Paul Grimault comes close to this wonderousness, visual feeling and deep senses.
Here's a list of seven characters whose psychology, beyond their immediate appearance, I probably would see if I looked myself deep in the mirror:
7. Kamaji
kind but spider-like (though only six long arms) professor,
busy by his thousand boxes and the machine,
into which his many insects are expected to put diamonds all day,
at least until the young girl turns up...
8. the Sumo-Walrus-like creature
following little Chihiro through some corridors while she's got afraid,
not realizing the monster in facts helps her
hiding in the elevator and find a secret room
where she can avoid being discovered and thrown out of the empire
9. No-Face
the spirit with white mask, looking so kind, shy and lonely,
but reveals the potential of an extremely flesh-hungry monster
who Chihiro lets in from the cold to the castle
10. Boh
Baby of Yubaba, burried under pillows,
especially when the three bouncing man-heads transforms into the baby who now has got Big and not longer so calm
11. Yubaba // Zeniba
old Twin-sisters:
angry Witch and/or Wise madame
on whose control the human girl's life directly depends
12. Chihiro herself, the not yet grown-up girl
forced to live by those mystic figures
not quite understanding how to behave
but do her best to be herself
behind her new name Sen
13. the GarbageCollector
who hasn't took a bath or showered for years
and now fills the whole castle with shit and scrap
until finally someone finds his most inner plug and he becomes clean again
(same process as for No-Face, but more appearant)
313
14 augusti 2009
figurer ur Yamis journal (sedermera sju)
313
70 septuRnus
Du drömde idag, Yami, du var en av de sju
figurerna. Ni susade medvetna omkring
inuti en animerad serie
som din gamle lekkamrat fortfarande sitter i sitt torn och tecknar.
Ni åkte hiss åt alla håll,
korsade agenter, tanter, elefantätare, uppfann mysterium
mellan rutornas byrålådor,
KOM TILL SIST UT I PROFESSORNS MURRIGT MYSIGA KONTOR
där supermyrorna bjöd er på vaccinerande saft
och gredelina diamanter som ni själva fick stoppa ner
i kärleksapparaten så det sprutade fram
kortkorta flickor
i längre banor än ni någonsin sett. Dina figurkompisar plockade
varsin flicka, men du kunde inte välja, Yami,
så du fick istället en bunt kort.
71 septuRnus
Nu är du uppe på sjuan
med tre kolossala trappsteg
speglande från bägge sidorna.
Ja, Yami, du står mitt i solglorian på krönet av universum.
Dina huvuden ligger sihuettlikt
på vardera trappsteget, gloendes
som ömsade maskers övervunna kroppar.
SJU ÄR LJUSARE ÄN LJUSET.
Dina förblindade ögon har glömt från vilket håll
du kom, Yami. Vi vet
men oavsett om vi ljuger eller sannar
så kommer du förälskad önska det andra, okända hållet
fast likafullt klamra dig
fast vid dina minnen och vägra gå. Så
vi hjälper dig möjligtvis genom falska versionen.
72 septuRnus
Hei, Yami! Du kikar på Spirited Away,
besynnerligt nog för första gången. Varenda figur känns
så äkta, emedan många likt sjuka djur bakom fromma masker eller tvärtom
käkar varandras lera och spyr skrot tills de blir befriade från någon ond proppkork. Kamaju med sina spindelarmar som
blott är sex, måste hålla maskinen rullande, längs manuskriptboxarna lyfter ut
kloka mediciner, hjälper flickan hitta vänner i den människofientliga labyrinten,
påminner dig i sin grålila rock och giftgröna byxor om den
SAGOPROFESSOR DU KUNDE BLIVIT
fastän han har solglasögon och skalle. Som musik har du istället
pianoslingan ur Le Roi et L'Oisseau i huvudet
medan du titt som tätt pausar
filmen och höstens ännu oskrivna brev till din tecknande kompis är på väg att svepa in sig över
trottoaren som du inte gått ut på på en månad nu. Nya skinnjackan,
märkvärdigt nog den första i ditt liv, täcker perfekt svart
din mest blomstrande skjorta någonsin.
313
70 septuRnus
Du drömde idag, Yami, du var en av de sju
figurerna. Ni susade medvetna omkring
inuti en animerad serie
som din gamle lekkamrat fortfarande sitter i sitt torn och tecknar.
Ni åkte hiss åt alla håll,
korsade agenter, tanter, elefantätare, uppfann mysterium
mellan rutornas byrålådor,
KOM TILL SIST UT I PROFESSORNS MURRIGT MYSIGA KONTOR
där supermyrorna bjöd er på vaccinerande saft
och gredelina diamanter som ni själva fick stoppa ner
i kärleksapparaten så det sprutade fram
kortkorta flickor
i längre banor än ni någonsin sett. Dina figurkompisar plockade
varsin flicka, men du kunde inte välja, Yami,
så du fick istället en bunt kort.
71 septuRnus
Nu är du uppe på sjuan
med tre kolossala trappsteg
speglande från bägge sidorna.
Ja, Yami, du står mitt i solglorian på krönet av universum.
Dina huvuden ligger sihuettlikt
på vardera trappsteget, gloendes
som ömsade maskers övervunna kroppar.
SJU ÄR LJUSARE ÄN LJUSET.
Dina förblindade ögon har glömt från vilket håll
du kom, Yami. Vi vet
men oavsett om vi ljuger eller sannar
så kommer du förälskad önska det andra, okända hållet
fast likafullt klamra dig
fast vid dina minnen och vägra gå. Så
vi hjälper dig möjligtvis genom falska versionen.
72 septuRnus
Hei, Yami! Du kikar på Spirited Away,
besynnerligt nog för första gången. Varenda figur känns
så äkta, emedan många likt sjuka djur bakom fromma masker eller tvärtom
käkar varandras lera och spyr skrot tills de blir befriade från någon ond proppkork. Kamaju med sina spindelarmar som
blott är sex, måste hålla maskinen rullande, längs manuskriptboxarna lyfter ut
kloka mediciner, hjälper flickan hitta vänner i den människofientliga labyrinten,
påminner dig i sin grålila rock och giftgröna byxor om den
SAGOPROFESSOR DU KUNDE BLIVIT
fastän han har solglasögon och skalle. Som musik har du istället
pianoslingan ur Le Roi et L'Oisseau i huvudet
medan du titt som tätt pausar
filmen och höstens ännu oskrivna brev till din tecknande kompis är på väg att svepa in sig över
trottoaren som du inte gått ut på på en månad nu. Nya skinnjackan,
märkvärdigt nog den första i ditt liv, täcker perfekt svart
din mest blomstrande skjorta någonsin.
313
13 augusti 2009
kRing Ändlösheten viRad Är nu Alltings svans
313
Existerandes (Första TRollFormeln)
Allt som Är
Blir nu Här
Allt som änNu
Sfinx vid Liv (69:e TRollFormeln)
Var Min Vakna Katt iNatt
Slingra Våra Drömska Skratt
Bliv Med Vingar, Res Din Svans
Tag Mitt Tomma Timglas Fatt
Gåtfyll Dig Med Kåta Spratt
LivGiv Världens Döda Dans
Insveps Konung, Evigt Fanns
Framtid Kvar i Ny Balans
Riv Papyrus, Chakra Matt
kring ändlösheten virad (3D haikkQ 1)
ser sommarns sista
ändlöshet som virad kring
hör höstens första
din trygga längtan
kring ändlösheten virad
ser sommarns sista
hör höstens första
virad kring en ändlöshet
din trygga längtan
313
Existerandes (Första TRollFormeln)
Allt som Är
Blir nu Här
Allt som änNu
Sfinx vid Liv (69:e TRollFormeln)
Var Min Vakna Katt iNatt
Slingra Våra Drömska Skratt
Bliv Med Vingar, Res Din Svans
Tag Mitt Tomma Timglas Fatt
Gåtfyll Dig Med Kåta Spratt
LivGiv Världens Döda Dans
Insveps Konung, Evigt Fanns
Framtid Kvar i Ny Balans
Riv Papyrus, Chakra Matt
kring ändlösheten virad (3D haikkQ 1)
ser sommarns sista
ändlöshet som virad kring
hör höstens första
din trygga längtan
kring ändlösheten virad
ser sommarns sista
hör höstens första
virad kring en ändlöshet
din trygga längtan
313
12 augusti 2009
P(o)eters Perfektaste Påhitt (verkliga visioner)
898
Peter Matsa på svenska poet-sidan, med sin potentiella SF-ådra i komplext vardaglig tappning, får nog sägas författa de mest djupsinnigt underhållande texterna jag läst den här säsongen...
Senaste smakprov:
om känslor
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=963337
om skrivande
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=959822
om tidsresande
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=962717
313
Peter Matsa på svenska poet-sidan, med sin potentiella SF-ådra i komplext vardaglig tappning, får nog sägas författa de mest djupsinnigt underhållande texterna jag läst den här säsongen...
Senaste smakprov:
om känslor
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=963337
om skrivande
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=959822
om tidsresande
http://www.poeter.se/viewText.php?textId=962717
313
11 augusti 2009
ur TRapPa Med Många Möjliga Slut (Ni Agerar : Nu 9 - Ark X - Elevator 11)
898
först komprimerad variant av Nu 9
först komprimerad variant av Nu 9
nu funkar det inte längre att åka neråt
nu går bara runt o runt
nu inser du alltför väl att du drömmer
nu greppar du efter arga skratt som kan rycka dig loss
nu skulle du vilja rutscha ihop, rumpa vid rumpa längs trappan
nu märker du hur det rister och spricker i väggmålningen
nu klättrar apekatten ur ur bilden
nu står ni livs levande intill varann
nu är ni nakna
nu trutar ni dumt med läpparna
nu formar ni det första ordet
nu är tabu
nu pussar ni avtryck på skrovliga väggar
nu fälls draperier för kroppar
nu är apparaten på
nu mullrar det hiskeligt nerifrån katakomberna
nu håller tornet snart på att starta
nu är ni redan ombord på raketen
Hur Gör Ni Nu?
Båda två damerna väljer, fast ur varsin värld:
2. tar snabbt o nyfiket på er rymddräkterna (inklusive hjälmarna med hörlurar o mick)
6. hånglar för fullt
före eventuellt:
8. försöker vakna upp ur eran dröm
Ark X
nu skjuter det uråldriga tornet upp mot rymden
nu rusar ni i sista sekunderna
nu ersätts det jordiska syret strax med orgiastiska gasmoln
nu måste ni snabbt få på er rymddräkterna
nu vill ni hångla med varandras hörsnäckor
nu vill ni slicka varandras talsystem
nu får inget slem leta sig ut mellan läppar
nu får ingen säd söka sig in mellan läppar
nu får bara monitorerna förstora era kroppars nakenhet
nu kan blott tvivel förstärka er gemensamma ensamhet
nu tror ni på varandras roll
nu skall ni spela boll med satelliterna
nu är ni det utvalda paret
nu anar ni i spegelskärmen ännu ett par
nu ser ni att det är ni
nu föreställer pixlarna era jordiskaste dar
nu bläddrar ni bland filerna och finner en planerad planet
nu heter hon SiRiS oRiGo
nu styr tornspiran sin kompassnål mot dess megamagnet
nu har hela djungler försvunnit under er
nu är supertemplet redan uppe i hypersfären
nu förbrinner en efter sju katedralerna
nu förirrar sig en efter åtta labyrinterna
nu återuppstår en efter nio katakomberna
nu är 1 och 0
nu faller en halv historia vilse i världsrymden
nu har äpplets andra halva blivit sparad på ett usb-minne
nu loggar ni in i era eterkroppar
nu finns bara väntan och förväntan
nu förmodar ni att ingens ögon kan följa er
nu bor kusligt sköna vibrationer i hela skeppet
nu kommer ni att hinna komma många gånger innan ni kommer fram
nu kan ni njuta nästan ett ljusår
Hur Gör Ni Nu?
1. tar genom moderdatorn reda på så gott om kunskap som möjligt om SiRiS oRiGo
0. kopplar av och har intressant sex i en av de bortre skeppskabinerna
Du valde båda två, ehuru ni ju har ett helt ljusår på er.
Elevator 11
På skärmen står det att ni redan varit på väg i tio tusen år. Är det möjligt? Känns som det var imorse raketen startade. Du kollar in din resekamrats ansikte bakom hjälmen. I dess välbekant luriga drag bor inte längre en apekatt, inte ens bara apa. Till din ohyggliga förvåning upptäcker du att ni bägge är cybernetiska organismer, cyborgs. Och att du redan vet vad det är. Liksom apor är ni nästan människor, fast de väsentliga komponenterna består av inmonterade minneskort med förprogrammerade förmågor. Ni har tankar, känslor och organiska kroppar. T ex innebär det att ni har fixat luftförsörjningen härinne. Så egentligen kan ni plocka av er hjälmarna, inklusive lager av rymddräkterna likaså. Ni gör det. Genast känns det lustfylldare, lite mindre tekniskt, trots att ni är högteknologiska varelser. Ni håller i varandras armleder och nafsar på era ögonbryn. Instinkter hyser ni men saknar medveten intuition. Så ni glömmer hela tiden att det här är en dröm - så länge som ni inte tänker på det.
I ett extra kåt ögonblick avlägsnar ni syrgassträngarna och kysser varann i navlarna. Till sist kan ni inte låta bli att räcka ut tungan åt den andre, som blir galen av gammal vanlig nyfikenhet och stoppar in tungan i en vrå som tycks sakna funktion. Upplevelsen är inte att ha blivit apa på nytt, utan att vara människa som kan spela apa ifall hon föredrar. Och nu vill ni gärna fortsätta vara apekatter. Så ni fiskar fram fotografiska fornlämningar, roterar dem över skärmen, så man ser kroppar ur olika positioner i eran utveckling. Det är inte ni, det är andra individer. Nu imiterar ni dem, och skrattar för att det funkar. Under några ljussekunder uppvisar ni prov på äkta humor. Här finns hursomhelst ingen annan än ni, någon som skulle kunna avgöra hurpass medvetna ni är.
Genom radiomottagaren har för längesedan upphört att strömma instruktioner eller bokcitat. Nu hörs enbart musiklåtar, varvade med tystnad. Efter en hel ljustimmes paus dämpas belysningen. Melotron-tonerna ur en psykedelisk ballad uppfyller kabinen. Du känner igen slingan, men förmår inte placera den. Samtidigt svävar du runt ett varv i raketen. Din partner sitter kvar och sorterar arketyper. Ända borta i andra änden av farkosten, vid de sällsamma hissdörrarna - där inser du ännu en gång att ni aldrig har lyckats undersöka hissen. Jo, det måste röra sig om en elevator, ty knapparna antyder våningsplan.Och du har vaga minnen av att eran rymdskuta en gång i tiden var ett torn, ett torn med mystiska trappor i. Hissens tre triangulära dörrar, vars spetsar möts i mitten, tycks vara enda passagen på hela skeppet som ingalunda fungerar att öppna. Varenda övrig dörr har ni hånglat er igenom åtskilliga gånger vid det här laget. Men alla kabiner har legat på samma nivå. Finns emellertid en elevator så innebär det att farkosten kan vara långt större, högre och djupare än ni känner till...
Hur Gör Du Nu?
1. Känner att den här gången kommer du lyckas trycka in rätt knappar - om du gör det före musiken har slutat spela... Så du låter din älskade resekamrat bli kvar vid skärmen i andra änden, medan du själv gör dig beredd att öppna hissen.
2. Söker dig tillbaka till din partner (härifrån finns ingen anropskanal) för att låta er båda undersöka hissen en gång för alla, även ifall låten kommer hinna ta slut före ni är tillbaka här.
3. Struntar blankt i den knepiga elevatorn - den kan lika gärna vara en drömillusion - och hyser med ens samma inställning till din resekamrat. Istället, om du nu ändå drömmer, försöker du finna en intressant fripassagerare som borde ligga och gömma sig i någon vrå ombord.
313
8 augusti 2009
TRoll Speglar Bottenlös Älva (SångTRansponering nr 8 eller 11)
313
898
mer eller mindre påhittad översättning
av ett av Genesis inte så himla kända space-rock-epos
RIPPLES (Never Come Back)
skrivet av Tony Banks o Mike Rutherford
sjunget av Phil Collins
från min favoritskiva A Trick of the Tail -76)
som jag alltid återvänder till vid den här tiden...
och som likaså bär somlig smula
inspiration från Cornelis svenska tolkning
av Helismaas finländska "Solgnuttan o Trollet"
Älvor vuxna, älvor små
vissa blyga, andra rakt på
blinkar så vackra så
För ett ögonblick kom fram
Nästa ögonblick försvann, försvann, försvann
Trollet strövar skog strax mörk
medan honung rinner ner från varje björk
tar sig godmodig slurk
Månen dold i mossens djup...
Ser ner - ser hon skrattande upp,
skakar loss sitt hår
som om hon vill
hans liv förblinda med en solgnutta till
Drunknar, drunknar högt
Speglar stjärnhimlen snart
Seglar i bottenlös tjärn
Drunknar, drunkar högt
Den yngsta älvans mogna bröst
har lockat trollet glömma sin höst
Hennes hjortron ger tröst
Får sin ungdoms saft på nytt
Trolskare hon känns än något annat knytt
Älvor aldrig nånsin vill
försegla sagan, sätta punkten still.
Börjar om en gång till,
skjuter locket från sin skötes brunn...
Ser ner - ser hon troskyldigt upp,
löser upp sin knut
som om hon vill
bli helt förtrollad till vad han än vill
Drunknar, drunknar högt
Speglar stjärnhimlen snart
Seglar i bottenlös tjärn
Myrmarks månskens djup
Speglar stjärnhimlen snart
Drunknar i himlen och dyker mot sol
och älskar överallt
Och de seglar i bottenlös tjärn,
speglar stjärnhimlen snart
OriginalLyriken till Ripples
[Rutherford, Banks]:
"Bluegirls come in every size
Some are wise and some otherwise
They got pretty blue eyes
For an hour a man may change
For an hour her face looks strange, looks strange, looks strange
Marching to the promised land
where the honey flows and takes you by the hand,
pulls you down on your knees
While you're down a pool appears...
The face in the water looks up
and she shakes her head
as if to say
that it's the last time you'll look like today
Sail away, away
Ripples never come back
Gone to the other side
Sail away, away
The face that launched a thousand ships
is sinking fast, that happens you know
The water gets below,
seems not very long ago
Lovelier she was than any that I know
Angels never know it's time
to close the book and gracefully decline
The song has found a tale
My, what a jealous pool is she
The face in the water looks up
She shakes her head
as if to say
that the bluegirls have all gone away
Sail away, away
Ripples never come back
They've gone to the other side
Look into the pool
Ripples never come back
Dive to the bottom and go to the top
to see where they have gone
Oh, they've gone to the other side
Ripples never come back......."
909
898
mer eller mindre påhittad översättning
av ett av Genesis inte så himla kända space-rock-epos
RIPPLES (Never Come Back)
skrivet av Tony Banks o Mike Rutherford
sjunget av Phil Collins
från min favoritskiva A Trick of the Tail -76)
som jag alltid återvänder till vid den här tiden...
och som likaså bär somlig smula
inspiration från Cornelis svenska tolkning
av Helismaas finländska "Solgnuttan o Trollet"
Älvor vuxna, älvor små
vissa blyga, andra rakt på
blinkar så vackra så
För ett ögonblick kom fram
Nästa ögonblick försvann, försvann, försvann
Trollet strövar skog strax mörk
medan honung rinner ner från varje björk
tar sig godmodig slurk
Månen dold i mossens djup...
Ser ner - ser hon skrattande upp,
skakar loss sitt hår
som om hon vill
hans liv förblinda med en solgnutta till
Drunknar, drunknar högt
Speglar stjärnhimlen snart
Seglar i bottenlös tjärn
Drunknar, drunkar högt
Den yngsta älvans mogna bröst
har lockat trollet glömma sin höst
Hennes hjortron ger tröst
Får sin ungdoms saft på nytt
Trolskare hon känns än något annat knytt
Älvor aldrig nånsin vill
försegla sagan, sätta punkten still.
Börjar om en gång till,
skjuter locket från sin skötes brunn...
Ser ner - ser hon troskyldigt upp,
löser upp sin knut
som om hon vill
bli helt förtrollad till vad han än vill
Drunknar, drunknar högt
Speglar stjärnhimlen snart
Seglar i bottenlös tjärn
Myrmarks månskens djup
Speglar stjärnhimlen snart
Drunknar i himlen och dyker mot sol
och älskar överallt
Och de seglar i bottenlös tjärn,
speglar stjärnhimlen snart
OriginalLyriken till Ripples
[Rutherford, Banks]:
"Bluegirls come in every size
Some are wise and some otherwise
They got pretty blue eyes
For an hour a man may change
For an hour her face looks strange, looks strange, looks strange
Marching to the promised land
where the honey flows and takes you by the hand,
pulls you down on your knees
While you're down a pool appears...
The face in the water looks up
and she shakes her head
as if to say
that it's the last time you'll look like today
Sail away, away
Ripples never come back
Gone to the other side
Sail away, away
The face that launched a thousand ships
is sinking fast, that happens you know
The water gets below,
seems not very long ago
Lovelier she was than any that I know
Angels never know it's time
to close the book and gracefully decline
The song has found a tale
My, what a jealous pool is she
The face in the water looks up
She shakes her head
as if to say
that the bluegirls have all gone away
Sail away, away
Ripples never come back
They've gone to the other side
Look into the pool
Ripples never come back
Dive to the bottom and go to the top
to see where they have gone
Oh, they've gone to the other side
Ripples never come back......."
909
SiRiS oRiGo, sista eller första scenen
313
intermezzo till TRapPtornets Rymdfärd strax nu
898
(inuti Håll nr noll)
sover jag inom dig
sover du inom mig
vi ligger och slumrar
har inte vaknat än
jag vet inte
att du ligger här
intill mig
men jag drömmer det
drömmer hur du drömmer detsamma
vi har somnat hos varann
ombord
på moderfarkosten
hon är SiRiS oRiGo
visar i speglarna samma bild
ser alla ögonen samma sak
famlar efter bröstet
hittar båda två
vilsenheten är
enda fasta punkten
visar tusen klockorna all tid i världen
det är hundra
det är ingenting
bara ord
Böckerna står perfekt ordnade
huller om buller. Huset har tusen vrår
de vrider sig likadant
det är ett
följt av intet
och åter intet
nästan nu
nästan nu
en feber som snurrar så fort så det
aldrig märks
vår kropp är som förlamad
i invand yrsel
över att snart
behöva födas
nu
vi ligger och lyssnar tillsammans
nakna
någonstans i mörkret, strängarna vrider oss närmare bort
ligger vi i vakuum
väntar oss miraklet
spegelspöket
nynnar sina drömmar
synar dina sömniga
ögonvrår
i ramsors ro
ty tiden har inte börjat
ännu
genom rutorna syns
tystnaden
liknar lysande trådar i rymden
man kan inte
ta på dem
det är tomhet i vägen
fönsterglugg i väggen
vi ligger inglasade
i ett hål
inuti nu
varken innanför eller utanför
är vi
slumrandes
rumpa mot rumpa
dina bröst i min hand
all sanden har snart tagit slut
så gör den alltid
emellertid
någon kommer att komma
och vända på timglaset, det sker utanför
(vi är inuti,
innan)
illusionerna räddar oss åter
igen
de små bubblorna smälter ihop
med den stora Bubblan
i samlade banor
och där
nästan här
är rymdskeppet vårt hus
längs med ögonens ljus
SiRiS oRiGo förblir
intakt
hennes akvarium är kvar
simmar vi omkring där
i vår ensamhet
omsluter oss
i nya oändligheter
6 augusti 2009
ur Yamis journal (64-69 septuRnus)
898
septuRnus 64
Hey igen, Yami! Vi har inte skrivit din dagbok sedan många stunder
nu. Du stängde in oss i kamerahuset,
bakom linsskyddet och vi har haft ett delikat helvete att hitta
ut. Du tänkte enbart på att bilderna syns sålänge som DU
tittar. Vi har fått leva inuti
mörkret, blott bländade av dina inspirationsögonblick. Skulle vara
smidigare för oss alla ifall vi fick uppträda i digital form.
septuRnus 65
Alla poeter tycks ha rest på semester. Du trodde att de är på semester
alltid,
precis som du, fast du är hemma och arbetar. På sistone
har vi börjat bli figurer, riktiga i plast. Din dotter,
Yami, har gömt oss överallt i rummet
där man minst vet det, t o m bland låtlyriken. Vi anade aldrig att du
har en dotter. Så hög tid nu att ni plockar fram ett slott åt oss!
septuRnus 66
Ni somnade båda samtidigt, som om du redan var färdig,
Yami. Mitt i morgonen vaknade du med din hand tätt ovanpå
hjässan din. Vilka milda makter är det
som du undermedvetet håller borta?? Sugpropparna på
dina fotsulor och bläckfiskskallen i knäskålen skvallrar om
att apparaten redan seglat ut från din stad
medan du försöker rulla stenblocken allt djupare in i apans framtida minnen.
septuRnus 67th
Good morning, Yami! Suddenly your diary
is in english. Don't be afraid - it's only
another sign of widened consciousness. You thought that we
were aliens (since we're not on facebook), but now you've come to realize it's you
who are the real alien. Even in your old glasses you can't remember
when you first came to this town. However - if you were spirited away
from some faraway moon, we already know.
septuRnus 68th
Since you've lived before, we have many memories
to choose from. Soon it's time again, Yami, to discover
the first time when you looked at
this pussycat belonging to a lady you didn't know. And now
when you know her even from behind, it's impossible
to just grab those buttocks and make action. If you don't want us to read your every
feeling, then give us some other thoughts to write about.
septuRnus 69th
We are still waiting for the seventh samurai. Could it be you,
Yami? You're standing in the doorway of
your demons, with three stories in each hand,
so very incommensurable that you wish they rather were some monchichi monkeys who's now got moustasche and grown a little older. But the truth
is so big and wide-open
that it includes every point of view you run through it. That's why
there's always some third fruit when two figures are in fucking love with each other.
909
313
septuRnus 64
Hey igen, Yami! Vi har inte skrivit din dagbok sedan många stunder
nu. Du stängde in oss i kamerahuset,
bakom linsskyddet och vi har haft ett delikat helvete att hitta
ut. Du tänkte enbart på att bilderna syns sålänge som DU
tittar. Vi har fått leva inuti
mörkret, blott bländade av dina inspirationsögonblick. Skulle vara
smidigare för oss alla ifall vi fick uppträda i digital form.
septuRnus 65
Alla poeter tycks ha rest på semester. Du trodde att de är på semester
alltid,
precis som du, fast du är hemma och arbetar. På sistone
har vi börjat bli figurer, riktiga i plast. Din dotter,
Yami, har gömt oss överallt i rummet
där man minst vet det, t o m bland låtlyriken. Vi anade aldrig att du
har en dotter. Så hög tid nu att ni plockar fram ett slott åt oss!
septuRnus 66
Ni somnade båda samtidigt, som om du redan var färdig,
Yami. Mitt i morgonen vaknade du med din hand tätt ovanpå
hjässan din. Vilka milda makter är det
som du undermedvetet håller borta?? Sugpropparna på
dina fotsulor och bläckfiskskallen i knäskålen skvallrar om
att apparaten redan seglat ut från din stad
medan du försöker rulla stenblocken allt djupare in i apans framtida minnen.
septuRnus 67th
Good morning, Yami! Suddenly your diary
is in english. Don't be afraid - it's only
another sign of widened consciousness. You thought that we
were aliens (since we're not on facebook), but now you've come to realize it's you
who are the real alien. Even in your old glasses you can't remember
when you first came to this town. However - if you were spirited away
from some faraway moon, we already know.
septuRnus 68th
Since you've lived before, we have many memories
to choose from. Soon it's time again, Yami, to discover
the first time when you looked at
this pussycat belonging to a lady you didn't know. And now
when you know her even from behind, it's impossible
to just grab those buttocks and make action. If you don't want us to read your every
feeling, then give us some other thoughts to write about.
septuRnus 69th
We are still waiting for the seventh samurai. Could it be you,
Yami? You're standing in the doorway of
your demons, with three stories in each hand,
so very incommensurable that you wish they rather were some monchichi monkeys who's now got moustasche and grown a little older. But the truth
is so big and wide-open
that it includes every point of view you run through it. That's why
there's always some third fruit when two figures are in fucking love with each other.
909
313
3 augusti 2009
UR förLorade ilLusioner (Andra förVäntan)
313
...vidare guldglimtar ur mina studier av Balzac's "Les illusions Perdues":
reflektioner kring Reflektionens Avigsidor
som visar vikten av handling framför tanke
- för den som redan tänker för ofta -
även fast tanken på handlingen har sin stora roll att spela
såsom erfarenhetserinrare,
ty annars skulle aldrig sådana här rymliga romaner funnits till ;-)
"...stora förväntningar beträffande de båda älskande, vilkas kärlek till både Louises och Luciens stora förtvivlan förblev platonisk. Det finns nämligen passioner som lägger ut från land med gynnsam eller ogynnsam vind, hur man vill. Två personer slår in på känslans taktik, talar istället för att handla och slåss på öppna fältet istället för att börja en belägring. På detta sätt blir de ofta utleda vid sig själva genom att trötta ut sina begär på ingenting.
Två älskande ger sig då tid att reflektera, att bedöma varandra. Ofta händer det då att passionen, som gått i striden med utbredda och svajande fanor och med en allt omstörtande iver, slutar med att återvända hem utan seger, skamsen, avväpnad, förlägen över att ha ställt till med så mycket bråk.
Dessa fatala förhållanden kan ibland förklaras med ungdomens blyghet och genom de uppskov för vilka oerfarna kvinnor har en sådan förkärlek, ty ett dylikt ömsesidigt bedrägeri händer varken de egenkära salongshjältarna, som känner sitt yrke, eller koketterna, som är hemma i passionens konstgrepp."
...fylls på fler snart...
313
...vidare guldglimtar ur mina studier av Balzac's "Les illusions Perdues":
reflektioner kring Reflektionens Avigsidor
som visar vikten av handling framför tanke
- för den som redan tänker för ofta -
även fast tanken på handlingen har sin stora roll att spela
såsom erfarenhetserinrare,
ty annars skulle aldrig sådana här rymliga romaner funnits till ;-)
"...stora förväntningar beträffande de båda älskande, vilkas kärlek till både Louises och Luciens stora förtvivlan förblev platonisk. Det finns nämligen passioner som lägger ut från land med gynnsam eller ogynnsam vind, hur man vill. Två personer slår in på känslans taktik, talar istället för att handla och slåss på öppna fältet istället för att börja en belägring. På detta sätt blir de ofta utleda vid sig själva genom att trötta ut sina begär på ingenting.
Två älskande ger sig då tid att reflektera, att bedöma varandra. Ofta händer det då att passionen, som gått i striden med utbredda och svajande fanor och med en allt omstörtande iver, slutar med att återvända hem utan seger, skamsen, avväpnad, förlägen över att ha ställt till med så mycket bråk.
Dessa fatala förhållanden kan ibland förklaras med ungdomens blyghet och genom de uppskov för vilka oerfarna kvinnor har en sådan förkärlek, ty ett dylikt ömsesidigt bedrägeri händer varken de egenkära salongshjältarna, som känner sitt yrke, eller koketterna, som är hemma i passionens konstgrepp."
...fylls på fler snart...
313
1 augusti 2009
Ljuga Dig Sjuk
313
Tror det är supersant gällande många människor (mig oxå emellanåt) att man går in i en roll av att vara sjuklig, men att man genom nya vanor alltid kan förmå att kliva ut ur rollen. Har alltså mycket sällan med fusk eller ren lögn att göra, utan med självbedrägeri och bristande medvetenhet om sina potentialer.
