ur din dagbok Jano

010

Tisdag 31:a Trisember

Hej igen, Jano! Du börjar förstå att du är här nu. Från ditt lilla slott har du flyttat till ett potentiellt ghetto. Fastän du cyklar varenda tid på dygnet har du inte stött på en enda farlighet. Ännu - tänker du - men varför oroa fram något som inte har med nuet att göra?! Organismen börjar spänna av och trivas. Även den friska kylan i de ruttna äpplena känns inbjudande. Första munnen körsbärsvin värmer upp. Det lyser ur alla nya fönster, hos människor som uppenbarligen har funnits här mycket längre än du. Tiotusende mörka chokladkakan från IKEA smakar möjligen bättre än någonsin. Likafullt cyklar du snabbare än du skulle vilja, Jano, längs vägarna till o från. Är du rädd för att bli igenkänd? Vill du inte hinna märka hur varenda gata ser ut? Så att det inte skulle finnas något kvar att upptäcka under hela vintern...



Tisdag 32:a Trisember

Jodå, Jano! Solen kommer tillbaka fortare än du hinner handla frukt och levebröd. Skolbarnen smygröker hemtrevligt på bergknallen utanför ditt fönster. De tycks snarast glada, och du fattar inte hur folk kan finna detta tegellandskap deprimerande. Här är ju gräs överallt i asfalten. Tunnlarna bildar nån sorts spännande labyrint. Nattetid lyser tre marklyktor upp ett farthinder. Det blir en inspiration varje gång du passerar och minns det. Den blå rutschbanan har du emellertid aldrig glömt, även nu halvvägs hem. Vi ser dig överallt, men oss ser du vissa oplanerade tidpunkter. Under många år har du begivit dig ut tidigt på kvällen. Idag begav du dig ut sent om morgonen. Plötsligt är hela dagen kvar. Solen försvinner inte, bara gömmer sig bland molnen emellanåt. Du skulle kunna dröja, Jano, i vilken butik somhelst. Ingenstans är det stängningsdags. Uppenbarligen är du vaken, fastän det är mitt på dan.



Tisdag 33:e Trisember

I alla dina dagar har du anat, Jano, att vi finns. Inte bara som röster i sagorna, utan också som författare till samma sagor. Alltid när du far förbi rutschbanan får du lust att se tecknad film om hösten, så nu är det nog dags igen. Det är bara att välja, japansk, fransk eller tjeckoslovakisk, kanske egen regi. Ifall du fortsätter in i Disneyland är utsikterna ändå påfallande att du hamnar mitt i den gamla tyska romantiken. Visserligen var det Dr Snuggles som blev din tröst på skärmen samma kväll du slog skallen efter språnget rakt ner i rutschkanan. Dock anger Galaxens guide sannolikheten för Storbritanniens existens såsom en person mot minus miljontals, alltså efter att planeten vaknat ur sin jordiska dröm. Har man däremot en särskild kameramaskin kan större sannolikhet skapas, ja, fler människor bli minst lika verkliga som de är till vardags. Biblioteket rymmer fortfarande det mesta, trots att de har byggt om för längesen.









010