16 maj 2007

Var Finns Fantasins Gränser...?

ur Surrealismens (första) Manifest
av André Breton (1924)

en betraktelse med många bottnar


" Så hårt prövas tron på livet, på det mest osäkra i livet, alltså på det verkliga livet, att den till sist går förlorad. Människan, denna oförbätterliga drömmare, får för varje dag allt svårare att fördra sitt öde och vankar plågad bland de ting hon blivit tvungen att nyttja... .......Om hon har någon klarsynthet kvar, kan hon inte göra annat än vända tillbaka till sin barndom, som, hur lemlästad den än blivit av dressörer, ändå inte bryter sin förtrollning över henne. Befriad från varje tvång vi känner till anar hon en möjlighet att kunna leva flera liv samtidigt, och i den illusionen blir människan rotfast; hon vill numera bara känna det flyktiga, det oerhört lätta i allting. Det finns barn som varje morgon går ut utan oro.
....... ....... .......
Att slå fantasin i bojor, även om det gällde det som man vulgärt kallar lyckan, det är att avskära sig från vår djupaste rättrådighet. Endast fantasin ger mig besked om vad som kan ske, och det räcker för att upphäva det förfärliga förbudet en smula; det räcker också för att jag skall överlämna mig åt fantasin utan fruktan att misstaga mig (som om man kunde taga mera miste). Var börjar fantasin bli skadlig, och var slutar den andliga säkerheten? Möjligheten att gå vilse ger kanske vår själ en möjlighet att råka på det goda? ....... Rädslan att bli vansinnig skall inte få oss att låta fantasins flagga stanna på halv stång. Det är nu dags att inleda en process mot realismen.......
...........
Jag tror på den framtida upplösningen av de två till synes så motsägelsefulla tillstånd som drömmen och verkligheten utgör, tror på deras upplösning i en sorts absolut verklighet, en öververklighet (surréalité), om man kan säga så. Min föresats är att erövra den, men jag är säker på att aldrig lyckas; ändå är jag alltför ointresserad av min egen död för att inte tänka mig in i glädjen av ett sådant besittningstagande. "


¤

1 kommentar:

AndriAngelus sa...

ur "Jungianska grundbegrepp från A till Ö" av Helmut Hark, som i sin tur citerar C.G. Jung:

"Psyket skapar dagligen verkligheten. Denna verksamhet kan jag inte ge något annat namn än fantasi. Fantasin är lika mycket tanke som känsla, den är lika mycket intuitiv som förnimmande. Det finns ingen psykisk funktion som inte i fantasin är oupplösligt förbunden med de övriga psykiska funktionerna. Ömsom förefaller det som om den hade existerat från allra första början, ömsom framträder den som den ytterst djärva slutprodukt som utgör allt kunnandes kvintessens. Därför tycks mig fantasin vara det tydligaste uttrycket för den specifikt psykiska aktiviteten. Den är framför allt den skapande verksamhet som frambringar svaren på alla frågor som över huvud taget går att besvara. Fantasin är alla möjligheters moder, i vilken alla psykologiska motsatser, såväl som den inre och den yttre världen är vitalt förbundna med varandra."

¤