hur jag undrar
om mina superrosa morrhår matchar
wohowoho
synthésis-slingorna på de ill-lila himlakropparna härute
blinkar vi i takt
diggar Magnus Uggla
måste kanske bytas
kan någon svara kaninen mej, nehej
stirrar tuggumihårt
kamelen i rymden
igen här
har dessa sandens slöjor och lakan spänts upp
påminner om pyramider
syr solen
genom huden
tre olika blickarna
hypnotiserad tror man
man är hemma
i öknens koma
men vi vet vi är på planeten, den i Sirius närhet
bekräftar hypotenusan
där siden o sammet
korsas inom sinom
och smälter ner
i kvickt sjunkna lönngropars sirap
pånyttfyller fälten
med tälttyg
eller tempeldraperier
av rikare och rikare och rikare kanelsmaker
knallar jag kamelen på
som om stjärnan var lika när
som fjärran
som om livet var
lika smått som ofantligt
passerar nu
mitt emellan marsipan-polerna
och mediterar
såsom nålsögat
huru de träter
om vem som är närmast hägringen
medan egentligen
är varje oändlighet ihoprullad
som en persisk matta
kryllande av arketyper
virad om en dammsugare
där arrakspunschen fortsätter ut i vardera chokladände
trots att den runda
gränsen är så delikat
markerad
måste man ta ett bett
rakt igenom
där ändligheten drunknar
sugas upp
på inre sidan
för att upptäcka hur den största oändligheten
består aldrig i
hur många man lyckas sluka, snarare i
smaken
i själva verket en kombination
emedan vi
bedrager oss på denna oändlighet
när människan
sedan länge föreställt sig den som en
emellertid allt
som är en
har någonting utanför
sig, likaväl som
innanför sig
ja, ett ständigt utbyte
ty är minst
tre möjliga
som ryms
i fraktalgalaxens minsta
byggstenar
hur många gobelänger man än hänger
över harpan
tränger musikens mystik
igenom
fram till den som redan
lyssnar
god morgondag
kamrater kamel och
kanin, ni
är från så himla skilda stjärnsystem att om ni vore
samtidigt
i manövercentralen skulle färden irra
åt alla håll
och endast snurra
så sakta att vi redan varvat universum
före vi kom
ens ur fläcken
nu
smyger emellertid jag, kattugglan
fram ur svarta skärmen
medan ni
fortsätter att somna
intar jag som vanligt
tangentbordet, ser till så rymdfarkosten flyger
i tydlig riktning
mot Sirius soliga spegelbild
från studion i Los Angeles
till människornas nya väggmålningar
i LCD, plasma eller LED
med sfinxens bägge vingar
ungefär lika utbredda
en tass om vardera spak
fattar vi strax
med bibehållen förväntan, utan att mista spännvidden
vart tusan
och en nätter
som serien är på väg
med oss
nu med 4 deltagare
ELEFANTEN
FINNS OCKSÅ NU
FÖDDES MED LITE FÖR STORA ÖRON
BAR MIG MOR I SIN SNABEL FÖR INTE SKULLE SNUBBLA
MEN KAN FLYGA JAG ÄR INTE BLYG
I RYMDEN TYCKER JAG MEST OM MÅNARNAS BAKSIDOR
DEM SMAKAR SÅ BESYNNERLIGT GOTT
ÄR HÄR FÖR ATT RULLA IHOP VINTERGATAN TILL TJOCKASTE MATTAN
HAR NI HÖRT VÅRT SKEPP SER UT SOM EN CIRKUS?!
kattugglan
för att vi alla på sikt skall få plats i farkosten
bad människomössen därhemma mig bestämma
är numera fyra rader + fyra rader som gäller
med ett par tomma i reserv emellan
eller så får ni lämna skeppet, hoppa av på valfri planet
kom igen, dra i spakarna nu!!
kom igen kom igen, tryck på knapparna då!!!
varför syns aldrig era förbenade tolkningar på själva huvudskärmen?!?!
kaninen
mina morotspraliner är redan slut
skulle va skönt med en konkubin i kabinen
måste ut i natten och lysas upp
men hur kommer man in igen när de farit vidare?
hoppar kanske av på nästa komet istället
jag är knappast här för att stanna, bara vinna
vet ju ändå inte vem som reglerar gamet
tror fan de gillar min studs egentligen
kamelen
oändlighet har allt förenat med sitt väsen
ryms därmed oändlighet även inom dessa rader
rättare sagt bär oändlighet varje tänkbar ände i sina pucklar
genom pyramidklädda rymdernas sakta mörka
jisses, där hade vi kvicksand, ett brunt hål
ledde nålsögat ut till en obesökbar ö
innanför universum
som om tiden just krökte rygg och svalde sitt eget ljus förevigt
nu med 5 deltagare
myran
kryper längs sammelsurium av startkablar och av-
slutningskontakter som trasslar sig in o ut
ur mystiska maskinerna mina medtävlare knappast klarar sköta rationellt, så jag får irrande
inspirera samt transportera såväl över externet
som internt dessa myriader med signaler, om de förmådde observera
mitt fripassagerarskap skulle kosmonautiska härkomsten spionförklaras
men inga björntjänster står i min manual
allenast genvägar galaxerna emellan, så vi slipper färdas komprimerade i årmiljarder
kamelen
på en enformig planet i Andromeda går en dromedar
har tills vidare i uppdrag att dra den till Vintergatan hem
tar visserligen bara ett par miljoner år
eller lite längre såvitt vi missar möjlig lift med en solstråle
näst största dilemmat är hur jag håller oss levande hela vägen
vätska har vi så vi klarar oss
och några inkarnationer får vi nog smutta på
värst blir att hålla minnet intakt, våra identiteter desamma när vi kommit fram som när vi lämnade
kaninen
inte roligt när'e regnar i rymden
å bara e halvmåne, för mitt stjärttecken
nä sorry min stjärntecken-tatuering
den syns ju knappt
bara för skumma satelliter som sitter o zoomar
och vita dvärgar som slutat stråla.
Vill ha tillbaks FULLA MÅNGUBBEN omedelbums
annars trycker jag på nån knapp!
ELEFANTEN
MÅNEN VAR SÅ GOD LILLA VÄN
NEDPLOCKAD MED SNABELN MIN
LIKT EN BOLL TILL LEKFULLA TASSARNA DINA
MEN SE SÅ, PASS PÅ, VARFÖR SÅ BRÅTT - STUDSAR DU BORT?!
STJÄRNSYSTEMETS NÄPNASTE VIRRHJÄRTA
VISSTE EJ DU HURU JORDEMÅNEN I SIN BARNDOM
ROTERADE EN MÅNAD PÅ NIO TIMMAR
DESSUTOM HADE JAG JU MER MÅNAR, KUNDE HÄMTAT HEMIFRÅN JUPITER
kattUgglan
Består min teori i att vi blir tretton resenärer
lagom tills farkosten är framme i främmande omloppsbana
runt Sirius där riktiga såpan kommer sändas
för invånarna på sin välbekanta himlakropp
där tolv av oss får fortsätta utvecklas som lärjungar
hos jungfru Jesus som utses av solens korona
anar jag sedermera troll i mossen, möss som sökt bli råttor i vår zodiak
emedan tretton jämbördiga månvarv förlöpte på ett år
(då jorden ännu var en paradis-planet)
nu med 6 deltagare
kattUgglan
mitt ena öga har inte längre fullmånegod sikt
knappt ens halvmåneklar
så i egenförfarande egenskap av kaptén
styr jag vingarna in bland bränsletankarna för att finna
tredje ögat, mitt fantasifullaste perspektiv
överlåtes tills dess panelen
åt kamelen som redan kämpat i oändligheter
med att få grepp om hela tiden
kamelen
tack tick!!
vårt uppdrag i innevarande varv är
finna den sjunde deltagaren, sjöstjärnan Sirius
sker i form av expeditionens första tävling
så, börja välja huruvida ni tror vårt skepp är rymdfarkost
eller havsfartyg, tag sedan djupa andedräkter på
och dyk eller dylikt!
ty priset är sju chokladfiskar som vinnaren väljer dela med sig eller ej
krokodilen
HA, nu hugger jag in
på denna lealöst sömniga programserie
skall strax stjärnan bli min, vill ju bita i
alla hennes sju stjärtar!!!!!!! dyker snabbare än ljuset,
men vad sjutton skenbeningar?!
bara massa snablans maneter, astroglyfer och kometer
slingrar kosmiskt sjögräs kring käften min
mens vackra varelsen stirrar alltjämt lika jäkla lång bort
myran
om ni kopplar ihop etern med underströmmar
kan vi transportera oss INUTI stjärnstrålarna
vrängs världen lika fort som fantasi i verklighet
är f ö 8 rader överdrivet (nöjer mig med fyra)
ELEFANTEN
INGET FJAMS! JAG SKA PROVA NÅ SJÖSTJÄRNAN MED SNABELN
SUGER FÖRST UPP VÄRLDSHAVEN
SPRUTAR SEN UT ALLA SJU I RYMDEN
NÄR HON SEDERMERA KOMMER SIMMANDE SÅ
GODAFTON, REDAN ANLÄND SER JAG MADAME!
VILL DET SIG SNURRIK BALETTE UNDER VÅRA SKÖNSTA HIMLAVALV
BJUDER ELEFANTEN PÅ SKUMPAN
Å BIG BANG I ALLA ÖNSKVÄRDA RIKTNINGAR
kaninen
hör arkens odrägliga dunkande
ser ingen sjöstjärnas spirituella armborst hora i horisonten
bara nån grovsminkad spiralgalax på tavlorna
jag har sötare lemmar än så
misstänker att kattugglan och kamelen är på kanelen
typ vill köra iväg de övriga, utforska pyramid-planeterna på tu man hand
men jag kommer irra tätt i tass
löpa schack matt på hypotenusan om så behövs
010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar