Frustrationer som må Omfokuseras

Övning från en ännu en kurs av W. Woodsmall och Eben P. (i att leda sig själv åtminstone):




Frustration 1

Lyckas sällan synka med någon.

Omfokusering 1

Hur hittar vi gemensam nämnare för olika intressefält samtidigt?

Frustration 2

Börjat bli besviken på saker/möten även när de äntligen blir genomförda (för att de sällan synkar med mina minnen eller förväntningar).

Omfokusering 2

Hur finner jag världen därute nu lika meningsfull som mina minnen samt förväntningar?

Frustration 3

Varför får/kan man ej fortsätta vara nöjd med sin belägenhet och samtidigt självutvecklas?

[skriver medvetet "man" och "sin" här, emedan min frustration rör (för ovanlighetens skull) en viss del av deras filosofi de tar upp inledningsvis]

Omfokusering 3

Hur alstrar jag kreativ frustration utan att döda min positiva livskänsla och min motiverande levnadsrutin?

...i sista fallet gjorde jag liknande misstag som en av deltagarna där - att jag även i vändningen hade med de negativa begreppen "frustration" och "utan att..." [det undermedvetna förstår inte "inte"].

Bland de tre skulle väljas ut en som ger mest aha! De vete fan om någon gjort ännu...

Fast själva övningen skänker förstås gott mod och tilltro till att bli mer kreativ på riktigt!

wWw

Someone else's Story

eLe


Thursday 33rd of Tricember

Good night, Yulo! This is from someone else's story. From the beginning it is in swedish. The girl came from the very north. But since the boy has grown up, it can be almost anywhere. Like in the middle of a chess game... Time and place just depends on who's taking part on who's side. In our whole world there's at least four sides. And since we implemented eight days a week in the good old 80's, that gives you thirty-two positions to choose. Well, then we haven't even counted what goes on in the dark. On your computer screen the black tower seems to be higher than ever. The emotions you have built and built from childhood, curiosity and melancholia in strange proportions, they begin to look like something really beautiful.



Thursday 33rd of Tricember

Good night again, Yulo!! You've come to realise the rules are different. What is right on this side - or even real on this side - that ain't the same as on some other side. Since you've lived on two opposite sides now (in endless possibility as well as absolute restraint), you don't know what to say when someone begs you to stay. The struggle between Jupiter and Saturn drives you mad. Yulo, we would advice you to use our queen, going fast to faraway ballrooms and even faster back again. With good practice it may seem you are in both places at the same time : outside and inside.



Thursday 33rd of Tricember
 
Good morning, Yulo! Your brain halves are burning another bridge. Then a soothing feeling of love puts every piece together again. The game must deeply want to find a reason to continue. Tim Rice tries to speak with master Tarkovsky, but he lies down dead in this dimension. Ben Ulweyus has taken a hit from Annie Freewood. The horses refuses to take three steps anymore. Does it mean they are ready for four...? Or is it up to your own king to bring the most beautiful lady cross the squares...? You like to pretend some squares are triangular. Others go round and round. Your imagination can fool every step into eternal denial - or it can get your greatest dream to finally live...
















eLe

spökskrivarens brev till spökskrivaren

tema TORNET i tarot

God dag du! Jag har fortfarande en sista episod att skriva. Du låter oftast bli att skriva sista episoden. Kanhända är vi rädda för att tornet ska rasa ihop?! Det avgörande kortet har sådan definitiv potential. Dess tyngd får det att bära eller brista. Ändå känns det mer komplett om tornets topp är öppen. Översta våningen är min hatt. Hatten brukar du låna ut till alla figurer som passerar fantasin. Nu har de blivit en enda figur : Antares.

Antares antänder det träkors som får hela tornet att brinna. Oförlöst passion avänder äntligen allt material den kommer åt. Varenda vrå som du samlat på under trettiosex år går upp i rök. Jag skulle ha kunnat njuta om det hade varit ett tillfälligt parti schack. Men du är hemskt osäker på huruvida passionen är din eller min. Mitt trettiosjunde år utspelas i tomma rum, längs nya linjer. Likafullt fyller du dem med samma intryck som jag alltid älskat mest. Dina minnen kan inte försvinna, än mindre förstöras. Emellertid måste vi bygga upp allt på nytt, från en annan grund. Kommer vi återigen att föredra parallella spiraler?




Elov var en samlad matris, ett splittrat koncept. Det gamla barnet var alltför påhittat. Elov blev aldrig riktigt verklig. Förvisso kan han fortfarande bli det, men det blir under en annan identitet. Antares är som bekant den starkast lysande stjärnan som syns mot konstellationen Skorpionen. Därtill är han en dubbelstjärna. Hon har makt att förtrolla sig en bra bit in i skyttens stjärnbild. Vad gör hon där?! Rider på tiden...? Det röda hos honom är en sorts anti-röd självförnekelse. Jag har börjat älska ljusblått.

I vårt kända universum ska Antares vara den sextonde ljusstarkaste himlakroppen. För mig är det redan solens hjärta (= jag). För dig är den blott en måne ute bland Neptunus månar. Triton dras av en osynlig kraft närmare vår jord. Där råder avlägsna likheter som åter behöver knulla med oss. Måhända är det på Triton vi vill börja bygga tornet?




För Lars von Trier tycks det röra sig om en kollision. En melankolisk planet kommer att ödelägga hela det jordiska äktenskapet. Du är hemskt tveksam till plötslig förändring, till sånt som inte låter sig överblickas. Sann förvandling är jag också övertygad om sker långsammare, i stabil takt. Dock har ditt liv bestått av en enda överblick. Och alltför djupt insjunkande i rutinerna tvingar till sist fram omstörtning. Det kunde ha blivit ett barn, men det blev en himlakropp, minst lika stor som oss själva.

Antares är tiotusen gånger mer luminös än Solen. Vad vi än sänder ut riskerar det att alldeles drunkna i allt annat som finns. Vi är som levande döda. Det betyder ingalunda en sådan meningslöshet som du föreställer dig. Vi är fullkomligt omringade av liv och möjliga liv. Jag tror din egentliga oro består i att det ska bli för mycket liv på en gång. Mitt torn har inte våningar nog åt allt du skulle vilja älska då. Så du nöjer dig med universum som det är nu. Förr eller senare kommer något vi skapar att möta någon annan skapelse. Jag ska skriva det. Problemet är bara att fortfarande vara beredda, öppna och villiga att förstå varandra?!

wWw

TornUgglan

kung i kort



den slocknade kungen
i sin tornglugg sitter
fastklämd
i ett sista försök att lämna korridorerna
för en strimma sol

nu under honom
breder hundratusen teveskärmar ut sig
som speglar
för hans ofantliga fantasi
att landa i

i ena ögat bittraste tvivel
i andra ögat gladaste tilltro

i tredje ögat erfarenheten
av forna fartyg
och en äkta mystisk
hel jäkla kortlek
som kungen åter tar åt sig och eftertänksamt drar ut
och fort in
likt ett dragspel

får svårt att andas
för han står i schack matt
mot sig själv

på ena foten en brandgul strumpa
på andra foten en stövel gredelin

på tredje dagen en helt vanlig
grå måne
som ensam försäkrar
att allt återigen
är som det ska

går kungen då omkring i korridorerna
kliar sig i mustaschen
och småplockar
med sina största visioner
vackra bakom glas







= första kortet i en ny serie inspirerad av tarot-korten. Det finns tendenser i böcker att beskriva varje kort som en tavla, en arketypisk bild. Hälften lär bli min egen fantasi, hälften vad som brukar förknippas med figurerna. Jag kommer leka lite med fenomenen, blanda dem och ge på meta-nivå.




wWw

Sinnesfokus och Bokkontakt

kring trenne inlärningsstilar [återfinns i grunden inom fältet NeuroLinguisticProgramming, men verkar också blivit allmän psykologi och studieteknik]



I pissiga regnet härommorgonen uppfångade jag Jones sköna stämma i öronkuddarna. Greppat några smulor mer om triaden auditiv - visuell - kinestetisk. Översköljdes av hundratals exempel på hur varje inlärningsstil kan uttrycka sig. Kändes redan det som en typiskt auditiv grej (och det är ju från Yyy jag fått smakprovet :)).

Här ger jag mig i kast med ett fysiskt-kinestetiskt språkbruk. Gillar de coola ordval Jones kör på den fronten, känns så mycket mer levande än de visuella o auditiva pusselbitarna. Nu kommer jag emellertid inte in och tuggar om att jag skulle vara kinestetisk i första hand, nix, sticker inte under stol med att jag egentligen är mest visuell. För det kan nog mina närmast bekanta se?!

Inte desto mindre bidrar en kinestetiskt färgad terminologi till klarast förståelse (för mig, av andras motiv). Föredrar att någon uttrycker sig så, i sinnliga banor med konkret koppling till kroppen och rummet. Ytterst handlar det säkert om jag vill ha eller behöver fler kinestetiskt laddade personer omkring mig.

Och chanserna att hålla kvar deras naturliga uppmärksamhet, lär enligt Jones bli maffigare om man låter tungan tangera de dimensioner som deras kroppslighet redan är inpejlad på. Sålunda skola jag/vi uppnå bättre effekt på umgängen genom att tillmötesgå andras främsta inlärningsstil. Om de har en motsvarande bild av detta fält, så låter de ana visuella linjer i sitt språkbruk, blixtbelyser viktiga punkter i kommunikationen - allt för att tillmötesgå mig.

Fast reagerar jag verkligen bäst på visuella signaler...? Den mindre visuelle, auditive Yyy är ju uppenbart MER benägen än mig att raskt tillgodogöra sig visuella intryck, liksom skyltar, och affischer, personpositioner och bordsplaceringar. Och då oaktat lokalsinne samt ansiktsigenkänning, där jag ofta får föregå med goda iakttagelser. Lokalsinne är väl i stort sett en fysisk-kinestetisk förmåga?! i kontrast till kartläsning eller skyltkoll som är av visuell natur.

Visst processar jag världen visuellt, genom texter och bilder, men mest sker detta i deras introspektiva aspekt. Jones nosar på en motsvarande aspekt även för kinestetiska tillvägagångssätt. Där ställs typ det yttre känselsinnet parallellt med den inre känslan typ.

Vad som tenderar starkast störa min koncentration är ljud och då i synnerhet prat, med andra ord den parameter jag är minst benägen att fatta omvärlden genom. Ska jag prata med Yyy om hur vi just förhåller oss till människorna omkring oss, vilket Yyy så väl behöver, så förmår jag ej längre observera och känna av just dessa människor. Den visuelle pratar visserligen gärna, men i stort sett om det han redan ser/sett, medan den auditive snarast konverserar för att överhuvudtaget börja förhålla sig till omgivningen. Det problemet har mitt medvetande stött på under flera års förlopp.

Fast frågorna i diverse test inom ämnet, de brukar spika fast att även det man stör sig på ingår i ens primära inlärningsstil. I tio år har jag dessutom lyssnat på ljudböcker i rejält vidare omfattning än jag suttit med näsan över textböcker. Nå, det må bero på att lurarna blivit ett smart nyttjande av min arbetssituation. Och datorn hänger ju mina ögon minst lika frenetiskt över som öronen vid inläsningarna.

En fysiskt påtaglig bok plockade jag däremot fram inatt, för första gången på många år känns det som. (I själva verket rörde det sig om ett magasin, nova science-fiction, höll mig till novellen av Ray Bradbury). Internets strömmar är som vi vet svårgörliga att hålla i sina händer, fast jag har långt ifrån saknat tidningar och böcker så som jag tidigt befarade, snarast inte ett dugg saknad.

Ändå känns det faktiskt, när jag väl sjunker ner i fåtöljen med boken lite varstans längs kroppen, på skiftande avstånd från hjärnan, att kvaliteten på läsandet stiger ett par trappor. Samt att min muns egna nynnande + fingerstrykningar tycks tillta där inför de fasta stumma sidorna, bortom skärmens i sig mer rörliga matris.

