KROKOKLOR

¤¤
¤

lyrik till en tonsättande kompis
skiss för barnkör 11-13-åringar
en av de mindre sångbara bitarna
Avsnitt "november" i skolårsCykeln
när vi-perspektivet blivit jag-perspektiv:



Simskolefröken sänker sin stång.
NEJ, jag vägrar vattnet!!
Krokodilerna kramas därnere.
Min mardröm var mycket skönare än nu.
Måste alla dö?
De säger det bara är 30 m, men tänk om det blir längre för mig...
Jag vill inte dö!
Vet ju inte ens hur man gör.
Högstadie-killarna hoppar som astronauter.
Högstadie-tjejerna gömmer stolt sina bröst.
Krokodilerna kramas under ytan.
Jag kan inte ens ställa mig,
stå på mina ben.
Dessa luftkuddarna känns tyngre än all tid i universum.
Jag vill inte gråta,
vill inte försena de andra.
Kommer vi någonsin ut härifrån
från klorlukten och hånskrattblickarna...
Då skall jag aldrig mer
aldrig kliva upp ur min säng igen
aldrig kliva ner i bassängen igen!!
För nu flyter mina armar i kvicksilvret ut...
Hur gick det till!?
De lurar mig med sina sablans sockerbitar.
Simfrökens stång
kommer plötsligt försvinna...
Strax skall krokodilerna dra ner mig under glittrande mörkret...
och då vet mitt huvud aldrig mer
inte var min kropp är nånstans.
Har ingen somhelst kontroll i hela världen,
men ändå händer ingenting.
Jag bara finns här.
Hör hur alla allting ekar...
Och när öronen öppnas på nytt,
då är vi redan framme!!
Nu håller mina fingrar kring trappräcket längst bort i hela hallen.
Varför var det så lätt att simma!?
Jag andas och andas
och andas så skönt som aldrig nånsin!!



¤¤
¤

skolÅR för kÖR ....... [HELA SCHEMAT]

¤¤¤¤
¤¤¤¤
¤¤¤¤



Augusti

tillsammans
skolgården
nervös nyfikenhet

September

tillsammans
stan + parken
glädje, gemenskap

Oktober

ensam
skogen kring skolan
bitterhet, utsatthet

November

ensam
simhallen
rädsla

December

tillsammans
butiksrunda i stan
ny vänskap

Januari

tillsammans
snöfall på skolgården o i skogen
längtan o lycka

Februari

ensam
skolsalen o korridorerna
grubbel /förvirring

Mars

ensam
biblioteket
insikt

April

tillsammans
någon väns hus (påsklov)
konkret förväntan

Maj

tillsammans
parken
upptäkter, dramatik

Juni

ensam
skolgården samt stan
trötthet /melankoli

Juli

ensam
vid havet
erinran o framtidstro




"tillsammans" innebär alltså vi-perspektiv
med förmodat gemensamma intryck/upplevelser

medan "ensam" innebär jag-pespektiv
med förmodat ensamma tankar/känslor.



¤¤

Sju juniLjus ¤ ¤ DialogMonolog no 2 eller 11 : .......å andra sidan TVILLINGEN

¤
¤


LJUSANJAs version

- Jag är en dublett!
- Jag är också en dubbel-etta!!


ORGAMs version

- Vi har jämt varit varsin halva av en finfin maskin, du och jag!!
- Snacka för dig själv du! Jag har inga såna minnen!


INRs version

- Ångrar mig aldrig efteråt. Jag ångrar mig bara på förhand...
- Ångrar mig jämt efteråt. Kanske för att jag hinner prova på mer än du...


EVEMALINEs version

- Karusell är väl inge' kul!? Du kommer ju ingenstans...
- Jodå, jag kommer tillbaks till min navel miljoner gånger. Finns inget roligare!!


SJUFs version

- Humor får inte vara alltför medvetet uttänkt eller välstrukturerad, och är den ändå analyserande till sin natur så måste det låta, i och med eller genom överdrivenheter, som om den talande saknar humor. Skulle han emellertid vara tillräckligt smart för att iaktta sig själv utifrån, då måste han samtidigt bedra sig i något hänseende, som om vederbörande trots allt är en smula dum.
- Jag lyssnar, jag lyssnar!!


CISIRISs version

- Jag älskar dig! Det är bara det att jag inte förmår göra det samtidigt som vi möts...
- Jag förstår dig! Det är bara det att jag inte förmår visa det samtidigt som du gör mig förbannad!!


YANDRESAs version

- Om du hade tagit vartenda fotografi ett ögonblick senare, då skulle ditt album ha helt andra bilder i sig...
- Om du lever livet en sekund tidigare så slipper du gå omkring och reflektera så!


¤
¤

TRishop GHosts

Cinéma je t'aime sur la septiéme perspective....... Regarde dernière semaine 25-26

¤¤¤
¤¤



55. Skådespelerskan
l'Actrice

2 DAYS IN PARIS

Actrice : Julie Delpy
Réalisatrice : Julie Delpy
(France -07)

She is good as director too,
but still even better as actress



66. Regissören
le Réalisateur

TRISTRAM SHANDY
(A Cock And Bull Story)

Michael Winterbottom
(United Kingdom -05)



33. TriangelDramat
le Drame á Trois

'ALLO 'ALLO!!
first season, first two episodes

tv-series created by David Croft & Jeremy Lloyd
(United Kingdom 1982.......)

Most funny:

"-Monsieur Leclerc, take a look at this one!
-Oh, it is "The Fallen Madonna" with The Big Boobies!!
-Can you do another one?
-Three big boobies!?
[HaHaHa!!!]
-Can you forge another picture!?!"



44. FantasiFigurerna
les Figures d'Imagination

LES TRIPLETTES DE BELLEVILLE

Sylvain Chomet
une animation (France -03)



77. VerklighetsSpegeln
le Miroir de Réalite

ÊTRE ET AVOIR
[Att Vara Och Ha]

Nicolas Philibert
avec instituteur George Lopez et ses élèves
sur aller à l'école
(France -02)



88 1/2. KameraVinkeln
l'Angle d'Appareil

BAKOM-film till STORM

med regissörer Björn Stein o Måns Mårlind
samt fotograf Linus Sandgren
plus Eric Ericson o de andra skådespelarna i och kring filmen

(Sweden -06)



99. Mysteriet
le Mystère

STRANDVASKAREN

med Rebecka Hemse
Mikael Håfström
(Sweden -04)




111. LyftAnordningen (eller HissKranen)
le Élévateur

PARIS JE T'AIME

Réalisation de /Direction by:

Olivier Assayas
Frédéric Auburtin
Emmanuel Benbihy
Gurinder Chadha
Sylvain Chomet
Ethan Coen
Joel Coen
Isabel Coixet
Wes Craven
Alfonso Cuarón
Gérard Depardieu
Christopher Doyle
Richard LaGravenese
Vincenzo Natali
Alexander Payne
Bruno Podalydès
Walter Salles
Oliver Schmitz
Nobuhiro Suwa
Daniella Thomas
Tom Tykwer
Gus van Sant

(France and more -06)



¤¤
¤¤¤

PojkeSpöke

¤¤
¤


och strosar förbi mina gamla skolor
dom har sommarstängt; så stannar utanför så länge som jag vill
ensam med 85 ansikten i magen
försöker uppdatera vilka vi var
känner er fortfarande inte
denna nervösa hunger ligger som ett brunnslock emellan
är jag stans mest inbundna blygsel?!
eller världens allra utlevelsefullaste reflektion?!
en hare flyger iväg
det luktar trestegshopp från träslöjdskåpen
men når bara fönsterkarmen
har dom gjort sönder akvarieglaset till ett helt klassrum
vikarierna kippar efter lager på lager
efter lager av andedräkter
tills vår äkta fröken klipper klister med mina naglar
sorterar sagorna i gossens kalufs
slingrar välvårdat bort från de raka lekarnas led
långsammare än alltid
passerar stegen gräsplättarna
vidare in i skogen som låg större och tätare då
men alltjämt
kan jag aldrig iaktta världen tillsammans med de andra?!
måste mina tankar antingen tala ut eller hämta in?!
ett ordentligt tag
har plockat med franska glosor i kameraväskan
aldrig förut spelade
som är det först nu jag gick här
som vågade fötterna aldrig ta mark
som var jag bara ett spöke
och nu har han blivit en pojke på riktigt
en sån som skulle kunna spela bollen i mål utan att skämmas
men som hellre dribblar bort sig
ju mer jag lär mig att vara man
desto teatralare blir min sinnesfrid
och coolare min förvirrelse
eller cirka så
douze moins un quart
quatre-vingt et dix-neuf
förmodar dessa händer försöker hålla fram
motsägelsefulla budskap
gräver tunnlar från två håll samtidigt
visserligen inget unikt fenomen under merkuriusmånen
missar varenda fullbordan
med intrikat nästanhet
Dörren är låst under sommarlovet - använd istället din framtid nu!



¤
¤¤

Paiting Windows {GhostSchool}

PariSPARKlingsLåtar von mademoiselle Li in TouT les windows : mon musique écoute dérniere fantastique!!

...... chansons and other pieces
discovered during beginning of the middle of summer .......



13. Trumman
le Tambour

Thanks But No Thanks Anyway!!
and
Don't Leave Me Alone With Her!!

SPARKS
from Propaganda (-74)

and

Young Girls
SPARKS
from Terminal Jive (-80)


12. kyrkOrgeln
le Orgue église

PAINTING WINDOWS
and
On The Verge (of Moving in)
and
Maybe It's Good For Us

NILS ERIKSON
from On The Verge (-07)

[=his first not-in-swedish record
and my very favourite (Re)discovery right now]


11. Cellon
le Violoncelle

Gabriel FAURÈ : Quintette no 1
Gabriel FAURÈ : Quintette no 2
for Piano + StringQuartet

composé 1905 et 1921

DOMUS (-94)
Susan Tomes : Piano
Timothy Boulton : Viola
Richard Lester : Cello
Anthony Marwood : Violin
Krysia Osostowicz : Violin


10.
the Mixer

Summer's Cauldron
and
1000 Umbrellas
and
Another Satellite

XTC
from Skylarking (-86)


9. Dragspelet
le Accordéon

Le Prenoms de Paris
et Madeleine

JACQUES BREL
de Brel en Public Olympia (vivant -61)


8. Flygeln
le Piano à queue

Hey! La BAS Boogie
and Little BEE
and more "Boogie Babes"

FATS DOMINO
from FATS DOMINO : King of New Orleans Rock'n'Roll (1949-57)
from first disc in Box : The Fat Man


7. Synthesizern
le Synthétiseur

Seven Keys
et
Tableau I

RYAN TEAGUE
de Coins & Crosses (-06)


6. Rösten
la Voix

BOBy Cheri
et
JASSeron
et
L'Age d'Or

EMILY LOIZEAU
de L'Autre Bout Du Monde (-05)


5. Flöjten samt Gitarren
la Flûte et la Guitare

"Eric SATIE":
Gnossienne no 3, 2 et 1
et
Gymnopédie no 3, 2 et 1

played by John HACKETT and Steve HACKETT
(the latter = old guitarist of Genesis)

from Sketches of Satie (-00)
[Egentligen är ju Satie's stycken för piano.]


4. Klarinetten
la Clarinette

Je Cherche un Homme (Pierre ou Paul ou Tom)
and
The Day that the Circus Left Town
and
I'm a Funny Dame
and more

mademoiselle EARTHA KITT
from a kind of collection (1953-58)


3. Trombonen
le Trombone

I'm Glad I'm Not A Proud American
and
The Happy Sinner

MISS Li
from God Put A RainBow in The Sky (-07)

plus

Gotta Leave My Troubles Behind
and
Come Over To My Place

MISS Li
from Songs of a RagDoll (-07)


¤¤¤¤
¤¤
¤¤¤¤¤
¤

Li se Mig hara Roligt Boring på PaRiseBerg

Följa sin Känsla eller Öppna sin Tanke för nya känslor

¤¤


Känslor är egentligen ingalunda spontana, utan bygger på minnen av plågsamma/sköna erfarenheter, komplex som vi titt som tätt plockar fram. Vi har vant oss att bli ängsliga i somliga belägenheter och lockade i andra. Rättare sagt går vi omkring och tolkar fram potentiella scenarion med vår alltför livliga (eller lika ofta alltför begränsade!!) fantasi, som får bränsle av (minnet av) känslomässiga farhågor eller förväntningar.

En öppen tanke som vill ta reda på hur något är just den här gången, med de här människorna i den här miljön, har mer spontan energi i sig. Det är känslan som säger att: Nej, du kan bli lurad! och Stopp, du kommer tappa kontrollen! eller Vafan, det fixar sig alltid! och Jamen, en liten stund till kan jag vänta! Den bästa tanken säger snarare: Nu vill jag göra mig beredd att ta reda på hur det blir!

Och där är jag väldigt sällan. Jag lever hela mitt liv i reaktiva minnen, även om jag väljer vilka relativt medvetet, relativt fritt ur mitt galleri. Fast min flödande fantasi-förmåga visar sig ofta i själva verket följa tämligen invanda, bekväma mönster.

En vän till mig, som kan uppfattas som ganska så icke-spontan av sig, skriver ändå mycket riktigt:

En av de saker du bör öva på, och jag skämtar inte, är att vara mer spontan! Där upplever jag det som att jag ligger ljusår före er andra. Spontanitet har inget att göra med att följa sina känslor. Nej, det handlar om att reagera på de flesta förslag med orden "JA, vad roligt det låter!".

jAG svarar:

Hm, om du med "vara mer spontan" menar att våga föreställa sig att något kan visa sig bli annorlunda än man tror, bättre än vad tidigare jämförbara situationer antyder, att det alltid finns något att vinna på något, att vara Magician, så förstår jag bättre vad du menar!...?...!

Men om "vara mer spontan" innebär att (i tanken) hoppa på fler projekt och inleda fler studier före man är någorlunda färdig med vad man redan företar sig, så förstår jag uppenbarligen sämre varför du föreslår mig det  :-)

¤¤

Sju juniLjus ¤ MonologManus no 9 : INTE DANSA

¤¤
¤
¤¤¤
¤


CISIRISs version

Om du ska dansa med mig så bestämmer jag när du för stegen
och när du låter bli!!
Och är du så dum så att du respekterar min inställning,
då får du faktiskt dansa med någon annan!!
Precis som alla kvinnor gillar jag att bli överrumplad;
så länge som du inte tar det för givet...


ORGAMs version

Att dansa är jäklans inte roligt, icke alls!
Det här är hårdare än cognac-glas,
svårare än franska glosor,
ytligare än flamingo-flams,
jobbigare än den allra djupast sugande lerans kärr i solar-plexus.
Före man har börjat köra en bit...
Sen blir det ett och annat skratt
som förökar sig likt klockeklang mellan skeletten
och med ens känns lättare än allting annat i hela helvetes paradiset.


LJUSANJAs version

Om du får dansa med mig så skall jag nog ge dig en eller annan glimt att bita i!!
Hur du än kommer att göra så kommer det aldrig att kännas värre än i dina föreställningar före....... Du är redan så svartsjuk på dig själv som du kan bli. Ja, du vet ju att du har förmågan, bara det att du glömmer titt som tusan hur du skall visa den. Eller närmare bestämt hur du skall fortsätta visa den....... låta bli att slungas tillbaka in i förnekelsen.
Kanhända ser jag till så du blir påmind genom en skymt av mig!?


SJUFs version

Jag föraktar tanken på att dansa, eftersom jag egentligen inget hellre vill än att dansa. Men det vet jag inte ännu, inte förrän jag testar. Dans fungerar exakt som en drog, den lurar oss att vidga oss, släppa loss oss... På samma gång kräver dansandet, åtminstone under den oändliga övningsfasen, att man är mer skitskärpt än jag någonsin varit. Helt klart kan jag beundra den kombinationen, men föredrar ändå att behålla kontrollen till varje pris. På det viset kommer jag aldrig tvingas lära mig att skaffa ny kontroll.


EVEMALINEs version

Om du vill kunna dansa med mig så kan du inte hålla på och tänka på allt det här!
Känn efter med mig istället!!


YANDRESAs version

Nej, jag tänker inte dansa. Inte ännu.......
Jag vill bara kika på hur ni dansar, så jag har nåt att gå hem och drömma om. Och skissa på...
Skönt nog finner jag tröst i självföraktet, eller rättare sagt i misstanken att andra borde förakta mig. Jag kvävs snart av renaste hatkärlek till den upplevelsen. Lever i illusionen att min tanke kan känna fram hur man dansar, att jag trots allt inte behöver öva kroppen. För jag har redan varit en odödlig marionett i ett tidigare liv.......


INRs version

Du tvekar runt och inbillar dig att det syns hur du står här och irrar. Faktum är dockalunda att du är en droppe i rymden, emedan du gör så gott som ingenting. Och i bästa fall märker dom ju att du trots allt visar glädje och spritter lagom mycket i låren. Du är redan din del av tretaktsrytmen hos allesammans härinne. Första riktiga klubben du kollat upp, kryllfullt av sansade sällskap, begärliga madonnor som kanske t o m är ensamma, och du har redan provdansat med fler än sex nyss. Så varför kör du inte tills det tar stopp!? Inom dig är du ju redan så utsatt du kan bli.......



¤¤
¤¤
¤¤
¤¤

Sju juniLjus ¤ MonologManus no 8 : TALAR

¤¤
¤¤
¤
¤¤


YANDRESAs version

Talar jag med er nu?


LJUSANJAs version

Jo, egendomligt nog står jag här och talar till er nu.......


SJUFs version

Ni kanske redan har märkt hur jag står här och talar till er!?


EVEMALINEs version

Om det är ni som är publiken så får ni gärna säga till...!


ORGAMs version

Inbillar ni er verkligen jag tänker stå här och tala med er?!


INRs version

Jag känner ni är nyfikna på vad jag skall samtala om ikväll!!


CISIRISs version

Nu skulle kunna vara första gången som vi möts kring den här scenen.......


¤¤
¤¤
¤¤
¤¤

SPace SPRinklers {FRom my faceBookGRafiTTi}

We All Don't See a Yellow Lucy-Sky

from my answers to virtual friend Lucie:


I don't really know anything about synesthesia either. But I guess the answer to your question depends on the process.
Do you sit down and reflect which animal best captures which friend(?) - then it should be a conscious, potentially rational choice.
But if you already find yourself relating a special animal to the person, maybe even the first time you meet him/her(?) - then it could be real synesthesia.

I would like to know if syn. should be seen as a compulsive behavior or as a creative tool (??).
I see great values in "learning to develope this talent" of experiencing inter-relations between different parts of reality, for those who don't already have it /do it.

And the best I think would be if it IS "just you" who controls the process, but still be open to the possibility that our choice of symbols/patterns tells more about our "inherited" collective unconscious (see CG Jung) than we first realize.


¤¤


OK, seems like you really have it :-)

I'm corious though about the "not controllable"-aspect: Have you ever tried to imagine Lucy in the Pepper as yellow or green instead of purple-blue?!?

I'm quite sure that if you do this or any other new "meditation" many times, at last you will naturally see the music as yellow-green, every time.

And I beleive my own synesthetic tendencies are very much still living "ghosts" of how I experienced phenomenons during my childhood (or in another life), while trying to make sides of universe more in line with my personal understanding.

p.s. Which animal may I be? :-)


¤¤


Maybe makes sense to me...
In the back of your mind I understand. And it seems that you mean "behind my taste" is just another description for that...?

Anyway, I guess the point is the simultaneity, experiencing two parallell phenomenons at the same moment!?
I mean you're hearing an a minor organchord with cellotones around and in the same blink of an eye experience (for example) a yellow walrus travelling backwards in space - right? :-)
And then every time that passage runs, the same creature tends to turn up - right?

Question here: Does it happen the same even if you completely had forgotten the actual relation, I mean if you've not thought about it since you experienced "the picture" the first time?


In my own case though, I'm not really sure that I'm not constructing the correlation "afterwards". And that's because I think or fantasize very often, which is a more slow process than pure sensing or feeling. And during that process I can create and manifest patterns of wishful relations, just by remembering (for example) a special chord-shift in a song.


Interesting relation to my name! How often do people with same name get NOT the same animals??


¤¤


Yes, I don't see why you shouldn't make sense :-)
How someone's body appears to you, this is the strongest/first influence. And when it's "empty", instead the name tells you which general animal he is.


I'm curious about if/how your animal-persons relates to other phenomenons. For example: Do they include colours? Different colours for the same animal..?

Are the animals quite realistic or rather fantasy-based??
Myself I sometimes use animals as symbols (may they be personal or inter-subjective). Then a squirrel can be yellow or an octopus possess a lilac moustasche, all depending on what (or even who) I prefer the actual figure to remind me of.


The way of knowing is to be reminded, or to remind oneself...
So there's always some way to know.
Am I making sense? :-)


Yeah, if it resembles the landscapes of the W.M.player, but in a more recurrent way, depending on subjective laws - then it must be a beautiful experience!?!
But does it sometimes distract you from really concentrating on playing the music, understanding the music, feeling THE MUSIC..?




¤¤
¤
¤¤
¤¤

Minnas sina minnen

¤¤
¤¤

Håller det på att bli ett problem för mig?
Vadå för nånting?
Jo, jag minns.
Men dilemmat är att jag blandar samman minnen med varandra.
I synnerhet minnen av skilda historier, vad människor berättat i skilda sammanhang...
Tydligast av allt blandar jag ihop scener från olika filmer.
Inte ansikten - dem får jag oftast solklara identiter på.
Utan händelseförlopp, platser, namn, uttalanden och andra uppgifter.
Nummer och koder blir dock förundransvärt ofta separata enheter i mitt minne,
Musikstycken blandar jag sällan samman (så länge jag minns vilka titlar de har).
Hur är det då med bildminnet?
Jag trodde det var gott, eftersom jag enligt ett annat test [inom NeuroLinguistic Programing] uppfattar merparten av världen genom det visuella sinnet, snarare än genom det auditiva eller genom fysiskt handhavande (typ känselsinnet).
Men ack ack ack ack...
Jag satt de senaste dagarna och övade upp kvicktänktheten genom ett "intelligens-test-spel" på facebook, the BrainGame.
Åtskilliga timmar i sträck...
Där finns fyra kategorier, med två varianter av varje kategori.
Till en början var jag sämst/långsammast på "memory".
Typiskt - jag som jämt är den ende som har lust att spela Memory!
Därför får jag aldrig övat mig :-)
Hursomhelst, märkte att jag var tvungen att sätta ord på bild-symbol-ikonerna för att minnas dem riktigt snabbt.
När det blev typ tre sorters bollar, fyra olika verktyg, fem liknande bakverk, cirkus sex arter av djur,
då kunde jag omöjligen i en blick memorera sekvenserna (=rätt ordningsföljd krävdes).
Däremot om jag rabblade namn på dem, då fanns kedjan snabbt kvar i korttidsminnet, som ett rent ljudminne, en inre monolog.
Även när jag noterade föremålens färger så fastnade de.
Frågan är om det handlar här om korttidsminne kontra långtidsminne??
Om fenomenen redan finns inbakade i ett heltäckande system,
vilket i sig ligger gott inarbetat i långtidsminnet,
ja, då funkar också korttidsminnet av de aktuella fenomenen fortare.
Sedermera löper överblickförmågan smidigare när man lärt sig
vilka ikoner som finns representerade
och därmed vilka potentiella förvillelser /förväxlingar man kan sålla bort såsom ovidkommande.
Funkar som med siffrorna eller alfabetet. Där känner jag ju redan landets gränser och vilken ordning som råder.
Följaktligen (för mig i varje fall, men förvånansvärt nog ej för mina medtävlande)
så var och förblir jag snabbast på "asteroids", den ena varianten inom "identifying"-kategorin.
Där dyker det upp geometrier med slumpvisa nummer på sig,
där det gäller att klicka på var o en från lägsta till högsta numret
(och helt bortse från själva geometrierna)
medan de vrider o snurrar sig omkring åt alla håll i rummet,
och växer i antal för varje omgång,
och ibland har SEVEN istället för 7 skrivet på sig,
och där även minus-tal allt flitigare förekommer.
Här låter jag mig månne (i min sedvanliga världsfrånvändhet) ingalunda distraheras av fysiska betingelser, utan ser blott de abstrakta idé-fenomenen
som fungerar likt mycket lätthanterliga fantasi-komponenter.
Förkärleken för siffror, min vana att uppleva nummer närmast som individer, hjälper mig kanhända att snabbt se vilka som finns i rummet här o nu,
och därmed vilka som inte finns,
och sedan koncentrera mig blott på att rensa undan dem i tur och ordning,
och inte behöva registrera på nytt vilka nummer det var nu igen,
såsom jag måste göra med ikon-symboler när de är nya.......
Å andra sidan om symbolerna är tillräckligt abstrakta,
rättare sagt tillräckligt konkreta,
då minns jag dem tvärtom
just för att de ingalunda äro brickor i något särskilt system.
Symboler och ikoner, etiketter o dyl tycks ha svårare att fastna som enskilda avtryck i minnet,
jämfört med mer individuella bildfragment,
sådana som bara finns ett enda av varje i hela världen. Dem är (ju naturligen?) svårare att blanda ihop. Precis som med ansikten...
Som med målningar, musikstycken...
Under alla omständigheter:
Tilltagande glömska har kanhända att göra med en vana att fästa sig vid somliga minnen?
Så att uppmärksamheten allt lättare glider in i de satta spåren,
de bakanta tankebanorna...
Förvisso har vi mer att hålla reda på ju äldre vi blir.
Nog skönt att man ingalunda minns sina tidigare liv också (dvs de flesta av oss)...


¤¤¤
¤¤¤

LindyHooppla på laPolcette

Sju JuniLjus ....... manusSkiss no 7 : SLUTET

¤
¤
¤
¤
¤
¤
¤


LJUSANJAs version

Det hade aldrig tagit slut. Egentligen skulle hon ha varit hemskt häpen, men hon var bara lugn. Det var som solljuset. Bortsett från att hon inte kunde se något....... [Vitt i vitt.] Blott mer vitt i det vita var det. Och hon stod forfarande upp, fast det fanns inget golv. Hon var mer än tillräckligt trygg i sig själv. Därmed vågade hon känna värmen som omvärvde hela scenen. Hon hade lust att nynna den allra vackraste sången. Nu mindes hon dessutom vilken det alltid hade varit.


YANDRESAs version

Det är först när han kliver ut genom ridån som han inser det. Han har spelat en och samma monolog i hela livet. Det var inga relationer, och det är fortfarande ingen relation. Publiken har aldrig förstått att det fanns olika figurer där. För dem var allesammans små skiftningar i hans humör. Och den insikten gör honom först föraktfull. Längre in bakom kulisserna glider hans världsbild över i självförakt. Han förmår inte ens hitta rätt loge att vila i, för han har aldrig frågat någon scenarbetare om öppettiderna. Plötsligt får han syn på ett programblad som ligger halvt bortglömt bland perukerna. Någon har förhand skrivit en kommentar tvärs över rollporträttet. Det är en replik ur hans monolog. Omdelbart känner han en nyfikenhet. Den håller i sig hela aftonen och hela dan före nästa föreställning. Han måste använda det här, han vill göra det till kommunikation, vända det till en fråga. Ingen vågar förstås svara, men undran känns i luften. Efter figuren har spelat färdigt sitter publiken kvar, flera sekunder längre än vanligt. Han är lika hänförd som dem.


EVEMALINEs version

Söndag, en skön söndag i tryggaste svartvitt, och filmen har precis slutat. 70-talsmusiken rullar, flyglar sig, medan hon går fram till hotellets enorma fönster. Hon hissar undan gardinerna, som ridåer, står i morgonrocken med ena ögat blottat. Ingen skulle tro att hon är en vidare skicklig spion, för hon känner sig totalt omtumlad. Chockerad av att staden faktiskt finns därute, kommer hon på att hon glömt några scener. Så hon kryper ner under täcket igen, drömmer ett par timmar om sitt förra liv. Hon har ett harem, är drottning över en kärleksarmé av stripteasedansöser. Men då maharadjan avslöjade nästet brände de upp sig själva, för att kunna fortsätta dansa i nästa liv, från samma utgångspunkt. När hon vaknar har har TV:n inte alls slocknat, och filmen befinner sig en bit före slutscenen. Nu minns hon att det precis knackade på rumsdörren. Om hon ropar åt dvärgen att komma in kommer det gamla livet att sluta på ett helt annat vis. Så hon väljer att agera utifrån framtiden, gömmer sig bakom spegeln med giftpilar i revolvern. Dvärgen låser nyfiken upp dörren och ställer brickan på skrivbordet. Hon har glömt att plocka undan mobiltelefonen. Till sin förfäran mäker hon hur dvärgen förtjusas av det magiska föremålet, stoppar det i sin västficka. Hela logiken spricker, tidsförloppet är inte längre möjligt. TV-skärmen blir vitare än vit och gardinridån går inte längre att dra för. Hennes fasa hörs inte ens när hon stönar av förlamad vilja.


ORGAMs version

"Nu är det ta mig faan slut! På fullaste verklighet slut. Inte en rapning ens mer ska sägas efter detta." Det var hans första riktiga replik i hela helvetes pjäsen.


CISIRISs version

Hon dansar runt i Paris. Som ett spöke svävar hon liksom inifrån sitt huvud och ut genom gränderna. Hennes steg befinner sig cirka sju centimeter ovanför gatan. Staden är hetare än på fyrtio år. Trottoarerna dallrar i ett vitglödgat dis. Kropparna hon passerar är relativt genomskinliga, nästan lika genomskinlig som hennes egen. Ideligen letar hon efter teatrar att göra entré på, restauranger att kliva in på. Hon behöver människor att sätta tänderna i. Hon måste få kött för att bära sina ord. Eljest förblir hon instängd i sin skalle. Blott när hon får se sig utifrån, då hon avgöra ifall hon är död eller levande. Men än så länge ligger det en skön behaglighet i att överblicka detta paradis inifrån. Eller som många säger att Maupassant menade: Han älskade att uppleva Paris ifrån Eiffeltornet, emedan det var enda stället i hela staden där han slapp skåda detta himlans jäkelskap till torn. Förmodligen fungerar det likadant med människorna själva. Bara uppifrån sitt eget huvud förmår hon blunda för sin roll, undvika att iaktta hur hon egentligen förhåller sig till omgivningen.


SJUFs version

Å andra sidan är det först inifrån som han kan se sin fantasi, som han har chans att genomskåda sitt självbedrägeri. Någonstans mellan 77:e rutan och 78:e rutan, där slutar allt. Aktrisens ansikte som vi fått följa i en halv scen, det föreställer inte längre henne. Istället liknar det manuskriptmakarens eget ansikte. Rutan är blankare än en spegel. Han sitter med saxen mot tinningen och funderar på om han kommer att klippa fel, eller om det snarare blir rätt. Varför ber han inte en riktig klippare sköta det hela? Å, de vet ju inget om idén! Hon är en halvfullbordad scen, det har hon alltid varit. Emellertid måste även det halvfullbordade gestaltas som en färdig helhet. Hans handleder darrar av tvekan, av lust, av stress. Hans panna dryper av ångest, av längtan, av leda. Om han inte klipper nu, alldeles strax, så kommer han att sitta här och självförakta sig i ytterligare en halvt livstid. Å andra sidan, om han klipper i ett oöverlagt ögonblick, blott på inspiration, utan att få med sig navelsträngen när den inrymmer maximal dos näring, jo, då kommer han att få leva helt utan sin fantasi under resten av livet. Kreativiteten fungerar som kvicksilver, skiftar hela tiden. Det måste finnas missgynnsamma tidpunkter - hur skulle det annars finnas lyckade förlopp? Men så minns han: Risken att misslyckas ligger inbakad i precis allting. Det är rätt skönt, för det innebär samtidigt att chanserna att lyckas alltid är lika många, ja, åtskilligt fler än man förmår hålla i huvudet. Så i slutändan handlar det bara om arbete, om att bestämma sig och sedan genomföra det. Eller lurar han sig trots allt med naivt snusförnuft nu.......?


INRs version

Efter sju år märkte han att boken var färdig. Trots hans vana att dra i varenda lös tråd, så gick det inte längre att rubba spindelnätet. Alla lemmar hade hittat sin plats. De rörde sig helt fritt, uppbudna av varandra. Han klev fram till spegeln och stirrade på sin smått åldrade blick. Hon såg tillbaka på honom nu. Hennes allvar hade äntligen stannat tiden. Hur var det möjligt att hon var författaren till allt dethär!? Innerst inne hade hon aldrig tvekat. Och nu hade de mötts. Historien var, trots allt, slut. Och den hade slutat på sju. Så vad skulle hon göra nu!?


¤
¤
¤
¤
¤
¤
¤

OCTOPUSSY'S CINEMA SUPER SEPTIMA eller Elva o en hHalv Fellini {{{{{{{.......8:e inseglet........ FilmFiskar uppVäckta vecka 20-21-22-23

88
88
88
78


7.
the SUNNY SOLARiS
at same time a truly beautiful shape and seriously haunting intrigue,
soulfully warm and chocking sharp,
maybe my most deep discovery of this year.......

IT'S A WONDERFUL LIFE
Frank Capra
USA (-46)


8.
the MiRRORiNG RiNGUDROME
Reminds me so much of my own life
Therefore I see once again now
(at least halfway through),
after already before have been seeing it once again
and will see it even once more
- if I don't die before.......

8 1/2

[OTTO E MEZZO]

Federico Fellini
Italy (-63)
with especially Claudia Cardinale

........but think I understood even less this time.......

et

LE DIAMANT
Paul Grimault, animation
France (-70)

(see it on this blog!)


9.
the SHERLOCK VERTiGO
a potential masterpiece, its psychology grows
slowly deeper as I put the highly thrilling pieces together,
but the ethereal mystery
can as well be a very simple picture.......

MERCI POUR LE CHOCOLATE
Claude Chabrol
France (-00)


ou peut-être

MADAME DE...
Max Ophüls
France /Italy (-53)

(...still haven't looked all way through...)


10.
the ViVRE SA ViE
learned me a lot about the real world on planet earth,
inspired with both thoughts and feelings,
even though I'm not really in love with this cinematic experience per se

SANS SOLEIL

Chris Marker
France (-83)
filmed in Japan and Africa, kind of documentary

the speaking voice about Tokyo:

".......I've never seen so many people reading in the street. Perhaps they read only in the street, or perhaps they just pretend to read, this yellow men. ....... Sometimes they escape and you find them again on the walls. The entire city is a comic strip... ...and the giant faces with eyes that gaze down on the comic book readers. Pictures bigger than people, voyeurizing the voyeurs."

"Censorship is not the mutilation of the show - it IS the show. The code is the message. It points to the absolute by hiding it. That's what religions have always done."




11.
the FELLiNi:iSH
very most misterioso, super collective dream epos!!
Maximal emotional vision,
a Real Fantasy

HUMAN NATURE
Michel Gondry
France (-02)


11 1/2.
the UNFiNiSHED
which I never really saw all way through
but still will work on watching...

HEROES
episode 12,13,14,15,16,17 (.......still many left of first season)

tv-series created by Tim Kring
Characters I follow with most interest now:
HIRO and
P.PETRELLI
because "I became a mix of them" in a simple test


12.
the JOLiE DEPP
can never be one of my very favourite films
but possesses charm, wit and immediate feelings
coming from the splendid acting, the delightful sceneries
rather than from the idea...

L'HISTOIRE de ADÉLE H
Francois Truffaut
France (-75)
actrice: Isabelle Adjani


and finally seen for the second time in my life:

OCTOPUSSY
[Agent 007 in India]

directed by John Glen
Great Britain (-83)

Favourite actress this time : Kristina Wayborn



13.
the THEATRE
living outside the cinema-screen,
a real close experience

I LOVE THE WAY YOU EAT ME

av Johan Forsman (aktÖr)
med Teater Smuts
(musik: Räfven)
på Teater AktÖr
Göteborg (-08)

(inklusive spontana foajésnacket efteråt med scenkonstnärer Grahl, My o Gustafsson)

samt

SPÖKVANDRING med de döda
med publikmedverkan av mig som torsk Gustaf
i densamma staden (nu)



17.
the BOOKEND
has nothing at all to do with movies
(except that sorcerers are moving in still pictures)

HARRY POTTER O DÖDSRELIKERNA
Hermione Rowlings 7:e o sista historieband
i inläsande tolkning av Krister Henriksson (-07)


88
88
88
78

Elva AllvarligRoligaste UPPTäckterna Vecka 23 {ett litet urval}

¤¤¤¤¤¤¤


3.
att vartenda tvivel löses upp, varenda negativ inställning försvinner, när jag sett till att sova en stund (har jag visserligen redan upptäckt tusen och två gånger, och kommer skönt nog att tvingas inse om igen...). Gäller även när man väl utsätter något för prövning och kontakt, som man gått och grubblat på...

4.
vilket psykologiskt övertag man kan få om man står lutad mot en vägg - då blir det som om det är den andra parten som fullt frivilligt riktar sitt intresse mot en själv, och som inte lika lätt kan distraheras av andra människor i horisonten...

5.
möjligheten att dansa lindyHop på runda banan Polketten på Liseberg, till storbandsjazz på torsdagkvällar, och att tanken på att gå dit av några anledningar känns mindre nervös än till den större skolans socialdans

6.
tjejen o killen som hade coolt utomhus-samlag i S-skogen före solen gått ner (samma afton som jag stötte på ett smått åldrat spöke, min käraste modell Agnes, i parken)

7.
Cecile, i lyckligaste fall fortsatt modell samt potentiell bekantskap som skulle kunna lära mig lite mer franska medan jag hjälper henne med svenskan

8.
Scanorama gruppbussresor till par example Paris (så kan jag låta guiden sköta all den kommunikation jag ännu inte behärskar på franska, hoppa in när det går, och koncentrera mig på skapandet och upplevandet emedan varje etapp redan är bokad och fysiskt inkluderad i reseplanen, fastän man besitter friheten att trots allt strosa ensam när vi väl är i Paris.)

9.
iRis ska sjunga i musikal, och inför skivan behöver Rendez-vous mig fortfarande som fotograf (fastän jag knappast rör några fingrar)

10.
franske sångaren o kompositören Charles Aznavour

11.
aktris Anna Mouglalis
i "Merci pour le Chocolate" de Chabrol
(fastän måste erkännas jag hade Isabelle Huppert ännu starkare i huvudet efter vi sett filmen)

12.
huru figurerna i den sjunde Potter-skriften börjat få syskon osv åt alla håll, och Luna Lovegood en passande pappa, fastän jag inte fattar varför Hermione Rowling väntat ända till hit med vissa drag (-hur tusan skall hon lyckas knyta ihop allt detta före historien är slut.......!?)

13.
På denna punkt sker den bästa återgivningen genom att jag citerar direkt ur källan, FLOW av Mihaly Csikszentmihalyi (1990),
ja, det som speglar min djupaste konflikt just nu, i takt med att de potentiella relationerna till andra människor tilltar, och jag utsätter mitt liv mer och mer för rampljuset (eller åtminstone inbillar mig att jag gör det, emedan få kanske egentligen uppfattar det som försök till publikkontakt):

"Självupptagenhet förbrukar psykisk energi eftersom vi i det dagliga livet ofta känner oss hotade. Varje gång vi känner oss hotade behöver vi göra oss medvetna om vårt själv för att avgöra om hotet är allvarligt eller ej, och i så fall hur vi skall bemöta det. Om jag till exempel går på gatan och lägger märke till att människor vänder sig om och ser på mig och flinar, så är det fullt naturligt att jag börjar oroa mig..."...Är det mitt sätt att gå, eller är jag smutsig i ansiktet?"... Och varje gång detta händer förlorar vi psykisk energi i våra försök att återställa ordningen i medvetandet.

Men under flow har man inte tid att granska sig själv. Eftersom njutbara aktiviteter har klara mål, stabila regler och utmaningar som stämmer väl överens med ens färdighet, är risken liten för att självet ska hotas. När en bergsklättrare gör en svår bestigning är han helt uppfylld av sin roll som klättrare. Han är etthundra procent klättrare, för i annat fall skulle han inte överleva. Det finns ingenting annat som skulle kunna påminna honom om andra aspekter av hans själv. Att vara smutsig i ansiktet spelar absolut ingen roll. De enda möjliga hoten är de som kommer från berget - men en bra klättrare är väl förberedd att hantera dem och behöver inte ta med sitt själv i den processen."

Jodå, FLOW är "den lyxiga vägen" ut ur självupptagenhet, att helhjärtat ägna sig enbart åt det som man behärskar tillräckligt bra ;-)
Nå, så lätt är fenomenet ingalunda. Att genomföra något med FLOW kräver i högsta grad tuggmotstånd (om än lagom stort) och beredvillighet att befinna sig mitt i de mest komplexa lärandeprocesser som engagerar alla sinnen, känslor o tankar.


¤¤¤¤¤¤¤