[Först en väns reflektion] :
"Min största insikt från Todd Beeler är annars denna: stegen för att[Så till mina ord, ur flera brev] :
motivera sig är tre. 1) Reason why 2) Viljan 3) Emotionerna.
Det hjälper med andra ord inte att du vill om du inte innan har
formulerat några reasons why. Ännu värre är det om man försöker börja
med emotionerna först, som ni alla verkar göra. Då är man "motiverad" så
länge emotionerna håller i sig, och när de ändrar sig, vilket de ALLTID
gör, så försvinner motiveringen."
Jag är med på att det blir bristfällig ordning när det blir bristfällig ordning.
Men, som sagt triljoner gånger - hur blir det då när Reason why ÄR just en emotion?
Dvs när motivet är att göra saker med en viss känsla, såsom njuta eller känna förväntan eller uppleva synkronicering med parallella motiv... Så är det ju de allra flesta fall (för mig).
Visst har du lärt mig vikten av att känslorna kommer som Resultat snarare än hemma på förhand. Men varför inte ha dem hela vägen från början... - skulle det vara så omöjligt?
Det intressanaste skulle hursomshelst vara att prata om VILKA Reasons Why man kan ha, eller vilka vi har - vad som intryms i ens motiv eller vad som är vilja o känsla. Det är min Reason Why för att vara nyfiken på vad Todd Beeler menar med Reason Why :-)
Hört början av boken nu.
Reason Why är tydligen en logisk anledning, ett skäl för tanken(?).
I stort tycks Todd prata om att Tanken (eller Logos = Ordet?) startar ens vilja göra saker, eller att tanken motiverar deras värde att låta sig göras. Senare kommer den riktigt själfulla känslan in och kompletterar hela handlingen.
Ska inte avslöja vad jag tycker om detta bakvända synsätt nuförtiden :-) utan förlita mig på att jag näppeligen har förstått det. Ja, för en gångs skull ÖNSKAR jag att jag inte alls har förstått för fyra öre, för jag vill näppeligen bli mer tanke-centrerad igen.
Istället vill jag plocka fram ett (kanske det enda hittills) av hans exempel som jag verkligen inser sanningen i och nickar djupt medan jag hör:
Handlar om att vi alltid föredrar Certainty framför Uncertainty. Även jag - eller egentligen ännu mer jag än ni (trots att jag behöver kreativ variation på ett sätt som ni inte fokuserar på).
Själva exemplet rör sig om OverEat, dvs konsumera lite väl mycket. Det gör man för att man är absolut säker på att uppnå den åtrådda njutningen, och det omedelbart.
Betydligt mindre säker är man på att uppnå målet när målet består i att banta (el dyl projekt). Det kan bli bortkastad tid, som man lika gärna kunde ägnat åt stundens upplevelse, att helt säkert njuta - av allt det man redan känner någorlunda väl till och har hunnit skaffa viss kontroll över.
Så upplever jag det alltid när jag förväntas installera nya dataprogram el dyl. Liksom vafan! Skriver jag en saga istället så VET jag att jag använder tiden värdefullt. Börjar jag mixtra med halvt obegripliga ting så kanske kanhända jag lär mig något sju gånger så livsviktigt, men kan lika gärna bli så att förvirringen bara ökar och jag tillråge på allt "blir tom" (förlorar den inspiration jag kände).
Visst, förr eller senare når vi ju fram (med vadsomhelst), bara vi inte viker i vår vilja och visar tålamod (och Reasons Why). Men vi hinner lyssna på jävligt många bra album och se ohyggligt många sevärda filmer som vi redan vet är bra, under samma tid som vi skulle försöka hålla våra nya nyårslöften.
Ja, sånt som ligger på lång sikt - in i framtiden - är en oviss investering som kräver att man investerar av sin tilltro.
Likt förbaskat talar Todd om framtiden i termer av Real och Reality, att framtiden skulle vara mer verklig än minnen och dåtid. (Nuet minns jag inte nu vad han säger om).
Stämmer det någorlunda att han menar så?
Hur kan en människa mena så?!?
Nå, allt som är Real och Reality tycks oerhört viktigt i Todds värld :-) Och visst är det - men frågan är ju alltid VAD som är real. Illusioner och självbedrägligt tänkande klargör han vikten av att genomskåda. Inte minst de illusioner som härrör till positivt tänkande, som blundar för fakta, som är ovilliga att se det negativa. Till skillnad från andra läror där det effektivaste sättet är att helt nonchalera allt negativt, fäster Todd vikten på att SE det negativa, för att sedan destruera det negativa, för att till sist fylla på med allt positivt när det positiva väl får plats i kalkylen.
Fast det dröjer inte länge förrän författaren ger tips på hur man gärna måste lura sin hjärna ibland, fokusera på det man önskar - även när det är långt ifrån verkligt ännu.
Framtiden är väl det mest Unreal som finns, öppen för vilka föreställningar man än behagar lägga in i den?!
Todd talar om att Reason Why har med framtid att göra. Fast vad har detta med FASTHET att göra, med en vilja som ej pendlar såsom känslor pendlar??
Känslor kommer ju åtminstone tillbaka med vissa intervall, eller beroende på hur verkligheten visar sina olika sidor, och kan odlas likt ett sädesfält. Medan planeringar och spekuleringar i framtid lätt blir som luftslott, som rymmer antingen illusioner eller bärkraftiga idéer eller ännu mera illusioner.
Minneserfarenheter har åtminstone en konkret grund, även när de förvrängs och misstolkas och står i vägen för växande. Likaså Platons idévärld vilar på något som pekar mot det som redan varit. Till skillnad från många uppblåsta politikers, trendmakares och affärsfolks sätt att tänka, som sällan lyckas hålla i sig...
101
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar