SOLPORT

kort från Cortona, en gammal stad i mittersta Italien


¤


Det var en gång en dörr som aldrig någonsin hade blivit öppnad. Dörren fanns mitt i en urgammal stad, bland miljarder liknande dörrar. Men just denna dörr hade ingen gått in igenom. Ingen hade heller kommit ut. I varje fall aldrig såvitt ugglan Origo hade sett - och Origo såg precis allting med sina tolv huvuden och tjugofyra ögon, där han satt sömnlös i klocktornet mitt i staden. Titt som tätt iakttog ugglan hur människofigurer gick in i gränden där dörren fanns. Men man försvann alltid in genom någon av de andra sex dörrarna - aldrig denna sjunde. Inte ens Satan gjorde det. Hon brukade smyga in i gränden varje gång hon skulle byta trosor. Andfådd stannade hon vid stentröskeln och rotade under sina kjolar. De första hundra gångerna hade Satan sett ut att klura en god stund över vad som kunde finnas innanför dörren ifråga. Varför vågade hon helt enkelt inte testa handtaget!? Kunde där månne stå något i stil med KÄRLEKENS HUS på brevlådan? Riktigt så detaljerat sträckte sig ej Origos synförmåga. Emellertid på senaste tiden hade Satan börjat ringla sig längs stuprännan. Däruppe hade hon fått syn på ett obegripligt sken som gnistrade inifrån fönstergluggarna. Dessa gluggar återfanns särdeles högt upp, många metrar ovanför dörren. Satan kände sig hemskt törstig att få svälja lite mer av det sällsamt starka skenet. Hon trodde att hon då äntligen skulle begripa varför ljuset var så lockande. Origo för sin del hade redan en teori om vad skenet bestod i. Han anade att det måste vara Gud som tittade ut. Säker på sin sak var ugglan dock icke. Ty varför skulle Gud hålla hus i en halvskymd gränd, när han kunde bott i Origos eget torn? Nå, förmodligen var det för att människofigurerna skulle få anstränga sig att finna Gud. Om ej deras nyfikenhet sattes på djupare prövning, skulle de ha glömt Gud dagen efter. En vacker försommarkväll beslöt sig Satan slutligen för att söka öppna dörren och lägga beslag på det gåtfulla ljuset därinnanför. Så hon bytte till sina favorit-trosor och kammade håret med en kvist rosentaggar. Därpå fick hon för sig att spana in genom gluggarna en sista gång, för att riktigt fyllas av den avgörande lustimpulsen. Men bäst hon hängde där i rännan dök en människofigur upp nere i gränden. Han såg inte Satan, strök bara raka vägen fram till den sjunde DÖRREN. Där knackade han på!


[.......fortsättning följer...........?]


¤