expedition bLOGGboken ; sjätte skeppshytten

¤
¤
¤

¤
¤
¤


cisolia sinomtid

jaha.. förra omgången försökte skriva sig direkt i den riktiga dagboken
som andriAngelus talar oss till sitt eget du där
nu emellertid vi samlade i varsin kabin igen är
ligger med loggböckerna beredda; anar inatt skall vi lämna drömmen
slungas ut ur våra rymddräkter och klä på oss våra riktiga kroppar
jo, vakna ska vi strax i författarens våning
så förvånade vi glömt att vi är här


eMiliaN heMifråN

Har aldrig åkt raket en endaste gång, så jag kommer inte ihåg hur man gör.
Dessutom är det svårt att avgöra ifall du är levande eller död.
Jag har aldrig riktigt vaknat, så jag minns inte hur det känns.
Drömmer emellertid ofta om hur det ser ut i ditt rum, rummet där i verkligheten.
Tror jag fick se det på ett skivomslag en gång i tiden.
Du försöker väcka mig igen, men jag vill inte resa iväg från den här sagan.
Du har rivit ut vartenda kapitel tusen gånger, fast fortfarande finns början kvar.


MARJONA ALLSINDAR

KLIPPER ALLA NAVELSLANGAR, KRÄLAR UT GENOM VENTILEN
FRAMME VID VAKUUMSLUSSEN SIMMAR DU OCKSÅ DÄR
MED LASERSVÄRD SKRIVER DU I MIN DAGBOK
VILLE JAG FÖRINTA DITT SKRATT, SUGA MEDVETANDET UR DIN MUN
SKRIVER DU TILL MIG FRÅN FRAMTIDEN, ÄNDA FRÅN MITT NÄSTA LIV
ÄR DU JAG SOM MINNS DEN JAG ÄR NU
SER DU MIG SOM ORUBBLIGA MINNEN ELLER OMVANDLAS JAG


Teodröm Tiderymd

Hittills har den här resan utspelat sig i stillbilder. Alla deltagarna har seglat var för sig kring solen. Fastän somliga har drömt om varandra, så har ingens bana hakat in i någon annans. Vi har inte ens förmått säkerställa huruvida vi är en eller flera medverkande. Dörrarna till hytterna är (såvitt jag begriper) låsta; och smygningarna i korridorvingen kan lika gärna vara en grammofoninspelning. Om du kommer ihåg hur man knappar rätt - kan du se bilderna ur de andras böcker på skärmen. (Är det i själva verket jag som har skrivit dem också - bara att jag glömt det?!?) Vi måste sätta samman våra insnurrade utsiktsrutor till ett filmflöde, om den här upptäcktsfärden någonsin skall kunna starta.


SUSanni inUTi

Det är en sällsamt strålande morgon mitt i mitten av den dödstysta sommaren.
Jag springer upp och ner i hundratals främmande trappuppgångar.
Janebrink, Jukkajouri, Johansson, Jirshz - ingen människa kommer ut ur dörrarna.
Plötsligt sveper jag förbi en polsk lukt, en lukt av lycklig finsksvensk pannkaka med fransk tygig saliv, en lukt som jag inte känt på tjugosju år.
På gårdarna går bara fåglar och katter, småkryp och skräp.
Mina hörlurar är inte längre på, så nu hör jag äntligen hur rullskridskorna smakar, hör hur trehjulingarna blänker, rentav starkare än Supergnis nyss.
Sedan finns det en hiss med blott EN knapp, stor som en spegel : UPP.


IngEn LängEsEn

Genom Nuet Ut
Spränger Varje Slut
Bakom Tidens Dörr
Finns Bara Nu
Blir Allt Längre
Ju Mera Oss
Vi Minnas Här


iRIK kRING

7. hUR mÅNGA jAG äR hAR jAG iNGEN aNING oM lÄNGRE, aLLRA mINST sJU. 6. vI fÖREfALLER dESSuTOM fÖRöKA oSS, aLLTeFTERsOM vI tITTAR oSS i sPEGELN. 5. aTT iNGEN aV oSS bLIVIT rIKTIGT vANSINNIG äNNU bEROR pÅ aTT jAG uPPöVAT fÖRmÅGAN aTT hITTA pASSANDE sKÅPfACK aTT fÖRsEGLA vAR oCH eN i. 4. jAG hAR fUNDERAT pÅ aTT kASTA uT hELA jÄKLA sPEGELN i rYMDEN, mEN dET sKULLE bLI hEMSKT eNSAMT hÄR pÅ sKEPPET dÅ. 3. oM vI vÄXLAR mELLAN kANALERNA i eXAKT rÄTTA öGONbLICKEN, kÄNNS dET sOM aTT aLLA sNUTTAR hÄNGER iHOP i eTT eNDA bARNpROGRAM. 2. jAG lÄNGTAR fORTfARANDE aTT fÅ mÖTA dOM sOM hAR sKAPAT dEThÄR uNIVERSUMET. 1. iBLAND vÅGAR jAG uNDRA oM dET iNTE tROTS aLLT äR jAG sOM lIGGER bAKOM aLLTsAMMANS.


¤
¤
¤

¤
¤
¤