Om det hela så bara handlar om återupplevelsens behag, alltså påfyllning av den tomma tanken, eller huruvida bokklossen verkligen erbjuder mig lämpligare sinnesgrund att bygga kunskap genom - återstår att se /höra /känna.











wWw

Phenomenons I've known Before but Experienced more for Real during 2010

seen through the Muppet Figures


1
my Gonzo the strange

ITALY
especially the surroundings of Naples (Capri, Sorrento)
and Venize



2
my Fozzie Bear the unaware

Living in my Own Appartment



3
my Miss Piggy the mistress

Taking and Holding the Hands of Women
immediately without met before
more than to present each other
which feels more natural than I've imagined
and more and more
appreciating Fat Girls



4
my Mildred Huxtetter the Old dancing Lady (among modern kids)

PRAGUE
(plus some Austria and eastern Germany)



5
my Waldorf & Statler the every evening Audience on Balcony

my writing friends
on the swedish site for poetry
except the fact they are never really sarcastic



6
my Swedish Chef the clumsy

Marzipan and Alcoholic ingredients (inside the chocolate)
balanced with
Ayur-Vedic medicine



7
my Kermit the captain

Thomas Mann
and his big novel The Magic Mountain [Der Zauberberg]



8
my Dr Bunsen Honeydrew the Professor

The Periodic TimeTable [Chemistry or even Alchemistry]



9
my Special Guest Star a real human

no one special this year
many potential so far






The Electric Mayhem Band :


10
my Dr Teeth the shining singer

Magnus Uggla


11
my Animal the mad drummer

Stefan Sundström
(if he could've had Staffan Hellstrand's energy)


12
my Rowlf Dog the emotional pianist

Motown music


13
my Floyd Pepper the psychedelic baseplayer

The Lemon Pipers
as well as swedish band Tages


14
my Janice the sweet guitarist girl

brazilian Bossa Nova


15
my The Lips the trumpet player

Louis Prima


16
my Zoot the mystic saxophonist

Lou Reed







17
my Sam the Eagle the censor

Also American Classic Movies
(not just swedish and french)
like Sergio Leone, Dave Fincher, Alien and Disney's early



18
my Muppet Newsman

my new Panasonic plasma-TV
and my new stationary computer (e-machines)



19
my Scooter the helping hand

Animated movies by Hayao Miyazaki



20
my Sweetums the Biggest Monster

the field of Real Social Dynamics (not at least Jeffy this year)



21
my Pigs in Space

SOLARIS
and The Ultimate Hitchhiker's Guide to The Galaxy









010

FullBordande scener ur Jamons måndagbok

måndag 25:e nåm

Inatt gick du
Jamon till jobbet
lät cykeln stå hemma, knallade längs skogsvägen
upp över krönet
i numera vinterns
vita magi
genom svart allvar
återsåg du
vårt öga
för första gången
på ett helt månvarv
i det inte
alls vindstilla snöfallet, blåste molnen
några ögonblick
bort ifrån
MÅNEN
just medan
du vände ditt ansikte upp
som för att kolla oss
och Nico sjöng
ur lurarna sina psykedeliska psalmer
med en glimt av punk
på tyska ibland
mest amerikanska
högt ovan undergrunden
blickade vi ned
på dig
Jamon, du kunde
ha stått kvar i många måndagar
men kände
genom kyligaste elden
huru sekunderna inrymde
fullt tillräckligt
av oändlighet

måndag 24:e nåm


Tjenare, Jamon! Du var på vippen
att införskaffa
ett fräckt blommigt
cafébord för privat bruk
på Chilli
en ny käck kedja
där väldigt massa interiör gick alldeles i din smak i lila
ja, hundra rader kuddar för att inte tala om
de mysigsnygglada
biträderskorna
vi hade ljusskålar, fotpallar o t o m dubbla plädar ifall du ville
men så visade det sig
till sist att han som visste
begärde alla dina uppgifter
för att ni dessutom skulle fara till andra änden av stan
i snöstormen för att hämta konkarrongen
utanför säsongen
fastän hela butiken skyltade med dylika
så ni gav fan
din chaufför och du
nöjde dig med en häftig klaffstol
drog istället till det trygga
tråkiga stället
tog ett vanligt pålitligt riktigt stort men ihopfällbart
köksbord
fick till din förvåning plats
i ditt rum, Jamon
känns nu som minst tre rum
där möblerna börjat bilda öppna väggar, vallgravar
vari dina steg rinner som sirap
runt kanterna
åter in till kylskåpet
via rosagredelina mattor
och tillbaka längs sängen mot dina ständigt aktiva skärmar
återstår blott
att göra skäl för toapappersrullarna
å hissa upp den sjujäkla sköna julstjärnan
sedermera befria inredningen
från tusentals vita frigolit-flingor
trots att våra gästabud
dröjer söndag efter måndag
står hela bordet här oförskämt uppfällt
som om du var på besök
hos dig själv

010

Alltjämt ur Jamons måndagbok

måndag 19:e nåm


Grattis, Jamon!
Cirka 455 månvarv tillbaka
kring jorden kom du
till världen, föddes
renad
en aning försenad
och friare än någonsin
denna gången
önskade du dig
snö
och den kommer
massvis precis
när din födelsedag är över
så vi behöver inte
skicka flingor med paket
ingen kall lax istället för varm
bara korus av röster
plötsligt över facebook
saknar du egentligen
ingenting
utom lyktorna som lös så lilablå längs flygplatsen i norr
när du trodde du var så poetisk
och likaså
en katedralportal italiensk
så du kan kliva ut
i solskenet
för en stund på den levande trappan och
glömma alla
dessa dina tusentals månfaser
så du kan se
hur vi
redan ser dig som du är
Jamon, jämt
i smått efterskott
Hip hip hurricane!
landar dina fötter bägge
på en badrumsmatta rund,
tjock och mjuk, gredelila
medan draperiet
åter dras för
ditt ena tredje öga
och världen blir snö









måndag 17:e nåm


Godnatt, Jamon,
ja,
äntligen är frosten tillbaka
som ett mångnister
över allt
fast månen är dold
fyller du snart år
mitt i mörkret
ser vi dig cykla genom skogen
visserligen
synnerligen kyligt
ropar Patti Smith
sånger igenom snårslyt, en vild kanin
eller hare skär
som någons månstrimma
mellan frusen lera
och värmande musik
Vem hon än var
så finns hon i alla fall
ser du den namnlösa Flickan
filmen alltså
kan vi naturligtvis inte låta bli
beröra dig, pojkman
medan somliga kunde ha ett helt liv på ett sommarlov
och du hade det väldigt fint
så lever du snarast mer o mer
nu istället
ser du dina
ansiktsdrag i skärmen speglas
trodde du du skulle se
likgiltigt spändare ut
än du känner dig
men ditt leende, medlidande
och förundran, förfasan
varierar väldigt
uppenbart med filmen
som om du ännu var barn









010

ur Jamons Måndagbok (maskerat slott mm)

måndag 12:e nåm


Jisse namn, Jamon! Du drömmer
en sån där berörande
dröm som är det vackraste man kan drömma
men redan
när det ringer anar du
du glömt
halva bakgrunden, hur hela känslan
snart kommer att framstå
som utbytbar
var det
en tjej som dansade med dig, nej
flera tjejer
delgav de någonting, som du så skulle peka ut
vilken målning
som påminde dig, Jamon
mest om
värmen i hennes kropp i deras kroppar
dröjer kvar
utan någons ansikte
möjligen röster, månne änglar?!
alltmedan
i vakna livet minns
du ansikten
långt efter värmandet eller samtal
är glömda
och du undrar nu
för första gången på många månader om den flickan, Li
trots allt finns
som sig själv
här nånstans
fastän du bestämt
att vi
skapade henne
som en del av en annan
vuxnare kvinnas identitet
en minst lika livserfaren, stigmatiserad poet
i parallell
verklighet
med världens vackraste fantasi
och nordpolens personligaste månsken
ja, vad du helst
av allt vill
är att bara
studera livets teater
titta film
i din skönaste fåtölj någonsin
på ditt livs största skärm
som står där
varje natt här
och väntar på dig, men så sätter vi oss
och skriver din dagbok
hela tiden istället





måndag 9:e nåm

Vi hinner inte riktigt med att skriva ditt
liv, ligger minst en måndag efter
nu igen
men vi minns allihopa hur
den nionde måndagen
i den nionde månaden
då kom första snön
när du yrvaken måste cykla ut
i ännu inte morgon, Jamon
men lycklig
sveptes dess spöklika puder över parkeringsplanen
strök längs nattstängda butiker
åt alla härliga håll
medan förorten förvandlades
från stillastirrande mörker till en flygplats
för änglar
och blinkande maskiner
som en pojke mitt i en militärtjänstgöring
fick du snön till tröst
i brist på månsken
lös världen
från våra värmande drömkroppar över
din tomma stad
glad som en minusgrad
fastän du redan är nöjd
fullt sysselsatt med novembers försvinnande
nyanser av faser av
plötsligt flammande vrede eller
orörligt lekfull längtan
längs lerigfrusna stigar där Staffan Hellstrand ännu simmar
har det emellertid gått
så långt
att du hellre än hårdrock och vispop
lyssnar på tuffsynth, hiphop
och punk.

måndag 7:e nåm


...inatt besökte du så
det nyöppnade slottet
anonym men gick fritt
in som hedersgäst, Jamon
på ditt livs första masquerad
och visst var du överraskad
hur publiken var uppträdandet
trängdes knäpptysta i trappknarret
drunknade i synthpump
såg du oss flytande hänga längs tre, fyra våningar
medan du själv irrade upp o ner
igenom oss, Jamon
en udda prick i
vårat udda sällskap
inte heller du så utomstående som du tror
var vi uppemot tusen figurer
minst femhundra fantomer
mer unika än du hade föreställt dig
visserligen ingen den andra helt lik
men ändå många lika lik
ur säkert sju, kanske åtta arketyper
gothiskt godis
som du grovt sett skulle förpacka såsom
franska burlesquemadamer
brittiska trollkarlar
tyska gasmasker
svenska spöken
ryskromantiska cirkusartister
djur från skog eller bur
japanska teens
och så alla amerikanska i antingen vanlig halloween
eller som tycker jeans o flanellskjorta funkar lika bra på masquerad (och mycket riktigt stack de ju faktiskt ut här)
dock syntes inga direkta seriefigurer
såvitt du vet men du vet ingenting
om oss, Jamon
du tror att övergången från fiskarnas skiftande tidsålder
egentligen är från kräftans familjetrygga religionstraditioner
och knappast till vattubärarens visa vetskaper
men väl till tvillingarna
deras superspeedade kommunikationskanaler
och någonstans över alltihop
glimrar midsommarmånen
mitt i vårvintern
med novembervinden
kom du däremot inte in
i poeternas bok
där du bor
i ett egensinnigt torn
ett hjärnkontor, högre än själva slottet
med några nervtrådar
länkade till dess varma hjärta
lekandes med
dess säsongstängda dörrar där skorstenspipan signalerar
ännu en måndag
ännu en måndag
efter nätter som slutligen börjat klonas
som sväljer varandra i svansen
men ändå stretar åt triljarder olika håll, om du iakttar från 111 våningar...









010

ur Jamons måndagbok (innanför livet utanför)

måndag 3:e nåm

Godafton, Jamon!
Imorse var månen så borta som den kan bli
fick du leverera i regn
i regn
i regn
med regnströmmar flera decimeter ovan skodonen
med genomvåta vantar i redan regnfyllda brevlådor
men du kände dig inte alls
ett dugg betryckt
ty i mp3-spelaren delgav vi utanför-kroppen-upplevelser
som föreföll ännu verkligare
än det grövsta regnet
för om man hela tiden tänker
jävla pissregn
så kommer upplevelsen bli
jävla pissregn
liksom om du frågar dig
hur det går till när man lämnar kroppen
då du går omkring fullt vaken i kroppen
och får en bild
så kommer du snart att fråga dig
hur det går till när man lämnar kroppen
då du ligger och nästan drömmer i kroppen
och förverkliga bilden
inom några månaders övning
somnade du sedan
i ditt gamla rum
för blöt för att cykla ut till ditt nya rum
drömde du en såndär dröm
som det känns som du drömt förut
hur teaterfröken stannade för att rätta till
ett hål
i strumbyxorna men inte hörde
ditt tilltal och hur du tvingades stressad visa
barnet istället till stället
och tillbaka trots att det var raka vägen
som barnet sa sig inte
kunna minnas
jävla pissregn
När du sedermera
i vaket tillstånd cyklar
längs genvägen
mellan träden påminns du åter om att där står
GÅNG
BANA
[pil]
medan första gångerna trodde din fantasi
verkligen att där stod
GANG
BANG
[pil]
fast vi kan förstås ha rättat till ett missgrepp
i efterhand du har inget bevis.
Allting finns
och det mesta förekommer
fast kanske sällan just så
som du tror, Jamon
emedan våra bilder är grumliga
och blandar samman
så finns ändå alltid
det
som vi tror är
något annat
som också finns.
Fick du imorse en äkta insikt
gratis utan att behöva tänka
bara lyssna på våra erfarenheter
i huru de avlidna
förmodligen innan de hittat sitt nya liv
och föreställer sig
som sig själva i sitt gamla liv
den tillvaro som du fortfarande cyklar omkring i
hur de då uppfattar sig
som varandes
i de mest minnesvärda avsnitten
av hela livet
de mest vitala
eller roliga perioderna
som människor gärna gör
inte så sällan som åtskilligt yngre
medan du
naturligtvis tar förgivet att de
är just så gamla som de var när de dog
för att inte tala om vad de
tror om dig, Jamon
och därigenom
misslyckas du lätt att kommunicera med dem
särskilt ifall ni aldrig fick chans att träffas
när de var unga
såvitt de inte ser dig
och tar kontakt
kan du få svårt att ens upptäcka
och känna igen dem
eller skall vi säga
oss???

måndag 4:e nåm - måndag 5:e nåm



Jaha, Jamon,
två dygn hann gå på ett!
Just när du klättrat upp och somnat
in i på ditt tomteloft
efter en skön natts slit
mitt på matta dan, då plingade det på
och vi dök upp
i form av en rörmokare i peruk
med tjänarinna i fransk toilette
rakt in hos dig
för att fixa den läckande toaletten
visade sig vara
en fin porslinsstol från -66
som om, Jamon, det rörde sig om
ett annat sekel eller nåt. Du fick se
hela huset monteras loss
till en mekanisk värld så långt från din
där varje mutter
har sin sittplats
hur vi helt enkelt skrapade bort
gamla torkade gummipackningen och
placerade dit en nutida,
provspolade
från någon annan spak nerifrån
monterade på
och så var det färdigt.
Jo, allting kan gå sönder
sa rörmokaren
och du försökte komma på nåt som inte
kan bli trasigt
men även badkaret har sina sprickor
passade du på i farten
att lugnt ta
din första dusch
där
här
mitt i det tomt månvita, med solen utanför
den igenklistrade rutan
var du fullt vaken
tog ett par dammsugare
några tjog cognacspraliner
och fick hundratals ärenden gjorda
på en dag
så vaken så att hela morgondagen blev
en enda dröm

måndag 6:e nåm


Hello Jamon,
i afton
efter att länge ha undvikit världslig brodyr
bevistar du
ditt livs första hallo-
weenparty, men vägrar vara
något blodsökande
blir ju urtråkigt
om alla låtsas monster, på sin höjd
är du magiker
eller bara en patetisk mystisk.
Du kränger på dig
en violett venetiansk mask över glasögonen
funkar till din förvåning
att se
oss genom hålen
dock hatten går icke
på ovanpå
bara om man sätter på sig masken upp- o
nerpå, mot hakan
funkar hatten
och faktiskt blicken
fast knappt syretillförseln
och på månens osynliga baksida hamnar
din naturliga mustasch
o skäggstump. Du är ingen djävul, Jamon, men en liten
lila svans
kan du stå för
utanpå gummiskinnbrallorna, får idén att ha den fram
istället för bak
men redan alltför stor risk för
alla möjliga misstolkningar, emedan gredelint
springer ur ditt ringfinger
medan mörka ametisterna
gnistrar ljust i våra ögon
som skall föra dig genom ett burlesquet sken
inom slottets alla våningars förvridna scen
ja, måhända ända upp mellan genomskinligt häxbyxklädda ben

010

ur Quimons måndagbok

måndag 91 oktember


hej Quimon
du gick genom
månskenet nyss,
sällan har du sett skogsstigen så
trolskt upplyst
av det fullvakna ögat
som om snön
redan låg där
men man såg alla lerpölar och strån
direkt i marken,
de mörka askarna bar
magiskt ljus om varje gren
sjukt mjukt


jo lille man
du vill bo
på någon planet som har fullmåne varje dag,
en ändlös karamell, emellertid
om samma lampsken lös
hela tiden överallt
- hur skulle dina föreställningar till sist smaka, Quimon?


det var nittital nu
påmindes du i lurarna
när Staffan Hellstrands bergknallar flyger
och kraschar mot himlen
dess frusna spegel
nånstans mellan Sydkorea och Kanada kanske
lyfte spökskeppet
för att drunkna i sagan om Li
hundra miljarder mil från norrlandet där ni
krigade på låtsas
längtade på riktigt
hem till hunden eller sötaste tjejen i Söderköping
som tydligen hade två månar









010

ur din dagbok Jano

010

Tisdag 31:a Trisember

Hej igen, Jano! Du börjar förstå att du är här nu. Från ditt lilla slott har du flyttat till ett potentiellt ghetto. Fastän du cyklar varenda tid på dygnet har du inte stött på en enda farlighet. Ännu - tänker du - men varför oroa fram något som inte har med nuet att göra?! Organismen börjar spänna av och trivas. Även den friska kylan i de ruttna äpplena känns inbjudande. Första munnen körsbärsvin värmer upp. Det lyser ur alla nya fönster, hos människor som uppenbarligen har funnits här mycket längre än du. Tiotusende mörka chokladkakan från IKEA smakar möjligen bättre än någonsin. Likafullt cyklar du snabbare än du skulle vilja, Jano, längs vägarna till o från. Är du rädd för att bli igenkänd? Vill du inte hinna märka hur varenda gata ser ut? Så att det inte skulle finnas något kvar att upptäcka under hela vintern...



Tisdag 32:a Trisember

Jodå, Jano! Solen kommer tillbaka fortare än du hinner handla frukt och levebröd. Skolbarnen smygröker hemtrevligt på bergknallen utanför ditt fönster. De tycks snarast glada, och du fattar inte hur folk kan finna detta tegellandskap deprimerande. Här är ju gräs överallt i asfalten. Tunnlarna bildar nån sorts spännande labyrint. Nattetid lyser tre marklyktor upp ett farthinder. Det blir en inspiration varje gång du passerar och minns det. Den blå rutschbanan har du emellertid aldrig glömt, även nu halvvägs hem. Vi ser dig överallt, men oss ser du vissa oplanerade tidpunkter. Under många år har du begivit dig ut tidigt på kvällen. Idag begav du dig ut sent om morgonen. Plötsligt är hela dagen kvar. Solen försvinner inte, bara gömmer sig bland molnen emellanåt. Du skulle kunna dröja, Jano, i vilken butik somhelst. Ingenstans är det stängningsdags. Uppenbarligen är du vaken, fastän det är mitt på dan.



Tisdag 33:e Trisember

I alla dina dagar har du anat, Jano, att vi finns. Inte bara som röster i sagorna, utan också som författare till samma sagor. Alltid när du far förbi rutschbanan får du lust att se tecknad film om hösten, så nu är det nog dags igen. Det är bara att välja, japansk, fransk eller tjeckoslovakisk, kanske egen regi. Ifall du fortsätter in i Disneyland är utsikterna ändå påfallande att du hamnar mitt i den gamla tyska romantiken. Visserligen var det Dr Snuggles som blev din tröst på skärmen samma kväll du slog skallen efter språnget rakt ner i rutschkanan. Dock anger Galaxens guide sannolikheten för Storbritanniens existens såsom en person mot minus miljontals, alltså efter att planeten vaknat ur sin jordiska dröm. Har man däremot en särskild kameramaskin kan större sannolikhet skapas, ja, fler människor bli minst lika verkliga som de är till vardags. Biblioteket rymmer fortfarande det mesta, trots att de har byggt om för längesen.









010

Bakom Baccara (Drömmer Min Dörr på Riktigt)

första som skrevs här i nya lyan

Cyklar samma främmande vägar som vanligt ut
i grått regnbågsljus
bara skillnaden
kommer fram till en dörr
A
dit jag har nyckeln

låser upp större datorn
spanar in den växande utsikten
inser
jag bor här
nu
en våning högre än hittills
C
ser vissa träd
rakt mot toppen
hör människor komma
till samma ställe
hem?

i de neutrala drömbilderna
krestade min horisont omkring här utifrån
som om livet var en torsdag
där successiva balkonger
BAAB
stod öppna mot kanske.

Plötsligt står jag
på insidan
med könet pressat mot brevspringan
och känner
mig inte alls rädd
bara fullt möjlig, genom dörrkikaren
syns Baccara stå och
orma sig i svart klänning
och vit. Trappuppgången har förvränglats till
balsal för tjänstefolket
upp o ner
struttar stråkmattorna

"I don't know how
but I know why
I'm gonna love you
till I die."

sugs ut eller in
ur sjuk sommar
genom frisk september
längs ABBAs elbas
där grå dimmor glimrar närmare
de spanska essen
i de pragska bakfickorna
dit jag var tvungen
resa på nytt för att finna
den gamla samlingsboxen
BCCB

010

Sympati-Kompass

101


Kontrasterna(?) tycks överraska t o m mig själv.

Nu har jag tydligen(?) blivit någon sorts blåborgare, ännu snabbare än min begynnande medelålder kunnat skvallra om. Trots att jag fortfarande anser pengar vara ett absurt fenomen, som om det skall finnas bör bemäktigas i liknande utsträckning av alla. Emellertid var det längesen som ekonomiska orättvisor var mitt fokus; det blir en alltmer underordnad fråga jämfört med möjligheter att kreativt använda det man har (och med vilka idéer om till VAD...).

När jag testar mina uppfattningar på ett par vanliga valkompasser /partikompasser, så uppvisar de högst sympati för Centern och Kristdemokraterna. Och inte mig helt emot, de verkar vettigare än jag anat... Centern spelade central roll under min tidigaste barndom, ett mognat 70-tal som jag retroaktivt kommit att uppfatta som idealiskt kulturellt sett. Och nu förefaller C dessutom ha mer fokus på ungdomens framtid än på traditionsbunden jord.

Alltmedan KD(s) föddes under sextiotalet som reaktion på "revolutionens" avigsidor, men idag möjligtvis är dem som starkast söker värna den personliga gräsrotssammanhållning som hippies gjorde då. Det slår mig hur frisinnade i motsats till Stats-kyrkliga de i bästa fall är (kan ju ändå vara ett förklätt sätt att hävda den bibliska kärnfamiljen till varje pris). Nuförtiden verkar de mest auktoritära översittar-kraven komma vänsterifrån, med stiftande av mekaniska lagar snarare än personligt ansvar. Hade jag upplevt spår av humanism och andliga visioner hos dagens vänster, så hade deras sociala rättvisepatos varit en naturlig länk att följa - nu förefaller den bara materiellt reaktionär och ihålig.

Fastän jag försöker föra över min sympati för vissa Folkpartistiska perspektiv på skola osv, lyckas jag aldrig få dem högst i testen. Dock väldigt jämt lopp i den ena Valkompassen; där får "Vänsterpartierna" samma grad av min sympati som "Högerpartierna", men blott runt 40 % (Sossarna ännu längre ner). Så blir det väl när ens åsikter spretar starkt åt "motsatta håll" = summa summarum hamnar närmare centrum :-)

PiratPartiet har folk konstaterat är omöjligt att få hög procent på, och det verkar stämma för testet. Och trots att jag svarar att invandring generellt berikar Sverige mycket (på vilket vis den sker, vilket är en helt annan femma, tas dessvärre inte upp i frågan) får jag ej lägre sympati för SD i stort än övriga.

I en annan, Axess Partikompass, uppnår jag runt 70 % sympati för "de allierade", medan min gamla käpphäst MiljöPartiet som jag lämnat hänger ensam i mitten, och Vänstern har ramlat ner under Sossarna där. Dessvärre räknar Axess enbart med "de sju dvärgarna".

Extra märkligt förvirrande känns "min omsvängning" iom att jag i dagarna haft ett intensifierat intresse för rysk kultur, forna öststater, just hemkommen från trippen till Prag via Berlin o Dresden. Upplevt mig positivt fångad av andan hos tysk ordning samt mörkröda kollektiv. Glömt bort vårens idéer om att upptäcka USA:s kultur på riktigt. Likafullt löper mina påtagliga åsikter i mer "liberal" riktning?! Nå, att ryssarna var först ut i världsRymden krävde väl faktiskt risktagande och nytänkande.

Måhända är det bara jag som har vuxit, som är mer nyfiken åt "båda" håll, åt fler håll, som ser bilden längre utifrån nu ...?... som därmed förmår sympatisera med "alla" element, även de vanligaste som jag tidigare sökte avfärda och placera mig utanför eller i gränszonerna emellan. Samtidigt har jag länge varit alltför obestämd, men upplever mig paradoxalt sett som mer bestämd nu.

Orsaken till att mina åsikter tycks alliera sig med Alliansens, måste vara att jag fokuserar mer o mer på individernas självvalda sätt att tillväxa. Ty jag klickar ju NEJ till sänkta skatter av alla de slag, men JA till möjligheter att sköta /få omskött alla sorts samhällstjänster i privat regi eller gruppregi. Resonerar som så att Staten får hemskt gärna finnas och genom behövliga skatter garantera grundtrygghet, men den får aldrig ha monopol på något, inte ens "Säkerhet". Individuell kontroll måste hela tiden lämnas utrymme för.

Fast i själva verket är det kanske en uppfattning som "alla" har(?).









101

Snart Återigen Snabbare Tidlösheter

101

Jag har en ny lya med lugn skön inflyttning i full fart. Ändå far jag till Prag en vecka snart.

Mitt gamla rum har till sist åter fått perfekt med plats i sig, och skulle ha kunnat trivas extra bra här nu, när lägenheten jag kommer leva i har slukat en hel del.

Jag har uppdaterat mig till en ny dator som bläddrar mellan allt på ett ögonblick, och med mer fantastisk skärm än jag någonsin varit van vid. Så först nu gluttar jag på filmsnuttarna jag tog i våras i Venedig osv, trots att Prag åter står för dörren.

Handlös Hålgrävning

ännu en sällsam sport
direkt från en dröm som jag verkligen drömde nyss


Ni står ett gäng på en gräsplätt. Med fötternas hjälp skruvar ni er ner i marken. Den som först har huvudet under jordens yta märker att där ändå är gott om luft. Innan den förste har vunnit måste han stå kvar orörlig, och höra en hel musiklåt. När låten är slut undrar vinnaren varför ingen utropar hans förstlingskap. Då rasar det till under fötterna och man glider i en gång. Alla hamnar i varsitt hotellrum, eller rättare sagt på fönsterbläcket mellan rummet och den stupande omgivningen. Det måste åtminstone du som vinnare tro, som står där livrädd, ännu väntandes att få din bragd erkänd. Sedan sitter alla samlade i soffor inför en jury. Ni blir intervjuade om hur ni kände det hela. Förra årets segrare berättar hur han den här gången gled förvånansvärt lång bit ner. Andra fick enklare, helt annorlunda rum. Vinnaren kommer sig knappt för att säga något, håller först på att bli överhoppad i turordningen när en byter plats. Emellertid går det strax upp för sällskapet att du har genomgått vad som krävs.









101

Till en ÅterHörande (Bortspolade Proppar)

sorterad som Flaskpost nr 8 (skriven som nr 21)


Nu, minsann!
Propparna äro bortspolade
ur öronen. Plötsligt hör du
hela världen igen, alla dess knapptryckningar,
vartenda hårstrå
som klias, hur dina kläder prasslar som
om någon
just passerar bakifrån. Ändå
känner du dig
inte längre potentiellt
förföljd,
ehuru du uppfattar signalerna redan på håll.
Intrigspinnarna
surrar uppenbarligen
inte om ditt
liv, trots att glorian
hava vidgats
med 8 armar till en vidöppen pekskärm.
Du har kravlat ut
ur en burk, glidit in
i en flaska.
Ekar det i splitt nya glashuset
när du glatt låser upp
med gamla vanliga
nyckeln. Står du mitt i en vattenfallsfabrik
när kranen sköljer tallriken.
Allting frasar.
Det ringer hos grannen.
Revaxörerna förhandlar. Ingen
har förmått läsa
dina flaskposter
för du proppade aldrig igen
toppen
bara virade varv på varv på varv på varv
av läskpapper inuti
och kryptiskheter utanpå.
Måhända det tvenne tvestjärtar var
som stelnat till dödens
förgulnade stearin
därinne i varsin örongång.

wXw




101

KÄNSLOR på Gott o Ont

101

Här har jag försökt fånga hurpass intensiva och/eller ofta återkommande somliga KÄNSLOR eller emotionella tillstånd är hos mig. Enligt min ringa observationsförmåga, delvis byggd på andras respons, fastän jag naturligtvis tror mig veta helt o fullt hur jag funkar :-)


-3 nästan aldrig, knappt märkbart
-2
-1
0 emellanåt, växlande påtaglighet
+1
+2
+3 nästan alltid, hemskt starkt




STRESS

nu +2
genom livet 0


RASTLÖSHET

nu -3
genom livet -2


ORO

nu +2
genom livet +2


RÄDSLA

nu 0
genom livet +2



ILSKA (inombords)

nu +1
genom livet -1


UTTRYCKT ILSKA

nu +2
genom livet -3



GLÄDJE i form av Leende

nu +2
genom livet +2


Glatt SKRATT

nu +1
genom livet -1


FÖRAKTFULLT Skratt

nu -1
genom livet -3


HÅN(Leende)

nu 0
genom livet -1



HAT

nu -3
genom livet -3


BITTERHET (Besvikelse)

nu +1
genom livet -1



SORG (inre Ledsenhet)

nu -2
genom livet -2


Sorg uttryckt som GRÅT

nu -3
genom livet -2



MELANKOLI (Längtan)

nu 0
genom livet +2


FÖRÄLSKELSE

nu +2
genom livet +2


LYCKSALIGHET

nu +3
genom livet +1



LIKGILTIGHET

nu -3
genom livet -2


NYFIKENHET

nu +2
genom livet +2


FÖRUNDRAN (Fascination)

nu +3
genom livet +2


VÖRDNAD (Ödmjukhet)

nu -1
genom livet +1



BLYGSEL

nu -2
genom livet +1


SKAMkänsla

nu +2
genom livet +3


CHOCK

nu -3
genom livet -2



NJUTNINGSLYSTNAD

nu +3
genom livet +1


LÄTTJA

nu +2
genom livet +1


NÖJDHET

nu -1
genom livet 0


FRIDFULLHET (SinnesRo)

nu 0
genom livet +1



FÖRVIRRING

nu +2
genom livet +1


TILLIT

nu +1
genom livet 0


MYSTIK

nu +2
genom livet +2







I vissa avseenden har jag gått bakåt i utvecklingen - fast svårt avgöra om det trots allt är framåt...?

De mest påtagliga tillstånden har varit och är där nerver är inblandade, när mina föreställningar gör mig nervös eller jag upplever att andra går mig på nerverna. En viss förskjutning har dock skett från oro till vredesmod, från osäkerhet till kontrollbehov. Med de ayurvediska doshorna mätt kan man säga att jag fått mer av Pita (eld), lite mindre av Vata (luft), men fortfarande knappt någon Kapha (lera).

Och saker/personer som jag upplever hindrar mig (eller andra) från att njuta av allt som faktiskt känns fantastiskt positivt, dem kan jag hysa stundvis väldigt negativa känslor inför. Får allt svårare att tolerera ANDRAS småsinthet och grinighet eller bristande ödmjukhet, medan mitt eget potentiella förakt har jag lite större överseende med ;-)









101

säga HEJ först

insikter som egentligen utspelade sig några nätter senare...



Det som var bra senaste utekvällen med att först säga "Hej!"

(eller "Du!" eller i värsta fall "Ursäkta mig!")

till dem som jag ville få kontakt med


istället för att kommentera eller berätta något omedelbart i farten
som jag brukar
utifrån erfarenheten att de annars
i nästa andetag
redan befinner sig femton meter bort


visade sig vara
inte bara
att de lättare stannade

utan också
i väntan på deras reaktion
att jag fick TIDSfrist att få fram

något jag ville säga
till just den personen
och till just den personen
eller just den personen
alltså få kontakt med vad jag egentligen undrar
eller står för
anpassat till verkligheten
(istället för färdigprogrammerade inledare
som jag ändå aldrig vill köra)

ja, att få fram material som jag annars aldrig hinner
när jag försöker rikta det
till någon som jag ännu inte
skapat någorlunda fast
kroppsspråklig kontakt med...


Även stillastående individer
lär "Hej!" funka bättre med
fastän jag redan upplever det fysiskt mer genomförbart
att gå fram
liksom en mer gemensam utgångspunkt...


dessutom:

Tidigare har jag ibland sagt ett halvövertygande "hej!"
när kvinnorna just passerar.

Nu sa jag det rentav till deras ryggar,
men såpass övertygad
att de ändå vände sig om.

Måhända har jag själv lättare att TA I
eller adressera
med rätt intention
när jag inte behöver negativt påminnas
om att jag ej just får
deras ögonkontakt samtidigt
som jag börjar prata
emedan de ändå inte skulle kunna se mig i ögonen bakifrån...?


Likaledes
att hångla
och kyssa henne bakifrån
i nacken först
munnen senare
skulle jag nog uppleva som smidigare
som om jag
kan tillåta mig vara mer
manlig så
inte minst när det handlar om
att ta henne

(möjligen för att jag inbillar mig att hon
är mer osårbar i det läget
samt mindre intellektuell
mera djurisk
och båda två
då förmår agera friare...?)






eller sedermera ur Iamos dagbok:


Hej, Iamo! Du har återupptäckt den gamla naturliga fördelen med att först ropa HEJ! eller DU! eller i värsta fall Ursäkta mig! till de flygande utekvällskvinnor du söker kontakt med, istället för att köra omedelbart berättande iakttagelser vars oväntadhet skulle kompensera för den ögonkontakt du så sällan hinner etablera före hon är femton meter bort. Med Hej! får du tid att känna efter vad du egentligen vill säga till just henne eller henne, likaväl som hon får tid, och tydligen får det ännu hellre ryggar att stanna eller vända sig om - möjligen för själva möjligheten, vilken skulle ha kravbelagts framifrån. Dessutom om någon aldrig upplever sig adresserad, i vare sig attraherande eller repellerande bemärkelse, så skall det mycket till innan deras föreställning sätter dig i samma centrum som vi gör, Iamo.






101

Börjar Bedövningen Värka (Bita i sweeta Bitar)

inspirerad av senaste tandläkarbesöket




släpper bläckfisken sina grepp
om käken
börjar bedövningen värka
längst in i kinden
sömnlöst
efter att läppen
kommit tillbaka
från sitt blinda gap

de fyllda hålen
som aldrig kändes
känns nu som nervöst lugnande ord
dentalt
preliminärt
ett flourecerande grus
på tretusen kronor
betalar en halv dator för att få
återgå till barndomen
med äkta plast
och strax rycka ut visdomen
så jag förmår fortsätta njuta ändlösa måltider
bita i sweeta bitar

döv för arton apparater
stum som en slang
suger på inre solskensmelodier
möra mödomshinnor
med fullbelamrad gom
faktiskt inte rädd för att svälja ens en finger
orubbligt förvissad
om sköterskans förmåga
att tolka läkarens teknik
fastän jag misstänker mina kamrater
för självbedrägeri
ett projicerande förtret
oscillerar inom nervbanorna
bryts upp i ilska
kapar av sympatin

beror allt helt och hållet på hur
du spottar på mig, på
det viset man gör i Tokyo eller på
det viset man gör i Paris
vill ha översiktsmappen i en
samlad tugga igen
så jag minns varför eller var
käften upphör
och nappen tar vid

i insikten om hur en timmes lätt smärta
för mig
kan vara tjugotvå års oändligt lidande
för andra
vill jag åter njuta vanligheterna
mitt ynka lilla fantastiska liv
som vi faktiskt vill fortsätta på hur länge somhelst, please
vänj oss vid att utvecklas
ett litet ingrepp i taget









101