måndag 12:e nåm
Jisse namn, Jamon! Du drömmer
en sån där berörande
dröm som är det vackraste man kan drömma
men redan
när det ringer anar du
du glömt
halva bakgrunden, hur hela känslan
snart kommer att framstå
som utbytbar
var det
en tjej som dansade med dig, nej
flera tjejer
delgav de någonting, som du så skulle peka ut
vilken målning
som påminde dig, Jamon
mest om
värmen i hennes kropp i deras kroppar
dröjer kvar
utan någons ansikte
möjligen röster, månne änglar?!
alltmedan
i vakna livet minns
du ansikten
långt efter värmandet eller samtal
är glömda
och du undrar nu
för första gången på många månader om den flickan, Li
trots allt finns
som sig själv
här nånstans
fastän du bestämt
att vi
skapade henne
som en del av en annan
vuxnare kvinnas identitet
en minst lika livserfaren, stigmatiserad poet
i parallell
verklighet
med världens vackraste fantasi
och nordpolens personligaste månsken
ja, vad du helst
av allt vill
är att bara
studera livets teater
titta film
i din skönaste fåtölj någonsin
på ditt livs största skärm
som står där
varje natt här
och väntar på dig, men så sätter vi oss
och skriver din dagbok
hela tiden istället
måndag 9:e nåm
Vi hinner inte riktigt med att skriva ditt
liv, ligger minst en måndag efter
nu igen
men vi minns allihopa hur
den nionde måndagen
i den nionde månaden
då kom första snön
när du yrvaken måste cykla ut
i ännu inte morgon, Jamon
men lycklig
sveptes dess spöklika puder över parkeringsplanen
strök längs nattstängda butiker
åt alla härliga håll
medan förorten förvandlades
från stillastirrande mörker till en flygplats
för änglar
och blinkande maskiner
som en pojke mitt i en militärtjänstgöring
fick du snön till tröst
i brist på månsken
lös världen
från våra värmande drömkroppar över
din tomma stad
glad som en minusgrad
fastän du redan är nöjd
fullt sysselsatt med novembers försvinnande
nyanser av faser av
plötsligt flammande vrede eller
orörligt lekfull längtan
längs lerigfrusna stigar där Staffan Hellstrand ännu simmar
har det emellertid gått
så långt
att du hellre än hårdrock och vispop
lyssnar på tuffsynth, hiphop
och punk.
måndag 7:e nåm
...inatt besökte du så
det nyöppnade slottet
anonym men gick fritt
in som hedersgäst, Jamon
på ditt livs första masquerad
och visst var du överraskad
hur publiken var uppträdandet
trängdes knäpptysta i trappknarret
drunknade i synthpump
såg du oss flytande hänga längs tre, fyra våningar
medan du själv irrade upp o ner
igenom oss, Jamon
en udda prick i
vårat udda sällskap
inte heller du så utomstående som du tror
var vi uppemot tusen figurer
minst femhundra fantomer
mer unika än du hade föreställt dig
visserligen ingen den andra helt lik
men ändå många lika lik
ur säkert sju, kanske åtta arketyper
gothiskt godis
som du grovt sett skulle förpacka såsom
franska burlesquemadamer
brittiska trollkarlar
tyska gasmasker
svenska spöken
ryskromantiska cirkusartister
djur från skog eller bur
japanska teens
och så alla amerikanska i antingen vanlig halloween
eller som tycker jeans o flanellskjorta funkar lika bra på masquerad (och mycket riktigt stack de ju faktiskt ut här)
dock syntes inga direkta seriefigurer
såvitt du vet men du vet ingenting
om oss, Jamon
du tror att övergången från fiskarnas skiftande tidsålder
egentligen är från kräftans familjetrygga religionstraditioner
och knappast till vattubärarens visa vetskaper
men väl till tvillingarna
deras superspeedade kommunikationskanaler
och någonstans över alltihop
glimrar midsommarmånen
mitt i vårvintern
med novembervinden
kom du däremot inte in
i poeternas bok
där du bor
i ett egensinnigt torn
ett hjärnkontor, högre än själva slottet
med några nervtrådar
länkade till dess varma hjärta
lekandes med
dess säsongstängda dörrar där skorstenspipan signalerar
ännu en måndag
ännu en måndag
efter nätter som slutligen börjat klonas
som sväljer varandra i svansen
men ändå stretar åt triljarder olika håll, om du iakttar från 111 våningar...
010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar