Den Besynnerliga Staden

7
7
7
7
7
7
7


De har spänt linor över hela staden. Jag har hissat upp hela hotellgardinen som från en filmduk. Ändå ser jag ingen människa däruppe. Har de föreställt sig att de skall dansa på linorna!? Det är helt svart, fast med vita streck som börjar flimra. Där kommer nunnor, hundratals nunnor ut från nattklubben därnere. De ler enkelt åt alltsammans och går glada ut att möta morgonens bestyr, vilka de än må vara. Genom den första solstrimman kliver en hora in i kapellet. Hon stirrar tomt som om det var den sista strålen någonsin. Linorna över staden blir fler och fler. En och annan människa börjar prova ett par steg däruppe. Jag ser inte hur de kommer dit, måste vara från tornen på andra sidan hotellet. Emellertid flyger de strax ner igen med ett skratt. Man har öppnat matsalongerna och barberarbutikerna nu. Vet inte vilken stad jag har kommit till. Tror det är Paris eller Rom. Ligger i mitt hotellrum och slumrar ännu en timme. Jag ville inte resa hit, och nu vill jag aldrig fara härifrån. Vill bara stanna upp mitt i allting. Vill bara ta en bra bild.



7
7
7
7
7
7
7