7
0
en gång var där en Bok
inuti boken bodde ett Torn
på varenda sida fanns en fönsterGlugg
byggde sig som en hel Historia
allesammans vette Utsikterna allt djupare in i boken
och inga Punkter var det
på framsidan såg man en Spegelbild
0
7
21 september 2008
20 september 2008
RÄDD FÖR ATT LYCKAS
Y
7
Inser att jag inte
(inte i första hand)
är rädd för att misslyckas. Nej,
jag är rädd för att lyckas. Ja,
just så:
Rädd för att
verkligen Lyckas!!
Ty att lyckas medför att ens belägenhet förändras. Då måste man ta ansvar för det nya, fler o fler förmågor, ännu mera outhärdliga möjligheter, så ohyggligt stressande att smälta allt. Plus en extra rädsla för att människor i ens närhet inte skall värdesätta de förvandlingar som man låter sin identitet färgas av.
Kom ingalunda på det alldeles själv :) En av mina magistrar presenterade just idén. Har hört det förr, fast nu förstår jag verkligen hur det är framgång som jag fruktar. Liksom många med mig...
Är oftast väldigt orolig för att möta människor. Inte som förr i tiden på grund av blyghet, nej, snarare för att jag inte vill bli påmind om allt jag vill. Allt det som dessutom ej blott är drömmar längre, utan som verkligen kan hända mellan oss... ...nu när jag känner till allt bättre och bättre hur man skapar attraktion och håller kommunikationen vid liv. Då önskar jag spännande möten mindre än någonsin (eller mer än någonsin).
Oron för att lyckas tycks till råge på allt förklara min trogna vana att komma i sista stund eller några minuter försent (till vad det än är). Är fullt medveten om vad klockan är, men vägrar ständigt släppa det jag gör i tid för nästa syssla, nästa möte. Den vägran har rötter djupt in i fruktan för att klara av, ja, fruktan för att helt enkelt klara av det som är förhanden, sånt som jag har föresatt mig.
Tidigare trodde jag det var själva tråkigheten och arbetsamheten som jag skydde. Emellertid utgör de högst halva sanningen, ty att slava under sina trygga vanor är ju minst lika enformigt och energikrävande. Så innerst inne (eller ytterst ute) är jag livrädd för lyckan i att lyckas förändra något på fullaste verklighet.
Ägnar gärna energi åt att föresätta mig nya projekt (eller gamla projekt i nya skepnader), medan att knyta ihop så gott som fulla säckar tycks vara en alltför revolutionerande syssla som jag aldrig riktigt vågat utsätta mig för ;-)
Förmodligen för att släppa greppet om en process, bli färdig, innebär förlust av en känd kontroll i utbyte mot en okänd kontroll, en sådan som man så sällan på förhand törs tro på...? Blott när vi redan har riktigt roligt så tillåter vi oss lyxen att att lära oss hantera något nytt, att sluta bolla med det som redan är.
7
Y
7
Inser att jag inte
(inte i första hand)
är rädd för att misslyckas. Nej,
jag är rädd för att lyckas. Ja,
just så:
Rädd för att
verkligen Lyckas!!
Ty att lyckas medför att ens belägenhet förändras. Då måste man ta ansvar för det nya, fler o fler förmågor, ännu mera outhärdliga möjligheter, så ohyggligt stressande att smälta allt. Plus en extra rädsla för att människor i ens närhet inte skall värdesätta de förvandlingar som man låter sin identitet färgas av.
Kom ingalunda på det alldeles själv :) En av mina magistrar presenterade just idén. Har hört det förr, fast nu förstår jag verkligen hur det är framgång som jag fruktar. Liksom många med mig...
Är oftast väldigt orolig för att möta människor. Inte som förr i tiden på grund av blyghet, nej, snarare för att jag inte vill bli påmind om allt jag vill. Allt det som dessutom ej blott är drömmar längre, utan som verkligen kan hända mellan oss... ...nu när jag känner till allt bättre och bättre hur man skapar attraktion och håller kommunikationen vid liv. Då önskar jag spännande möten mindre än någonsin (eller mer än någonsin).
Oron för att lyckas tycks till råge på allt förklara min trogna vana att komma i sista stund eller några minuter försent (till vad det än är). Är fullt medveten om vad klockan är, men vägrar ständigt släppa det jag gör i tid för nästa syssla, nästa möte. Den vägran har rötter djupt in i fruktan för att klara av, ja, fruktan för att helt enkelt klara av det som är förhanden, sånt som jag har föresatt mig.
Tidigare trodde jag det var själva tråkigheten och arbetsamheten som jag skydde. Emellertid utgör de högst halva sanningen, ty att slava under sina trygga vanor är ju minst lika enformigt och energikrävande. Så innerst inne (eller ytterst ute) är jag livrädd för lyckan i att lyckas förändra något på fullaste verklighet.
Ägnar gärna energi åt att föresätta mig nya projekt (eller gamla projekt i nya skepnader), medan att knyta ihop så gott som fulla säckar tycks vara en alltför revolutionerande syssla som jag aldrig riktigt vågat utsätta mig för ;-)
Förmodligen för att släppa greppet om en process, bli färdig, innebär förlust av en känd kontroll i utbyte mot en okänd kontroll, en sådan som man så sällan på förhand törs tro på...? Blott när vi redan har riktigt roligt så tillåter vi oss lyxen att att lära oss hantera något nytt, att sluta bolla med det som redan är.
7
Y
19 september 2008
ciRkus Septunus Reser till NU ....... {nästa sista scenen}
7777777
återUppfunna Roller:
Cecilia Sinomtid
Emilian Emellanåt
Inga-Lena Ingalunda
Adrian Aldrig
Eveline Evinnerligen
Marion Omomigen
Shi-zu Nu
8:e akten (sista)
7:e scenen (näst sista)
vari våra sju figurer har lyckats starta Eiffeltornet (de vred diverse pyramider o rosettkors åt rätt håll), sedermera lämnat Paris under sig och rest upp i sfärerna.......
Shi-zu Nu
Nu minsann är vi i den riktiga rymden, den genomskinliga rymden!!
Eveline Evinnerligen
Jomenvisst, det är som riktigt på riktigt!! Allting öppnar sig, inte sant!?
Inga-Lena Ingalunda
Jaså, jaha... Blundade visst.
Eveline Evinnerligen
Vi känner liksom hela tiden hur det svarta öppnar sina speglar överallt...
Inga-Lena Ingalunda
Nej, HÄR är det!
Shi-zu Nu
NU är det!
Cecilia Sinomtid
Menar ni att vi redan seglat in bakom sjunde inseglet!?
Marion Omomigen
Bling! Bling!
Cecilia Sinomtid
Undrar vilken planet vi uppträder på ikväll...!?
Eveline Evinnerligen
Ååh, jag älskar hur tornen står och drömmer i sina pyramidala trekanter! Som om det inte finns några hörn i hela universum... Man blir alldeles schack matt - tycker ni inte?
Marion Omomigen
Mm... four jacks och eine femme!
Cecilia Sinomtid
Det blir sigill ju! Måste vara Septunus vi kommer till...
Inga-Lena Ingalunda
Vadå - eftersom vi är sju!?
Emilian Emellanåt
Vi föreställer oss så. Emellertid, betyder ingalunda att planeten föreställer våran föreställning. Hemma i Sverige är ju sju på kvällen klockan nitton, medan nionde månaden i själva verket är den sjunde. Så vi förvirras säkerligen av rutiner som vi inte känner till ännu.
Marion Omomigen
Sure, fucking fooled-up!
Eveline Evinnerligen
Jo, men åttonde är trots allt enda våningen mellan sjunde o nionde, så så himla svårt kan det inte vara! Det här ÄR helt enkelt NU!!
Shi-zu Nu
Ja, just så som det är nu.......!
Cecilia Sinomtid
Vänta nu - hur kom vi hit!?
Inga-Lena Ingalunda
Minns snart knappt längre hur allting var, då när jag började glömma hur tornet startade...
Adrian Aldrig
Minnes icke ens huruvida jag verkeligen haver förgätit eller ej!!
Shi-zu Nu
Vi är här nu. Säger inte det mer än hur det gick till!?
Cecilia Sinomtid
Jo, eller om hur det inte har gått till ännu.......
Emilian Emellanåt
Om du har en tidslinje, vilken somhelst, så kan du alltid gå in och stoppa in mera tid varsomhelst längs flödet. Alltså kommer nuet, varje nu, att inhysa oändligt med potentiella relationer som vi bara kan överblicka relativt hur långt längs linjen vi lyckas se.
Adrian Aldrig
Gud torde gjort likaledes.
Inga-Lena Ingalunda
Ifall han nu aldrig hade villat bort sig.......
Marion Omomigen
Han håller hus med sina marionetter i Alphaville.
Cecilia Sinomtid
Finns den staden också nu!?
Eveline Evinnerligen
Jaha-a då, minsann! Vi brukade kika omkring i Alphaville och köpa speglar, min fantisörska och jag. De har en hel labyrint att välja på, så ni må tro att jag inte riktigt kommer ihåg hur vi kom tillbaks till Paris senare, eller om det nu var Prag först!?
Inga-Lena Ingalunda
Det var nog lite av bådadera skall du se!! Det här skrivs ju i oktober, så framtiden har rättså gott om möjligheter för det förflutna...
Marion Omomigen
It's a strange strange world we live in, som Master Jill sa!!
Cecilia Sinomtid
Eller emellanåt i varje fall.......
Shi-zu Nu
Jamen, mina vänner, det handlar ju om att vara med igen, ta nya perspektiv och greppa nuet på nytt och återigen nu!!!!!!!
7
7
7
7
7
7
7
återUppfunna Roller:
Cecilia Sinomtid
Emilian Emellanåt
Inga-Lena Ingalunda
Adrian Aldrig
Eveline Evinnerligen
Marion Omomigen
Shi-zu Nu
8:e akten (sista)
7:e scenen (näst sista)
vari våra sju figurer har lyckats starta Eiffeltornet (de vred diverse pyramider o rosettkors åt rätt håll), sedermera lämnat Paris under sig och rest upp i sfärerna.......
Shi-zu Nu
Nu minsann är vi i den riktiga rymden, den genomskinliga rymden!!
Eveline Evinnerligen
Jomenvisst, det är som riktigt på riktigt!! Allting öppnar sig, inte sant!?
Inga-Lena Ingalunda
Jaså, jaha... Blundade visst.
Eveline Evinnerligen
Vi känner liksom hela tiden hur det svarta öppnar sina speglar överallt...
Inga-Lena Ingalunda
Nej, HÄR är det!
Shi-zu Nu
NU är det!
Cecilia Sinomtid
Menar ni att vi redan seglat in bakom sjunde inseglet!?
Marion Omomigen
Bling! Bling!
Cecilia Sinomtid
Undrar vilken planet vi uppträder på ikväll...!?
Eveline Evinnerligen
Ååh, jag älskar hur tornen står och drömmer i sina pyramidala trekanter! Som om det inte finns några hörn i hela universum... Man blir alldeles schack matt - tycker ni inte?
Marion Omomigen
Mm... four jacks och eine femme!
Cecilia Sinomtid
Det blir sigill ju! Måste vara Septunus vi kommer till...
Inga-Lena Ingalunda
Vadå - eftersom vi är sju!?
Emilian Emellanåt
Vi föreställer oss så. Emellertid, betyder ingalunda att planeten föreställer våran föreställning. Hemma i Sverige är ju sju på kvällen klockan nitton, medan nionde månaden i själva verket är den sjunde. Så vi förvirras säkerligen av rutiner som vi inte känner till ännu.
Marion Omomigen
Sure, fucking fooled-up!
Eveline Evinnerligen
Jo, men åttonde är trots allt enda våningen mellan sjunde o nionde, så så himla svårt kan det inte vara! Det här ÄR helt enkelt NU!!
Shi-zu Nu
Ja, just så som det är nu.......!
Cecilia Sinomtid
Vänta nu - hur kom vi hit!?
Inga-Lena Ingalunda
Minns snart knappt längre hur allting var, då när jag började glömma hur tornet startade...
Adrian Aldrig
Minnes icke ens huruvida jag verkeligen haver förgätit eller ej!!
Shi-zu Nu
Vi är här nu. Säger inte det mer än hur det gick till!?
Cecilia Sinomtid
Jo, eller om hur det inte har gått till ännu.......
Emilian Emellanåt
Om du har en tidslinje, vilken somhelst, så kan du alltid gå in och stoppa in mera tid varsomhelst längs flödet. Alltså kommer nuet, varje nu, att inhysa oändligt med potentiella relationer som vi bara kan överblicka relativt hur långt längs linjen vi lyckas se.
Adrian Aldrig
Gud torde gjort likaledes.
Inga-Lena Ingalunda
Ifall han nu aldrig hade villat bort sig.......
Marion Omomigen
Han håller hus med sina marionetter i Alphaville.
Cecilia Sinomtid
Finns den staden också nu!?
Eveline Evinnerligen
Jaha-a då, minsann! Vi brukade kika omkring i Alphaville och köpa speglar, min fantisörska och jag. De har en hel labyrint att välja på, så ni må tro att jag inte riktigt kommer ihåg hur vi kom tillbaks till Paris senare, eller om det nu var Prag först!?
Inga-Lena Ingalunda
Det var nog lite av bådadera skall du se!! Det här skrivs ju i oktober, så framtiden har rättså gott om möjligheter för det förflutna...
Marion Omomigen
It's a strange strange world we live in, som Master Jill sa!!
Cecilia Sinomtid
Eller emellanåt i varje fall.......
Shi-zu Nu
Jamen, mina vänner, det handlar ju om att vara med igen, ta nya perspektiv och greppa nuet på nytt och återigen nu!!!!!!!
7
7
7
7
7
7
7
18 september 2008
Lives After Life
7
Realise once more how I more and more often (when talking with others of religious views) tend to focus on life after death. Or as I see it: lifeS after death, and lifeS before death. Not just one complete step from this life, not just into either Heaven or Hell forever. And that seems to be one of the most essential differences between christianity and Eastern religions...!?
Of course, if the choice really had to be made once and for all, meaning that my trust or mistrust right now, from this life, now decides my eternal future....... and there were no picture to be comprehended part by part, no growing process of more and more learning through many lifetimes, no, just this very very very short time (for some not even the time I have lived so far), well, then I would surely believe completely from all my heart and/or from all my body, in Jesus, and deeply feared to be left out, to not be able anymore to come to Heaven, when life's over.
My problem so far is that I see christian quest for salvation, for "being saved", as a bit childish or naive. Sometimes it seems to me that I already have such a great faith in the goodness of life, that I naturally believe every human (and every living creature in Universe) will have another chance, will have another life after death, yes, so many lives that are necessary to inspire oneself developing trust, trust in the meaning of reaching higher consciousness, consciousness about how to develope capacity to make whatever is most creative, whatever God has planned for us to discover as being really good to develope.
Naturally the fear of losing life, or losing other people, losing memories and losing consciousness, that fear can be an extraordinary effective power to do anything at all, to feel anything better than remain in such fear, imagine something more than being stuck in one's fear of losing.
However I think the need for developing trust in God's goodness remains in next life too, and the life after that, for some people during hundreds of lifetimes. It's a struggle that never really disappears completely once and for all....... .......well, only in the moment, only here and only now. The perfect trust can be experienced as more or less eternal, with more or less constancy.
7
7
7
7
7
7
7
Realise once more how I more and more often (when talking with others of religious views) tend to focus on life after death. Or as I see it: lifeS after death, and lifeS before death. Not just one complete step from this life, not just into either Heaven or Hell forever. And that seems to be one of the most essential differences between christianity and Eastern religions...!?
Of course, if the choice really had to be made once and for all, meaning that my trust or mistrust right now, from this life, now decides my eternal future....... and there were no picture to be comprehended part by part, no growing process of more and more learning through many lifetimes, no, just this very very very short time (for some not even the time I have lived so far), well, then I would surely believe completely from all my heart and/or from all my body, in Jesus, and deeply feared to be left out, to not be able anymore to come to Heaven, when life's over.
My problem so far is that I see christian quest for salvation, for "being saved", as a bit childish or naive. Sometimes it seems to me that I already have such a great faith in the goodness of life, that I naturally believe every human (and every living creature in Universe) will have another chance, will have another life after death, yes, so many lives that are necessary to inspire oneself developing trust, trust in the meaning of reaching higher consciousness, consciousness about how to develope capacity to make whatever is most creative, whatever God has planned for us to discover as being really good to develope.
Naturally the fear of losing life, or losing other people, losing memories and losing consciousness, that fear can be an extraordinary effective power to do anything at all, to feel anything better than remain in such fear, imagine something more than being stuck in one's fear of losing.
However I think the need for developing trust in God's goodness remains in next life too, and the life after that, for some people during hundreds of lifetimes. It's a struggle that never really disappears completely once and for all....... .......well, only in the moment, only here and only now. The perfect trust can be experienced as more or less eternal, with more or less constancy.
7
7
7
7
7
7
7
17 september 2008
Får man Fota inuti Guds Hus.......?
7
Javisst, jag får det :-)
Fast tar alltid utan blixt - inte minst sedan en katolsk kyrkväktare förklarade hur ljuset från många människors blixtar kan (på lång sikt) förstöra eller i varje fall missfärga målningar o ikoner (fortare än annars). Plus att jag tycker blixtar lättare stör friden för dem som är därinne... Har också avstängt ljudet på kameran.
Sacre Coeur var enda katedralen i Paris jag såg på skylt på porten att man INTE får fota inuti. Så där tog jag bara tre bilder... ;-)
Somliga ser måhända själva avbildernas existens som nonchalans mot Gud, men jag ser det som att jag kommer närmare till att börja förstå något (någon) när jag försöker fånga det (honom/henne) i bilder. Så att allt får en konkret relation till min fantasi, och genom den vägen närmar sig sanningen.......
Och jag vet ju att Gud (om vi talar om äkta Gud) ändå likaså blott kan lyckas fångas delvis, glimtvis, ofullkomligt.
Så man kan aldrig stjäla det gudomliga!(?)!
Jag är övertygad om att man bara brista i direkt respekt gentemot människor, störa deras ritualer eller upplevelser. Fast allra oftast är det vi själva som stör oss själva. Att bli distraherad är ett sätt att tvingas härda o stärka sin verklighet.
fotnot: Samma fenomen med att själva blixtarna är det som stör, tycks för övrigt gälla under teaterföreställningar. Motiveringen till fotoförbudet är inte i första hand att någon skulle kunna plagiera eller missbruka innehållet, utan snarast att skådespelarnas koncentration skall hållas intakt. I synnerhet aktuellt under lindansarteater! Emellertid, saken är här att då utgår man från att folks kameror ger ifrån sig ljus eller andra signaler. På en black-light-theatre i Prag frågade jag om jag fick fota ifall jag lovade att stänga av blixten, och biljettinsläpperskan frågade producenten som kom fram till att det var OK.
7
Javisst, jag får det :-)
Fast tar alltid utan blixt - inte minst sedan en katolsk kyrkväktare förklarade hur ljuset från många människors blixtar kan (på lång sikt) förstöra eller i varje fall missfärga målningar o ikoner (fortare än annars). Plus att jag tycker blixtar lättare stör friden för dem som är därinne... Har också avstängt ljudet på kameran.
Sacre Coeur var enda katedralen i Paris jag såg på skylt på porten att man INTE får fota inuti. Så där tog jag bara tre bilder... ;-)
Somliga ser måhända själva avbildernas existens som nonchalans mot Gud, men jag ser det som att jag kommer närmare till att börja förstå något (någon) när jag försöker fånga det (honom/henne) i bilder. Så att allt får en konkret relation till min fantasi, och genom den vägen närmar sig sanningen.......
Och jag vet ju att Gud (om vi talar om äkta Gud) ändå likaså blott kan lyckas fångas delvis, glimtvis, ofullkomligt.
Så man kan aldrig stjäla det gudomliga!(?)!
Jag är övertygad om att man bara brista i direkt respekt gentemot människor, störa deras ritualer eller upplevelser. Fast allra oftast är det vi själva som stör oss själva. Att bli distraherad är ett sätt att tvingas härda o stärka sin verklighet.
fotnot: Samma fenomen med att själva blixtarna är det som stör, tycks för övrigt gälla under teaterföreställningar. Motiveringen till fotoförbudet är inte i första hand att någon skulle kunna plagiera eller missbruka innehållet, utan snarast att skådespelarnas koncentration skall hållas intakt. I synnerhet aktuellt under lindansarteater! Emellertid, saken är här att då utgår man från att folks kameror ger ifrån sig ljus eller andra signaler. På en black-light-theatre i Prag frågade jag om jag fick fota ifall jag lovade att stänga av blixten, och biljettinsläpperskan frågade producenten som kom fram till att det var OK.
7
16 september 2008
Nu sitter Celice i tiden. Nu läser Celice om Paris.
7
7
På väg hem från Paris genom Tyskland, Belgien o Holland läste vår reselederska högt för oss i bussmikrofonen en saga. Det visade sig vara Tage Danielssons "Bussföraren som tänkte Vafan!..." och efter många trogna år svängde av från sin ordinarie rutt, ända ner till kontinenten. Har ju hört den förut, men blev mycket lycklig att få återhöra... Upplever hur språket i den är fantastiskt framväxande i sitt staplande av korthuggna sentenser. Scenariot är fyllt av återuppdykande detaljer och fixa identitetsmärken för varje figur, som emellanåt effektfullt ändras. Blir sådan humor! Mer såhär malande men spontant skrev jag/man/vi under skoltiden. Nästan varje mening inleds dessutom på sålunda vis som i denna min miniatyrnovell nu:
Nu står Celice i solen. Nu går solen in i några moln. Nu är det fler folk kring Celice. Nu lyssnar Celice på Alphavilles outtröttliga lyckopiller i sin freestyle. Nu åker en busslinje ovanför de övriga. Nu måste bussen stanna längre fram. Nu ser det ut som om man har kommit till Sydkorea. Nu öppnar Celice en av spegeldörrarna. Nu springer Celice in och ut ur tiden. Nu rusar tiden ut och in i Celice. Nu läser Celice ett fång böcker som hon fått med sig från en av broarna. Nu sitter Celice ensam bland 87 stolar i Jardin de Luxembourg. Nu kommer en doft. Nu spelar ett par herrar schack i den enorma trädgården. Nu klättrar Celice upp i Eiffeltornet. Nu byter Celice klänning med en annan madame. Nu kliver Celice ner från Eiffeltornet. Nu glömde Celice att kika på utsikten.
Nu fullbordar jag inom kort denna historia.......
7
7
7
På väg hem från Paris genom Tyskland, Belgien o Holland läste vår reselederska högt för oss i bussmikrofonen en saga. Det visade sig vara Tage Danielssons "Bussföraren som tänkte Vafan!..." och efter många trogna år svängde av från sin ordinarie rutt, ända ner till kontinenten. Har ju hört den förut, men blev mycket lycklig att få återhöra... Upplever hur språket i den är fantastiskt framväxande i sitt staplande av korthuggna sentenser. Scenariot är fyllt av återuppdykande detaljer och fixa identitetsmärken för varje figur, som emellanåt effektfullt ändras. Blir sådan humor! Mer såhär malande men spontant skrev jag/man/vi under skoltiden. Nästan varje mening inleds dessutom på sålunda vis som i denna min miniatyrnovell nu:
Nu står Celice i solen. Nu går solen in i några moln. Nu är det fler folk kring Celice. Nu lyssnar Celice på Alphavilles outtröttliga lyckopiller i sin freestyle. Nu åker en busslinje ovanför de övriga. Nu måste bussen stanna längre fram. Nu ser det ut som om man har kommit till Sydkorea. Nu öppnar Celice en av spegeldörrarna. Nu springer Celice in och ut ur tiden. Nu rusar tiden ut och in i Celice. Nu läser Celice ett fång böcker som hon fått med sig från en av broarna. Nu sitter Celice ensam bland 87 stolar i Jardin de Luxembourg. Nu kommer en doft. Nu spelar ett par herrar schack i den enorma trädgården. Nu klättrar Celice upp i Eiffeltornet. Nu byter Celice klänning med en annan madame. Nu kliver Celice ner från Eiffeltornet. Nu glömde Celice att kika på utsikten.
Nu fullbordar jag inom kort denna historia.......
7
7
14 september 2008
försvunnen in
7
7
7
7
7
7
7
allt djupare in
i Paris hon försvinner
med sol i sin synd
Katedralerna brinner
tills äpplena plockats
tills stjärnorna öppnats
försvinner i minnet av gränderna in
och så en episod ur "Katedral för Kör":
Springer i vinglande gränder
upp till en gul katedral
kRinglar sig klockklangen mot oss
sRinglar i gränderna glad
I sista trappan vi studsar
tralleri-klingeli-BANK
Så svävar vi rätt in i porten
åttonde raden blank
8
7
7
7
7
7
7
allt djupare in
i Paris hon försvinner
med sol i sin synd
Katedralerna brinner
tills äpplena plockats
tills stjärnorna öppnats
försvinner i minnet av gränderna in
och så en episod ur "Katedral för Kör":
Springer i vinglande gränder
upp till en gul katedral
kRinglar sig klockklangen mot oss
sRinglar i gränderna glad
I sista trappan vi studsar
tralleri-klingeli-BANK
Så svävar vi rätt in i porten
åttonde raden blank
8
13 september 2008
Plus eller minus med PARisResan
777777
Det levande lugnet uppe bland Montmartre's gränder, som blir en 'romantiskt' inbjudande kontrast mot den bullriga boulevarden där man måste värja sig för att ej bli indragen av påflugna algeriska garderobiärer på något 'erotiskt' ställe, vars kabarédans jag ännu inte vet om jag hade fått ut mer av än Moulin Rouge's klassiska varité som vi faktiskt betalade för att sitta i det bubblande folkhavet och förtjusas av.
Serier av surreella teckningar av Salvador Dalí inne på Espace Montmartre som ligger på Rue Poulbot, en gränd uppkallad efter en av områdets målare som jag samma afton upptäckte inne på martyrkullens egna muséum, följt av den enda inhemska damen jag tog medvetna porträtt med. Ångrar en smula att jag aldrig lät mig avtecknas av någon förmåga däruppe, och att ett galleri ala Bateau Lavoir syntes mig för ensligt för att våga mig in och riskera att prata ingen franska med innehavaren.
Vällättklätt vackra koreanskor o dyl inne på la Louvre, ja, turistansamlingar som stod och smälte in förunderligt fint med renässanskonsten, medan mitt kamerabatteri redan var helt urladdat efter första stadsbussrundturen, så fick nöja mig med att försöka iaktta tavlorna 'med bara ögonen' och inte tappa bort gruppen (Mona Lisa passerade vi på typ sju sekunder), så fick förmodligen mer ut av salsmiljöerna än själva målningarna.
Insåg sista aftonen i Paris, olidligt sent på resan, att man kan filma med kameran. Så jag gjorde några stapplande försök att gå med den hängande på magen, så det inte skulle märkas för tydligt hur jag oavbrutet kikade på folket genom linsen, vilket jag ju därmed inte gjorde. Hälften av det jag avsåg komma med kom hursomhelst med, så med lite mer praktisk övning eller mod att stå för mina uppenbara intentioner kommer jag förmodligen börja göra kortfilmer under hösten.......?
7
7
7
7
7
7
7
Det levande lugnet uppe bland Montmartre's gränder, som blir en 'romantiskt' inbjudande kontrast mot den bullriga boulevarden där man måste värja sig för att ej bli indragen av påflugna algeriska garderobiärer på något 'erotiskt' ställe, vars kabarédans jag ännu inte vet om jag hade fått ut mer av än Moulin Rouge's klassiska varité som vi faktiskt betalade för att sitta i det bubblande folkhavet och förtjusas av.
Serier av surreella teckningar av Salvador Dalí inne på Espace Montmartre som ligger på Rue Poulbot, en gränd uppkallad efter en av områdets målare som jag samma afton upptäckte inne på martyrkullens egna muséum, följt av den enda inhemska damen jag tog medvetna porträtt med. Ångrar en smula att jag aldrig lät mig avtecknas av någon förmåga däruppe, och att ett galleri ala Bateau Lavoir syntes mig för ensligt för att våga mig in och riskera att prata ingen franska med innehavaren.
Vällättklätt vackra koreanskor o dyl inne på la Louvre, ja, turistansamlingar som stod och smälte in förunderligt fint med renässanskonsten, medan mitt kamerabatteri redan var helt urladdat efter första stadsbussrundturen, så fick nöja mig med att försöka iaktta tavlorna 'med bara ögonen' och inte tappa bort gruppen (Mona Lisa passerade vi på typ sju sekunder), så fick förmodligen mer ut av salsmiljöerna än själva målningarna.
Insåg sista aftonen i Paris, olidligt sent på resan, att man kan filma med kameran. Så jag gjorde några stapplande försök att gå med den hängande på magen, så det inte skulle märkas för tydligt hur jag oavbrutet kikade på folket genom linsen, vilket jag ju därmed inte gjorde. Hälften av det jag avsåg komma med kom hursomhelst med, så med lite mer praktisk övning eller mod att stå för mina uppenbara intentioner kommer jag förmodligen börja göra kortfilmer under hösten.......?
7
7
7
7
7
7
7
12 september 2008
6 september 2008
.......slutaRe nu.......?
7
7
7
7
7
7
7
här slutar allting nu
och kommer kanhända någonsin tillbaka
då jag till sist har varit i Paris
söndagen den sjunde när mon Dieu är där
mitt liv skall klinga krackelerat i sin ask
låter internet stanna hemma kvar
för att öppna mig NU mot framtidens minnen
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
här slutar allting nu
och kommer kanhända någonsin tillbaka
då jag till sist har varit i Paris
söndagen den sjunde när mon Dieu är där
mitt liv skall klinga krackelerat i sin ask
låter internet stanna hemma kvar
för att öppna mig NU mot framtidens minnen
7
7
7
7
7
7
7
5 september 2008
ORD Approchere de OTHer Side
¤¤
¤
11.
Dörr // Dörröppning
Door // Doorway
Porte // Embrasure de la Porte
12.
Spegel // SpegelBild
Mirror // Reflected Immage
Miroir // Image
13.
genom
through
par
14.
Fönster
Window
Fenêtre
15.
Gardin //Ridå
Curtain (before window) //Curtain (before scene)
Rideau //Rideau
16.
Öppning // Hål
Opening // Hole
Ouvrir // Trou (m), Brèche (f)
17.
mellan
between
entre
18.
Korridor /Tunnel
Corridor /Tunnel
Couloir /Tunnel
19.
Trappa / Trappuppgång
Stairs /Stairway /Staircase
Escalier
20.
AvBild // Tavla
Image // Picture
Image // Tableau
¤
¤¤
¤
11.
Dörr // Dörröppning
Door // Doorway
Porte // Embrasure de la Porte
12.
Spegel // SpegelBild
Mirror // Reflected Immage
Miroir // Image
13.
genom
through
par
14.
Fönster
Window
Fenêtre
15.
Gardin //Ridå
Curtain (before window) //Curtain (before scene)
Rideau //Rideau
16.
Öppning // Hål
Opening // Hole
Ouvrir // Trou (m), Brèche (f)
17.
mellan
between
entre
18.
Korridor /Tunnel
Corridor /Tunnel
Couloir /Tunnel
19.
Trappa / Trappuppgång
Stairs /Stairway /Staircase
Escalier
20.
