måndag 91 oktember
hej Quimon
du gick genom
månskenet nyss,
sällan har du sett skogsstigen så
trolskt upplyst
av det fullvakna ögat
som om snön
redan låg där
men man såg alla lerpölar och strån
direkt i marken,
de mörka askarna bar
magiskt ljus om varje gren
sjukt mjukt
jo lille man
du vill bo
på någon planet som har fullmåne varje dag,
en ändlös karamell, emellertid
om samma lampsken lös
hela tiden överallt
- hur skulle dina föreställningar till sist smaka, Quimon?
det var nittital nu
påmindes du i lurarna
när Staffan Hellstrands bergknallar flyger
och kraschar mot himlen
dess frusna spegel
nånstans mellan Sydkorea och Kanada kanske
lyfte spökskeppet
för att drunkna i sagan om Li
hundra miljarder mil från norrlandet där ni
krigade på låtsas
längtade på riktigt
hem till hunden eller sötaste tjejen i Söderköping
som tydligen hade två månar
010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar