Kemiska Kärleksförklaringar (första försöken)

till lilla Litium

Litium är 3:e grundämnet i periodiska systemet, men första som jag skriver om eller till...

Li
ti
um

du är mitt lilla
mysterium

silvrigt glimrande

världens tredje ämne
den giltiga gången

vill du fylla mina längtansfulla lemmar?!


visste ingenting om dig
bara att du bodde
i batteriet i min kamera

tills jag läste i listan
konsulterade wikipedia
och tjuvkikade i kemisternas stjärnsystem

kallar dig Li
du är den första
kanske inte största
av universums hittills sex alkali-metaller
likt aska
som soda

dina styvsystrar
Natrium och Kalium
har jag daglig kontakt med
men med dig
vet jag inte riktigt...


fastän du är jävligt ensam
finns du inte
i isolerat tillstånd
blott i oli-
ka föreningar

säg, kan du bli lila
i eldslågan
eller gul som din andra syster?!
varkendera
ty du
bär tydligen hjärtat
och blodplasmans julstrålande kulör


Litium mysterium
till vardags förekommer du
i heliga hälsans källor
särskilt de tjeckiska
och i Bolivia


de säger du vill bli av
med din enda valens-elektron
reagera så lätt
med någon ädelgas

fastän du förblir
lilla Li
i fast form
hur man än bränner dig
jonglerar du med din kropp som den porösaste dansös

likt förbannat
om du utsätts för luft





hamnar strax din vackra dolskhet i förfall


emellertid jAG
är rent fast silver
inget pulver
eller moln som du kan beblanda dig med
som du behagar

jag följer månens lagar
ibland
magiskt illusoriskt flytande
likafullt
en osviklig spegelyta

vars bilder du
skulle kunna få sönderfräta

ifall du vill ersätta
mitt minne
allting som ligger i dubbla lager och skvalpar här

byta ut det
mot ett engångsbatteri
Li
låta det bli
oss

O, heliga Helium

Helium är 2:a grundämnet i periodiska systemet, och tillika det andra som jag ger min lyrik

O, heliga Helium

du ädelgas i höjden



helvete vad heta saker ni gör
väte och du

låter H bli He


ty när solen släpper dig fri
ur sin inre förvandling

och du blir helt själv
det andra ämnet

stiger så mitt evangelium
och möter dig i skyn






från ballongens bröstkorg
anar jag hur du
hela tiden har bott här ovanför

i min uppblåsta hjärna
dess ofantliga fantasi
likt ett vanvettigt vackert, helt världsrum




hur kallt det än må bli
fryser du aldrig riktigt
allra minst fast

blott i extremaste lägen
börjar dina tårar flyta
kring jordklotets artificiella kanter

förblir i stort sett
helt enkelt
i din ädlaste form






likt vår sol Helios
vill jag helst
av hela mitt hjärta
känna din kärnladdning
kittla mitt innersta

och äntligen
nysa ut
hela skapelsens energi

i orgiastisk åminnelse
av universums senaste
och kanske största

födelse


men ack
du är alltför helig
för att låta dig antändas
än mindre explodera


så jag gick
istället till sköna Helena

och lät vätet
göra hela arbetet
ensamt med dig

010