Medvetandets Oförstörbara Bok

ur Bohumil Hrabal's EN ALLTFÖR HÖGLJUDD ENSAMHET (orig. 1980), ett praktexempel på kanske den mest anslående, på allvar roliga, ja mest medvetna inledningen på en bok som jag någonsin läst...!... eller så är jag bara uppslukad just nu av upptäckten av denna tjeckiska pärla:


"I trettiofem år har jag arbetat med returpapper och det är min love-story. I trettiofem år har jag pressat returpapper och böcker, i trettiofem år har jag smutsat ner mig med bokstäver så att jag liknar uppslagsböckerna som jag säkert har pressat tre ton av under den här tiden, jag är ett krus fyllt med levande och helande vatten, jag behöver bara böja mig lite så rinner en massa vackra tankar ur mig, mot min vilja har jag blivit bildad och jag vet egentligen inte ens vilka tankar som är mina och kommer från mig och vilka jag har läst mig till, och på det sättet har jag under dessa trettiofem år hängt ihop med mig själv och med världen omkring mig, för när jag läser läser jag egentligen inte, jag pickar i mig en vacker mening och suger på den som på en karamell, som om jag läppjade på ett glas likör, tills tanken sprids i mig som alkohol, sugs upp i mig tills den inte bara finns i min hjärna och mitt hjärta utan sipprar genom mina ådror ända till blodkärlens rötter. På en månad pressar jag i genomsnitt två tusen kilo böcker, men för att orka med mitt lovvärda arbete har jag under dessa trettiofem år druckit så mycket öl att det skulle fylla en femtiometers simbassäng, en hel julkarpsdamm. Så har jag mot min vilja blivit klok och jag konstaterar nu att min hjärna är tankar som har pressats med en hydraulisk press, packar av idéer, mitt kallbrända huvud är som Askungens nöt, och jag vet att det måste ha varit bra mycket härligare på den tiden då alla tankar var skrivna bara i människornas minne. Om någon hade velat pressa böcker då, skulle han ha varit tvungen att pressa människohuvuden, men inte heller det skulle ha hjälpt, för de verkliga tankarna kommer utifrån, de finns utanför oss som matsäcksnudlarna i bleckkannan, därför bränner inkvisitorer i hela världen böcker förgäves, och om dessa böcker innehåller något av betydelse hörs bara ett tyst skratt från dem i elden, för en riktig bok når alltid långt utanför sig själv.

Jag köpte en sån där liten apparat som kan addera och multiplicera och dra roten ur ett tal, en liten sak inte större än en plånbok, och när jag hade samlat mod bröt jag upp baksidan med en skruvmejsel och blev glatt förskräckt, för inuti räknaren hittade jag till min belåtenhet en liten platta, inte större än ett frimärke, inte tjockare än tio blad i en bok, och sedan ingenting annat än luft, luft laddad med matematiska variationer. När jag med mina ögon tränger in i en riktig bok, när jag tar bort de tryckta orden finns heller inte mer kvar av texten än okroppsliga tankar som flyger genom luften, vilar i luften, lever av luft och åter blir till luft, för egentligen är allting luft, precis som blodet i den heliga hostian samtidigt både finns och inte finns."







¤¤