Minnas sina minnen

¤¤
¤¤

Håller det på att bli ett problem för mig?
Vadå för nånting?
Jo, jag minns.
Men dilemmat är att jag blandar samman minnen med varandra.
I synnerhet minnen av skilda historier, vad människor berättat i skilda sammanhang...
Tydligast av allt blandar jag ihop scener från olika filmer.
Inte ansikten - dem får jag oftast solklara identiter på.
Utan händelseförlopp, platser, namn, uttalanden och andra uppgifter.
Nummer och koder blir dock förundransvärt ofta separata enheter i mitt minne,
Musikstycken blandar jag sällan samman (så länge jag minns vilka titlar de har).
Hur är det då med bildminnet?
Jag trodde det var gott, eftersom jag enligt ett annat test [inom NeuroLinguistic Programing] uppfattar merparten av världen genom det visuella sinnet, snarare än genom det auditiva eller genom fysiskt handhavande (typ känselsinnet).
Men ack ack ack ack...
Jag satt de senaste dagarna och övade upp kvicktänktheten genom ett "intelligens-test-spel" på facebook, the BrainGame.
Åtskilliga timmar i sträck...
Där finns fyra kategorier, med två varianter av varje kategori.
Till en början var jag sämst/långsammast på "memory".
Typiskt - jag som jämt är den ende som har lust att spela Memory!
Därför får jag aldrig övat mig :-)
Hursomhelst, märkte att jag var tvungen att sätta ord på bild-symbol-ikonerna för att minnas dem riktigt snabbt.
När det blev typ tre sorters bollar, fyra olika verktyg, fem liknande bakverk, cirkus sex arter av djur,
då kunde jag omöjligen i en blick memorera sekvenserna (=rätt ordningsföljd krävdes).
Däremot om jag rabblade namn på dem, då fanns kedjan snabbt kvar i korttidsminnet, som ett rent ljudminne, en inre monolog.
Även när jag noterade föremålens färger så fastnade de.
Frågan är om det handlar här om korttidsminne kontra långtidsminne??
Om fenomenen redan finns inbakade i ett heltäckande system,
vilket i sig ligger gott inarbetat i långtidsminnet,
ja, då funkar också korttidsminnet av de aktuella fenomenen fortare.
Sedermera löper överblickförmågan smidigare när man lärt sig
vilka ikoner som finns representerade
och därmed vilka potentiella förvillelser /förväxlingar man kan sålla bort såsom ovidkommande.
Funkar som med siffrorna eller alfabetet. Där känner jag ju redan landets gränser och vilken ordning som råder.
Följaktligen (för mig i varje fall, men förvånansvärt nog ej för mina medtävlande)
så var och förblir jag snabbast på "asteroids", den ena varianten inom "identifying"-kategorin.
Där dyker det upp geometrier med slumpvisa nummer på sig,
där det gäller att klicka på var o en från lägsta till högsta numret
(och helt bortse från själva geometrierna)
medan de vrider o snurrar sig omkring åt alla håll i rummet,
och växer i antal för varje omgång,
och ibland har SEVEN istället för 7 skrivet på sig,
och där även minus-tal allt flitigare förekommer.
Här låter jag mig månne (i min sedvanliga världsfrånvändhet) ingalunda distraheras av fysiska betingelser, utan ser blott de abstrakta idé-fenomenen
som fungerar likt mycket lätthanterliga fantasi-komponenter.
Förkärleken för siffror, min vana att uppleva nummer närmast som individer, hjälper mig kanhända att snabbt se vilka som finns i rummet här o nu,
och därmed vilka som inte finns,
och sedan koncentrera mig blott på att rensa undan dem i tur och ordning,
och inte behöva registrera på nytt vilka nummer det var nu igen,
såsom jag måste göra med ikon-symboler när de är nya.......
Å andra sidan om symbolerna är tillräckligt abstrakta,
rättare sagt tillräckligt konkreta,
då minns jag dem tvärtom
just för att de ingalunda äro brickor i något särskilt system.
Symboler och ikoner, etiketter o dyl tycks ha svårare att fastna som enskilda avtryck i minnet,
jämfört med mer individuella bildfragment,
sådana som bara finns ett enda av varje i hela världen. Dem är (ju naturligen?) svårare att blanda ihop. Precis som med ansikten...
Som med målningar, musikstycken...
Under alla omständigheter:
Tilltagande glömska har kanhända att göra med en vana att fästa sig vid somliga minnen?
Så att uppmärksamheten allt lättare glider in i de satta spåren,
de bakanta tankebanorna...
Förvisso har vi mer att hålla reda på ju äldre vi blir.
Nog skönt att man ingalunda minns sina tidigare liv också (dvs de flesta av oss)...


¤¤¤
¤¤¤