Många av oss föredrar att vara styrda av någon sjukdom eller negativ känsla, som anledning till handlingar som man inte vill uppbåda. Åtminstone känner jag oftast så. Motivet borde vara att förljugenhet trots allt upplevs som lättare att bära än den outhärdliga friheten att använda sitt ansvar.
Möjligen kan man inte ändra sitt fysiska, sociala eller mentala tillstånd förutan långvarig uppövning, men man kan åtminstone förlita sig på att det är möjligt. Det enda jag säkert kan se är hur de flesta i vardagen alltid ger upp före de har ens har provat att tro på sina bästa idéer o fantasier, för att det trots allt skänker trygghet att "veta att det inte kommer att bli så".
Gestaltar vidare insiktsunderlag via min påhittade dagbok
ur Yamis journal (49-51 Agnytos):
Agnytos 49
Ja, ljugandet är det
som berövar oss mest energi här i världen. Fast ingen tycks någonsin,
reagera på när du passivt undanhåller
stora små sanningar. Nej, Yami, alla dina konflikter utvecklar sig när du
inbillar dig aktivt veta hur det är eller
inte är och säger det. -Är det inte så, så säg! Måhända
ligger dina vita lögner inom godkända gränsvärdena?
Agnytos 50
Vem är det som är sjuk, Yami -
du eller vi??
Du drömmer, så dina snuskiga mysticismer
behöver egentligen ingalunda
analyseras så allvarligt. Vi måste emellertid vara klarvakna
och vaka över dig, vilket medför att
våra potentiellt omedvetna projektioner blir smittsammare.
Agnytos 51
Emedan du inte har vaknat
ännu, Yami, så vill vi bara påminna om
de starkaste filmscenerna du någonsin upplevt som utspelade sig
på Capri utanför Napoli (även om det är grekiska Östkorea som du
skall till). Förakta oss icke, ty vi vet hur du bedrar dig själv
med dina farhågsna drömmar om gudinnans kräsna blick. Hon vill ju hellre att han ljuger än är ärlig,
så länge som han aldrig fjäskar och bara är bestämd.
313
Tror det är supersant gällande många människor (mig oxå emellanåt) att man går in i en roll av att vara sjuklig, men att man genom nya vanor alltid kan förmå att kliva ut ur rollen. Har alltså mycket sällan med fusk eller ren lögn att göra, utan med självbedrägeri och bristande medvetenhet om sina potentialer.
Många av oss föredrar att vara styrda av någon sjukdom eller negativ känsla, som anledning till handlingar som man inte vill uppbåda. Åtminstone känner jag oftast så. Motivet borde vara att förljugenhet trots allt upplevs som lättare att bära än den outhärdliga friheten att använda sitt ansvar.
Möjligen kan man inte ändra sitt fysiska, sociala eller mentala tillstånd förutan långvarig uppövning, men man kan åtminstone förlita sig på att det är möjligt. Det enda jag säkert kan se är hur de flesta i vardagen alltid ger upp före de har ens har provat att tro på sina bästa idéer o fantasier, för att det trots allt skänker trygghet att "veta att det inte kommer att bli så".
Gestaltar vidare insiktsunderlag via min påhittade dagbok
ur Yamis journal (49-51 Agnytos):
Agnytos 49
Ja, ljugandet är det
som berövar oss mest energi här i världen. Fast ingen tycks någonsin,
reagera på när du passivt undanhåller
stora små sanningar. Nej, Yami, alla dina konflikter utvecklar sig när du
inbillar dig aktivt veta hur det är eller
inte är och säger det. -Är det inte så, så säg! Måhända
ligger dina vita lögner inom godkända gränsvärdena?
Agnytos 50
Vem är det som är sjuk, Yami -
du eller vi??
Du drömmer, så dina snuskiga mysticismer
behöver egentligen ingalunda
analyseras så allvarligt. Vi måste emellertid vara klarvakna
och vaka över dig, vilket medför att
våra potentiellt omedvetna projektioner blir smittsammare.
Agnytos 51
Emedan du inte har vaknat
ännu, Yami, så vill vi bara påminna om
de starkaste filmscenerna du någonsin upplevt som utspelade sig
på Capri utanför Napoli (även om det är grekiska Östkorea som du
skall till). Förakta oss icke, ty vi vet hur du bedrar dig själv
med dina farhågsna drömmar om gudinnans kräsna blick. Hon vill ju hellre att han ljuger än är ärlig,
så länge som han aldrig fjäskar och bara är bestämd.
313
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
