7
Javisst, jag får det :-)
Fast tar alltid utan blixt - inte minst sedan en katolsk kyrkväktare förklarade hur ljuset från många människors blixtar kan (på lång sikt) förstöra eller i varje fall missfärga målningar o ikoner (fortare än annars). Plus att jag tycker blixtar lättare stör friden för dem som är därinne... Har också avstängt ljudet på kameran.
Sacre Coeur var enda katedralen i Paris jag såg på skylt på porten att man INTE får fota inuti. Så där tog jag bara tre bilder... ;-)
Somliga ser måhända själva avbildernas existens som nonchalans mot Gud, men jag ser det som att jag kommer närmare till att börja förstå något (någon) när jag försöker fånga det (honom/henne) i bilder. Så att allt får en konkret relation till min fantasi, och genom den vägen närmar sig sanningen.......
Och jag vet ju att Gud (om vi talar om äkta Gud) ändå likaså blott kan lyckas fångas delvis, glimtvis, ofullkomligt.
Så man kan aldrig stjäla det gudomliga!(?)!
Jag är övertygad om att man bara brista i direkt respekt gentemot människor, störa deras ritualer eller upplevelser. Fast allra oftast är det vi själva som stör oss själva. Att bli distraherad är ett sätt att tvingas härda o stärka sin verklighet.
fotnot: Samma fenomen med att själva blixtarna är det som stör, tycks för övrigt gälla under teaterföreställningar. Motiveringen till fotoförbudet är inte i första hand att någon skulle kunna plagiera eller missbruka innehållet, utan snarast att skådespelarnas koncentration skall hållas intakt. I synnerhet aktuellt under lindansarteater! Emellertid, saken är här att då utgår man från att folks kameror ger ifrån sig ljus eller andra signaler. På en black-light-theatre i Prag frågade jag om jag fick fota ifall jag lovade att stänga av blixten, och biljettinsläpperskan frågade producenten som kom fram till att det var OK.
7
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar