nu

Alla mina känslor och tankar kretsar kring förflutna horisonter
eller famlar mot framtiderna.
Jag har inga upplevelser av det som är nu;
nej, inte en tanke på att göra något NU.
Jag vet inte alls vad nuet är för någonting.
Renaste upphetsning är det enda som nästan skapar kontakt.......
Annars känner jag blott längtan och saknad.




För övrigt kommer sig min (och många andras?) återkommande nedstämdhet nästan bara av att jag länge gått och siktat på ett projekt, men aldrig genomför pilen. När jag till sist inser det är lika bra att släppa tanken på planen - och vågar lämna idén helt - först då får jag tillräcklig viljekraft att trots allt fullborda den.

¤
¤
¤
¤¤
¤
¤
¤