Ljuga Dig Sjuk

313


Tror det är supersant gällande många människor (mig oxå emellanåt) att man går in i en roll av att vara sjuklig, men att man genom nya vanor alltid kan förmå att kliva ut ur rollen. Har alltså mycket sällan med fusk eller ren lögn att göra, utan med självbedrägeri och bristande medvetenhet om sina potentialer.

Många av oss föredrar att vara styrda av någon sjukdom eller negativ känsla, som anledning till handlingar som man inte vill uppbåda. Åtminstone känner jag oftast så. Motivet borde vara att förljugenhet trots allt upplevs som lättare att bära än den outhärdliga friheten att använda sitt ansvar.

Möjligen kan man inte ändra sitt fysiska, sociala eller mentala tillstånd förutan långvarig uppövning, men man kan åtminstone förlita sig på att det är möjligt. Det enda jag säkert kan se är hur de flesta i vardagen alltid ger upp före de har ens har provat att tro på sina bästa idéer o fantasier, för att det trots allt skänker trygghet att "veta att det inte kommer att bli så".



Gestaltar vidare insiktsunderlag via min påhittade dagbok

ur Yamis journal (49-51 Agnytos):



Agnytos 49

Ja, ljugandet är det

som berövar oss mest energi här i världen. Fast ingen tycks någonsin,

reagera på när du passivt undanhåller

stora små sanningar. Nej, Yami, alla dina konflikter utvecklar sig när du

inbillar dig aktivt veta hur det är eller

inte är och säger det. -Är det inte så, så säg! Måhända

ligger dina vita lögner inom godkända gränsvärdena?


Agnytos 50

Vem är det som är sjuk, Yami -

du eller vi??

Du drömmer, så dina snuskiga mysticismer

behöver egentligen ingalunda

analyseras så allvarligt. Vi måste emellertid vara klarvakna

och vaka över dig, vilket medför att

våra potentiellt omedvetna projektioner blir smittsammare.


Agnytos 51

Emedan du inte har vaknat

ännu, Yami, så vill vi bara påminna om

de starkaste filmscenerna du någonsin upplevt som utspelade sig

på Capri utanför Napoli (även om det är grekiska Östkorea som du

skall till). Förakta oss icke, ty vi vet hur du bedrar dig själv

med dina farhågsna drömmar om gudinnans kräsna blick. Hon vill ju hellre att han ljuger än är ärlig,

så länge som han aldrig fjäskar och bara är bestämd.






313