24. FÖRUT {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤


Ursprungligen var idén att de skulle låta bygga en snögrotta, en sådan som rymde en hel expedition, under oändliga mängder med snö. Men emedan februari blivit mildare än på långa tidevarv, beslöt Marljoni att bearbeta berggrunden istället. Detta och mer därtill står uppenbart för Ramngar när han lyfter bort landskapsmålningen från dess krok på grottväggen. Bakom målningen finns ett fönster, ett fönster i form av en rund lucka. På andra sidan skymtar Ramngar ett tomt, vitt fält. Det ser ut som snö, men han vet att det ingalunda är snö. Han vet det i samma stund som han minns. Det vita är innuversum. Där som Ramngar kommer ifrån är rymden inte svart; den är vit. Stjärnljusen är däremot kolsvarta. Så stark hemlängtan får han. Ögonblickligen är han på vippen att klättra ut genom fönsterluckan. Men så undrar Ramngar. Hur skulle han klara sig utan rymddräkt!? Nej. Och skogen här, den är i själva verket alltför skön för att lämna. Dessutom: Det skulle mycket väl kunna vara Marljonis minne som han tittar in igenom just nu, eller ut igenom just nu. Hon har ju redan lurat honom med ett och annat. Så under alla omständigheter beslutar sig Ramngar för att göra grottan och skogen till fast scen för hela sitt minne.




¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