Amorismer (om Surreell sorts Kärlek)

Till ett Annat Solsystem


Älskar ditt sken, hur du ej är här
Din frånvaro gör längtan så ofantlig



När jag lyssnar till din synthesizer
känner du halva livet vändas

Kikar närmare in i dina sex ögon
ser jag den sjunde stjärnan tändas



lika obegripbar som ditt största bröst

Min änglaste, självöverstigande sänder du
våra strålar i åtskilligt ögonblick



När vi speglar dina magiska midjor
håller vi naveln där allt kan händas

Då du rullar dina tolv rumpor
hör jag ett helt liv åter ändas








Fascineras likafullt Fruktansvärt


Högst bedårande Du
med dina honungstunga lår som smälter mot min panna
och med din ofantliga glugg




mellan tänderna likt en tom kalenderkväll, en hisnande frihet
Gillar dig ju!
Saker som du rör vid blir till sockerarter
Sånt du drömmer minns jag även i vaket tillstånd


Avgudinnar dig ej
som i yngre år, fast fascineras ändå som faaan

av dina fruktansvärda vinrankor till snårskogshår
av ditt fantastiskt omtänksamma skratt
och inte minst din förevigt svängande svans när du rider bort


alldeles framför mina höftfyllda nävar





010