CesIRias 40 juni

CesIRias cyklar till sitt gamla torg. Det var här allting fanns förr i tiden. Känner inte igen en enda av fåglarna, fastän hela komplexet är detsamma. UNIVERSUM-skulpturen står där den alltid har stått. Ende. Kretsar en timma kring varuhuset före du går in. Nutidens små amazoner påminner dig ingalunda om din gymnasiala förälskelse - kanske din enda sanna - hur ringa verklighet den än grundade sig på. Fast Eva-Tove Irrerknytt satt faktiskt kvar på biblioteket, hur många hyllor de än har stuvat om. Staden har du föreställt dig som en enda stor, okontrollerbar läkarmottagning. Det räckte med att tvätta öronen och byta skjorta, så fick du lust att göra alla gamla ärenden på en och samma gång nu. Dessutom hade du ätit dinkelflingor. Måste varit mer än en månad sedan du besökte någon livs levande butik. Skivfyndet vore patetiskt att slänga pengar hos nuförtiden. Hos Wettergens köpte CesIRias sin egen gamla halvskrivna anteckningsbok. Och en splitt ny marionettdocka. Jag såg hur du flög mellan skyltfönstren, ett störtlopp i slow-motion. Var du den ende som förundrades över detta komplex, alla dina mottävlare som föga ens tycktes notera varandras positioner!?

Vårt psyke fortsätter tänjas ut i bägge ändar.
Vilken dag kommer CesIRias slitas sönder på mitten...?!

Inne på Lindex mötte du Carl Gustav JUNG. Han avslöjade hur ditt födelsehoroskop allt verkligare kommit att motsvara den du faktiskt är idag. Fastän du trodde ännu mer på astrologi under din äkta fantasi-period som 18-åring, då du vågade skolka från skolan för första gången, som strax blev alla gånger. Till sist fann du frisörskan (åtminstone ett substitut; den indiska Juli hade inte tid). Straxt rensade hon dina tankegångar. Sedan sov du och sov du, åtskilliga timmar längre än du gjort på många år. Försökte se bilder istället för ord. Försökte finna en helt ny form att skriva i. Vartenda ord kändes potentiellt helt fel. Vägrade släppa fram något förrän du uttryckt det i en kompromisslös syntes. Ja, det här du formulerar nu är rena rama semestern i jämförelse. Det är inget arbete att skriva dethär. Så du lyckades inte hela linan ut....... Och för varje fallgrop höll du på att bli galen, nästan på riktigt galen. Kanske är felet att du aldrig vågat bli det. Bekvämligheten är större än du någonsin tror. Du har aldrig tagit på allvar en utväg hela vägen ut - den fullt frivilligt ofrivilliga isoleringen. Än mindre har du verkligen sökt en annan varelses samverkan.




¤¤¤¤
¤¤¤
¤¤
¤