20. ORiGO {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤





En gång hade de spelat piano ihop. De hade suttit på samma pall och försökt en melodi från varsin oktav. Marljoni styrde de mörka tangenterna. Det hade slutat med att Ramngar själv föll pladask ner i golvet. Ingalunda för att Marljoni tog för stor plats, nej, bara för att han hade velat att hon skulle klättra upp till hans ljusa toner. Han hade lämnat för gott om utrymme, och plötsligt fanns där inga toner kvar längre....... Nu skrattade hon åt honom så att det gurglade. Ansiktet förvreds till alla möjliga figurer. Håret hängde ner till knäna. Strumpbyxorna sprattlade. Hon for upp och dansade som en riktig apa på pianopallen. Mitt i alltihop skymtade Ramngar omtöcknad ingången, vad som mycket väl kunde vara ingången till hennes härliga, farliga hemlighet. Den fanns högt däruppe, om man vågade fortsätta upp på djupet, dit där strumpbyxorna möjligen tog slut....... Ingången till grottan låg öppen bakom dunkla skyar, men bara om Ramngar inte började titta bort, nej, ja, blott så länge man lät bli att skämmas för att Marljoni hade roligt.





¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