De Tre Bröderna och 132-åringen

¤¤
¤

Texten nedan har jag inte skrivit (jo, nu har jag ju skrivit ned den...) - däremot sjungit, eller tal-nynnat, medan det hela spelades in på band.

"Visan" är påhittad och insjungen av mig i maj 1980. Då var jag så gott som fyra och ett halvt år gammal.

Jag ackompanjerade, kan man säga, på min lilla gitarr samtidigt, eller snarare drog med handen över samtliga strängarna i en jämn, lugnt vaggande puls... Låter mer som känslan av en indisk citar, eller en primitivt använd harpa, än en vanlig gitarr.

Pojken som var jag tänkte knappast fram orden eller strukturen på berättelsen FÖRE han sjöng dem. Således en improvisation. Fastän somliga formuleringar måste jag ju redan ha haft någonstans i huvudet...


[ Inom klamrar pratar jag och pappa med varann.]  Han måste utgjort min publik vid framförandet, eller om jag tänkte mig bandinspelningen som en större publik...

Minns inte ett dyft från tillfället ifråga - alltså inte ens att jag suttit och spelat in och kommit på något sådant här...:



En gammal gammal gång
när det var tre bröder
som hette Kalle och Ture och Sven
De gick till...  skogen lång

Det fanns ormar och sånt, de hade
GUMMISTÖVLAR på sig
De var i skogen och knallade hem
De skulle kila i varkten

Fast de skulle knalla i kilet
Det var så blåsigt väder
Buskarna...  blåste
och det var ett sånt blåsigt väder

Hej!
Vad fint det låter
i en sugga-le-ra
Det var så fint i ageran'

På semestern
har semester
På semestern har semester
På semestern har schemeschter
På semestern har schemeschter
På semestern har schemeschter
Det var långt så många gånger i juni

DEN TREDJE JUNI !!!
menar jag -
i hundratio år sen
så levde en gammal kung
Han hette Ayatol-
lah Khomeni
Det var en gammal kung för hundra år sen
Han var miljoners år
Han var så gammal - han hade mycket skägg
runt hela
ansiktet
Det var nästan bara -
Han var
miljondator
Det var så gammalt; han var så gammal;
nästan hundratrettitvå
eller tretti-hundra-femti-åtti-sexti-TVÅ
Han var så många ÅR !!
De trodde inte på hans låtar ändå

Det var inte sånt
som han hade gjort
fast det var bara en kort bit
som han skulle gå

Och så flick han plösligt
synn på ett gammalt hus
där, där Ayatollah Khomeni
bodde det gjorde Kalle

Kalle han klättra upp i trädet
Dä' det var blåsigt
Sven och Ture gick in
fast Kalle sprang efter GENOM DÖRRN !

Lampan var släckt
Det var kolsvart ute
Blommerna, de gunga och farde sig
På buskarna, det fanns långa grenar och kvistar och gräs
Di rörde sig

Fåglarna sjöng, de gick hem till fågelboe'
Det var så långt till kvinns
att de ändå körde på han ens
Det var... Sven och Kalle körde på Ture ENS !


[ Andreas : Varför stannar det nu då !?

Pappa : Stannar ?

Andreas : A.

Pappa : [host] Näe, bandet stannar inte; det går.

Andreas : Men...

Pappa : Så vill du sjunga mera kan du bara fortsätta. ]


Det var mycket hundra år sen...

[ Andreas : Den rör sig igen - hä !

Pappa : Mm.  ]

Fast femti år sen, så fungerade ej tipp
i tipp
Slutan går !
Och så kom en kerstin i furste
BAL-MAJ-j !

Kerstin hoppade ÖVER HUS
Hon kunde hoppa över taken
PANG på vägen

Hon kunde hoppa över höga hus...

[ Andreas : Kan du hupp... hoppa över höga hus ?

Pappa : Nää - kan du ?

Andreas : Näe.   ]

Det var en långt på en stege...

Det fungerar inte när man blir så förvånad,
nyfiket i förvånan... förvånad
i nyfiken; hundarna
i valpens lugna sky


[ Andreas : Nu stannar dom, fast bandet rör sig.

Pappa : Mmm.

Andreas : Varför då ?!

Pappa : Det fortsätter att gå tills man stänger av. - Ska vi stänga
    av nu ?

Andreas : Näe !

Pappa : Har du mer och sjunga ?

Andreas : A.

Pappa : A, ta en bit till då !

Andreas : TVÅ bitar till !?

Pappa : A-a... det kan du göra.   ]


Det var en flicka som hette Maa-lin
LINDSKOGH
Hon hade en mamma som hette
Berit

Det var klokt för delfiner
Allting trodde
att det var svagt eller djut-p-t
i länken
Det var svart och kolsvart
i länken
Hejdå nå'nsin trodde allting !

Det funkade i allting FÖRS UT
Lampan välte om-
KULL [hähä!]
Blomkrukerna hällde de ut
Tavlerna kasta de
på MÄNNI- [hihi!] -SKER [hähä-haha!]

Hejdå nå'nsin trodde allting - hejdå !


[ Andreas : Hi-hi-hi-JA-a !

Pappa : Mm - det var bra !  Har du mera ?

Andreas : Näe.

Pappa : Är du färdig nu ?

Andreas : Aa.

Pappa : Då stänger vi av.  ]







Har ingen helt klar aning om var all inspirationen ficks ifrån...

Är imponerad över att jag uppenbarligen kunde hålla flera trådar i hågkomst medan jag sjöng och fann på orden.

På ett sätt är det sant att jag icke skulle kunna skriva något lika bra nuförtiden.

Mitt favorit-uttryck för tillfället: Blommorna de gungade och for ["blommerna de gunga och farde sig"].
I filosofisk bemärkelse: "De trodde inte på hans låtar ändå... ...Fast det var bara en kort bit som han skulle gå..."

¤