AvBild // Tavla
Image // Picture
Image // Tableau
¤
¤¤
4 september 2008
3 september 2008
Den Besynnerliga Staden
7
7
7
7
7
7
7
De har spänt linor över hela staden. Jag har hissat upp hela hotellgardinen som från en filmduk. Ändå ser jag ingen människa däruppe. Har de föreställt sig att de skall dansa på linorna!? Det är helt svart, fast med vita streck som börjar flimra. Där kommer nunnor, hundratals nunnor ut från nattklubben därnere. De ler enkelt åt alltsammans och går glada ut att möta morgonens bestyr, vilka de än må vara. Genom den första solstrimman kliver en hora in i kapellet. Hon stirrar tomt som om det var den sista strålen någonsin. Linorna över staden blir fler och fler. En och annan människa börjar prova ett par steg däruppe. Jag ser inte hur de kommer dit, måste vara från tornen på andra sidan hotellet. Emellertid flyger de strax ner igen med ett skratt. Man har öppnat matsalongerna och barberarbutikerna nu. Vet inte vilken stad jag har kommit till. Tror det är Paris eller Rom. Ligger i mitt hotellrum och slumrar ännu en timme. Jag ville inte resa hit, och nu vill jag aldrig fara härifrån. Vill bara stanna upp mitt i allting. Vill bara ta en bra bild.
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
De har spänt linor över hela staden. Jag har hissat upp hela hotellgardinen som från en filmduk. Ändå ser jag ingen människa däruppe. Har de föreställt sig att de skall dansa på linorna!? Det är helt svart, fast med vita streck som börjar flimra. Där kommer nunnor, hundratals nunnor ut från nattklubben därnere. De ler enkelt åt alltsammans och går glada ut att möta morgonens bestyr, vilka de än må vara. Genom den första solstrimman kliver en hora in i kapellet. Hon stirrar tomt som om det var den sista strålen någonsin. Linorna över staden blir fler och fler. En och annan människa börjar prova ett par steg däruppe. Jag ser inte hur de kommer dit, måste vara från tornen på andra sidan hotellet. Emellertid flyger de strax ner igen med ett skratt. Man har öppnat matsalongerna och barberarbutikerna nu. Vet inte vilken stad jag har kommit till. Tror det är Paris eller Rom. Ligger i mitt hotellrum och slumrar ännu en timme. Jag ville inte resa hit, och nu vill jag aldrig fara härifrån. Vill bara stanna upp mitt i allting. Vill bara ta en bra bild.
7
7
7
7
7
7
7
2 september 2008
musique sur septiéme vague de neptune ....... jet'aime maintenant
music on neptune's seventh wave ....... I love now
musik på neptunus sjunde våg ....... jag älskar nu
7
7
7
7
7
7
7
la Déesse
Gudinnan
the Goddess
THIS SIDE OF THE LOOKING GLASS
[You're gone through... ...the mirror Repels me]
Peter Hammill
from Over (-77)
le Chevalier
Riddaren
the Knight
DON'T GO THERE
and/or
NO WORDS
Neil Diamond
from Home Before Dark (-08)
la Mére
Modern
the Mother
AMERICAN TUNE
[And I dreamed I was dying
And I dreamed that my soul rose unexpectedly
and looking back down on me,
smiled reassuringly]
Paul Simon
from There Goes Rhymin' Simon (-73)
and/or
MY LITTLE TOWN
[All of the colors are black
It's not that the colors aren't there
It's just imagination
they lack]
Paul Simon
from Still Crazy After All These Years (-75)
l'Enfant
Barnet
the Child
BACK IN MONKEY BUSINESS
Zillah med sin buksjungande apa Totte (-08)
le Professeur
Magistern
the Teacher
NÄRA SANNINGEN
[Ja, du lilla människa - vart är du på väg...
...Vill du inte komma så nära så att du vet!?]
Uno Svenningsson
en av mina gamla favoriter, Live i parken (-08)
la Maîtresse
Älskarinnan
the Mistress
FALLEN ANGEL (demo Remix)
Alphaville
and/or
BLAUER ENGEL (mit Schatten)
Alphaville
from Dreamscapes Box (... -84 ...)
la Magicien
Trollkarlen
the Illusionist
SALVATION
[...in my soul something's new that's very old]
and/or
KILLED BY LOVE
Alice Cooper
from Along Came a Spider (-08)
7
7
7
7
7
7
7
8
les Funambules Vivante
de Levande Lindansarna
the Living Tightrope Dancers
Ola Magnells HÖSTKÄNNING
[Bubblan Steg o Sprack
Godnatt mitt Troll!]
Pedda på café Kom
som han drog igång sedan jag tyckte Dylan-covern minde om Magnell
med delvis medsjungning av mig
ett fritt efterspel
efter konsert med min gamle magisters nutida band (som vi just missat...)
samt
Simon & Garfunkels HOMEWARD BOUND
gjorde han även den bra!
8
musik på neptunus sjunde våg ....... jag älskar nu
7
7
7
7
7
7
7
la Déesse
Gudinnan
the Goddess
THIS SIDE OF THE LOOKING GLASS
[You're gone through... ...the mirror Repels me]
Peter Hammill
from Over (-77)
le Chevalier
Riddaren
the Knight
DON'T GO THERE
and/or
NO WORDS
Neil Diamond
from Home Before Dark (-08)
la Mére
Modern
the Mother
AMERICAN TUNE
[And I dreamed I was dying
And I dreamed that my soul rose unexpectedly
and looking back down on me,
smiled reassuringly]
Paul Simon
from There Goes Rhymin' Simon (-73)
and/or
MY LITTLE TOWN
[All of the colors are black
It's not that the colors aren't there
It's just imagination
they lack]
Paul Simon
from Still Crazy After All These Years (-75)
l'Enfant
Barnet
the Child
BACK IN MONKEY BUSINESS
Zillah med sin buksjungande apa Totte (-08)
le Professeur
Magistern
the Teacher
NÄRA SANNINGEN
[Ja, du lilla människa - vart är du på väg...
...Vill du inte komma så nära så att du vet!?]
Uno Svenningsson
en av mina gamla favoriter, Live i parken (-08)
la Maîtresse
Älskarinnan
the Mistress
FALLEN ANGEL (demo Remix)
Alphaville
and/or
BLAUER ENGEL (mit Schatten)
Alphaville
from Dreamscapes Box (... -84 ...)
la Magicien
Trollkarlen
the Illusionist
SALVATION
[...in my soul something's new that's very old]
and/or
KILLED BY LOVE
Alice Cooper
from Along Came a Spider (-08)
7
7
7
7
7
7
7
8
les Funambules Vivante
de Levande Lindansarna
the Living Tightrope Dancers
Ola Magnells HÖSTKÄNNING
[Bubblan Steg o Sprack
Godnatt mitt Troll!]
Pedda på café Kom
som han drog igång sedan jag tyckte Dylan-covern minde om Magnell
med delvis medsjungning av mig
ett fritt efterspel
efter konsert med min gamle magisters nutida band (som vi just missat...)
samt
Simon & Garfunkels HOMEWARD BOUND
gjorde han även den bra!
8
1 september 2008
ReinRe
7
7
7
7
7
7
7
försvunnen in i universums minne
där ingen längre är min kropp
så ömsar jag hisnande scendräkt
då byter jag nu nu
och blir alla männ'skor jag någonsin glömde
här väntar jag livrädd på bussen tills
septième septembre je suis à Paris
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
7
försvunnen in i universums minne
där ingen längre är min kropp
så ömsar jag hisnande scendräkt
då byter jag nu nu
och blir alla männ'skor jag någonsin glömde
här väntar jag livrädd på bussen tills
septième septembre je suis à Paris
7
7
7
7
7
7
7
Cinema Septima se(V)en Maintenant.......
7
7
7
7
7
7
7
la Déesse
Gudinnan
the Goddess
SYMPATHY FOR LADY VENGEANCE
Chan-wook Park
(SouthKorea -05)
le Chevalier
Riddaren
the Knight
ASHES TO ASHES
.......just the very beginning of 8 episodes
(continuing of Life On Mars)
series created by Ashley Pharoah and others
(UK -08)
la Mére
Modern
the Mother
JESUS OF NAZARETH
director: Franco Zeffirelli
writers: Anthony Burgess, Suso Cecchi d'Amico and Franco Zeffirelli
(UK /Italy -77)
though still not completed.......
l'Enfant
Barnet
the Child
E.T. the EXTRA-TERRESTRIAL
Re-examined
Steven Spielberg
(USA -82)
le Professeur
Magistern
the Teacher
IL ÉTAIT UNE FOIS....... L'ESPACE
DET VAR EN GÅNG....... RYMDEN
episode 1,2,3.......
Albert Barillé
(France -82)
la Maîtresse
Älskarinnan
the Mistress
SHE DONE HIM WRONG
with Mae West and Cary Grant
Lowell Sherman
(USA -33)
la Magicien
Trollkarlen
the Illusionist
MODERN TIMES
with Charlie Chaplin
Charles Chaplin
(USA -36)
7
7
7
7
7
7
7
les Funambules Vivante
de Levande Lindansarna
the Living Tightrope Dancers
LE FIL SOUS LA NEIGE
Les Colpoteurs
sept funambules
(i sin cirkus uppsatt på Röda Sten -08)
Musique Originale du Spectacle avec Wildmimi Antigroove Syndicate
specialément la piéce MIROIR
88
7
7
7
7
7
7
la Déesse
Gudinnan
the Goddess
SYMPATHY FOR LADY VENGEANCE
Chan-wook Park
(SouthKorea -05)
le Chevalier
Riddaren
the Knight
ASHES TO ASHES
.......just the very beginning of 8 episodes
(continuing of Life On Mars)
series created by Ashley Pharoah and others
(UK -08)
la Mére
Modern
the Mother
JESUS OF NAZARETH
director: Franco Zeffirelli
writers: Anthony Burgess, Suso Cecchi d'Amico and Franco Zeffirelli
(UK /Italy -77)
though still not completed.......
l'Enfant
Barnet
the Child
E.T. the EXTRA-TERRESTRIAL
Re-examined
Steven Spielberg
(USA -82)
le Professeur
Magistern
the Teacher
IL ÉTAIT UNE FOIS....... L'ESPACE
DET VAR EN GÅNG....... RYMDEN
episode 1,2,3.......
Albert Barillé
(France -82)
la Maîtresse
Älskarinnan
the Mistress
SHE DONE HIM WRONG
with Mae West and Cary Grant
Lowell Sherman
(USA -33)
la Magicien
Trollkarlen
the Illusionist
MODERN TIMES
with Charlie Chaplin
Charles Chaplin
(USA -36)
7
7
7
7
7
7
7
les Funambules Vivante
de Levande Lindansarna
the Living Tightrope Dancers
LE FIL SOUS LA NEIGE
Les Colpoteurs
sept funambules
(i sin cirkus uppsatt på Röda Sten -08)
Musique Originale du Spectacle avec Wildmimi Antigroove Syndicate
specialément la piéce MIROIR
88
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
