i Huvudet hos Vetenskaparen (DÖRR # 7)
och tillika 100-OrdsHistoria # 041
Rakt in i den unike vetenskapsmannens huvud kliver vi. Dörren går genom ena örat in och ut genom andra örat. Längs korridorerna möter vi montrar med mikrominnen i (återinspelningsbara till även våra egna huvuden). I megaskopet får vi beskåda historiens allra viktigaste universa. Parallella foton påminner om hur vetenskapsmannen skapade sin inre process genom de yttersta rymderna. Merparten instrument ingår i permanenta utställningen. Dock kan doktorns mer personliga apparatur uppvisa variationer från årtionde till årtionde. Då vi äntligen kommer ut i staden igen har vi glömt ta av oss hörlurarna. Så vi tror fortfarande vi är därinne i hans minne.
Återinstallerad Kammare (DÖRR # 8)
och tillika 100-OrdsHistoria # 042
På ett bättre hotell i Dresden finns en mörkbrun dörr. Den leder till någonstans i Ryssland eller kanske Ukraina. Besökarna kommer med kamerorna från alla håll. Öppnar man dörren blir den vinröd. Det tycks ske av skenet från kammaren innanför. Någon har återuppbyggt rummet som det var före konstaplarna och korpralerna kom. Bara byrålådsknopparna och duschmunstycket är modernt. Samtidigt öppnar en yngre kvinna ögonlocket i en säng tyngre än gammal sten. Hennes läppar är lika fylliga som dörrkarmarna. Om man kramar henne så visar sig dörren vara ett draperi i nyanser av pilsner. Om man låter bli studsar spegelglaset tillbaka.
101
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar