RÄDD FÖR ATT LYCKAS

Y
7


Inser att jag inte
(inte i första hand)
är rädd för att misslyckas. Nej,
jag är rädd för att lyckas. Ja,
just så:
Rädd för att
verkligen Lyckas!!


Ty att lyckas medför att ens belägenhet förändras. Då måste man ta ansvar för det nya, fler o fler förmågor, ännu mera outhärdliga möjligheter, så ohyggligt stressande att smälta allt. Plus en extra rädsla för att människor i ens närhet inte skall värdesätta de förvandlingar som man låter sin identitet färgas av.

Kom ingalunda på det alldeles själv :) En av mina magistrar presenterade just idén. Har hört det förr, fast nu förstår jag verkligen hur det är framgång som jag fruktar. Liksom många med mig...

Är oftast väldigt orolig för att möta människor. Inte som förr i tiden på grund av blyghet, nej, snarare för att jag inte vill bli påmind om allt jag vill. Allt det som dessutom ej blott är drömmar längre, utan som verkligen kan hända mellan oss... ...nu när jag känner till allt bättre och bättre hur man skapar attraktion och håller kommunikationen vid liv. Då önskar jag spännande möten mindre än någonsin (eller mer än någonsin).

Oron för att lyckas tycks till råge på allt förklara min trogna vana att komma i sista stund eller några minuter försent (till vad det än är). Är fullt medveten om vad klockan är, men vägrar ständigt släppa det jag gör i tid för nästa syssla, nästa möte. Den vägran har rötter djupt in i fruktan för att klara av, ja, fruktan för att helt enkelt klara av det som är förhanden, sånt som jag har föresatt mig.

Tidigare trodde jag det var själva tråkigheten och arbetsamheten som jag skydde. Emellertid utgör de högst halva sanningen, ty att slava under sina trygga vanor är ju minst lika enformigt och energikrävande. Så innerst inne (eller ytterst ute) är jag livrädd för lyckan i att lyckas förändra något på fullaste verklighet.

Ägnar gärna energi åt att föresätta mig nya projekt (eller gamla projekt i nya skepnader), medan att knyta ihop så gott som fulla säckar tycks vara en alltför revolutionerande syssla som jag aldrig riktigt vågat utsätta mig för ;-)

Förmodligen för att släppa greppet om en process, bli färdig, innebär förlust av en känd kontroll i utbyte mot en okänd kontroll, en sådan som man så sällan på förhand törs tro på...? Blott när vi redan har riktigt roligt så tillåter vi oss lyxen att att lära oss hantera något nytt, att sluta bolla med det som redan är.



7
Y