När Började Det Finnas Andra Liv i Universum.......?

¤

ur I Skuggan Av Framtiden (Modernitetens idéhistoria) av Sven-Eric Liedman (1997):

" Idén om varelser på främmande himlakroppar börjar förvisso inte med den heliocentriska revolutionen - den tog bara en ny vändning då. Vissa grekiska filosofer, som Epikuros kring år 300 före vår tidräkning, hade den. Till och med rymdresor är ett klassiskt motiv. Lukianos, en författare som levde under andra århundradet efter år 0, skildrar i sin "Sanna historia" både en månresa och ett interplanetariskt krig.

Det var i första hand aristotelismen med sin radikala åtskillnad mellan jordens sfär och andra delar av världsalltet som red spärr mot idéer om liv i universum. När aristotelismen under högmedeltiden förmäldes med kristna föreställningar om livets ofullkomlighet och syndfullhet blev låset mot rymdfantasier dubbelt. Renässanshumanisterna med sin klassiska orientering kunde snarare se jordens belägenhet i universum som ett tecken på människans höghet och storhet. Å andra sidan lockade inte heller en sådan världsbild till fantasier om vad som kan finnas i universums mer perifiera delar.

Det var med den copernikanska revolutionen som vägen åter öppnades för rymdfantasier i den stora stilen. Copernicus hade visserligen inte själv något att säga i saken utan det var först Kepler [se vidare under kommentar] som började tala om liv på andra planeter. Hans utgångspunkt är i våra ögon egendomlig: som den platonske mystiker han var såg han själva himlakropparna som levande och intelligenta väsen.......

Under 1600- och 1700-talen blev både rymdresor - vanligtvis begränsade till månen - och utläggningar om liv på andra planeter en genre i sig... ...Kant var som vi redan sett inne på tankar om intelligenta varelser i olika stadier av utveckling i avlägsna hörn av det enorma och ständigt växande världsallt som han föreställde sig.

Det var inte bara den nya astronomin som präglade de gängse bilderna av universum. Lika viktig, åtminstone när det gällde rymdresefantasierna, var upptäckten av tomrummet. Det hade tillhört den aristoteliska fysikens grunder att "naturen avskyr tomrum". Den italienske fysikern Evangelista Torricelli, lärjunge till Galileo, lyckades visa att antagandet var fel... ...Ännu för Kepler hade resan till himlakropparna kunnat tillryggaläggas i luftfyllt rum, låt vara att själva drivmedlet var trolldomskraft. Nu visade det sig att luften hölls fast av jorden själv, och någonstans uppe i det blå tog den slut.......

...Den bok där Kepler framför allt lät sin fantasi spela heter Somnium. Det är ett verk omgivet av flera lager skyddande fiktion. Som titeln säger rör det sig om en dröm, och i drömmen får himlakropparna nya namn. Kepler arbetade med Somnium under en stor del av sitt liv. Som ung student i Tübingen skrev han år 1593 en avhandling där han sökte visa hur himlakropparnas rörelser skulle te sig från månen. Det var ett försök att stärka den copernikanska världsbildens trovärdighet. Men hans lärare var en benhård anticopernican och vägrade släppa fram avhandlingen. Långt senare, 1609, när Kepler blivit kejserlig astronom i Prag, tog han på nytt upp arbetet och utvecklade då den fiktiva ramen. Det gjorde inte teserna mer aptitliga för den gamla ordningens bevarare. Men Kepler gav inte tappt... "



¤