1. SLUTET {ur Gurglande GRottans Gåta}

¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤


Var började historien någonstans? Det var en grammofon i gräset. Det var en sen gryning i den tidiga, glesa vårskogen. Ramngar kröp fram och satte på plattans allra första spår. Fåglarna hade redan tystnat och knastret fyllde hela gläntan. Snart kom en besynnerlig ton. Snarare än att strömma ut ur grammofonen så sögs den in där, genom nålen. Och inte bara en gång, utan gång på gång. Varifrån fick tonen sin kraft att glimtra till varje gång? Sprang klangen fram från luften? Bodde den i någon av björkarna? Eller höll musiken hus under gräset? Ramngar satt fixerad som i en skön feber och försökte följa med i tonens utveckling, dess vrår och vindlingar. Men han föll bara allt längre och djupare in i sitt huvud. Harmonin var bedräglig, men här rådde en doft av stark sanning också, som det gällde att sila fram ur dimslöjorna. Ramngar ville ta på musikens färg, dess aldrig förut sedda färg, men hann inte förrän känslan var någon annanstans. På andra sidan bergen..? Det var som att fladdermössen fortfarande flög omkring, fastän förmiddagen närmat sig. Solkatter lekte mellan grammofonens svartblänkande spakar. Vinylen höll sakta på att smälta en smula, för våren hade nog redan ankommit. Eller var värmen på väg bort igen? Ramngar fick kisa för att inte tappa balansen alldeles. Hans liv var på väg framåt, allt längre ut i renaste glädje, ingen tvekan längre om den riktningen. Emellertid gick musiken baklänges, och skulle nog så göra. Det var upp till en själv att motverka rörelsen. Första spåret slutade i samma stund som det började. Tonen sögs in och ut ur knastret. Historien var för alltid redan här, i varje ögonblick lika påbörjad som avslutad.


¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤
¤¤¤¤¤¤¤