Känslor är egentligen ingalunda spontana, utan bygger på minnen av plågsamma/sköna erfarenheter, komplex som vi titt som tätt plockar fram. Vi har vant oss att bli ängsliga i somliga belägenheter och lockade i andra. Rättare sagt går vi omkring och tolkar fram potentiella scenarion med vår alltför livliga (eller lika ofta alltför begränsade!!) fantasi, som får bränsle av (minnet av) känslomässiga farhågor eller förväntningar.
En öppen tanke som vill ta reda på hur något är just den här gången, med de här människorna i den här miljön, har mer spontan energi i sig. Det är känslan som säger att: Nej, du kan bli lurad! och Stopp, du kommer tappa kontrollen! eller Vafan, det fixar sig alltid! och Jamen, en liten stund till kan jag vänta! Den bästa tanken säger snarare: Nu vill jag göra mig beredd att ta reda på hur det blir!
Och där är jag väldigt sällan. Jag lever hela mitt liv i reaktiva minnen, även om jag väljer vilka relativt medvetet, relativt fritt ur mitt galleri. Fast min flödande fantasi-förmåga visar sig ofta i själva verket följa tämligen invanda, bekväma mönster.
En vän till mig, som kan uppfattas som ganska så icke-spontan av sig, skriver ändå mycket riktigt:
En av de saker du bör öva på, och jag skämtar inte, är att vara mer spontan! Där upplever jag det som att jag ligger ljusår före er andra. Spontanitet har inget att göra med att följa sina känslor. Nej, det handlar om att reagera på de flesta förslag med orden "JA, vad roligt det låter!".
jAG svarar:
Hm, om du med "vara mer spontan" menar att våga föreställa sig att något kan visa sig bli annorlunda än man tror, bättre än vad tidigare jämförbara situationer antyder, att det alltid finns något att vinna på något, att vara Magician, så förstår jag bättre vad du menar!...?...!
Men om "vara mer spontan" innebär att (i tanken) hoppa på fler projekt och inleda fler studier före man är någorlunda färdig med vad man redan företar sig, så förstår jag uppenbarligen sämre varför du föreslår mig det :-)
¤¤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar