25. GÖMMA {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤



Han hade letat efter henne, letat efter henne under så många år. Ramngar hade bläddrat bland solstrålarna, kikat in genom kyrkgluggarna. Men han ville aldrig hitta henne. För då skulle leken vara slut. Och det ville han inte. Så Ramngar sökte över smultronfälten, kröp in under de regniga grenarna. Han ville bara att deras kurragömma skulle fortsätta, i evinnerligheter. Ja, han älskade minnet av Marljoni när hon sprang iväg för att gömma sig. De hade båda varit så skrattande nyfikna. Det minnet ville han aldrig få ersatt av någon ny information. Ramngar ville tro att han letade efter henne fortfarande. Fast han visste ju att Marljoni egentligen inte trodde att han gjorde det. Alltså måste hon vara en fantasi. Om hon nu ens fanns kvar...?

Jo, hon fanns ju hos alla som Ramngar mötte. Hennes namn var många bland de namn som tjejer brukar heta. Hennes kläder var många av de kläder som damer brukar bära. Fast oftast kom hon i sin ljusgröngula klänning. Med tiden hade den blivit på tok för liten för henne, så kort så att rumpan nästan syntes. Precis som Marljoni tycktes titta fram bakom vartenda träd i hela naturen... stå på lur bakom varenda dörr i alla städer på hela jordklotet. Ramngar hade visserligen inte besökt så många ställen ännu, men sett desto fler filmer. Där kunde hon dyka upp miljoner gånger, i vilka scener somhelst. I den verkligaste verkligheten emellertid, där ville han att hon skulle vara borta för alltid. Fast ändå på ett sådant vis att det var möjligt att återfinna henne.......




¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