Hotell Illusinu

{}




i fantasins sista
hörn (mitt inu-
ti inbillningens
(innersta) fixpunkt....... , där
har verkligheten spikat upp ett splitt
nytt hotell. Vi kryper
in genom spegeln) kommer
ut i Paradiset, på någonsin Prags allra brantaste
gata, väller hundraelva
kvinnorna fram, ringlar och klättrar
över varandra, somliga sitter och
spinner solstrålar (snarare
är vi i Indien, om inte i
Osiris tidigaste universum....... välver världens framtida minne)
till tusen gånger djupare spegelbilder.
Följer vi med en kvinna (ja, in i elevatorn
vet vi inte om fram till
himlen eller tillbaks till
helvetet, bara att vårt rum rör sig
hela tiden i(nut)i ett annat rum
irrar cellen högt
i anonym korridor
likt en uråldrig fisk i sin fortfarande okända livmoder
transporteras våran tid
längs en annan tid.......),
Det var nu vi hade fått vår déjà vu.
kravlar vi svimfärdiga ut på en vinröd balkong
får skåda raderna av publiken
hur deras porträtt sipprar ut
ur tapetblommorna som hänryckta anklagelser
utklädda till skådespelare
håller dom våra skallrande huvuden
mellan alla sina uppskRattande händer (försvinner snart upp
på sina loger in igen
i verklighetens numrerade fåtöljer)
låser man oss kvar här ute
i illusionernas ändlösa korridor.







{}