PojkeSpöke

¤¤
¤


och strosar förbi mina gamla skolor
dom har sommarstängt; så stannar utanför så länge som jag vill
ensam med 85 ansikten i magen
försöker uppdatera vilka vi var
känner er fortfarande inte
denna nervösa hunger ligger som ett brunnslock emellan
är jag stans mest inbundna blygsel?!
eller världens allra utlevelsefullaste reflektion?!
en hare flyger iväg
det luktar trestegshopp från träslöjdskåpen
men når bara fönsterkarmen
har dom gjort sönder akvarieglaset till ett helt klassrum
vikarierna kippar efter lager på lager
efter lager av andedräkter
tills vår äkta fröken klipper klister med mina naglar
sorterar sagorna i gossens kalufs
slingrar välvårdat bort från de raka lekarnas led
långsammare än alltid
passerar stegen gräsplättarna
vidare in i skogen som låg större och tätare då
men alltjämt
kan jag aldrig iaktta världen tillsammans med de andra?!
måste mina tankar antingen tala ut eller hämta in?!
ett ordentligt tag
har plockat med franska glosor i kameraväskan
aldrig förut spelade
som är det först nu jag gick här
som vågade fötterna aldrig ta mark
som var jag bara ett spöke
och nu har han blivit en pojke på riktigt
en sån som skulle kunna spela bollen i mål utan att skämmas
men som hellre dribblar bort sig
ju mer jag lär mig att vara man
desto teatralare blir min sinnesfrid
och coolare min förvirrelse
eller cirka så
douze moins un quart
quatre-vingt et dix-neuf
förmodar dessa händer försöker hålla fram
motsägelsefulla budskap
gräver tunnlar från två håll samtidigt
visserligen inget unikt fenomen under merkuriusmånen
missar varenda fullbordan
med intrikat nästanhet
Dörren är låst under sommarlovet - använd istället din framtid nu!



¤
¤¤