¤
har aldrig förut förstått att våren, att våren är riktigt såhär skön
jag sväljer några solstrålar och dricker alla sångerna
fontänen rymmer hundra mil djupa harpoklanger
långhårigare än någonsin spanar jag in den rätta frisörskan
plockar hennes blommor och går in
till speglarna så mormor kan se sig
HENNES ANSIKTE VECKLAR SAKTA UT SIG
det bläddrar vår bibels blodsköra död
och blinkar i kärlek att tiden har börjat
där ungar springer runt brunnen omkring
med videvita hjässor är de torgets glada duvor
Professorn stannar till vid en halvöppen grind
minns han nästan ej hursom våren egentligen kom hit
¤
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar