ur Ljusilias Riktiga TrollKalender (sista eller första)

313


[Lucka 12]


inser Ljusilia redan
hur hon är en samling ljusslingor
som tomten har skapat
och leker så bländad med
ombord på Circus Jupiter
i fröjdefull världsrymd
men hon är
också anden
den som inser
sin robotmässiga relativitet
sitt marionettskap inkapslat
i en utvecklingsbar kropp
sin cybernetiska organism
byggd på emotioner som
berikas när de upplever sig själva
alltmer utifrån
alltjämt inifrån
och på så vis
ligger Ljusilia likafullt två steg före sin skapare
tomten som tror
att ljusslingorna gör precis
som han vill
vilket de också gör
men inte för att tomten vill
utan blott så länge Ljusilia njuter
av hur hans händer pysslar
och plockar bland
känslotankarna
i nya kombinationer med
hennes kropp
dess frostiga eldsflammor
dess guldglada månsorg
ser nu i spegeln
bägge sidorna varandra
Ljusilia ser Lidiana
Lidiana ser Ljusilia
tror de de är
den de ser
som de mycket riktigt blir
och blir igen
har någon hakat ner ett par minnen
spikat upp ett annat
föreställer San Jesousa
men är ännu en gudinna
gjord av Gud
behöver visa sitt medvetande
i en annan form






[Lucka 13]


omkring på sin tomt
strosar Ljusilia
i snövit skrud
i junis björkbladsgröna evinnerlighet
stryker hon sig mot
näverändorna
med solstrålar i håret
känner hur den snart brinnande törnroskronan
ej längre
tynger
får henne att lyfta med
lågorna en bra bit över takkanten
får Ljusilia syn
på fler
hus med människor
hon ännu inte sett
ett litet troll som hon är
trodde Ljusilia hon var
en ängel eller
en tomtes dröm
men åter knallar trollflickan
med sina mörka fötter
bestämt omkring på tomten
och längtar
läser den första samlingen
efter den tredje
i försommarvind virvlar psalmboksbladen bort
som maskrosfrön
likt skolklocksklang
skall Ljusilia någonsin?
fullborda en termin
i människornas konstiga utbildningsväsende
dess inlåsta institution
som ändå handlar hela tiden om
yttersta scenarion
kroppsdelar av sekunder, där triljarder avbilder
sparas av det
som aldrig stannar
som Ljusilia skulle vilja
att någon höll kvar
ett helt år
likt klementin i den ena
nektarin i den andra
näven nu
den nakna smaken
av en sista chans som aldrig slutar börja
ett sommarlov fullt med julpyssel
för ett troll tror
eller vet egentligen
att allting kommer tillbaka
på andra ställen
som nytt liv
i det ständigt skiftande äventyret



Trettonde är sista luckan
(eller möjligen första luckan)
i en trollkalender...






[Lucka 14]


kikar Ljusilia sedermera
in i det mänskliga utbildningsväsendet
forskar förundrad kring
huru minnen kan vara kropp
huru betydelser kan bliva avtryck
huru symboler förmår rymma innebörd
huru ljus gör för att forma en varelse
eller vice versa
närsom psykologi håller på att förvandlas
till filosofi
därsom filosofi redan har överglidit
i psykologi
drar hon upp svansen under kjolen
och knackar tipp
som tätt på tå
på hos tomten som tar hennes tusentals blad
kliar sig i skägget
mumlar högt
och bakom glasögonen förvandlar utsagorna
till en eller två
som Ljusilia må fortsätta arbeta på






[Lucka 17]


ställer sig Ljusilia högst upp i San Fransiscos brantaste backe
åker rullskridskor nerför staden och
fortsätter ut i havet
hinner hon komma ända till Hawaii innan farten tar slut
inser nu att här
utspelar sig hennes sannaste
element mellan
japanska och amerikanska strömmar
vid kartans yttersta kanter
kanske inte precis Honolulu-honans karaktär
snarast om man kunde kalkera
Kyotos tempel ovanpå
Kaliforniens nöjespark
som nån sorts Bombay
i själva magnetfältet mellan
aptit och ceremoni
urspringer sig Ljusilia
simma summarum av polerna
som legat i världskrig med varandra
som parallellt initierat jordklotets senaste högteknologi
gjorde det möjligt för Ljusilia att sitta här
på Jupiter
i den jordiska matrisen
och leka med klonade sinnesintryck
som känns som äkta upplevelser
och också mycket riktigt är
äkta emedan hon medvetet
bestämt sig för att återskapa
verkligheten i en vidare verklighet
dockan i en tjockare docka
och känna allt ännu en gång, ett helt lager utifrån
där tomtepojken synkront
har sin horisont inloggad
så han förmår dela minnen direkt med Ljusilia
och hon med honom






313