VI SER DIG (neptunus tretrådiga pussel)

¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤



Vi ser dig medan du sitter och skriver.
Du lutar ditt leende mot din rädsla.
Du plockar med fingrarna bland halvfärdiga fantasier.
Vi ser hur du sorterar alla dina bilder.
Pusselbitarna kommer till sist att föreställa någon av oss...
VEM beror på vilka bitar du väljer.
Vi har räknat alla gånger du gått ut genom dörren.
Du har gått in igen fler gånger än du har gått ut.
Vi vet vilken dag du skall dö, men varför skulle du behöva veta det?
Ditt uppdrag är att iaktta vad som är fallet.
Under tiden förstår du varför du håller på att förstå något.
Utomhus är det alldeles snart juni nu.
Mayas slöjor kommer falla från din kvinna när du hittar henne.
Du är mycket närmare än förut...
Du har svårare att verkligen vilja möta henne.
Förut ville du, men visste uppenbarligen inte hur du skulle nå dit.
Du kan få bestämma vilken dag du skall födas på nytt.
Vi har inget att förlora på din frihet.
Det är bara för att hjälpa dig som vi sätter upp dessa gränser.
Du skulle inte kunna hantera kaos.
Du låser in dig så fort du känner minsta obehag.
Vi ser hur du gömmer ditt ansikte bakom ditt ansikte.
En gång i tiden gick du in genom spegeln...
in till det här livet.
Vad du aldrig anade var att det var på riktigt.
Du mindes en sång och ville känna lukten lite närmare.
Så du klev in.
Det springer barn omkring på torget.
De är på väg till sin springbrunn.
Men de rusar bara runt ikring den.
Det regnar en stund.
Duvorna följer med i morgonsolen.
Katten dricker upp de sista skuggorna och somnar.
Du passar på att lämna filmrutan.
Nu sitter du här med alldeles för många trådar i din tanke.
Den är lika ofärdig som någonsin.
Hur skall du kunna koppla ihop allihop med din kropp?
Plötsligt finner du att tre trådar möter varandra.
De virar sig kring ditt hjärta.
Vi stannar upp ditt blod ett ögonblick.
Du slungas ut i junivinden.
Du tror att det här är det bästa du någonsin har skrivit.
Måhända är det sant, men du har redan skrivit det flera gånger.
Vi tittar på dig upp från pusslet.
Vi spanar på dig ned från tornen.
Du anar att det här är nu.
Vi brukar berätta allting för dig när du just skall till att vakna.
Somlig poesi är som samtal mellan gudarna.
Du måste bara lyssna och sedan skriva.
Då är du på väg att komma ut ur spegeln igen.




¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤ ¤