14 september 2010

Sympati-Kompass

101


Kontrasterna(?) tycks överraska t o m mig själv.

Nu har jag tydligen(?) blivit någon sorts blåborgare, ännu snabbare än min begynnande medelålder kunnat skvallra om. Trots att jag fortfarande anser pengar vara ett absurt fenomen, som om det skall finnas bör bemäktigas i liknande utsträckning av alla. Emellertid var det längesen som ekonomiska orättvisor var mitt fokus; det blir en alltmer underordnad fråga jämfört med möjligheter att kreativt använda det man har (och med vilka idéer om till VAD...).

När jag testar mina uppfattningar på ett par vanliga valkompasser /partikompasser, så uppvisar de högst sympati för Centern och Kristdemokraterna. Och inte mig helt emot, de verkar vettigare än jag anat... Centern spelade central roll under min tidigaste barndom, ett mognat 70-tal som jag retroaktivt kommit att uppfatta som idealiskt kulturellt sett. Och nu förefaller C dessutom ha mer fokus på ungdomens framtid än på traditionsbunden jord.

Alltmedan KD(s) föddes under sextiotalet som reaktion på "revolutionens" avigsidor, men idag möjligtvis är dem som starkast söker värna den personliga gräsrotssammanhållning som hippies gjorde då. Det slår mig hur frisinnade i motsats till Stats-kyrkliga de i bästa fall är (kan ju ändå vara ett förklätt sätt att hävda den bibliska kärnfamiljen till varje pris). Nuförtiden verkar de mest auktoritära översittar-kraven komma vänsterifrån, med stiftande av mekaniska lagar snarare än personligt ansvar. Hade jag upplevt spår av humanism och andliga visioner hos dagens vänster, så hade deras sociala rättvisepatos varit en naturlig länk att följa - nu förefaller den bara materiellt reaktionär och ihålig.

Fastän jag försöker föra över min sympati för vissa Folkpartistiska perspektiv på skola osv, lyckas jag aldrig få dem högst i testen. Dock väldigt jämt lopp i den ena Valkompassen; där får "Vänsterpartierna" samma grad av min sympati som "Högerpartierna", men blott runt 40 % (Sossarna ännu längre ner). Så blir det väl när ens åsikter spretar starkt åt "motsatta håll" = summa summarum hamnar närmare centrum :-)

PiratPartiet har folk konstaterat är omöjligt att få hög procent på, och det verkar stämma för testet. Och trots att jag svarar att invandring generellt berikar Sverige mycket (på vilket vis den sker, vilket är en helt annan femma, tas dessvärre inte upp i frågan) får jag ej lägre sympati för SD i stort än övriga.

I en annan, Axess Partikompass, uppnår jag runt 70 % sympati för "de allierade", medan min gamla käpphäst MiljöPartiet som jag lämnat hänger ensam i mitten, och Vänstern har ramlat ner under Sossarna där. Dessvärre räknar Axess enbart med "de sju dvärgarna".

Extra märkligt förvirrande känns "min omsvängning" iom att jag i dagarna haft ett intensifierat intresse för rysk kultur, forna öststater, just hemkommen från trippen till Prag via Berlin o Dresden. Upplevt mig positivt fångad av andan hos tysk ordning samt mörkröda kollektiv. Glömt bort vårens idéer om att upptäcka USA:s kultur på riktigt. Likafullt löper mina påtagliga åsikter i mer "liberal" riktning?! Nå, att ryssarna var först ut i världsRymden krävde väl faktiskt risktagande och nytänkande.

Måhända är det bara jag som har vuxit, som är mer nyfiken åt "båda" håll, åt fler håll, som ser bilden längre utifrån nu ...?... som därmed förmår sympatisera med "alla" element, även de vanligaste som jag tidigare sökte avfärda och placera mig utanför eller i gränszonerna emellan. Samtidigt har jag länge varit alltför obestämd, men upplever mig paradoxalt sett som mer bestämd nu.

Orsaken till att mina åsikter tycks alliera sig med Alliansens, måste vara att jag fokuserar mer o mer på individernas självvalda sätt att tillväxa. Ty jag klickar ju NEJ till sänkta skatter av alla de slag, men JA till möjligheter att sköta /få omskött alla sorts samhällstjänster i privat regi eller gruppregi. Resonerar som så att Staten får hemskt gärna finnas och genom behövliga skatter garantera grundtrygghet, men den får aldrig ha monopol på något, inte ens "Säkerhet". Individuell kontroll måste hela tiden lämnas utrymme för.

Fast i själva verket är det kanske en uppfattning som "alla" har(?).









101

Inga kommentarer: