Sju juniLjus ¤ MonologManus no 9 : INTE DANSA

¤¤
¤
¤¤¤
¤


CISIRISs version

Om du ska dansa med mig så bestämmer jag när du för stegen
och när du låter bli!!
Och är du så dum så att du respekterar min inställning,
då får du faktiskt dansa med någon annan!!
Precis som alla kvinnor gillar jag att bli överrumplad;
så länge som du inte tar det för givet...


ORGAMs version

Att dansa är jäklans inte roligt, icke alls!
Det här är hårdare än cognac-glas,
svårare än franska glosor,
ytligare än flamingo-flams,
jobbigare än den allra djupast sugande lerans kärr i solar-plexus.
Före man har börjat köra en bit...
Sen blir det ett och annat skratt
som förökar sig likt klockeklang mellan skeletten
och med ens känns lättare än allting annat i hela helvetes paradiset.


LJUSANJAs version

Om du får dansa med mig så skall jag nog ge dig en eller annan glimt att bita i!!
Hur du än kommer att göra så kommer det aldrig att kännas värre än i dina föreställningar före....... Du är redan så svartsjuk på dig själv som du kan bli. Ja, du vet ju att du har förmågan, bara det att du glömmer titt som tusan hur du skall visa den. Eller närmare bestämt hur du skall fortsätta visa den....... låta bli att slungas tillbaka in i förnekelsen.
Kanhända ser jag till så du blir påmind genom en skymt av mig!?


SJUFs version

Jag föraktar tanken på att dansa, eftersom jag egentligen inget hellre vill än att dansa. Men det vet jag inte ännu, inte förrän jag testar. Dans fungerar exakt som en drog, den lurar oss att vidga oss, släppa loss oss... På samma gång kräver dansandet, åtminstone under den oändliga övningsfasen, att man är mer skitskärpt än jag någonsin varit. Helt klart kan jag beundra den kombinationen, men föredrar ändå att behålla kontrollen till varje pris. På det viset kommer jag aldrig tvingas lära mig att skaffa ny kontroll.


EVEMALINEs version

Om du vill kunna dansa med mig så kan du inte hålla på och tänka på allt det här!
Känn efter med mig istället!!


YANDRESAs version

Nej, jag tänker inte dansa. Inte ännu.......
Jag vill bara kika på hur ni dansar, så jag har nåt att gå hem och drömma om. Och skissa på...
Skönt nog finner jag tröst i självföraktet, eller rättare sagt i misstanken att andra borde förakta mig. Jag kvävs snart av renaste hatkärlek till den upplevelsen. Lever i illusionen att min tanke kan känna fram hur man dansar, att jag trots allt inte behöver öva kroppen. För jag har redan varit en odödlig marionett i ett tidigare liv.......


INRs version

Du tvekar runt och inbillar dig att det syns hur du står här och irrar. Faktum är dockalunda att du är en droppe i rymden, emedan du gör så gott som ingenting. Och i bästa fall märker dom ju att du trots allt visar glädje och spritter lagom mycket i låren. Du är redan din del av tretaktsrytmen hos allesammans härinne. Första riktiga klubben du kollat upp, kryllfullt av sansade sällskap, begärliga madonnor som kanske t o m är ensamma, och du har redan provdansat med fler än sex nyss. Så varför kör du inte tills det tar stopp!? Inom dig är du ju redan så utsatt du kan bli.......



¤¤
¤¤
¤¤
¤¤