Följande är för mig bland det absolut mest humoristiska samt exalterande tankeväckande man överhuvudtaget kan läsa!! (Befarar emellertid att inte så många i dagens läge skulle instämma i min upplevelse..??) UR "Det Sällsamma Djuret Från Norr och andra Science Fiction-berättelser" av Lars Gustafsson (1989):
"Saken är inget vanligt föremål, ty den saknar bokstavligen både djup och baksida. Så snart man står i nittio graders vinkel till den försvinner den helt enkelt. Och sedd från vad som rimligen borde vara "baksidan" är den helt och hållet osynlig.
.......
.......
De tre begår nu sitt andra misstag: de börjar fråga sig om inte Saken i själva verket är illusorisk, helt enkelt befinner sig i dem själva som ett resultat av felaktigt sammansatt andningsluft, någon hittintills okänd snabbt växande virusinfektion i hjärnan, eller något liknande.
För att utröna om det finns fog för denna misstanke, som gör dem allt oroligare, beslutar de sig för att, efter lottdragning, först den ene, sedan den andre och till sist den tredje gå rakt igenom Saken.
De gör så och ytligt sett, fenomenellt sett, är det absolut ingenting som händer. Var och en kommer ut på andra sidan. Själva passagen känns inte alls. Det är som att gå genom ingenting. Inte ens ett okänt vinddrag stör dem.
Och nu gör de sitt tredje misstag, det som möjligen är avgörande: de beslutar
sig för att gå tillbaka till sin ursprungliga position rakt genom Spegeln, som de nu kallar Saken, som om den funnes där, fastän den inte längre är synlig från detta andra håll.
Och det är nu som katastrofen inträffar.
.......
.......
Vad som av allt att döma måste ha hänt är att de tre ursprungliga upptäckarna, Van Horn, Sun Tang och Dahlgren, försiktigt stegade fram, ordnade på rad, till den andra sidan, den där "spegeln" återigen skulle bli synlig som spegel, endast för att upptäcka att de tre ursprungliga upptäckarna, Van Horn, Sun Tang och Dahlgren, redan var på väg att möta dem, allvarsamma, ordnade på rad och med försiktiga men beslutsamma steg..."
och så från ett annat ställe i densamme Gustafssons skrift:
"Jag tror att det bästa sättet att beskriva denna upplevelse är som ett tillstånd där de stackars tingen plötsligt har tappat minnet.
Både vi och De Gamle har alltid laborerat med en förutsättning som vi har tagit för given men som tydligen - det insåg jag i det ögonblicket - inte är det. Nämligen att det är en självklar egenskap hos tingen att de håller reda på var de befinner sig. ... Vi behöver inte hålla reda på det åt dem."
och så ur samlingen "En Tid i Xanadu", av ingen mindre än Lars Gustafsson:
"Någon som är i tillräckligt snabb rörelse
måste naturligtvis förr eller senare bli osynlig.
Ett sätt att vara i rörelse
är att övergå från en ort till en annan
utan att passera punkterna emellan."
[Via tanken??]
"...kan en resande inte mycket mer begära. Det är som att komma fram en dag före avresan och över huvud taget inte behöva ge sig iväg."
Detta sista var nu ur novellen RYMDFRISÖREN
av Sven-Christer Swahn
(förmodligen från någon gång 60/70-talet)
via Nova science fiction-magasin (nr. 1 2005)
¤¤¤
¤¤
¤
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar